Jag får ofta en väldigt STARK känsla av att jag kan förutsäga allt som kommer att hända, t.ex. om jag ska åka iväg och göra något så har jag oftast en så stark inre bild av hur allt kommer att vara eller utspela sig att jag blir paranoid och verkligen tror det är så det kommer bli på riktigt, innan det ens har hänt. :S

Ibland får jag även en "känsla" av att något dåligt kommer att hända, och oftast har jag även rätt.

Någon annan som upplever sig vara paranoida när det gäller sådant? Jag vet inte om det är något med asperger eller bara något jag har fått för mig senaste åren...

Hej rejected_doll!

Jag tänker det handlar om en sorts "naturlig kännslighet". Men hur den kan "fungera framåt" är jag inte så säker på... den förmågan har inte jag. Själv har jag däremot en förmåga att känna när något har hänt bakåt i tiden. Som när jag var i Gamla stan i Stockholm för en tid sedan. Då var jag med några vänner på geocaching, och när vi var vid adressen Själagårdsgatan 1 så kännde jag plötsligt en stark "kyla" precis bakom ryggen, och då fick jag en jättestark kännsla av att "här har det hänt något väldigt väldigt otäckt för länge länge sedan". När jag sedan var tillbaka hemma fick jag veta att just det huset är ett av Gamla stans mest berömda spökhus... och det visste jag inte ens då. Ändå var jag säker på att det där otäcka hade hänt...

http://lilitha.blogg.se/2010/november/ghostwalk.html

@ rejected_doll [WikiSve]Murphys lag[/WikiSve]
Det handlar om vad du värderar som "fel" och sedan vad du har för förväntningar till att börja med. Det som inte händer enligt dina förväntningar förtränger du, det blir bara det som händer enligt dina förväntningar kvar och tror därför att de är korrekta oftare än vad de egentligen är.

P.S. Ville du bara leka mystiker och jag förstörde det genom att vara objektiv, så får du ursäkta.

dotxthree skrev:@ rejected_doll [WikiSve]Murphys lag[/WikiSve]
Det handlar om vad du värderar som "fel" och sedan vad du har för förväntningar till att börja med. Det som inte händer enligt dina förväntningar förtränger du, det blir bara det som händer enligt dina förväntningar kvar och tror därför att de är korrekta oftare än vad de egentligen är.

P.S. Ville du bara leka mystiker och jag förstörde det genom att vara objektiv, så får du ursäkta.

... säger en troende tvärsäkert. (Troende positivistisk materialist eller något i den stilen.)

Vill man skärskåda sådana här saker, ser man väl snarare (om vi ska förenkla) att medan många fall visst kan förklaras med önsketänkande, minnesspratt och efterkonstruktioner, finns det en del som inte gärna kan det. Av dem kanske de flesta kan förklaras med extraordinär känslighet för tecken de flesta av oss missar. Men så finns en liten rest av fall där inte ens det verkar räcka, däribland de där man, alla andra möjligheter avdragna, faktiskt verkar ha förutsett vad som kommer att hända.

Så här finns visst saker som är mystiska, i bemärkelsen att vetenskapen går bet redan för att den inte verkar ha någon metod att forska i saken.

Tillkommer att det inte är givet att alla de fall som kan förklaras med önsketänkande osv. också ska förklaras så.

rejected_doll vet jag inte vad jag ska svara. Vill inte be om någon utförligare beskrivning, med tanke på den stora risken att bli oförstådd, ifrågasatt och sårad om det skulle handla om något sådant som jag var inne på nyss.

Det jag själv delvis kan känna igen skulle kanske kunna vara en släng av att tvångsmässigt tro att "gör jag (inte) så, kommer det-och-det att hända".

Jag vet att det inte direkt finns något svar på varför man känner si och så.
Jag tror själv att det delvis är ett lite tvångsmässigt tänkande, iom att jag lätt ser mönster i saker o ting och försöker hitta en massa kopplingar, för att veta varför "allt är som det är".

SEN finns det förmodligen något oförklarligt i det hela också, eller oförklarliga saker som har hänt som gör att jag ännu mer tvångsmässigt börjar dra kopplingar mellan allt som händer.
och varje gång jag får ytterligare "bevis" för att jag har rätt så känns det som om jag nästan kan förutsäga allt, utan att jag egentligen kan det.
Men det är väl en känsla som är lite överdrivet stark.

Komplicerade grejer...

rejected_doll skrev:och varje gång jag får ytterligare "bevis" för att jag har rätt så känns det som om jag nästan kan förutsäga allt, utan att jag egentligen kan det.

Och där har vi beviset för min tes! Ledsen att din kommentar var förgäves Zombie.

jag känner på mig väldigt mycket saker & känner ibland deja vu känslor Har ADHD men är mer säker på att jag har AS med drag av ADHD ska kolla upp det med läkaren.

dotxthree skrev:

rejected_doll skrev:och varje gång jag får ytterligare "bevis" för att jag har rätt så känns det som om jag nästan kan förutsäga allt, utan att jag egentligen kan det.

Och där har vi beviset för min tes! Ledsen att din kommentar var förgäves Zombie.

Då har du inte läst vad jag skrev. Men det hade jag inte heller väntat mig, folk som tror de redan vet vad som finns att veta brukar ha problem med sådant.

Zombie skrev:Då har du inte läst vad jag skrev. Men det hade jag inte heller väntat mig, folk som tror de redan vet vad som finns att veta brukar ha problem med sådant.

Jo, det gjorde jag. Men det fanns inget att svara på. Du uttryckte ju själv att man inte kan veta vad det handlar om etc. Tror man sig inte veta, så behöver man inte uttrycka sig i annat än frågande form. Ska du snacka om hur "folk som tror de redan vet" etc, när du själv förutsätter att jag är "troende"? Jag tycker du taggar ner, innan jag drar in mod i det här.

dotxthree skrev:Du uttryckte ju själv att man inte kan veta vad det handlar om etc.

Okej, du läste mitt första inlägg.

Utom att jag förkortade "läsa och förstå" till "läsa" menade jag det jag skrev bokstavligen i sak. Det var inte någon hånfullhet. Och tolkningen att du tror dig veta gjorde jag från ditt första svar, där jag såg bara en förklaringsidé av många möjliga, inget frågetecken, likväl ett anspråk på att vara objektiv, och en rätt syrlig kommentar på slutet.

Fast det är möjligt att här finns någon språkförbistring också.

För att förstå, så krävs det ju att det finns något att förstå till att börja med. Det här är ett forum, det går ut på att trådskaparen ställer frågor och de andra förser med svar till sin bästa förmåga. Jag gav just ett objektivt svar, som jag faktiskt än anser vara närmare sanningen i det här fallet än alla andra svar hittills. Såg för övrigt att du inte heller hade ett enda frågetecken i ditt gensvar. Så vad är det för hyckleri du kör med? Kommentaren på slutet var inte till dig och därför inte för dig att tolka... Jag vet inte om du har smilies aktiverade, men det var faktiskt en " " på slutet. Jag vet inte hur din diagnos visar sig, men det ansiktsuttrycket betyder något...

Ditt svar i sig var av objektivistisk natur, och hade du skrivit "kan vara" eller vad som helst i den stilen hade jag kunnat se en objektiv hållning också. Det är det jag menar med "frågetecken", ifall du nu skulle ha tolkat det bokstavligt. Är du öppen för olika möjligheter ser jag fortfarande inte hur någon skulle ha kunnat se det.

Sedan var det förvisso en chansning från det till "troende materialist", men jag uppfattar den inte så långsökt som du verkar göra. Man lär sig läsa tecken, och de här tecknen är typiska. Klart man plötsligt kan ha fel för det, och jag kanske kunde ha nöjt mig utan den gissningen. Å andra sidan ville jag inte missa chansen att peka ut ett vanligt konsensuskrav som ofta gör folk illa, och som utgörs av just tvånget att ge dels "förklaringar", dels närmare bestämt materiella sådana, till allt, även på otillräckligt material (som här) och genom att hugga av hälar och tår. Men som sagt, kanske jag kunde ha uttryckt det annorlunda.

En nätkommentar som jag ser kan göra illa den den riktar sig till, eller någon annan i liknande sits, förbehåller jag mig rätten att kommentera tillbaka. Har jag läst den fel, desto bättre, men man måste få reagera på det man uppfattar. " " kan betyda mycket i det sammanhang jag uppfattade, från att alltsammans var på skämt till att mildra stöten eftersom allt annat var på allvar.

Vet du själv vad som är sanning och inte? Menar du att man kan veta något över huvud taget? Tydligen, då du anser att man ska skilja på att tycka/tro och att veta/kunna. Själv lever jag efter att det bara finns en sak man kan veta säkert, dvs att man inte vet någonting. Är det då nödvändigt att understryka allt med att man tycker/tror? Nej, det är ju redan givet. Det skillnad på att vara troende och att vara skeptiker...

Förbehåller du dig den rätten så gör du fel. Det är ett fall mod eller inget fall alls. Det jag skrev var ett skämt relaterat till ämnet, du har ingen aning om jag känner personen eller om personen i fråga tog åt sig. Det du skrev kan klassas som personangrepp för att det dels inte är sant och dels inte är relevant för tråden något argument över huvud taget.

Som sagt, jag har svarat på det jag har kunnat läsa ut av dina inlägg. Mer kan man inte begära av kontakt på ett öppet nätforum. Inte heller kan man styra vem som reagerar på det man skriver eller hur det reageras. Man kan bara lära sig eller låta bli. Jag tror också vi i hög grad talar olika språk och att det skymmer punkter där vi är mer ense än du tror.

Nu tänker inte jag tjafsa mer om det här, för jag har redan ett längre tag känt mig taskig mot trådskaparen för att förstöra tråden, men det är klart du ska anmäla mig om du anser att jag bröt mot forumreglerna.

dotexthree, du skulle ju, i ditt första inlägg i tråden, kunna ha börjat med ord med betydelsen "Såhär skulle det ju kunna vara:".

Då hade ju Zombie sluppit oroa sig för att du kanske trampat någon på fingrarna.

Zombie skrev:Som sagt, jag har svarat på det jag har kunnat läsa ut av dina inlägg. Mer kan man inte begära av kontakt på ett öppet nätforum. Inte heller kan man styra vem som reagerar på det man skriver eller hur det reageras. Man kan bara lära sig eller låta bli. Jag tror också vi i hög grad talar olika språk och att det skymmer punkter där vi är mer ense än du tror.

Nu tänker inte jag tjafsa mer om det här, för jag har redan ett längre tag känt mig taskig mot trådskaparen för att förstöra tråden, men det är klart du ska anmäla mig om du anser att jag bröt mot forumreglerna.

Jag gillar bara inte personangrepp och hade kanske anmält om de fortsatte, men just nu hanterar du ju dig ok. Låter som en idé att avsluta och låta tråden vara iaf, ja. No worries.

@jonsch Jooo, men när något är givet i allt man säger. Då ska man inte behöva säga det. Strunt samma, det var egentligen inte meningen att det skulle bli mer än ett inlägg. Så vi har bestämt oss för att låta det vara. Tack för omtanken iaf.

Åter till ämnet, ett helt citat skadar kanske inte:

rejected_doll skrev:Jag får ofta en väldigt STARK känsla av att jag kan förutsäga allt som kommer att hända, t.ex. om jag ska åka iväg och göra något så har jag oftast en så stark inre bild av hur allt kommer att vara eller utspela sig att jag blir paranoid och verkligen tror det är så det kommer bli på riktigt, innan det ens har hänt. :S

Ibland får jag även en "känsla" av att något dåligt kommer att hända, och oftast har jag även rätt.

Någon annan som upplever sig vara paranoida när det gäller sådant? Jag vet inte om det är något med asperger eller bara något jag har fått för mig senaste åren...

Såna känslor var jag på väg in i för många år sen, i mitt fall torde det ha varit i tonåren. Ibland kommer själva förutsägelsefenomenen tillbaka men vare sig de är inbillningar eller något annat så har min känslighet för dem försvunnit i takt med ålder och kanske med att "lärdomar" kommit in.

Vill man bli av med dylika fenomen råder jag till disciplinerade studier i något ordinärt skolämne. Huruvida fenomenen bör ses som positiva eller negativa tänker jag inte ge mig in i gissningar om.