Kille på 18år
Bor i Stockholms skärgård
Inte gift eller barn
Diagnoserad Asperger November -10
Har hund (svart schäfer) & en bondkatt.

Bor med mor & far i en sommarstuga ombyggd till året runt boende.

Studerar på IT-Media med framtidsplaner på att arbeta inom film.

Anser att musiken är mitt liv då jag uttrycker mig genom den och kan inte klara mig en dag utan den.

Banzai skrev:

KaosPrinsessa skrev:

miaspie skrev:text

Lenore <3

Tänkte detsamma.

Lenore är cool, tycker jag!

Vi är sjuka små rymdvarelser som kullar brown town mer än snevänt kines öga.. förlåt om jag lät otrevlig har glömt mina medeciner och kan fan inte sova, men asså kom och tänka på de vi alla här är så sjukt olika har tänkt mkt på de.. är alla med diabetes speciella ? neh asså är relativt ny här så har ingen aning om vad NT är men tror det är normal person asså medel svensson, kan ha fel dock.. men att folk med asperger skulle va speciella som i vilka är vi, jag har snackat bort mig själv glömde vad jag skulle poientera kan fan inte konsentrera mig utan mina medeciner är bara otrevlig hela tiden, men för 1000 år sen fans det inte ens medeciner så det är väll denna onda person jag igentligen är försöker inte antyda att det har med mina funktionshinder och göra det kan ju vara att jag är en genomrutten person lixom jag borde inte ens skriva mer nu har tappat ämnet helt.. men vilka är vi, ingen aning vilka är vi lixom? highly inteligent (om man fått sin medecin) men en del saker passar endå inte in dom att vi skulle ha sämre motorik eller vad fan det heter och att man blev mobbad i skolan tkr mer att det var tvärtom att det var man själv som mobbade när man var liten för att man inte hade några vänner alla var rädda för en, men där kanske den genomruttna personen kommer in igen. Så kan faktist inte svara på din fråga i mitt condision asså kan tillägga att jag har adhd HA asperger och en till.. men när jag läser om er alla här så passar jag endå inte in har aldrig gjort det. vet inte om jag blev fel diagnotiserad 93-94 men känns endå som man inte hör hemma någonstans.. förlåt nu vandrade ja iväg från ämnet igen

Tjej 20 år
Bor i Skåne i en liten by på "landet", en mil utanför Malmö,
med min mamma och alla våra hundar.
Har hund en dvärgpudel på 1,5 år.
Diagnostiserad Asperger syndrom september 2009.

kvinna 26 år
göteborg
musik
väntar på utredning inom autismspektrum
har svårt just nu
annars rolig glad och mycket energi

Jag är en man på 30 år, bor i Ängelholm (i Skåne). Sjukskriven sen 2003, fick diagnosen asperger runt 2005. Har tidigare haft problem med mycket svåra depressioner, ångest o social fobi.

Är rätt intresserad av medicin, fysik o kemi. Bild på mig:
http://oi55.tinypic.com/2quoxg3.jpg

¤Race_Chick¤ skrev:Arbetslös men jobbat 4-5 år inom bilvård

Koolt Kan knappt växla ens...

Hej.

Jag är en kille på 21 år, är singel och bor i Jönköping. Inväntar just nu svar på om jag kommer in på den kommunala vuxenutbildningen i januari eller inte. Är intresserad av att dj:a, (mestadels trance) datorer, träning och Nederländerna där jag vill bosätta mig i framtiden när jag är klar med skolan.

Har nyligen kommit på att jag lider av AS, väntar dock på att få det bekräftat vilket kommer ta cirka 2 år. Men det blir i alla fall lättare att anpassa sig sedan man fick reda på det och att kunna berätta för sin omgivning.

Jag är 38 årig ensamstående pappa som bor i ett litet hus på mina föräldrars tomt. Min mamma är döende i cancer nu och min far pensionerad.

I min kontakt med psykiatrin har jag fått diagnosen borderline personlighetsstörning med narcisistiska och paranoida drag, psykisk insufficiens, aspergers syndrom, schizotypisk störning, ångest ospecificerad med sekundär depression.

Har medicinerats med fluanxol och mallorol. Jag fick dock nog av psykiatrin när de gav mig mallorol. Jag äter ingen medicin och har inte gjort det på 15 år. Åt bara medicin under cirka 8 månader av mitt liv men vill inte ha någon medicin mer i mitt liv.

Jobbar på aktivitetsstöd nu på kommunen med dataregistrering. Har varit mer eller mindre arbetslös i sju år. Har flera gången efterfrågat kontakt med habiliteringen och har fått lite kontakt nu.

Har 4 marsvin, 3 kaniner, 2 fåglar och en katt och en mus.

Frånskild tvåbarnsfar med en dotter som jag tar hand om på heltid. Allmänt trött på samhället och på jobb och på alla krav som ställs på en, men orkar inte sjukskriva mig. Sjukskrev mig dock i april i år men fick nej och levde helt utan ersättning från varken försäkringskassan, socialen eller något annat ställe i över två månader med min dotter. Sedan fick jag praktiken med dataregistrering som jag har nu.

Har tillbringad en del tid på forumet, och det känns som att det är dags att skriva här nu.

Jag är en 27-årig kille i Göteborgsområdet som har spelat piano sedan åtta års ålder. Har även komponerat, gått musikkurser på folkhögskola och högskola samt läst några kurser inom humaniora vid universitetet. Har sommarjobbat med arkivering. Är släktforskare. Sjunger i kör. Tycker om att vara ute och röra på mig. För närvarande är jag arbetslös och vet inte vart mitt liv är på väg. Vid närmare eftertanke är det nog inte på väg någonstans, utan allt står rätt stilla även om jag försöker göra försök att komma loss.

Blev utredd och diagnostiserad med AS redan 1991-92 men fick inte veta detta förrän tidigare i år. Har dock sedan två år varit medveten om att jag har sådana drag. Ska troligen göra någon form av uppföljning av diagnosen i vår.

Avslutningsvis vill jag passa på att önska er alla ett gott nytt år!

Det coolasta Aspergaren här.

Mvh

Hej!


Man på 24 år.

Singel.

Skulle aldrig vara så egoistisk att jag utsätter ett barn för den här världen, så jag är självklart utan barn.

Jag har varit diagnostiserad med "Aspegers syndrom" sedan barndomen, men tvekar både starkt på att jag har "Aspergers syndrom" och att diagnosen existerar över huvud taget.
Jag uppfyller dock vissa sociala svårigheter och är nu nyfiken på om det faktiskt kan ha med den sagda diagnosen att göra. Därför är jag här, för att se om vår gemensamma diagnos faktiskt är den felande länken mellan mig och andra människor eller ej.

Man kan kalla mig för universell nihilist, teoretisk anarkist, darwinist och machiavellisk elitist...
Över lag är jag en man med mycket hat i kroppen och det kommer ni säkert märka med tiden, iom att jag blir bannad från den här sidan, precis som från alla andra ställen jag beger mig till. (Jag är dock INTE ett troll, till skillnad från vad de flesta tror.)

För att vara en man med så mycket hat i kroppen, så kan jag trots det skratta och se det komiska i fler situationer än vad som inte allt för sällan kan uppfattas som obehagligt av de flesta normala personer. (Lyteskomik FTW!)

Gillar: Sanning, intellektualism, mig.
Ogillar: Lögner, antiintellektualism, dig.

Intressen som är produktiva inkluderar bl.a: Filosofi, matematik, fysik, anatomi, styrketräning och kampsport.

Intressen som är ganska onödiga inkluderar bl.a: Film, musik och datorspel.

Trots min aggressiva framtoning, så får ni gärna ta kontakt med mig. Då jag faktiskt uppskattar att diskutera med andra som uppskattar det... Det finns inget inkorrekt diskussionsämne, bara inkorrekta argument i diskussionen! Can you bring it?

Kvinna, ca 50 år. Detta är mitt första inlägg här. Jag har ingen diagnos, men känner igen mig i mycket som beskrivs här på forumet. Människors sociala liv är som en gåta för mig, jag har som en blind fläck i hjärnan som gör att jag inte fattar hur man bär sig åt för att knyta kontakter, skaffa vänner, behålla kontakter etc.

Jag har hela mitt vuxna liv undrat över vad det är som fattas för mig, varför det inte funkar för mig det som verkar funka så enkelt för andra. Är en enstöring som lever med min sambo, utan annat umgänge förutom när vi träffar hans föräldrar eller mina barn ibland (och när jag jobbar), och trivs med det. Att umgås är som ett arbete, jag måste förbereda mig mentalt innan, anstränga mig under tiden och dra mig undan efteråt.

Har också någon social oförmåga som har gjort att jag många gånger har sårat, gjort bort mig, och avslöjat obehagliga sanningar utan att jag förstått det förrän långt efteråt. Har försökt klara av umgänge genom att iaktta och härma, har varit en social kameleont, men tycker att det börjar kännas alltmer oviktigt att passa in.

Har en känsla av att inte passa in någonstans, är varken AS eller NT eller något annat heller, är halvdan inom det mesta.

Jag hoppas att det går bra att delta här på forumet fast man inte har diagnos, att ingen tar illa upp av det eller att ni andra tycker att forumet blir urvattnat?

Välkommen, Solitaria!

Du låter ganska aspig. Du är inte alls fel här. Ingen risk för urvattning - jag lovar!

Välkommen Solitaria!

Jag känner igen mig i det du skriver.
Jag har också en känsla av att inte passa in någonstans alls. Jag känner mig varken hemma i "gruppen" NT eller AS. Jag passar egentligen bara in hemma i min lägenhet.

Det är många här som inte har någon AS-diagnos. En del är här ändå, en del väntar på utredning och andra har fått andra diagnoser. Så du är inte ensam.

Tack snälla barracuber! Jag har hängt här ett tag, tog mod till mig att skriva idag. Det kändes bra!

Jag är nog ganska aspig, har fått asp-resultat på diverse nät-tester, även om jag är kritisk till hur frågorna är ställda, de är väldigt tolkningsbara.

@Solitaria

Jo, nättest ska man ju alltid ta med en nypa salt.

Jag gick sent i höstas igenom min egen neuropsykiatriska utredning vilken ledde till tre (eller två) diagnoser (se min signatur). Jag har ännu inte fått hela utredningen skickad till mig - den består av en neuropsykiatrisk och en neuropsykologisk del och jag har bara fått den första ännu (de har haft mycket att göra). Håller fortfarande på att smälta själva utredningen och det den ledde fram till - många vittnar om att det brukar ta väldigt lång tid att komma till freds.

Om du funderar på att utreda dig själv så är en tröst att kötiderna (generellt sett) blivit bättre på senare år mot vad de var tidigare. Men det varierar fortfarande mycket per kommun.

Om du vill utreda dig så kan jag rekommendera det för självinsikt och kunskap om området. Det tar inte så väldigt mycket tid men visst, man måste kunna avsätta några timmar dagtid. Min egen utredning bestod i stort sett av drygt 5 besök på vardera 3 timmar bestående av samtal och tester. För mig gick det ju bra eftersom jag är arbetslös.

Truly skrev:Det är många här som inte har någon AS-diagnos. En del är här ändå, en del väntar på utredning och andra har fått andra diagnoser. Så du är inte ensam.

Och alla vill inte ha diagnos, av olika skäl. Samt, tyvärr, det finns olika skolor och extremt olika kunskapsnivåer bland diagnostikerna, så diagnos eller inte är inte ens jämförbart mellan olika sådana.

Så det är mycket det måste finnas utrymme för, och hittills tycker jag det har gått utmärkt.

Välkommen Solitaria!

Förövrigt verkar de sociala problem du beskriver nästan tagna ur handboken... Var observant på att inte bränna ut dig bara, jag är nästan förvånad över en femtioårig såpass socialt aspig person med jobb och barnfamilj som inte har gjort det än. Men att unna sig att vara sig själv spar förstås en del krafter...

Theone skrev:Det coolasta Aspergaren här.

Mvh

Är det här du Theone? http://www.youtube.com/watch?v=W_eepOSos88&feature=related

Tack för välkomnandet alla!

Zombie skrev:Förövrigt verkar de sociala problem du beskriver nästan tagna ur handboken... Var observant på att inte bränna ut dig bara, jag är nästan förvånad över en femtioårig såpass socialt aspig person med jobb och barnfamilj som inte har gjort det än. Men att unna sig att vara sig själv spar förstås en del krafter...

Det var urjobbigt att ta hand om en familj, lösningen för mig var att inte jobba så mycket eller att plugga intressanta kurser och leva på studielån, samt att bara ha barnen på halvtid. Annars hade det inte gått. En terapeut som jag försökte förklara detta för: "Ja men det är ju jobbigt att ha barn" . Jag har svårt att ha folk inpå mig, även om det är mina egna barn.

Moderator: Rättade så det framgår vem som citeras.

Hej !

Jag är ny här på Aspergerforum så tänkte bara presentera mig lite snabbt.
Har en liten beskrivning av mig själv på min profil här eller även en mer utförlig på Aspie Affection. Mitt användarnamn där är swe91.


Jag har för övrigt blandade och många intressen.

Jag har Aspergers syndrom/högfungerande autism, ångestsyndrom-nånting och depression (alla dessa på papper).

Jag finns i Helsingborg, så om nån ifrån min dagliga verksamhet känner igen mig här skicka gärna ett pm?

ha det bra =)

Har skrivit om mig själv på andra ställen här inne tidigare, men jag gör ett försök till en kort sammanfattande presentation här.

Jag är en tjej, 21 år gammal, från Stockholmsområdet som just nu bor i Umeå (sedan i höstas) tillsammans med min pojkvän och min katt. Jag står i kö för utredning (de misstänker AS, ADHD/ADD, GAD och jag har sedan tidigare diagnosen OCD), prioritet sa de till mig för att jag som psykiatern uttryckte det är "ung och komplicerad i behov av hjälp". Men det tar sin tid. Utredningen ska göras i Stockholm och det tar tid i kö samt att de klantade sig och glömde trycka på rätt knapp eller något när jag skulle upp i kön, så i två månader har det stått att jag "ska stå i kö med prioritet" i journalen men utan faktisk inskrivning. De påstår att det ska gå fort nu när de löst det, men jag är tveksam...

Väntan är jobbig, och jag känner mig mycket rörig mitt i allt. Skolan går dåligt (pluggar komvux på distans, 50-75% med aktivitetsersättning för förlängd skolgång) och det blir ingen ordning någonstans känns det som...

Mina stora intressen är i alla fall min katt (och katter i allmänhet), pojkvännen, film, psykologi, filosofi, politik, historia, språkhistoria, böcker och parafilier.

Så kallade specialintressen är katter, skräck som genre t.ex. film/serier/böcker (inbegriper här mörkare thrillers, psykologiska thrillers, skräck, gore, splatter, extrem och dylikt), film i allmänhet, böcker (jag fastnar med att katalogisera böcker om mina intressen, t.ex. en lista på vilka böcker just "detta" bibliotek har om "det här" ämnet), parafilier, psykologi och inom psykologi området speciellt AS efter att min terapeut bad mig läsa på och jag fastnade...

Jag skulle vilja jobba med film. Filmregi är linjen jag vill läsa. Men enstaka kurser verkar också intressant, och det behövs säkert annat att göra under tiden efter komvux medan jag söker till filmregi (om jag överhuvudtaget kommer in där).

Jag har mycket svårt att ändra sådant jag bestämt mig för, även fast jag vet att man ibland måste... Om jag skulle få välja ett jobb utan vidare utbildning skulle det vara något där man arkiverar eller katalogiserar saker. Att sätta böcker i rätt ordning, redigera texter/"korrläsa", lagerarbete... Något där man är för sig själv mesta delen av tiden och kan fokusera på sortering eller dylikt. Sådant många påstår är tråkigt men av någon anledning är omöjligt att få som jobb i alla fall för de, som mig, som verkligen kan och vill sådant.

Nu blev min korta presentation lite för lång och osammanhängande i alla fall...

Hejsan,

Jag är jätteny, även om jag nu suttit och läst utan att ge mig till känna tidigare. Det är jag säkert inte den enda som gjort

Jag älskar katter i allmänhet och svarta katter i synnerhet. Mina två svarta pälsjönsar är mina ögonstenar och jag möblerar gladeligen om lägenheten för deras bekvämlighet.

Andra intressen är science fiction, fantasy och dark future/future noir i både litteraturens och filmens värld. Jag älskar att springa också, även att jag inte är så bra på det. Skam den som ger sig!

Min sambo är tålamodet personifierat eftersom jag är glömsk och har usel tidsuppfattning, ibland är jag tolerant som en trampmina men för det mesta är jag ganska lik en Treo: Jag brusar upp ganska lätt men så småningom lugnar jag ner mig och allt klarnar igen.

Vad mer skriver man i en sån här presentation? Ålder, snart 40 om det är relevant. Bor i Stockholm, fick sjukersättning beviljad innan FK drog åt tumskruvarna ännu mer och har studsat mellan korta jobb och sysslor mer hela livet utan att passa in. Fick diagnosen sent, innan dess kändes jag mig som den där pusselbiten som alltid fattas i pusslet (utanför, ensam).

Nu har jag säkert glömt något. Det gör jag jämt.