Jag har själv funderat på det med att för mycket saker ibland är framme eller egentligen på fel plats. Som en vän av ordning förstår jag inte hur det kommer sig att det är svårt att ställa tillbaka vissa saker direkt, då man vet att det är så man själv vill ha det, och fungerar bäst så.

Det finns antagligen flera faktorer, men en utav de sakerna jag tänker på är att jag lätt är 'distraherad'. Inte på de sättet att jag kan tänka "nu ska jag ställa tillbaka de här, lägga in det" o.s.v, snarare att jag tänker på något i större skala. Jag tror det ordet jag letar efter är att det kan framstå som petitesser, helt enkelt.

Jag har även funderat, men kan inte direkt påstå att det är en primär, men dock bidragande faktor när det kommer till disciplin. När det kommer till mig själv, och mitt uppträdande, det är där jag lagt min fokus. Resultatet att det kan se lite märkligt ut hemma, m.a.o.

Bali skrev:Även om det är sorgligt, så känns det ändå "gött" att någon annan har liknande problem...hoppas ingen tar illa upp nu!?

Jag kan inte svara för alla men jag tar inte illa upp i alla fall. Självklart känns det bra att man inte är ensam om sina problem. Det är en anledning till att jag finns här på forumet. (För att känna gemenskap med folk som har liknande problem som jag har).

Jag tar inte heller illa upp, jag tycker också att det är kul att höra att ens egna beteenden (problem) framstår som mer "normala" här eftersom fler berättar om att de upplever det på samma sätt eller har samma "problem". Om man är tillsammans med individer som ju inte fungerar som en själv så anses man ju så himla jobbig och folk blir irriterade för att man aldrig blir klar t.ex. om de väntar på en, man ska iväg någonstans eller om man är på en offentlig toalett och någon man är i sällskap med väntar på en utanför.

Jag har ju egentligen alltid värderat egenskapen noggrannhet ganska högt och tycker ju fortfarande att det är en mycket positiv egenskap och att det är det som borde eftersträvas av alla i allt man gör. Jag vill ju också även göra saker i min egen takt (känslig för stress). Allt detta irriterar ju många andra som tycker att man tar alldeles för lång tid på sig/blir aldrig klar m.m. och då blir man ännu mer stressad. Sen så har jag märkt att denna noggrannhet hos mig iallafall, förstärks om man blir stressad av något eller någon och då blir det ännu viktigare att vara noggrann annars får jag ångest. Om jag blir stressad och inte kommer ihåg vad jag just gjorde och att det kunde ha blivit fel eller slarvigt så måste jag göra om det så jag VET att det blir rätt annars får jag mer ångest.

Wine skrev:Jag har ju egentligen alltid värderat egenskapen noggrannhet ganska högt och tycker ju fortfarande att det är en mycket positiv egenskap och att det är det som borde eftersträvas av alla i allt man gör. Jag vill ju också även göra saker i min egen takt (känslig för stress). Allt detta irriterar ju många andra som tycker att man tar alldeles för lång tid på sig/blir aldrig klar m.m. och då blir man ännu mer stressad. Sen så har jag märkt att denna noggrannhet hos mig iallafall, förstärks om man blir stressad av något eller någon och då blir det ännu viktigare att vara noggrann annars får jag ångest. Om jag blir stressad och inte kommer ihåg vad jag just gjorde och att det kunde ha blivit fel eller slarvigt så måste jag göra om det så jag VET att det blir rätt annars får jag mer ångest.

JÖSSES. Det är ju mig du beskriver!
Känner igen det där med vattendropparna också men det var kanske inte du som skrev det... Måste läsa igen.

Bali skrev:OT, för denna tråd egentligen, men när vi nu ändå tycks fastnat på det här med toarullar så vad tycks om denna offentliga variant?:



Jag har iaf sjuhelsikes problem (om inte pappret redan sticker ut) att få fatt på, försöka lista ut hur rullen där inne är rullad, så jag kan få ut den rackarn.

Hatar den där rullen! Vem kom på att det skulle tillverkas en behållare för toapapper där ingenting stod rätt till?
Man får ju inte tag i pappret och skulle man trots allt lyckas greppa ett blad så kommer det ut i så små små pyttebitar att det endast räcker åt en hamsters bakdel. Har man turen att få ut ett tillräckligt långt papper så är risken stor att man i sitt trevande kommit åt ngt äckligt kladd av okänt ursprung... Uäck!

Ok, på tal om var sak på sin plats:
Känner som många tidigare nämnt, att det är otroligt jobbigt när folk flyttar på mina saker. Även inplockning av disk som jag gillar att göra själv, då jag vet att de hamnar på rätt ställe.

Wine skrev:
Jag har ju egentligen alltid värderat egenskapen noggrannhet ganska högt och tycker ju fortfarande att det är en mycket positiv egenskap och att det är det som borde eftersträvas av alla i allt man gör. Jag vill ju också även göra saker i min egen takt (känslig för stress). Allt detta irriterar ju många andra som tycker att man tar alldeles för lång tid på sig/blir aldrig klar m.m. och då blir man ännu mer stressad. Sen så har jag märkt att denna noggrannhet hos mig iallafall, förstärks om man blir stressad av något eller någon och då blir det ännu viktigare att vara noggrann annars får jag ångest. Om jag blir stressad och inte kommer ihåg vad jag just gjorde och att det kunde ha blivit fel eller slarvigt så måste jag göra om det så jag VET att det blir rätt annars får jag mer ångest.

+1!
Så bra beskrivet samma känsla jag bär på.

Glömde en sak som verkligen driver mig till vansinne; öppna skåpluckor, lådor och dörrar... Sådant kan få mig att tugga fradga praktiskt taget och jag kan t.ex. stå och krångla ett bra tag med lådorna + dörren på min kombibokhylla då dessa inte riktigt är i linje med varandra. Måste köpa en ny kombibokhylla tror jag.

buffel skrev:

Wine skrev:
Jag har ju egentligen alltid värderat egenskapen noggrannhet ganska högt och tycker ju fortfarande att det är en mycket positiv egenskap och att det är det som borde eftersträvas av alla i allt man gör. Jag vill ju också även göra saker i min egen takt (känslig för stress). Allt detta irriterar ju många andra som tycker att man tar alldeles för lång tid på sig/blir aldrig klar m.m. och då blir man ännu mer stressad. Sen så har jag märkt att denna noggrannhet hos mig iallafall, förstärks om man blir stressad av något eller någon och då blir det ännu viktigare att vara noggrann annars får jag ångest. Om jag blir stressad och inte kommer ihåg vad jag just gjorde och att det kunde ha blivit fel eller slarvigt så måste jag göra om det så jag VET att det blir rätt annars får jag mer ångest.

+1!
Så bra beskrivet samma känsla jag bär på.

Jag kan bara nicka instämmande åt detta också!

Wine skrev:Om jag blir stressad och inte kommer ihåg vad jag just gjorde och att det kunde ha blivit fel eller slarvigt så måste jag göra om det så jag VET att det blir rätt annars får jag mer ångest.

Måste korrigera ovanstående lite, eftersom stress gör att man blir blockerad leder det just till att jag blir osäker på hur jag gjorde något och om det blev rätt/ordentligt gjort och då måste det göras om och det tar tid. Vissa dagar när dagsformen inte är så bra så kan det gå åt mycket tid till att bara göra om saker som jag har blivit osäker på ifall det blev ordentligt gjort som t.ex. om jag blev osäker på om jag tog tvål när jag tvättade händerna, om jag är osäker på ifall jag lade något på rätt sätt/rätt plats i något skåp eller om jag blivit osäker på att inte riktigt ha läst en text ordentligt så allt har "gått in", ja då måste jag tvätta om händerna, gå tillbaka till skåpet och kolla och lägga tillrätta om jag inte är nöjd, samt läsa om texten.

Känner igen detta med diskmaskinen också, vill absolut plocka in all disk själv så det blir sorterat och placerat på enligt mig, bästa logiska sätt och så att så mycket som möjligt får plats och blir diskat (av miljöskäl). Ibland kan det ta 20 minuter eller mer innan jag är klar när jag håller på och placerar om saker för att få plats med så mycket som möjligt i diskmaskinen.

Som jag skrev tidigare och som ni andra skriver så är det för mig lite av en tröst att se att man inte är så himla "onormal" här. Jag har som ni säkert också har erfarenhet av, fått uppleva en del irritation och kommentarer om att man "måste söka hjälp" eller är överdriven och det har retat mig så mycket ibland eftersom jag som jag skrev tidigare värderar noggrannhet högt själv och tycker att det är så självklart att man ska eftersträva noggrannhet. Däremot så är det ju såklart lite jobbigt när det blir så viktigt att det tar mycket tid och försenar en till exempel på grund av att man måste göra om saker för att man blivit osäker på om det blev "rätt gjort". Det är ju inte heller bra om det påverkar andra så att man låter någon vänta t.ex. för att man blivit försenad på grund av ovanstående men så länge det inte stör någon annan så fattar jag inte varför man inte kan få göra det som man vill, och få vara noggrann utan att få höra negativa kommentarer, tycker att man borde få uppskattning istället.

Wine skrev: Jag har som ni säkert också har erfarenhet av, fått uppleva en del irritation och kommentarer om att man "måste söka hjälp" eller är överdriven och det har retat mig så mycket ibland eftersom jag som jag skrev tidigare värderar noggrannhet högt själv och tycker att det är så självklart att man ska eftersträva noggrannhet.

Japp, nog har man fått kommentarer alltid (tog mig friheten att markera den variant som jag själv mest stött på), eller iaf den där "känslan" av: från omgivningen och tydligen kan det också vara lite roande för dem att se hur långt de "kan gå" med undertecknad genom att flytta på saker hemma hos mig t.ex.
Förstår inte alls det lustiga i att, som jag ser det, driva med någon annan så där, tycker bara det är förbaskat taskigt jag. (Ursäkta "franskan" gott folk!)

Nu har jag ju inte "direktkontakt" med så många längre precis (är en "gammal" tant ), så skol"kompisarna" har ju t.ex. för länge sedan försvunnit ur bilden och brorsan har trots allt blivit 40+ han med nu, och tycks alltså inte längre ha detta behov av retas med mig, men visst finns ändå någon slags sorgsen känsla kvar inom mig.

Nu kanske jag spinner iväg alldeles här, förlåt i så fall, men jag har inte direkt någon att prata med och har inte ens ordentlig kontakt med mig själv, så jag tar rent egoistiskt chansen att få "fundera högt" här.

Det är nog inte bara så "enkelt" som att jag är en pedant vad gäller "var sak på sin plats" i den omgivning jag behöver tillbringa längre stunder i/försöka vara "närvarande" i, utan var gång något ändras blir allt liksom nytt, en ny plats/situation som jag måste få någon sorts koll/ordning på.
Jag vet, det låter kanske bara snurrigt , men min hjärna behöver liksom "veta" var allting är för att den ska kunna ägna sig åt allt annat som sker runt omkring.

Wine skrev:...men så länge det inte stör någon annan så fattar jag inte varför man inte kan få göra det som man vill, och få vara noggrann utan att få höra negativa kommentarer, tycker att man borde få uppskattning istället.

Jo, jag kan bara hålla med dig, Wine ... och härmed får du iaf min uppskattning!

Bali skrev:Japp, nog har man fått kommentarer alltid (tog mig friheten att markera den variant som jag själv mest stött på), eller iaf den där "känslan" av: från omgivningen och tydligen kan det också vara lite roande för dem att se hur långt de "kan gå" med undertecknad genom att flytta på saker hemma hos mig t.ex.
Förstår inte alls det lustiga i att, som jag ser det, driva med någon annan så där, tycker bara det är förbaskat taskigt jag. (Ursäkta "franskan" gott folk!)

Själv tycker jag att det är jättekul att driva med min väninna genom att flytta runt vissa av hennes saker. Jag är en liten retsticka... Bad me! Skulle dock inte göra det med någon annan (speciellt inte om personen i fråga blev ledsen), jag vet att jag kan för hon klarar det.

Min egna noggrannhet har satt käppar i hjulet för mig när jag arbetar som städerska. Jag städar noggrannare än de flesta men för att hinna göra det så måste jag nästan springa. Mår väldigt dåligt ocm jag inte gör ett bra jobb.

Ta bort: är du snäll, Banzai, för det du beskriver är något helt annat och dessutom verkar du bara vara en så go´ rackare att man nästan vill krama om dig (om man nu kunde det)!

Banzai skrev:Min egna noggrannhet har satt käppar i hjulet för mig när jag arbetar som städerska. Jag städar noggrannare än de flesta men för att hinna göra det så måste jag nästan springa. Mår väldigt dåligt ocm jag inte gör ett bra jobb

Stor igenkänning här, även om jag inte jobbat som just städerska!

Bali skrev:Ta bort: är du snäll, Banzai, för det du beskriver är något helt annat och dessutom verkar du bara vara en så go´ rackare att man nästan vill krama om dig (om man nu kunde det)!

Digitala kramar går jättebra och detsamma för den delen.

Banzai skrev:Glömde en sak som verkligen driver mig till vansinne; öppna skåpluckor, lådor och dörrar... Sådant kan få mig att tugga fradga praktiskt taget och jag kan t.ex. stå och krångla ett bra tag med lådorna + dörren på min kombibokhylla då dessa inte riktigt är i linje med varandra. Måste köpa en ny kombibokhylla tror jag.

Medhåll. Mina kökslådor är ganska stela så man måste ta i när man ska stänga dom, något som jag aldrig behöver tänka på eftersom det är en vanesak, har bott i samma lägenhet i 11 år. Men när någon annan varit här så stänger dom oftast inte lådorna helt, dom är ett par cm öppna bara för att det är tyngst mot slutet. När jag ser att dom är öppna så blir jag såhär:
Om man ändå stänger lådorna, varför inte stänga dom helt?!

Och när jag skriver ta i och tyngst, så menar jag inte att det är tungt egentligen, men förmodligen tyngre än i modernare kök som folk är vana vid.

Jag är jättepetig med var saker står i mitt hem.
Jag har markerat med blyerts där bla krukväxter och prydnadsaker ska stå, så när jag städar kan jag lätt ställa tillbaka dem på exakt rätt ställe.

Jag vet inte varför egentligen, kanske handlar det om kontrollbehov ?

snuggelhund skrev:Jag är jättepetig med var saker står i mitt hem.
Jag har markerat med blyerts där bla krukväxter och prydnadsaker ska stå, så när jag städar kan jag lätt ställa tillbaka dem på exakt rätt ställe.

Jag vet inte varför egentligen, kanske handlar det om kontrollbehov ?

Jag är också skitpetig, men jag har inte markerat med blyerts någonstans. Jag vet ändå exakt vad det ska stå. Symmetri är viktigt. Former är också viktigt.

I mitt fall handlar det nog om röran i mitt inre och i huvudet. Jag behöver ha ordning på allt för att känna att jag har någon koll på läget då ingenting inuti mig är "i ordning".
Sen har jag även jobbigt med röriga miljöer rent visuellt. Jag vill ha specifika färger, former och ett symmetriskt upplägg för att det får mig att bli lugn. Inga visuella störningar som pockar på, ungefär på samma sätt som jag undviker ljudrika folksamlingar eller annat som är rent auditivt störande.

Truly skrev:I mitt fall handlar det nog om röran i mitt inre och i huvudet. Jag behöver ha ordning på allt för att känna att jag har någon koll på läget då ingenting inuti mig är "i ordning".

Instämmer till fullo, att det kanske kan bero på röran i ens inre och i huvudet. Det är också så mina funderingar om vad det kan bero på har varit.

Bali, fy vad taskigt av andra att retas och flytta runt dina saker medvetet bara för man vet att du tycker det är jobbigt. Usch, varför håller man på så?

Banzai, visst är det också konstigt att man inte blir uppskattad när man är noggrann med vad man gör, som t.ex. med städning. Jag har också mycket svårt att INTE göra något ordentligt och då tar det också längre tid och man blir mer stressad. Jag tror att noggrannhet och artighet belönades/fick mer uppskattning förr i tiden, kanske skulle man ha blivit mer uppskattad om man levt i något annat århundrade.

Arkimedes, tror du att vi som lever nu lever i "den sista tiden"?

modestrick skrev:Själv är bäste dräng. Då vet man att det blir rätt gjort

1+

Arkimedes skrev:När jag ser att dom är öppna så blir jag såhär:
Om man ändå stänger lådorna, varför inte stänga dom helt?!

Och när jag skriver ta i och tyngst, så menar jag inte att det är tungt egentligen, men förmodligen tyngre än i modernare kök som folk är vana vid.

Jag håller med dig helt. Jag blir också väldigt irriterad om så lådorna sticker ut bara en halv centimeter.

"Det är dom små små detaljerna som gör'et"...