hur upplever man en psykos?

någon som kan beskriva hur det känns att uppleva en psykos?

Psykos är när man har upplevelser där man saknar verklighetsförankring, tex att man tror att man förföljs av SÄPO utan verklighetsförankring, att man tror att utomjordingar styr ens tankar, att man känner giftormar som slingrar sig upp längs ens kropp... man kan ha hallucinationer se/höra/känns/smaka saker som inte finns, eller illusioner (missuppfatta något som faktiskt finns), tex att uppleva att det står en krön man i parken, där det egentligen bara står en buske som svajar. Om jag har fattat rätt räcker det inte med att ha "bara" hallucinationer för att vara psykotisk, utan man skall ha en vanföreställning, tex man upplever att gröna mannen är moder natur i mänsklig form som skall förgöra en och se hemliga budskap i tidningen etc.

Här står det bra: http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykos


Jag har psykotiska symtom och medicineras bland annat med Zyprexa (antipsykotisk). En reaktiv psykos jag hade var i lumpen som var skrämmande. Jag låg i ett tält, trodde jag släppts ner från flygplan för att göra någon uppgift där i Arabien (egentligen Skåne). Det satt folk i mitt tält, där jag var gömd bakom en låda. Jag funderade länge på om de vattenpiperökande turbanförsedda araberna var vänner eller fiender. Utanför tältet var det sand, öken, där gick män och kvinnor med tygstycken virade kring sig och bar saker på huvudet samt kameler. Det var jättevarmt och gassande sol (Skåne i april? Knappast).

Mitt befäl kom in och frågade vad min läkare hette, jag sa jag har ingen läkare, jag har ju inte ont någon stans? Han frågade när jag hade psykos senast "jag lovar att inte bli arg för att du inte talade om det på mönstringen", jag sa jag vet inte vad psykos är. Han sa följ med mig ut, vilket jag gjorde. Han var den enda som jag "kände", alla andra var araber eller potentiella fiender, inkluderat de högre befäl de sa jag skulle tala med. Massa konstigt tal, de ville ta mig på sjukhuset "bara sjukhuset lite, tala med läkare", jag fortsatte med "varför då jag har inte ont någon stans, har jag det?" och kollar alla mina kroppsdelar. Sen sprang jag iväg, fänriken sprang efter mig och frågade vart jag skulle; "Upp på kullen! Kolla när de kommer tillbaka! De har vatten! Vatten är viktigt!" Så fortsatte jag prata om vatten till kamelerna och grejer och att jag måste kolla så det inte kommer fiender. "DET FINNS INGEN KULLE, SKÅNE ÄR PLATT!" sa fänriken, drog mig i armen och satte mig i tältarrest (då jag vägrade sjukhus)...

@MsTibbs

kan man ha "lättare" psykoser som tex att man hör ljud och ser mänskliga skepnader som inte finns och att man blir enormt rädd för det man tror man hört eller sett är verkligt eller så känns det som att det är verkligt pga att man känner sig livrädd

att man tex isolerar sig hemma och sitter och är rädd för att någon ska knacka på dörren och man vågar inte svara i telefon och man ungefär känner sig förföljd?

att man får för sig att andra människor är ute efter mig och vill mig illa tex?

eller behöver det vara som du beskriver det för att det ska handla om en psykos?

Kuromi: Jag vet inte exakt vart gränsen går för vad som kallas psykos, det är en bedömningsfråga. Angående min paranoia som liknar din, att vara livrädd i lägenheten, så kallar de det "psykotiska symtom" och "gränspsykos". Alltså att det liknar psykos, men inte tillräckligt mycket eller tillräckligt lång tid för att det skall kallas psykos.

När de starkare vanförställningarna blir sanning för individen själv då är det psykos, innan det är det som sagt starka vanföreställningar.

Mvh

MsTibbs skrev:Psykos är när man har upplevelser där man saknar verklighetsförankring, tex att man tror att man förföljs av SÄPO utan verklighetsförankring, att man tror att utomjordingar styr ens tankar, att man känner giftormar som slingrar sig upp längs ens kropp... man kan ha hallucinationer se/höra/känns/smaka saker som inte finns, eller illusioner (missuppfatta något som faktiskt finns), tex att uppleva att det står en krön man i parken, där det egentligen bara står en buske som svajar. Om jag har fattat rätt räcker det inte med att ha "bara" hallucinationer för att vara psykotisk, utan man skall ha en vanföreställning, tex man upplever att gröna mannen är moder natur i mänsklig form som skall förgöra en och se hemliga budskap i tidningen etc.

Här står det bra: http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykos


Jag har psykotiska symtom och medicineras bland annat med Zyprexa (antipsykotisk). En reaktiv psykos jag hade var i lumpen som var skrämmande. Jag låg i ett tält, trodde jag släppts ner från flygplan för att göra någon uppgift där i Arabien (egentligen Skåne). Det satt folk i mitt tält, där jag var gömd bakom en låda. Jag funderade länge på om de vattenpiperökande turbanförsedda araberna var vänner eller fiender. Utanför tältet var det sand, öken, där gick män och kvinnor med tygstycken virade kring sig och bar saker på huvudet samt kameler. Det var jättevarmt och gassande sol (Skåne i april? Knappast).

Mitt befäl kom in och frågade vad min läkare hette, jag sa jag har ingen läkare, jag har ju inte ont någon stans? Han frågade när jag hade psykos senast "jag lovar att inte bli arg för att du inte talade om det på mönstringen", jag sa jag vet inte vad psykos är. Han sa följ med mig ut, vilket jag gjorde. Han var den enda som jag "kände", alla andra var araber eller potentiella fiender, inkluderat de högre befäl de sa jag skulle tala med. Massa konstigt tal, de ville ta mig på sjukhuset "bara sjukhuset lite, tala med läkare", jag fortsatte med "varför då jag har inte ont någon stans, har jag det?" och kollar alla mina kroppsdelar. Sen sprang jag iväg, fänriken sprang efter mig och frågade vart jag skulle; "Upp på kullen! Kolla när de kommer tillbaka! De har vatten! Vatten är viktigt!" Så fortsatte jag prata om vatten till kamelerna och grejer och att jag måste kolla så det inte kommer fiender. "DET FINNS INGEN KULLE, SKÅNE ÄR PLATT!" sa fänriken, drog mig i armen och satte mig i tältarrest (då jag vägrade sjukhus)...

Jag går också på Zyprexa, varför är jag inte hundra på. Men den har hjälpt mig till ganska stor del måste jag erkänna.



Läkaren sa att det var mot depression, men i FASS stod det att det var mot schizofreni, känner mig halvt lurad, men glad för att de hjälper som sagt..

ninegirl skrev:Jag går också på Zyprexa, varför är jag inte hundra på. Men den har hjälpt mig till ganska stor del måste jag erkänna.



Läkaren sa att det var mot depression, men i FASS stod det att det var mot schizofreni, känner mig halvt lurad, men glad för att de hjälper som sagt..

Zyprexa har en stämningsstabiliserande effekt. Det var därför jag fick just den neuroleptikan (depp/bipolär). Är man dessutom litet fragmenterad eller så, så varför inte. Lamictal är antiepileptisk, men jag har inte epilepsi för det, mediciner kan användas till mera än det den är gjord för.

Okey, då förstår jag lite bättre

Funderingar.

Om man beger sig till psykakuten på egen hand för att man hör röster (för första gången någonsin) - då måste väl sannolikheten att man drabbats av psykos vara liten?

Att man tar sig dit/söker vård på egen hand är väl ovanligt vid psykos? Om man gör det kanske det är större sannolikhet att det handlar om vanföreställningar eller att man är i ett gränspsykotiskt tillstånd?

Vanligast är väl att den som senare diagnosticeras med psykos eller schizofreni tas till sjukhus av anhöriga, "psykiatriskt akutteam", polis etc. då det som så väl kännetecknar sjukdomarna just är avsaknad eller bristnande sjukdomsinsikt?

Flinta skrev:Funderingar.

Om man beger sig till psykakuten på egen hand för att man hör röster (för första gången någonsin)- då måste väl sannolikheten att man drabbats av psykos vara liten?

Att man tar sig dit/söker vård på egen hand är väl ovanligt vid psykos? Om man gör det kanske det är större sannolikhet att det handlar om vanföreställningar eller att man är i ett gränspsykotiskt tillstånd?

Att "bara" höra röster är inte automatiskt psykos. Om det går långt så kan omgivningen/polis ingripa, men patienter kan också själva söka hjälp. Särskilt om de tycker något är knas, även utan att förstå att det är röster de hör.

Flinta skrev:Vanligast är väl att den som senare diagnosticeras med psykos eller schizofreni tas till sjukhus av anhöriga, "psykiatriskt akutteam", polis etc. då det som så väl kännetecknar sjukdomarna just är avsaknad eller bristnande sjukdomsinsikt?

I allvarligare fall måste omgivningen ingripa, ja.

kuromi skrev:hur upplever man en psykos?

någon som kan beskriva hur det känns att uppleva en psykos?

det för mig upplevda psykotiska är oftast en mardröm som jag försent genomskådar

segdeg skrev:

kuromi skrev:hur upplever man en psykos?

någon som kan beskriva hur det känns att uppleva en psykos?

det för mig upplevda psykotiska är oftast en mardröm som jag försent genomskådar

Det är en rätt bra liknelse. I en psykos så "drömmer" man, oftast mardrömmar, fastän man är vaken och man förstår inte själv att man drömmer.

Jag har också Zyprexa. Mot mina svåra aggressiva utbrott, hjälper jättebra.