Är det fler än jag som har svårt att hantera sina (och andras) barn? Själv är jag alldeles för ofta en icke närvarande, lättirriterad och tjatig mamma! Blir så less på mig själv och arg att jag inte klarar av mitt liv!

Till saken hör att vi varannan vecka enbart har vår gemensamma dotter på tre år, dessa veckor orkar jag vara en närvarande, rolig mamma som leker och skojar. Men när de andra kommer (två som är makens och ett som är mitt) så faller allt.

Jag går omkring med ständigt oro i magen och som sagt triggar på det mesta. Framförallt makens son triggar mig (ökar på min stress), han är en sådan som jämt far runt, låter, studsar, pratar om samma sak om och om igen.

Jag tycker att det är så jobbigt att min äldre dotter inte får vara mer med den roliga närvarande mamman som jag faktiskt är ibland. Det skulle säkert funka bättre om jag hade ngn ångestdämpande medicin att ta, men det känns inte som en långsiktig lösning?

Har andra liknande problem och hur hanterar ni dessa i så fall?

Mitt sätt att hantera saken är att inte skaffa några barn. Jag har alldeles för mycket självinsikt för det.

Det beror på vad man menar med barn, handlar det om trotsiga skrikiga bortskämda ungar. Då gillar jag inte barn.

Mvh

Mindfulness eller medveten närvaro är en teknik som just nu är på modet. Första gången jag stötte på det kändes det inte som det kunde funka för mig men senare har jag glädje av det, speciellt i stressade situationer, eller i situationen där jag helt enkelt mår dåligt. Många övningar man stöter på som nybörjarjare är att man ska lyssna på sin andning och liknande. Här är två övning som skiljer sig lite. Den första handlar om att vara tillsammans med sina barn, den andra om när man upplever något negativt.

Medans du till exempel badar ditt barn, lägg märke till om du tänker på annat som ska göras, allt du borde gjort redan eller om du stressar för "badstunden" och vill ge dig i kast med nästa göromål.
Försök istället stanna kvar i aktiviteten, var där i upplevelsen med ditt barn. Om du låter stress eller störande tankar ta överhand kommer det att påverka din upplevelse och ditt beteende i en helt annan riktning än du själv kanske önskat.
Belöningen: En tryggare mer tillfredställande stund som kan vara ett fint minne för er bägge.

När du upplever en negativ, ej önskvärd känsla eller fysisk smärta
När vi erfar en fysisk eller mental smärta är vår impuls att genast bli av med den så fort som möjligt, som exempel att ta en värktablett eller genast tränga undan vår frustration, snabbt bli av med rädsla. Det är i och för sig helt begripligt, men när man övar sig i att öka sin förmåga till medveten närvaro är strävan att kunna uppleva både det som känns bra och det som känns dåligt. Nästa gång du känner dig sjuk eller svag, ledsen eller upprörd tillåt dig själv att stanna kvar i känslan och acceptera att det är så här det känns just nu. Vilket inte betyder att du ska låta bli att göra saker som förbättrar för dig, däremot att acceptera att detta är vad du känner.

Belöning: Det blir lättare att handskas med hur det förhåller sig om man uppmärksammar det istället för att ignorera eller instinktivt vilja bli av med det som är och känns obehagligt. Som exempel, ju mer tillfreds du känner dig till en situation som väcker obehag (spindel i håret, trängsel på bussen) desto mindre ångest, frustration kommer situationen väcka nästa gång den dyker upp.

Den här tekniken kan hjälpa, det finns böcker och kurser och antagligen en hel massa av varierande kvalitet på internet. Du kan börja helt själv med den första övningen. "Avslöja" dig själv när tankarna far iväg bort från barnet medans du gör något tillsammans med ungen. Koncentrera dig igen på ditt barn".

Problemet är ju när man har fyra barn, ska hinna sköta ett hem, vårda en relation, etc. Blir liksom sällan de där stunderna som man kan bara fokusera på en och samma sak. Mer att man lagar mat, läser läxor med två barn, ser till att det tredje snart avslutar spelande och kommer och dukar och se till att den fjärde klär på sig, att alla tvättar händerna före maten, att allt är framme på bordet, etc, etc.

Läggningen är att se till att alla fyra borstar tänderna, tre ska ha hjälp, att alla hittar pyjamaser, byter om, inte fastnar framför TV:n, har packat väskorna, lägger sig i tid, har alla nappar, snutten och gossedjure, etc.

När man är själv med ett barn är det ju lättare, men det är inte det jag har problem med. Alla ljud, alla aktiviteter, allt stök, det stressar mig och det går inte att få bort med många barn tyvärr

Jag kör med mindfullness när jag sitter i bilen, rider, läser saga, t.ex. Men det är bara en liten del av all vardag.

Vill inte dissa dina förslag! Vet att man kan komma långt med det tänket, men har svårt att applicera det som livet ser ut nu...

indra76 skrev:Läggningen är att se till att alla fyra borstar tänderna, tre ska ha hjälp, att alla hittar pyjamaser, byter om, inte fastnar framför TV:n, har packat väskorna, lägger sig i tid, har alla nappar, snutten och gossedjure, etc.

Vill inte dissa dina förslag! Vet att man kan komma långt med det tänket, men har svårt att applicera det som livet ser ut nu...

Jag förstår och jag förstår inte. Jag förstår inte hur du överhuvudtaget får ihop det hela! Jag har perioder när jag tycker det är svårt att få ihop allt runt ett barn! Nu innan jul kom grabben hem med lappar varje dag med aktiviteter från skolan, fritids, mm där det är meningen att föräldrarna ska vara med och se sina älskade telningar visa upp sig. Hur klarar du det med fyra barn - i och för sig är fler familjer inblandade, men även det kräver sin organisation.

Jag är full av beundran att du fixar det här, full av förståelse om det blir för mycket. Tyvärr har jag förslag på saker som skulle göra det lättare.

Theone skrev:Det beror på vad man menar med barn, handlar det om trotsiga skrikiga bortskämda ungar. Då gillar jag inte barn.

Barn blir som man bemöter dem. Således finns inget som säger att de blir trotsiga, skrikiga eller bortskämda om de blir rätt bemötta. Med egna barn har man ju ett val, medan andras är som de är.

Prova att lägga dig på sängen och sätta ipoden på repeat med hörlurar. Det är inte brottsligt att inte orka.

rdos skrev:Barn blir som man bemöter dem. Således finns inget som säger att de blir trotsiga, skrikiga eller bortskämda om de blir rätt bemötta.

Instämmer, barn som möts med respekt lär sig att respektera, barn som möts med irrationalitet blir irrationella. Föräldrar som dricker alkohol lär barnen att dricka, de som röker lär barnen att röka osv osv.

rdos skrev:Med egna barn har man ju ett val, medan andras är som de är.

Självklart, fast tyvärr går det inte att råda över hela situationen, men nog har du rätt (för en gångs skull håller jag med dig)!

matterik skrev:Prova att lägga dig på sängen och sätta ipoden på repeat med hörlurar. Det är inte brottsligt att inte orka.

Nej, precis. Barn klarar sig själva i viss mån. Man behöver inte vara med och leka med dem hela tiden.

rdos skrev:

Theone skrev:Det beror på vad man menar med barn, handlar det om trotsiga skrikiga bortskämda ungar. Då gillar jag inte barn.

Barn blir som man bemöter dem. Således finns inget som säger att de blir trotsiga, skrikiga eller bortskämda om de blir rätt bemötta. Med egna barn har man ju ett val, medan andras är som de är.

Är du tankeläsare?, får du förstår exakt vad jag menar.

Mvh