Hej!

Är det viktigt för er att ha var sak på sin plats, eller bryr ni er inte så myckt bara ni hittar sakerna när ni behöver dem?

Vi har en vattenkokare som står på diskbänken, under bänken finns det en lysrörslampa med två uttag så det är ett bra ställe att ha den på. Maken har bestämt att den ska stå längst in mot väggen, bredvid diskstället. Sladden hängs upp på en krok i väggen.

Jag har svårt att komma ihåg att ställa den längst in mot väggen. Ofta ställer jag den den en bit ut, inte på sin plats precis mot väggen. Ser maken att den står fel, kommer han och påpekar de och så får jag gå och flytta den. Oftast står den maximalt två decimeter ut från väggen, vilket alltså är fel plats.

Hur noga är ni med det?

Min man har ett stort kontrollbehov, saker måste vara på exakt samma vis för att det ska fungera. Fast det har blivit lite bättre.

Förr var han tvungen att lock på glasburkar skulle sitta exakt som de gjorde när man öppnade dem första gången, plomberingen på locket mot plomberingen på burken. Nu är han inte lika noga.
Däremot måste han ha allt pålägg på översta hyllan i kylskåpet. Burken med honung måste stå på den hylla i skafferiet där knäckebrödet står, till höger på hyllan.

Om ni visste hur många gånger jag har blivit tillsagd om sådana saker. Var sak på sin plats. Jag kan vara lite sån att jag öppnar ett brev och slänger kingentinguvertet, men lägger brevet på diskmaskinen medan jag diskar. Sedan kan jag glömma bort att brevet ligger där.

Hur ofta får jag inte höra: "Kom och ta hand om ..."

På min keyboard brukar jag ibland lägga en BH jag ska ha nästa dag, eller boken jag håller på att läsa eller något liknande. Maken blir sur, ingenting får ligga på min keyboard. En keyboard ska man spela på, den är ingen förvaringsutrymme för prylar.

Känner ni igen er? Hur kan vi vara så olika, fast vi har AS bägge två? Visst, maken har Asperger syndrom med inslag av DAMP och jag har Asperger syndrom och ADHD. Men ändå. Är det inslag av DAMP och ADHD som gör hela skillnaden?

Hälsningar

Lilla Gumman

Moderator: Slog ihop med en senare tråd ändrade i samband därmed rubriken från "Att ha var sak på sin plats".

Funktionshinder eller inte. Din make bör nog lära sig att svälja att en annan människa inte kan tänka precis som honom. Står prylen bara litegrann fel så bör han själv kunna skjuta till den så att det handlar på rätt plats enligt hans sätt att se det och om det är din keyboard så bör du få lägga grejer på den, i synnerhet som ni förefaller trångbodda och med hänsyn till hans högar.
Dock tillhör min keyboard de få saker som jag själv aldrig skulle lägga grejer på men det är jag det.

Lilla Gumman skrev:Är det viktigt för er att ha var sak på sin plats, eller bryr ni er inte så myckt bara ni hittar sakerna när ni behöver dem?

Ja, det är viktigt, annars är de försvunna enligt min hjärna.

Om någon annan flyttar på mina saker blir det katastrof.

Men det är mycket så att jag inte har sådan ordning som jag vill ha, och mycket ordning i oredan så att säga. Jag orkar inte hålla snyggt inne i skåp och så. Har system, men orkar inte sortera enligt dem. Har tex två sortimentlådor för ögonskuggor, men ändock ligger ögonskuggor i badrumsskåpet, på handfatet, på tvättmaskinen och så vidare.

Men jag står inte och radar upp burkar så locken är åt samma håll och sådana saker, det gör jag bara ibland för att det ser snyggare ut. En regel som jag är stenhård med är: Inga saker på golvet. Dock har jag tummat på den regeln inne i sovrummet, för sambon tenderar att slänga kläder och böcker mm på golvet. Alltså rena kläder, till smutsigt har han en egen tvättkorg.

Han får slänga saker på golvet på sin sida av sängen, men inte på min sida. Jag har inget fungerande system för att undvika att han slänger sakerna på golvet, klädkrokar och en hylla vore exempel som skulle kunna ändra på det. Men då skulle det vara jag som gick och plockade upp sakerna, jag skulle inte gnälla på honom om han inte hajade eller gillade det nya systemet.

Lägger han saker på golvet i andra rum som djuren har tillgång till, (sovrumsdörren är stängd), upptäcker han själv konsekvenserna av det. Han har fått många skor och skosnören uppätna av vår valp. Det finns skoskåp i hallen.

Var slänger jag mina kläder då? På tvättmaskinen i halvmeterhöga travar . Jag har en tendens att ha många rena kläder i omlopp, beroende på vilket humör jag är på så vill jag ha olika kläder. När jag inte längre vet vilka som är hyfsat rena åker alltihop i tvättkorgen.


Kan tillägga att min odiagnosticerade sambo med stor sannolikhet har ADD och kanske AS, jag har AS och uppfyller kriterierna för Damp.

Hej!

Ja, det verkar vara olika. Maken försöker ha tålamod. Men hans AS med inslag av DAMP gör det mycket svårare.

Ett tag sade jag till honom när han ställde fel frukostskål på fel plats i skåpen. Nu flytter jag själv om så att det stämmer utan att säga något. Man kan inte vara hur petig som helst, även om det blir bäst (utrymmesmässigt inte minst) att porslin och glas är ställda på vissa vis.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag är rätt noga av mig när det gäller sånt. Jag hatar när ett hus är stökigt. Mitt eget rum städar jag 1 eller två gånger per vecka, men det enda som hamnar på fel plats är bara kläderna och skolpapper. När jag bor hos min mamma kan jag bli på riktigt dåligt humör för att det är så ostädat, men eftersom det är jag som bor hos henne, och inte tvärt om, så klagar jag inte så ofta.

Hej!

Joosen skrev:Jag är rätt noga av mig när det gäller sånt. Jag hatar när ett hus är stökigt. Mitt eget rum städar jag 1 eller två gånger per vecka, men det enda som hamnar på fel plats är bara kläderna och skolpapper. När jag bor hos min mamma kan jag bli på riktigt dåligt humör för att det är så ostädat, men eftersom det är jag som bor hos henne, och inte tvärt om, så klagar jag inte så ofta.

Men om du störs av hur stökigt det är hos din mamma, kan du ju själv damma och dammsuga? Fast om det är en massa saker hon strör efter sig, då blir det ju knepigare förstås.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jovisst, det gör jag ibland. Problemet är att vi har två hundar och två katter, + min lillasyster och min morsa, som inte har samma städnoja som jag.

Lilla Gumman

Jag tycker din make låter väldigt nojig. Det är taskigt av honom att gnälla på dej om så många saker! Han verkar inte särskilt förstående för att ALLA inte tycker eller tänker som han! Du flyttar ju på saker han ställer på ställen du inte vill ha dem på. Han får förstå att han får göra samma sak tillbaka.

Till att börja med instämmer jag med weasley (vilket jag har gjort varje gång den här maken har kommit på tal).

Vidare kan jag tala om att just det här beteendet är anledningen till att jag aldrig skulle skaffa en partner med AS.
Jag har iofs haft ett antal år på mig att konstatera att jag inte skulle klara det. Min pappa har definitivt AS och är petig med var saker ska stå, i vilken ordning grejor ska göras etc. etc.
Jag vet att man ska ha förståelse för att han har AS, men det faller rätt platt för mig eftersom jag själv har diagnosen.
Som det är nu så är det jag som får bita ihop och lyssna på gnället för husfridens skull. Det är jag som får visa "hänsyn". Men faktum är att han aldrig någonsin visat någon som helst hänsyn för mig (eller min mamma heller) i något avseende. Så varför i helskotta ska jag ta hänsyn till hans kontrollbehov?

Sedan tycker jag det är ett jävla daltande till och från. Både från föräldrar till AS-barn och från partners och vänner till människor med AS. Det är "nu måste vi visa hänsyn för han har ju AS". I min (rätt hårda) värld är det ingen jävla ursäkt. Man får inte bete sig hur som helst och sedan skylla på diverse funktionshinder.

Många gånger tycker jag att de närmaste får ryta ifrån så att personen själv blir medveten om hur fruktansvärt påfrestande ett visst beteende är för andra och så att personen (förhoppningsvis) börjar arbeta med sig själv på den punkten. Sluta dalta!

Jag är ganska ny med min diagnos och minst lika ny på detta forum. Kul att läsa om folks egenheter som man kan känna igen sig själv i som man tidigare trott bara var ens egna tokigheter.. Hursomhelst...

Jag har en grej med att jag måste ha allt på det bästa och rätt stället. Saker alltså. Jag är minimalt vad gäller allt det materiella men min fru är inte det. tvärtom. Hon har saker överallt. Nu är det så här att jag kan inte plocka upp en sak om något annat står nära den andra saken. Dvs jag avskyr att behöva vidröra prylar som inte just den saker jag tänkte plocka upp. Samma sak tvärtom. HAr jag något i handen så kan jag bara ställa ner den saker på den absolut bästa tänkbara platsen för den saken och om det inte finns en sådan perfekt plats så kan jag bli stående med den där prylen i handen ett tag. Kan inte sätta på vattenkranen om t ex tandkrämen står så nära kranen att jag vidrör tandkrämen när jag ska vrida kranen.. osv osv osv...
Är det något som någon kan känna igen och finns det något bra sätt att komma runt problemet??

Just nu bor jag tyvärr hemma hos min svärmor efter som jag inte kan vara i min egen lägenhet pga grannar som väsnas. Min svärmor har det väldigt stökigt och förstår ej mina "problem". Personligen tycker jag egenttligen inte att det är ett problem för när jag bodde ensam så stod ju allt på rätt ställe så jag behövde aldrig uppleva stressen med att saker inte stod rätt för då stod ju allt perfekt.
Varför kan inte bara allt få vara perfekt?? Det är ju egentligen det som är problemet. Andra människors brist på ordning och diciplin. Jag är ju redan perfekt. Nyss lärt mig förstå att det man inte kan ändra på måste man lära sig stå ut med.. Så hur gör man för att kunna ställa saker på fel ställe och inte få ångest? Det är frågan..

ps. ber om ursäkt för alla slarviga stavfel. Jag har fummelfingrar. Min enda svaghet.


Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om samma ämne.

Jag bor ensam så jag upplever inte detta som ett problem men saker ska vara precis som jag vill att dom ska vara. Hatar förändringar i såna små självklara saker, som att jag t ex alltid haft toarullen åt ett visst håll och så kommer någon och lägger den åt fel håll. Jag skiter i hur det är hos andra men hos mig ska det vara som det alltid har varit.

Om någon hjälper mig att städa, plocka undan eller diska, så kan jag bli irriterad istället för glad, eftersom jag blir irriterad på att han/hon inte gör exakt som jag själv skulle gjort.

Gaaah!

Själv är bäste dräng. Då vet man att det blir rätt gjort

Jag bor, liksom Arkimedes, "mol allena" så har alltså inte problemet att någon annan flyttar/ändrar på något här hemma, för visst är det även så för mig att lagen "Var sak på sin plats" råder i detta hem alltid!

Kan bli jäkligt less på mig själv för att jag tycks fungera så dock, ja, rent av deprimerad faktiskt, men vad göra!?

Bali skrev:Jag bor, liksom Arkimedes, "mol allena" så har alltså inte problemet att någon annan flyttar/ändrar på något här hemma, för visst är det även så för mig att lagen "Var sak på sin plats" råder i detta hem alltid!

Kan bli jäkligt less på mig själv för att jag tycks fungera så dock, ja, rent av deprimerad faktiskt, men vad göra!?

Jag kan också bli less och önska att jag skulle fungera med andra människor bättre.

Ordning och reda är antagligen den situationen jag trivs bäst i. Om jag hade en annan boendeform hade jag antagligen kunnat motivera mig enklare än i nuläget, men ordning gör allting mycket enklare. Jag har dock systematik över hur jag placerar mina saker i mitt rum - Allting infinner sig i samma område, oavsett vad som händer, problemet är när nya saker dyker upp, som bara är tillfälliga.

Alla saker har ju redan en avsett plats, medans de nya objektet inte har något. "Vart fan ska jag göra av det här nu då?!"

För mig spelar det ingen roll vart eller hur jag placerar en sak, ungarna har iallafall förflyttat det inom kort.

Hur får man två st virvelvindar att bara försvinna?

Hehe, oj, Både ja och nej för min del.
På ytan måste allt vara som "det ska" men kolla en gång i mina lådor, så blir man snabbt förvirrad....
Jag har en tendens att inte veta (ovilja?) vad ja ska göra av alla mina saker, jag har svårt att besluta mig om jag ska slänga eller inte slänga saker.. tycker synd om grejerna helt enkelt som slängs...
Jag har kvar t.ex. ALLA kvitton jag har samlat på mig från t.ex. min resa till Japan...Mina kompisar tycker jag e helt knäpp, men Hey
Så helt enkelt, "Polished on the outside, rusty underneath".
Hej Hå!
Mvh/kari

Du är inte perfekt, finns ingen som är perfekt.

Försök tänk så?

Kari skrev:Hehe, oj, Både ja och nej för min del.
På ytan måste allt vara som "det ska" men kolla en gång i mina lådor, så blir man snabbt förvirrad....
Jag har en tendens att inte veta (ovilja?) vad ja ska göra av alla mina saker, jag har svårt att besluta mig om jag ska slänga eller inte slänga saker.. tycker synd om grejerna helt enkelt som slängs...
Jag har kvar t.ex. ALLA kvitton jag har samlat på mig från t.ex. min resa till Japan...Mina kompisar tycker jag e helt knäpp, men Hey
Så helt enkelt, "Polished on the outside, rusty underneath".
Hej Hå!
Mvh/kari

Jag tycker också synd om grejerna som ska slängas. Samlar på mig massor med saker eftersom jag fäster mig vid sakerna och det blir omöjligt att slänga pga att man har känslor för sakerna.

Håller definitivt med om vad som står i ovanstående inlägg. För mig är det också så att om någon vill hjälpa mig att städa, plocka undan eller diska, så kan jag bli irriterad och stressad istället för glad och tacksam som man borde bli. Har alltid haft svårt att ta emot hjälp eftersom jag blir irriterad på att han/hon inte gör det lika noga eller på det sätt som jag själv skulle gjort. Därför vill jag helst göra så mycket som möjligt själv. Det beror också på att jag har svårt att verbalt be någon om hjälp.

För mig kan det också vara så att t.ex. en tom syltburk eller annan glasbehållare som ska till glasinsamlingen eller något jag fått i present kan bli stående i en till flera veckor för att jag inte vet var jag ska göra av den eller ställa den och även om jag har en behållare för glasburkar som ska till insamling så är det som att glasburken måste få stå en tid innan jag slutligen kommer mig för att slänga den i behållaren. Istället kan jag flytta runt saker som står här och där t.ex. på diskbänken i en vecka eller mer när jag ska torka av diskbänken istället för att slänga glasburken eller saken direkt.

känslor för saker? begriper inte sådant. jag har inga känslor för något tror jag. jo för min fru men inte känslor för saker.
klart jag vet jag inte är prefekt men jag strävar alltid mot perfektion och nöjer mig aldrig med mindre är perfekt. sällan man får vara nöljd då iofs.
Världen är kaotisk och dum jag jag får lära mig leva med det. Svårt att vara ödmjuk i en värld där idioti är en dygd.
hej och hå

modestrick skrev:känslor för saker? begriper inte sådant. jag har inga känslor för något tror jag. jo för min fru men inte känslor för saker.
klart jag vet jag inte är prefekt men jag strävar alltid mot perfektion och nöjer mig aldrig med mindre är perfekt. sällan man får vara nöljd då iofs.
Världen är kaotisk och dum jag jag får lära mig leva med det. Svårt att vara ödmjuk i en värld där idioti är en dygd.
hej och hå

Jag fäster mig mer vid saker än vid människor.

Arkimedes skrev:Jag fäster mig mer vid saker än vid människor.

Jag håller nog med här, eller kanske inte , för inte ens saker är ju "tillförlitliga" och jag suddar ständigt bort allt, tycks det, för att kunna vara beredd på "allt eller inget" som denna värld ju kräver med all sin ovisshet.
Att fästa sig vid något överhuvudtaget är väldigt riskabelt alltså!

Jag litar inte på någon eller något, utan står istället ständigt i "givakt", beredd på det ovan nämnda, men fan vad less jag är över detta beteende och känner mig så misslyckad, ja, rent av "ond" när jag inte kan lita på någon annan!

Nu börjar jag ta till lipen här, sorry, fan, jag vill vara "normal" ju, men tycks inte ens passa in riktigt bland de "onormala", typ AS (absolut inte riktat till er med en diagnos, utan bara frustration över vårdgivares inkompetens/okunskap!)

Nu har jag nog (återigen!, suck) flippat ur lite här på forumet, sorry, men mår för jäkla kasst för tillfället om det kan vara en ursäkt!?

Arkimedes skrev:Jag bor ensam så jag upplever inte detta som ett problem men saker ska vara precis som jag vill att dom ska vara. Hatar förändringar i såna små självklara saker, som att jag t ex alltid haft toarullen åt ett visst håll och så kommer någon och lägger den åt fel håll. Jag skiter i hur det är hos andra men hos mig ska det vara som det alltid har varit.

Om någon hjälper mig att städa, plocka undan eller diska, så kan jag bli irriterad istället för glad, eftersom jag blir irriterad på att han/hon inte gör exakt som jag själv skulle gjort.

Gaaah!

Håller med fast jag undrar över vad du menar med att toarullen ska ligga åt ett visst håll? Menar du i hållaren eller någon annastans?

Jag har vissa bestämda ställen där jag inte uppskattar att andra rör om i och andra där jag inte bryr mig. I skåpet där jag har mina temuggar så ska dessa sorteras efter storlek och så ska alla stå vända med handtaget snett utåt åt höger. Slasken är en sak som måste vara ren. Jag mår illa om det är saker i slasken (undantaget när min ena katt får för sig att sitta där och filosofera).

Jag gillar ordning och avskyr när det blir för mycket prylar runtomkring mig - jag känner mig kvävd då. Det är för rörigt hemma hos mig just nu, men jag har inte riktigt energi nog att ta tag i det just nu.