Hej Stenbock 66, du har meddelande!

Använd en liknelse. Jämför med andra handikapp. Rullstolar tex.

"Det går nog snart över. Snart lär hon sig."

Thunderchild skrev:Mmm.. Ett rejält långt och aspigt inlägg.. Hur var det egentligen när du själv gick i skolan?

Hur menar du nu? Det var bra i skolan för mig, tills vi flyttade pga. jobb till grannkommun, dom låg i fejd, då vart jag retad men jag hade redan äldre kompisar som jag umgicks med, har aldrig haft problem själv i skolan så sett...och var varken bra eller dålig allmänt, hatade dock matte fy vale, tycker inte om det ens nu...Fast jag jobbat i butik!
Jag var i skolan mycket social och hade många vänner utanför klassen, och har det ännu och mitt ända dilemma så är min Fibromyalgi...
Min far däremot har tics och min dotters far - har andra konstigheter för sig...

Måste bara fråga: har läst flera trådar här och att många här ändå väldigt snabbt ger ut diagnoser, om jag fattade ditt inlägg rätt så tyckte du mitt inlägg var långt - aspigt...att jag skulle ha Aspeger?
Bara för att det är långt innebär det aspigt?

Jag skriver mycket, skriver Noveller, Poesi och just nu har jag många saker i mitt huvud ang. min dotters framtida utredning och ingen att fråga...Tycker det är lite dömmande så att mena på att bara för att mitt inlägg är lång - aspigt, vilket jag inte förstår riktigt, vad kvalificerar det som aspigt? NI verkar ställa diagnoser snabbt här

Jag har aldrig haft besvär själv och funderat mycket på detta då det ska vara genetiskt ärftligt och det är ett neurologiskt funktionshinder, om hennes far och mina gener tillsammans orsakt detta...Då fibron också är en neurologisk sjukdom och hennes far har sina grejer...plus min fars tics...Men jag har inga sådana problem alls som min dotter har och har aldrig haft....

Thunderchild menade nog mest att texten var svår att ta sig igenom, och påpekade det lite med glimten i ögat ( ).

Det är ganska vanligt att folk med AS blir extremt engagerade i något ämne, och när folk (med eller utan AS) blir engagerade eller upprörda, så skriver de låååånga meningar utan paus eller interpunktion. Det blir väldigt svårt att läsa, speciellt för en skärm (och speciellt för folk med uppmärksamhetsproblem ).

Använd gärna mellanslag. Kul att du hittat hit. Hur gammal är dottern nu?

Jaha...Allt detta är så nytt för mig och jag har så många funderingar och allt har rullat på så fort och jag vet inte hur jag ska agera ibland då man ensam, orolig och lite rädd ska sitta med skolan och prata.

Speciellt då det gäller klassfröken som verkligen inte verkar förstå!

Dottern är nu 10 år men jag har hela hennes liv undrat över hennes udda beteende och flera gånger påpekat detta redan på BVC tiden.

Vill ni kanske ha oftare mellanslag, är ju van att skriva stycken som handlar om en sak sen mellanslag, kanske ska göra oftare mellanslag...

Att detta kom upp nu är tack vare läkaren, vi var på en vanlig allergiundersökning som jag bett om, då jag ville veta vad hon igentligen inte tål. Pricktest gjordes.

Den läkaren reagerade och började fråga massa saker, dottern gillar inte beröring av allt och alla, hennes sömnsvårigheter hon alltid haft, konflikter med vänner, problemen på dagis och så skolan...

nu har det bara rullat vidare och läkaren misstänker Asperger - socialt samspel...och hon ska utredas? efter helgerna...

Tack för alla svar men jag undrar mest hur man kan hjälpa min dotter nu innan utredningen är klar ens med skolan...
Det är där det är mest svårt nu att få personal att förstå och få stöd och hjälp innan diagnos...


Ps. jag förstod nog inte "glimten i ögat" detta är lite oroad just nu och man tänker mycket på det genetiska arvet och om det är mig, pappan eller vad som gjort detta...Svårt att behöva "bära" att man kanske gett sitt barn sådan här svårighet att leva med, funderar mycket på hur hon tänker, känner och uppfattar saker och ting...
Hur känns det som Aspergerare, hur ska jag förstå, vad kan jag göra?

vart nått galet, dubbla inlägg!!!

stenbock66 skrev:Hur känns det som Aspergerare, hur ska jag förstå, vad kan jag göra?

Känner med dig. Men hon är ju fortfarande din dotter. Ingenting ändras för att någon har talat om för dig att det ibland kallas Asperger, när man är som hon är. Problemen fanns redan innan ju. Se diagnos som ett bra verktyg att slå i huvudet på tröga lärare och byråkrater när de inte fattar. Den ger henne rätt till hjälp av olika slag eligt LSS osv, vilket hon inte hade innan hon fick den.

Jo, jag vet men hur handskas man med det tilsl utredningen börjat och ev. diagnos blir ställd, hon har ju så jobbigt i skolan redan och har haft sen den började och jag får ingen som helst kontakt med klassfröken som bara verkar se det som nått som går bort - över...

skitsvårt detta!

ska på möte idag med kurator och rektor, tänker be om hjälp och stöd i allafall utan ev. diagnos och att dom måste prata med klassfröken så hon fattar det hela, hon kan inte göra saker och ting som hon gör...

ex. i fredags hade vi utvecklingssamtal och min dotter gillar inte sånt, det märks alltid hon blir orolig kan ej sitta still, avbryter och vill verkligen inte vara med...Hon tog papper och penna och skulle rita, det syntes att fröken var irriterad då hon upprepade gånger sagt åt min dotter...till slut slet hon av henne papper och penna och sa, nu ska du lyda mig!
*skakar på huvudet*

såna här småsaker händer hela tiden...dottern säger själv att fröken inte lyssnar på henne, avfärdar henne osv. i onsdag slutade det med att dottern stod och grät inför hela klassen, då fröken inte hörde henne och inte enligt mig tog henne rätt utan bara avfärdade henne...med orden nu pratar vi inte mera om det! Sätt dig...[då handlade det om julfesten]

vad kan jag göra, hur kan jag hjälpa min dotter där?
Jag blir ju bara orolig och ARG...

stenbock66 skrev:Ps. jag förstod nog inte "glimten i ögat" detta är lite oroad just nu och man tänker mycket på det genetiska arvet och om det är mig, pappan eller vad som gjort detta...Svårt att behöva "bära" att man kanske gett sitt barn sådan här svårighet att leva med, funderar mycket på hur hon tänker, känner och uppfattar saker och ting...
Hur känns det som Aspergerare, hur ska jag förstå, vad kan jag göra?

En klasskamrat till mig (IVAS) säger att han har asperger pga komplikationer vid födseln.

Jaha, jag har nog tänkt den tanken också, då jag inte ens ska kunna få barn, vart med barn sent i livet och hela graviditeten var komplicerad, låg inlagd med dropp i hjärtat och bäbbisen ville ut för tidigt - bricanylbehandlingar och en otroligt jobbig och traumatisk födelse som slutade på intensiven med kablar och skit på dottern...

Man tänker ju lite på vad som kan vara orsaken om hon nu får diagnosen!

stenbock66 skrev:Ps. jag förstod nog inte "glimten i ögat" detta är lite oroad just nu och man tänker mycket på det genetiska arvet och om det är mig, pappan eller vad som gjort detta...Svårt att behöva "bära" att man kanske gett sitt barn sådan här svårighet att leva med, funderar mycket på hur hon tänker, känner och uppfattar saker och ting...
Hur känns det som Aspergerare, hur ska jag förstå, vad kan jag göra?

Själv tror jag att miljögifterna har en stor bidragande orsak också. All den bly och andra tungmetaller som pumpats ut i naturen de senaste årtiondena ger samma typ av skador som är vanligt inom AS. Utan giftpåverkan kanske vi med AS inte haft några problem, vem vet.

OBS:Detta är enbart min egna hemmasnickrade teori.

*hm* ingen tokig teori det heller, har alltid undrat varför tex. har vi kvicksilver i tänderna haft i så många år då man vet hur skadligt det kan vara för kroppen och alla mat som är så behandlad numera, gör att man funderar, den dag man dör är man nog mumifierad av alla konserveringsmedel...

Det kan nog vara många faktorer som spelar en roll i att man får AS...

Kan rekomendera boken "Nördsyndromet, allt du behöver veta om AS" av Inger jalakas.
Det finns många bra böcker men denna är mycket lättläst och tar även upp en del om vad man kan kräva och vad man har rätt till.

Det man hittat är att personer med autism saknar "spegelneuroner" i hjärnan. Fast vad det i sin tur beror på vet man väl inte. Forskning pågår ...

Det kan ju också vara en spontan mutation.

Tycker inte du ska känna skuldkänslor för att du skulle gett henne "arvet". Ingen vet vad man bär på för okända sjukdomar, då skulle ju ingen kunna skaffa barn utan en lång och dyrbar genetisk utredning.

Bättre att se framåt vad du kan göra för att hjälpa din dotter. Jag tror du kommer att behöva prata mycket med henne i framtiden och hjälpa henne att förstå omgivningen. Det som en NT vet av instinkt/automatiskt måste en aspergare lära sig intellektuellt, en lång och mödosam väg.

Tackar - ska kolla upp om boken finns på bibblan

Som tur är så pratar vi redan massor, dottern och jag, det har vi alltid gjort på ont och gott...Vi är riktigt tajta och har bara varannn...

stenbock66 skrev:

Thunderchild skrev:Mmm.. Ett rejält långt och aspigt inlägg.. Hur var det egentligen när du själv gick i skolan?

Måste bara fråga: har läst flera trådar här och att många här ändå väldigt snabbt ger ut diagnoser, om jag fattade ditt inlägg rätt så tyckte du mitt inlägg var långt - aspigt...att jag skulle ha Aspeger?
Bara för att det är långt innebär det aspigt?

Jag skriver mycket, skriver Noveller, Poesi och just nu har jag många saker i mitt huvud ang. min dotters framtida utredning och ingen att fråga...Tycker det är lite dömmande så att mena på att bara för att mitt inlägg är lång - aspigt, vilket jag inte förstår riktigt, vad kvalificerar det som aspigt? NI verkar ställa diagnoser snabbt här

Du behöver inte ta illa upp för att jag antyder att du själv har aspiga drag. Jag har nyligen fått diagnosen själv och jag har alltid trivts med mig själv och har ingen önskan om att vara på något annat sätt, trots att det inte är så lätt..

Ditt intensiva sätt att skriva utan mellanrum nånstans tyder på spontanitet och stort engagemang. Typiskt AS. Du antyder även själv att det är ett specialintresse för dig att skriva..

Dina problem med skolfröken kan ju oxå ha nåt att göra med att ni inte pratar samma språk. Möjligen kommer hon inte vika en tum förrän hon får ett läkarintyg mitt framför näsan..

Själv hade jag stora problem med AF.. Jag försökte förklara mina problem med deras sätt att behandla mig men det gick inte in alls.. När jag var utredd av läkaren fick jag ett intyg som jag i princip hade dikterat för honom. När jag tryckte upp det i ansiktet på handläggaren så var allt plötsligt glasklart för honom. Samma saker som jag själv sagt flera gånger.. men nu med läkares underskrift.. Voila..

*hm* måste göra dig besviken där i din diagnos, skriva är inte ett intresse så för mig, jag skriver precis som alla andra som skriver, för att vetilera och att man bara tycker om att skriva, skrev inte att det var nått specialintresse för mig, utan mera som en förklaring till att jag skrev och skriver långt, för att jag tycker om att skriva, har många frågor och funderingar...som jag bara skriver ner!

jag skriver inte "överdrivet" ex. 2 dikter i år och att jag skrev så långt och i ett är nog mera för at jag bara knappar på och har så mycket tankar i huvudet och frågor, undringar...

Tar inte illa upp för att du skulle tro att jag har AS utan mera för at du direkt kan dömma så utan att känna en person...

Får man inte skriva på ett forum för funktionshinder i hela stycken eller tycka om att skriva som ventil utan att själv få direkt en diagnos...

Jag har inge som helst speciella intressen, jag gillar många olika saker, jag är en supersocial person, som älskar att umgås med alla mina kompisar och hitta på saker...Jag är just nu en orolig och lite rädd mamma, då min dotter ska utredas för ett funktionshinder som jag försöker ta reda på allt om...

Trodde detta var ett forum man då skulle kuna yttra sig på, få tips, råd och få fråga saker, inte väntade jag mig precis att få en egen diagnos direkt bara pga. hur jag skriver och vad en del av mina intressen är...

Inte för att det skulle spela någon roll så sett om min dotter skulle ha ärvt detta av mig men jag tycker nog då att jag rimligen borde haft några slags besvär själv i min uppväxt jag är ju 41 år nu och känner inte igen mig alls i sånt som står om AS...

Däremot så funderar jag ju självklart runt detta, då hennes far och jag gick skilda vägar innan hon ens var född, hur han var osv.
Eller om det finns i min släkt, då min far har tics tex.

Kan ju då också tala om att det är inte bara jag som har uppfattat detta med fröken, att hon har svårt att lyssna hon har gjort annat också, som inte har med min dotters ev. diagnos att göra men som andra än jag är involverad i, svårt att förklara...så jag är inte ensam där om att känna så att fröken inte lyssnar eller förstår

Mycket möjligt det blir bättre då dotter har sin ev. diagnos men om hon inte för någon diagnos då och vi fortfarande har sådan här besvär i skolan, som hon haft hela sitt liv...Vad gör man då?
Tänk om det bara är så att hon är sån här - hennes personlighet, att hon inte alls har AS...Hur ska jag då hjälpa henne i skolan - då det alltid är så jobbigt, tjafs och bråk med klasskompisar...osv.

Många är mina tankar!!!

stenbock:

Som JAG ser det så ÄR ens personlighet det främsta. Sen finns det förståsejpåare som kallar en del med en viss sorts personlighet för aspergare. Den här typen av PERSONLIGHET har funnits väldigt länge, men det är först nu som man vill sätta ord på den. Ge den ett namn. Asperger.

Var inte orolig över det här med din "diagnos" du fick. Det är sånt som händer på ett sånt här forum. Du är väldigt välkommen att skriva hur många funderingar som helst, men ha det i tankarna att nästan alla här har den här personligheten som kallas AS. Det för bla med sej att man är ganska rättfram, men ta inte illa upp av det. Det är väldigt sällan det är elakt menat!

Så; klottra på här, så mycket du vill. Föräldraforumet är bra om du vill vara säker på att slippa även oavsiktligt rättframma kommentarer; föräldraforumet är lite hårdare modererat än resten av forumet.

Tråkigt att du tycker min "dom" överskuggar allt stöd du fått av övriga skribenter. Försök att sätta det i rätt perspektiv. Eftersom jag själv inte tycker att AS är nånting dåligt så är det heller ingen negativ dom jag utdelar..

Om du nu skulle vara lite aspig själv så kan det vara en fördel då det bidrar till att du lättare kommunicerar med och förstår din dotter.

Det är numera rätt så fastslaget att AS i huvudsak är ärftligt. Min mor bröt relationen med min far väldigt tidigt och han hade eventuellt vissa drag samtidigt som min mor oxå är lite udda..

Silicon Valley är ju ett känt exempel där en massa halvnördiga tekniker fått barn tillsammans och skapat en rekordtät population av barn med autism och AS.

Besvärliga födslar kan nog möjligen vara en följd av att ett AS-barn är känsligare på flera sätt och det behöver alltså inte vara så att barnet skadas vid födseln och därefter utvecklar AS..

jag låter inte alls din "dom" påverka hur jag fått tips, råd och hjälp av andra på forumet, tycker du verkar läsa in lite mycket mera i mina ord än jag menar och skriver...

Allvarligt talat så bryr jag mig inte om vars ifrån min dotter fått sitt udda beteende, det är hon, hon har alltid varit sådan här, sedan hon föddes...
Men man funderar ju då man har frågor runt detta funktionshinder - hur det uppkommer, vad är det som avgör och varför...?

Och till saken hör också att jag ber dig nog läsa igen sånt jag skrivit, då jag och min dotter HAR en tajt och superbra relation och pratar massor om allt...Det jag vill kunna hjälpa henne med är hennes rättigheter i skolan

stenbock66 skrev:Får man inte skriva på ett forum för funktionshinder i hela stycken eller tycka om att skriva som ventil utan att själv få direkt en diagnos...

Jag har inge som helst speciella intressen, jag gillar många olika saker, jag är en supersocial person, som älskar att umgås med alla mina kompisar och hitta på saker...Jag är just nu en orolig och lite rädd mamma, då min dotter ska utredas för ett funktionshinder som jag försöker ta reda på allt om...

Trodde detta var ett forum man då skulle kuna yttra sig på, få tips, råd och få fråga saker, inte väntade jag mig precis att få en egen diagnos direkt bara pga. hur jag skriver och vad en del av mina intressen är...

Inte för att det skulle spela någon roll så sett om min dotter skulle ha ärvt detta av mig men jag tycker nog då att jag rimligen borde haft några slags besvär själv i min uppväxt jag är ju 41 år nu och känner inte igen mig alls i sånt som står om AS...

Däremot så funderar jag ju självklart runt detta, då hennes far och jag gick skilda vägar innan hon ens var född, hur han var osv.
Eller om det finns i min släkt, då min far har tics tex.

Mycket möjligt det blir bättre då dotter har sin ev. diagnos men om hon inte för någon diagnos då och vi fortfarande har sådan här besvär i skolan, som hon haft hela sitt liv...Vad gör man då?
Tänk om det bara är så att hon är sån här - hennes personlighet, att hon inte alls har AS...Hur ska jag då hjälpa henne i skolan - då det alltid är så jobbigt, tjafs och bråk med klasskompisar...osv.

Förutom de som fått diagnosen AS kan också vanliga människor ha aspiga drag. T ex nördiga. Att vara nörd kanske ses som negativt i den vanliga världen men jag tycker det är positivt. "Jag är en nörd och det är jag stolt över", säger jag till min dotter när hon tycker jag är för avvikande. Typiska NT-drag är däremot att vara neurotiskt beroende av gruppen och reagera mycket känslomässigt. Det är saker som jag har svårt med. Man säger nånting utan att mena något illa, NT tolkar in allt möjligt negativt och flyger i taket.

Även om du själv är NT så tycker jag du ska ifrågasätta det självklara sättet att vara. (Du verkar se det som en förolämpning att kallas "aspig".) Din dotter måste förstå att hon inte är fel el sämre, bara annorlunda. (Iofs illa nog i skolan, inget barn vill egentligen vara annorlunda.)

Många föräldrar med barn som fått diagnos har pga barnen själva förstått att de har AS. Inte för det verkar gälla dig. Kanske hennes far el nån av hans släktingar. Synd att ni inte har nån kontakt, det kunde varit intressant att jämföra.

Neee ser det inte som en förolämpning men undrar lite smått hur man bara så där utan vidare kan ge någon en diagnos i sitt första inlägg, då jag bara är en orolig mamma som skriver mina undringar om hur jag ska hjälpa min dotter i skolan, där hon har problem...

Hur man kan dömma folk så snabbt, på hur man skriver eller frågar...

Skulle aldrig falla mig in att dömma någon efter dens agerande, uttal, frågor osv. att den eller den är aspig eller nått annat heller...

Måste ju också säga att borde man inte om jag förstått det hela rätt undrat lite själv över att man är "annorlunda" jag har ju aldrig någonsin känt, undrat eller nått sånt över mig själv som barn - ungdom - vuxen...
Har aldrig haft några som helst aspiga besvär...Nog borde jag väl ändå "känt på mig att jag är annorlunda om jag hade as" eller?
Borde jag inte haft några problem - besvär eller nått alls som klassas som "symtom" på as? Kan vem som helst som är nördig vara aspig så är jag inte det heller för jag är inte nördig heller...och jag anser inte en nörd att vara nått negativt heller...

ingen av er känner mig och att jag frågar här om råd och stöd gjorde jag ju för att det stod "aspergerforum" trodde man kunde få svar på frågorna och funderingarna man hade utan att själv bli dömd antingen som aspig eller nörd nu då *jösses* uppenbart ska man inte skriva här, förstår dom som skriver privat!

En gång för alla...jag bryr mig inte om vars min dotters ev. beteende kommer ifrån...Om hon har AS - bra, då vet jag och kan utgå därifrån och kanske äntligen få hjälp i skolan...Har hon fått det från min sida av släkten eller pappa sin - skitsamma, hon har det ju...men jag ville bara veta hur man tänker där - genetiskt - om jag som ena föräldren inte har AS, finns genen där ändå, från min sida, mina släktingar...Ursäkta nu om jag missar punkter, mellanslag osv. så ni inte kan läsa...men nu skriver jag bara på...Hur hennes pappas släkt ser ut har jag ingen aning om...Och inget jag heller tänkt på om någon där är aspig eller inte, inte det första man tittar efter precis...

Jag ville bara få fråga, få råd och tips om skolan och hur man kan agera som ensam mamma för att få hjälp!
Tack för dom råd och tips jag redan fått både i tråden och privat...Men nu ger jag nog upp och kollar in andra sajter!!!
Har varken orken eller lusten att sitta och känna det som om jag blir dömd och får diagnos för nått jag inte har, då jag vill ha hjälp för min dotter så hon ska trivas och klara skolan...Tycker ni här verkar läsa in mera i ens skrivna ord än man menar och bilda era egna uppfattningar, är det utifrån att ni är aspiga, man gör så?

Ha det så gott och en trevlig jul på er alla!!!

Ps. vet inte vad alla förkortningar betyder ännu så vad NT är har jag ingen aning om...

NT - neurotypisk. "normal". Ickeasperger.

Moderatorn:

Flyttat, på begäran från trådskaparen.