Hej!
Jag är ny här. Jag har ätit sertralin och blivit hjälpt enormt, vet precis vad ni menar med omedelbart avslappning och "nollställning", alla rynkor i min panna har försvunnit efter första dosen
Men det har också haft sin baksidor. Jag har varit borta ifrån mig själv (vilket jag iofs behövde just då). Tack vare sertralin har jag lyckats ta körkort men också har jag kvaddat en bil för att jag har varit övermodig och utanför mig själv. Men det som fick mig att sluta var viktuppgången, från 63 hamnade jag på 77 på 1,5 år, ingenting fungerade.
Så jag bytte medicin och nu äter jag fluoxetin i 1 år, väger 60 kg och är mera mig själv fast kanske lite väl uppe i varv ibland. Får kompensera med sömnmedicin.

Kram till alla!

Sertralin är en ganska svag medicin. Att du blev så mycket bättre direkt tyder på att dina problem inte var så stora, själv tar man flera starkare mediciner om dagen utan att bli av med ångest och nedstämdhet.

Olika mediciner fungerar olika på olika människor. Jag tycker inte att någon har rätt att döma hur pass stora någon annans problem är... Jag fungerade inte i vardagen utan den.

Joakoni skrev:Olika mediciner fungerar olika på olika människor. Jag tycker inte att någon har rätt att döma hur pass stora någon annans problem är...

+1

railroad skrev:Sertralin är en ganska svag medicin. Att du blev så mycket bättre direkt tyder på att dina problem inte var så stora, själv tar man flera starkare mediciner om dagen utan att bli av med ångest och nedstämdhet.

Om problemets svårighetsgrad är linjär mot medicindosen så innebär det att medicin orsakar problemet snarare än botar det.
Hur ska man annars förklara att man kan behöva större dos pga tillvänjning?

railroad skrev:Sertralin är en ganska svag medicin. Att du blev så mycket bättre direkt tyder på att dina problem inte var så stora, själv tar man flera starkare mediciner om dagen utan att bli av med ångest och nedstämdhet.

OK, du vinner! Jippee!

Jag går också på sertralin. Det fungerar till viss del. Jag är helt klart handikappad utan den, men inte välfungerande med den heller. Tar även reboxetin, vilket saktar ned tankeflödet litet. Men ångest har jag ändå. Utan sertralin skulle jag nog vara skogstokig, men den håller bara undan ångest effektivt när mitt liv är relativt enkelt. När stressen ökar räcker den inte till längre.

Men jag ska på samtal i januari om att sätta in Voxra. Hoppas på det istället.

Joakoni skrev:Olika mediciner fungerar olika på olika människor. Jag tycker inte att någon har rätt att döma hur pass stora någon annans problem är... Jag fungerade inte i vardagen utan den.

Så är det verkligen.
Jag har provat en massa olika ssri, bland dem Zoloft (sertralin). Jag fick för mycket biverkningar av den (huvudvärk från helvetet). Efter lite nya försök så började jag med Cipralex och det var den som funkade, tillsammans med en medicin som lindrar Bipolär sjukdom (som jag har).
Jag läste någonstans att om man får en sådan snabb lindring så har man en ren fysiologisk brist (pillret av Ingrid Carlberg). Själv reagerar jag svårt på vissa läkemedel och får alla sällsynta biverkningar av medicin. Av ssri har effekten kommit först efter den senare delen av 6 veckor.

Juddy skrev:Jag läste någonstans att om man får en sådan snabb lindring så har man en ren fysiologisk brist (pillret av Ingrid Carlberg).

Kan du förklara närmare? Det är intressant.

Skit ett helt inlägg försvan.
Gör ett nytt försök
Sertralin 50 mg /dygn.

Blev ganska trött första halvåret, sov ofta flera timmar när jag kom hem. Kan bero på att jag slappnade av bättre än innan.

Efter jag börjat medicinera trivs jag otroligt bar för mig själv. Orkar inte med alla korkade NT som bara misstolkar mig. Dom som på vanligt NT vis tror sig veta precis vad mina problem är, och vägrar lysna på mina förklaringar.

Efter jag börjat med sertrelin kan jag faktiskt skita mer i vad folk tycker. Har även accepterat min sociala fobi, kan delvis glömma av den ibland.

prodge64 skrev:

Joakoni skrev:Olika mediciner fungerar olika på olika människor. Jag tycker inte att någon har rätt att döma hur pass stora någon annans problem är...

+1

Och särskilt på oss NPF:are. Den ena överlever knappt en homeopatisk dos, den andra kan äta samma medicin till lunch (nästan). Det finns till och med de som får motsatt effekt mot den som står i alla kända studier.

(Mina källor: personlig bekantskap, muntliga uppgifter av en och annan i vården, trådar härinne.)

Zombie skrev:Och särskilt på oss NPF:are. Den ena överlever knappt en homeopatisk dos, den andra kan äta samma medicin till lunch (nästan). Det finns till och med de som får motsatt effekt mot den som står i alla kända studier.

Som min mamma till exempel... Jag förstår nu att hon också hade AS. Jag misstrodde henne hela livet...

Trodde liksom att hon inbillade sig saker som att mjölk piggar upp henne i stället för lugna och liknande... Det fanns iofs saker som hon verkligen inbillade sig, hon var ingen lätt människa att leva med...

Juddy skrev:
Jag läste någonstans att om man får en sådan snabb lindring så har man en ren fysiologisk brist (pillret av Ingrid Carlberg).

Nu har jag hittat, måste läsa boken

Joakoni skrev:Olika mediciner fungerar olika på olika människor. Jag tycker inte att någon har rätt att döma hur pass stora någon annans problem är... Jag fungerade inte i vardagen utan den.

väldigt bra svar

Tack

Guten tag, schönige förumläsare. Har nu gått på Sertralin i (hänvisar till datumen för tidigare inlägg i tråden) och det har hjälpt en hel del. Än så länge har jag inte blivit magiskt mycket gladare, och har även haft lite självmordstankar (av den lättare typen, den där "orkar inte mer, vore så enkelt", inte den där "nä nu jävlar, nu ska jag göra det").

Min ångest var helt bortblåst under en längre tid, men de senaste dagarna har den kommit tillbaka lagom till läggdags så jag inte kan sova. Får istället dra på mig kläderna igen och sätta mig vid datorn innan hjärnan äter upp sig själv. Det är så mycket i världen just nu, och sånt gör mig orolig. För att försöka sammanfatta ser jag en komet färdas mot jorden i 25,000 kilometer i timmen samtidigt som vi sugs in i ett svart hål samtidigt som vi blir stekta av en supernova samtidigt som solen bränner ihjäl oss samtidigt som kärnvapenspetsar flyger hej vilt samtidigt som hela världen ligger under vatten samtidigt som hela jorden kollapsar av alla jordbävningar samtidigt som vulkaner blommar ut här och var samtidigt som terrorister spränger hela skiten, och hela tiden känns det som att jag är döende. En blodpropp i halspulsådern, plötsligt hjärtstillestånd, blodcancer, hudcancer, hjärnblödning, osv osv osv osv. Såna tankar maler nonstop när jag drabbas av min ångest.

I såna stunder känns det som att jag blir krossad av allt. Varför är jag så sjuk? Varför har jag ständigt helt psykotiska tankar som ger mig rysningar? Vad är det för fel på min hjärna? Sertralin räcker inte, jag behöver mer. Helst av allt skulle jag bara döda min hjärna och gå på autopilot så ingen märker något och min familj slipper bryta ihop som de säkerligen skulle gjort om jag tog självmord.

Jag kan inte se magin i världen längre. Jag ser atomer, elektroner, meningslöshet, djur, dumma djur som inbillar sig att de har ett syfte och är viktiga, ett ögonblick i universums historia, en liten fjärt i det stora hela, vad är meningen? Jag känner att människor har någon jävla spärr så de inte ser världen som den egentligen är. Jag ser verkligheten och den är rå, brutal, äcklig, orättvis.

Ska jag låtsas som det regnar? What the fucking fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck.

Ursäkta pladdret men jag behöver skriva av mig lite. Sen alla FÖRVÄNTNINGAR också. Man är olycklig för så mycket förväntas, sen förväntas så mycket så inte andra ska bli olyckliga. Jag känner för att bryta ihop. Jag vill få helt jävla psykbrytspel så ingen förväntar sig att jag ska bidra med något i samhället, så kan jag sitta i en ful fåtölj och knapra piller och inte göra ett skit. Slippa allt ansvar liksom. Så jävla skit med Asperger, ska det vara så jävla svårt att vara lycklig.

Det är ungefär som att man är en bil...på en väg...och man får inte köra utanför vägen. Man måste hålla sig på vägen och inte råka svira utanför. Man får kämpa för att med marginal lyckas hålla sig kvar där när vägen är blöt och full av isfläckar, och så vill man bara köra utanför LÅNGT ÅT HELVETE och VOLTA MED BILJÄVELN?! Känner ni igen er? Haha. Wow. Det enda som gör mig riktigt lycklig som jag själv kan komma att tänka på, är hur skööööööönt det vore att bara släppa allt och låta vansinnet ta över.

Geeeeeeeee miiiiiiiiiig meeeeeeeeeeeeediiiiiiiiiciiiiiiiiiiiin.

Jag kommer bli en jävla cppundare eller alkoholist om jag inte får någon vettig medicin. Förstår precis hur folk kan bli rediga tjackmongon, hur tilltalande det kan vara. Som att ta självmord nästan, fast i hjärnan? Måste vara skönt. "Åh nej vad synd att dom knarkar" Jovisst men annars kanske de skulle vara döda. Typ?

Kort sammanfattning: Sertralin har hjälpt mig med ångesten men den har smygit sig på mig de sista dagarna och det driver mig till vansinne.

Tog en Circadin för säkert 4 timmar sen och kan ändå inte sova. Nu kanske ajg kan det för nu har jag ju varit vaken ett tag...vi prövar.

God natt! <3

Jag har ätit Sertralin i två omgångar. Första omgången åt jag 75 mg/dag i ca 1,5 år och då gjorde medicinen underverk mot min ångest. Innan jag började med medicinen kunde jag gå helt upp i någon hemsk sjukdom som jag trodde mig ha och under en sån period fungerade jag knappt. Medicinen hjälpte mig att ta mig ur det. Visst fortsatte jag att oroa mig för sjukdomar men inte på långa vägar så extremt. Ångesten slutade att ta över mitt liv. Även min sociala fobi lindrades en hel del tack vare medicinen och jag blev mycket mer utåtriktad.

Jag är nu inne på min andra omgång med Sertralin. Den här gången äter jag endast 50 mg/dag. Även nu upplever jag att medicinen bromsar ångesten så att den inte tar över mitt liv och min sociala fobi håller sig fortfarande i schack. Dock ska jag prata med min nya läkare om att gå upp till 75 mg igen eftersom den dosen fungerade väldigt bra förra gången och jag känner att 50 mg inte är riktigt tillräckligt.

Jag är väldigt nöjd med medicinen. Jag har inte haft några biverkningar (mer än att jag får "stötar" genom huvudet om jag råkar slarva med medicinen några dagar) vilket är väldigt skönt. Dessutom är medicinen billig och det är ju alltid en fördel, under förutsättning att den hjälper också förstås

FakkDöWörld skrev:Det är ungefär som att man är en bil...på en väg...och man får inte köra utanför vägen. Man måste hålla sig på vägen och inte råka svira utanför. Man får kämpa för att med marginal lyckas hålla sig kvar där när vägen är blöt och full av isfläckar, och så vill man bara köra utanför LÅNGT ÅT HELVETE och VOLTA MED BILJÄVELN?! Känner ni igen er? Haha. Wow. Det enda som gör mig riktigt lycklig som jag själv kan komma att tänka på, är hur skööööööönt det vore att bara släppa allt och låta vansinnet ta över.

Japp, faktiskt i lite i allt av det du skrev. Sådana tankar och känslor kom för mig redan strax efter 10-års ålder och gick i perioder under många år. Det avtog dock med tiden och jag önskar att jag kunde svara på vad det var som gjorde att det försvann (det kommer fortfarande lite ibland visserligen, men väldigt lite). Men jag har faktiskt inte en j-vla aning om vad det beror på... Förutom möjligtvis att saker och ting runt omkring mig sakta förändrades till det bättre.

PS. FallOut äger. DS.

Har tagit fluoxetin i över ett år nu, men vill sluta. Kan man sluta med det bara sådär eller krävs det nedtrappning?

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd.

Vill du inte riskera att bli självmordsbenägen så bör du ta kontakt med din Läkare och be han hjälpa dig. Effekterna som kan visa sig om man slutar tvärt är väl i princip samma som de som missbrukat extacy ett tag. Dvs. depression och mysko grejjer händer i skallen. Inget jag rekommenderar.

Har ingen kontakt med läkare inom psykiatrin längre, så det får bli hos min "vanliga" läkare isåfall. Det brukar ta månader innan man får nån tid där dock. Tror inte jag skulle bli självmordsbenägen.

Det där sista du lade till lät inte så trevligt. Provar nog och om jag skulle känna mig dålig tar jag den igen och tar kontakt med läkare istället.

Varför inte?