Idag är det julafton, gjorde då ett "pliktbesök" hos min mor med medföljande "pliktblomma". Till saken hör som ni kanske vet att min barndom var trasig, min mor visar tydliga tecken på borderline. Tillbringade några år på barnehem och helgerna med mamma var terror från fre till sön. Detta har påvärkat mig nu givetvis.

Jag kom dig ca 12.30, sa hej o fixade med blomman. Min mamma kommer mest med bitter kritik mot sjukvård och hemtjänstpersonal samt triviala frågor om vad jag ätit till frukost.

Hon ber mig att fixa med hennes TV-kanaler, jag säger nej, vågar inte riskera att sabba hennes tv helt enkelt.

Ingen julmat, Pippi Långstrump på TV med nedragen volym, en och annan cigarett avbröt monotomin. 14.30 aviserade jag att jag var hungrig och ville åka hem och äta. Då blev hon ledsen/arg, försökte hålla mig kvar med skuld-manupilering, men jag gick hemmmåt. Hon hade räknat med en lång julafton tillsamans, görandes vad?

Jag vill också kunna umgås som andra men det går fan inte längre.

Ringde sedan upp henne och då tyckte hon att jag var en egoist som bara tänkte på mig själv. Jag å andra sidan vill ju ha innerlighet och givande samtál, bara o sitta o lyssna på hennes flämtande andning funkade inte till slut. Vad är det för fel på mig? Har förklarat att jag har asperger-diagnos, men då säger hon "det är väl bra att kunna skylla på". Har förklarat flera gånger att jag är den jag är.

Jag behöver lite input, gärna från folk i samma sits.

Blir ledsen när hon kallar mig egoist, jag försöker bry mig, men med henne har jag ett pansarskal omkring mig, jag vet aldrig när hon hugger.

Jag önskar att jag kunde vara den perfekta sonen, men det går inte, jag, duger, jag är bra är ju en afirmation att ta fram i dessa lägen.

Kram till er alla, lite ledsen Kattpappa.

Jag har inga egna liknande erfarenheter, men jag kan försöka ge dig lite stöd i detta.

Det är inte ditt ansvar att ta hand om din mor. Alla förstår (utom kanske hon) att du bryr dig om henne, men när hon inte kan hålla inne med elaka kommentarer (troligen beroende på hennes borderline) ska du inte acceptera det som sanningar, inte heller tvinga dig själv att stanna längre än du orkar.

Du gör så gott du kan, mer går inte att begära.

Kram tillbaka.

Tack, behövde verkligen höra detta, jag gör så gott jag kan!!

Jag bor fortfarande hemma och "firar" således jul hemma med familjen. När jag flyttar ut kommer jag antagligen bara besöka mina föräldrar pga skuldkänslor, jag vill inte vara elak och lämna dem ensamma. Men anledningen till att jag egentligen inte kommer vilja besöka dem är att de misshandlat mig när jag var yngre- något som jag aldrig kommer förlåta dem.

Även efter misshandlen har det varit ett helvete att vara hemma, jag och min familj passar inte ihop, helt enkelt. Men det är på bättringsvägen nu, iaf.

Jag kan iaf förstå varför du inte vill spendera massa tid med din mamma, och jag tycker det är otroligt elakt av henne att ge dig dåligt samvete. Om jag har förstått saken rätt vill du inte ens besöka henne, men du gör det ändå. Du gör dig alltså besväret bara för hennes skull. Och att du sen vill träffa andra och ha roligt gör dig inte egoistisk, bara förnuftig.

Jag vet att det är svårt att skaka av skuldkänslorna och inte låta sig påverkas av henne, men man kan väl bara tänka att eftersom hon inte tagit hand om dig, kan du ju försöka ta hand om dig. Och försöka göra det bästa av ditt liv, som tex ha roligt på julafton.

Det där lät fruktansvärt tragiskt Kattpappa, men hon verkar ha väldigt stora problem själv så ta inte åt dig, det finns inget som du hade kunnat göra som hade gjort situationen bättre.

kan bara skika dig stöttekramar ..... hålla med dom andra..... du kan bara göra det du kan ...... inte mer ..... och du duga som du är ......

kram

jag kan på intet sätt se vad du gjorde för fel och om man vill dra mor-son-relationen till sin spets så har modern (gäller givetvis även fadern) ett stort ansvar för sin avkomma, men jag kan inte direkt se att avkomman har något direkt ansvar för sin moder; det var ju trots allt inte avkomman som valde att komma till världen utan föräldrarna som valde att sätta den till världen.

att du ringde din mor visar ju klart och tydligt att du bryr dig om henne och att du försökte göra vad du kunde.

Det låter inte alls som om det handlar om dig och din AS utan snarare om din mamma och hennes problem.
Du gick dit i alla fall, jag har slutat göra pliktbesök, det blir bara konsekvenser för mig själv alldeles fr länge. Hurra lite för dig själv i att du fixade att gå dit

Ja, tack för stöd, har tänkt mkt på detta under dagen och jag slås av att dom som anklagar någon för att vara egoister är det själva.

Jag sätter en gräns, den andra personen blir då arg och tar fram "egoist-kortet".

Då kommer jag ju förmodligen att börja grubbla över detta, om det fortsätter så blir det ju en dag så att jag upplever mig som egoist, och (trumvirvel), vips har den gräns jag drog suddats ut.

Jag är ingen egoist, jag är bra och duger som jag är...så de så.

Tack igen, kram från Kattpappa

Man kan betraktas som lite ego när man har AS för man har svårt att läsa omgivningens reaktioner. Det betyder inte att man tänker jag jag jag, bara att det sociala spelet är svårare att räkna ut.

Skönt att du har kunnat komma till ro med att du duger precis som du är !

Juddy skrev:Det låter inte alls som om det handlar om dig och din AS utan snarare om din mamma och hennes problem.
Du gick dit i alla fall, jag har slutat göra pliktbesök, det blir bara konsekvenser för mig själv alldeles fr länge. Hurra lite för dig själv i att du fixade att gå dit

Ja, min mor har en (hobby-diagnostiserad), bordeline och det är väl ingen slump att jag är den enda kontakt hon har utanför vård och hemtjänst.

Min nuvarande deppersion triigades igång av ett bråk med mamma där jag försökte dra den ovan nämda gränsen. Dagen efter ligger hon på sjukhus och jag skulle arbeta, mådde ju inte så bra då kan jag säga.

Ibland undrar jag om inte akutbesöken är ett sätt att manipulera mig för i samma ögonblick hon är på akurtn och fått oxascand, ja då är hon besvärsfri. Snart orkar jag inte mer, hon kan inte tjata på mig som om jag var 9 år längre.

Kram, Kattpappa

Juddy skrev:Man kan betraktas som lite ego när man har AS för man har svårt att läsa omgivningens reaktioner. Det betyder inte att man tänker jag jag jag, bara att det sociala spelet är svårare att räkna ut.

Skönt att du har kunnat komma till ro med att du duger precis som du är !

mkt citering blir det, men tror också att om man säger ifrån till folk för att jag inte orkar så kan det också uppfattas som egoistiskt, mina närmsta vänner vet därför om min diagnos och försöker inte längre övertala mig om jag säger ifrån.

Klokt skrivet av dig Fenren.

Fenren skrev:jag kan på intet sätt se vad du gjorde för fel och om man vill dra mor-son-relationen till sin spets så har modern (gäller givetvis även fadern) ett stort ansvar för sin avkomma, men jag kan inte direkt se att avkomman har något direkt ansvar för sin moder; det var ju trots allt inte avkomman som valde att komma till världen utan föräldrarna som valde att sätta den till världen.

att du ringde din mor visar ju klart och tydligt att du bryr dig om henne och att du försökte göra vad du kunde.

jag läste för många år sedan en bok av Per Anders Fågelström ``Mödrar och söner´´(BIBLIOTEKET NÄSTA) den gav mig en sorts distans och perspektiv men slutade inte grubbla för det. Grubblar mindre efter att HON av nödvändigt råd av vem? Bröt kontakten....en sorts befrielse infann sig...... det gjorde ont Har nu mer tid för egna behov Grubblar inte så mycket över hennes s.k. egoistkort hon är ju min mor med en egen modershistoria , För all del glöm inte far...... Om Mor hade haft mustascher hade det varit Far... nu mer kan jag känna mer egna relevanta känslor som är mina utan att hon triggar igång oförskämda förslag på vad en egoistisk son är. Hon är min mor med det som ingår i fostran, DET kan ingen ta i från vare sig henne eller mig.Men jag kan ta ansvar för mina känslor av sorg och förlust.Det var svårare förr om någon frågade. ett vanligt syndrom helst juletid, försök att bekräfta dem känslor du har och får,samvetsnöd visar att vi fungerar MVH om mor hade haft mustascher hade det varit far C.W.