*mutter*

Jag blev inbjuden på adventsglögg, en liten fika innan julrusningen. Trevligt. Väl förberedd kan jag klara och även uppskatta det. Några timmar innan visar det sig att jodå, namnet stämmer, men det är bara till namnet. Glöggen kommer givetvis att ersättas med öl och vin, och fikan med fest, men annars är det ju helt och hållet samma sak...

Jag stannade hemma. Jag behöver lite mer förberedelsetid än så för att ha utbyte av äventyret. En fika är lägre krav på klädsel, mindre krav på smink och hårfix, mindre alkoholkonsumtion, kortare tid, färre människor och lägre krav på glättig social interaktion. Fest och fika är inte samma sak. Basta!

Jag gillar fest. Ibland. Om jag är förberedd. Jag gillar inte att vara oförberedd dock. Och jag gillar inte heller att vara den där trista som ställer in i sista stund eller aldrig följer med alls. Därför säger jag nu;

*mutter*

Jag kan få starka obehagskänslor inför oförutsägbara sociala sitationer där man förväntas ha roligt med nya människor jag inte känner trots att jag inte har AS.

Så frågan är hur det skiljer sig egentligen. Är det själva erfarenheten av röighet och oförberedd situation som är jobbigare när man är AS? Eller är det liksom för mig otryggheten i det sociala?

Att bjuda på glögg är ju en mycket speciell företeelse och tradition, så att säga att man ska bjuda på glögg och sedan byta ut det mot andra starkvaror kan väl få vem som helst att känna sig blåst på konfekten.

Beror väl på om det är glöggen man är ute efter eller sällskapet?

Visst, men säger man att man ska bjuda på glögg så kommer nästan garanterat en del av sällskapet att bli besvikna om de inte får glögg. Säger man däremot att man tänkte bjuda på lite vin så kanske inte så många blir besvikna om det är glögg istället, förutsatt det är i juletid. Det handlar mer om traditioner när det gäller glögg, menar jag.

Det är ju lite speciellt i det här fallet eftersom det också handlar om i vilken mån det handlar om att dricka alkohol. Visst glögg kan ju också vara alkohol men det brukar alltid finnas det alkoholfria alternativet för "den som kör". Handlar det om vin och öl så utmärker man sig mer

I annat fall så har jag svårt att se att jag skulle tycka det spelar så stor roll VAD jag blir bjuden på när jag är hemma hos folk om det är något så när normalt. Visst - inte tårta om man hade förväntat sig mat för då är man ju hungrig men annars. Eller om det var något som var alltför starkt kryddat för att jag skulle kunna äta det kanske?

Men jag har inte behov av förutsägbarhet när det gäller ramarna, däremot förutsägbarhet när det gäller antalet människor jag inte känner eller om man ska dra igång lite socialt knepiga aktiviteter som att alla ska dansa eller något liknande.

Jag menar bara att glögg är inte vilken alkoholdryck som helst, utan den är väldigt speciell som tradition kring juletid. Att säga att man ska bjuda på glögg i december och sedan bjuda på något helt annat, det är nästan som att säga på julafton att, hör ni, jag tänkte vi kunde fira midsommar istället den här gången. OK, inte riktigt, men jag tror du fattar.

Säger nån GLÖGG då ska det banne mej serveras GLÖGG; med eller utan alkohol men fortfarande GLÖGG. Till GLÖGG hör pepparkakor, lussekatter, russin, mandel, kanske lite konfekt etc.

Till glögg hör ICKE vin, festkläder och smink. Får man det istället är det klart som korvspad att man inte dyker upp. JAG skulle inte gjort det. Glöggkväll är jättemysigt, men alkoholkväll är det inte.

För min del handlar det mycket om vad jag har att förvänta mig. Jag behöver förbereda mig. Olika aktiviteter kräver olika förberedelser. Glöggfika och fest är två helt olika aktiviteter, även om de har en hel del gemensamt och även om båda kan vara trevliga.

Det finns många aktiviteter som har gemensamma nämnare men inte är samma och som kräver olika förberedelse.

Att gå på McDonalds och att gå på restaurang handlar båda om mat. Det ena ska gå sanbbt, är kö, eget bärande, stimmigt och fullt av ljud. Det andra är långsamt, mer socialt och handlar mer om umgänge och matupplevelse än om att åstadkomma icke-hunger. Båda kan gå bra. Är jag förberedd på det ena blir det fel att göra det andra. Det orsakar stress.

Att gå och shoppa och att handla mat handlar båda om inköp. Det ena är ett ostrukturerat flanerande i flera affärer utifrån ett löst formulerat sökande. Det andra är en riktad insats i en butik för att skaffa vissa varor. Båda kan gå bra. Är jag förberedd på det ena blir det fel att göra det andra. Det orsakar stress.

En tydligt formulerad plan med korrekt beskrivning av aktiviteten möjliggör förberedelse och reducerar stress. Det tycker jag om.

Jag tror jag förstår skillnaden pH? Jag som inte har AS kan ha svårt för vissa sociala situationer oavsett förberedelse. Det kan dessutom ofta vara så att förberedelsen gör det värre. Andra situationer tar jag spontant som de kommer och uppskattar i alla fall. Och jag har antagligen större chans att bli positivt överaskad om det inträffar något jag inte hade räknat med.

Och jag skulle inte bli särskilt besviken om jag exempelvis skulle bli hembjuden på GLÖGG och glöggen av någon anledning var slut och vi fick kaffe och sockerkaka istället. I det läget är det sällskapet och inte ramen runt det hela som räknas.

"Glöggfika" och "bjuda på kaffe" är ungefär samma sorts möte. Båda innebär oftast få personer, lugnt tempo, ingen hög musik, lugn och ro under relativt kort stund (ett par timmar). Man behöver inte klä upp sig speciellt mer än normalt.

Alkoholkväll/krogrunda är en helt annan katergori av möte. Då brukar det innefatta många personer som man dessutom inte känner, ingen struktur, hög musik så man inte kan prata utan förväntas förstå ickeverbala språket bara, folk beter sig dräggigt, man förväntas "mingla" man kan altså inte sitta kvar på sin plats i soffan under hela kvällen, utan att bli "övergiven". Alkoholkvällar förväntas pågå till morgontimmarna ofta och man måste anpassa sin klädsel till att visa mest möjlig hud och ha så mycket smink som överhuvudtaget möjligt. Epilepsiframkallande ljus och andra stessmoment ger pluspoäng.


Jag tackar gärna ja till Glöggfika/kaffe. Det lär lugn och ro och strukturerat.

Alkoholkväll/krogrunda är något jag bara klarar av om jag anstränger mig mycket eftersom det är en så stressande situation. Jag skulle ändå hellre gått på biblioteket.

Skulle gärna gå på glöggfest där vodkaflaskorna dyker upp...
Vafan, sitta & fika med lussekatter & lättglögg - vad är det för syjuntefasoner!?

KrigarSjäl skrev:Skulle gärna gå på glöggfest där vodkaflaskorna dyker upp...
Vafan, sitta & fika med lussekatter & lättglögg - vad är det för syjuntefasoner!?

Föredrar nog syjuntefasoner. Starksprit får mig att däcka innan effekten ens kommer och då är kvällen förstörd.

Det viktigaste för min del, är att få veta i förväg om jag mentalt ska ställa in mig på det ena eller det andra. Båda går bra, bara jag får reda på vilket i förskott.

MsTibbs skrev:Det viktigaste för min del, är att få veta i förväg om jag mentalt ska ställa in mig på det ena eller det andra. Båda går bra, bara jag får reda på vilket i förskott.

Precis så menar jag.

Jag kan tycka att sociala sammanhang är arbetssamma, men jag skulle inte påstå att jag har social fobi eller tendenser att issolera mig. Det är inte den sociala interaktionen per se som är det belastande.

För min del har världen en tenens att vara fragmentarisk. Den består av en mängd bitar som för att bilda mening måste fogas samman med en medveten intelektuell ansträngning. Som att bygga LEGO.

Är jag förberedd på vilken situation jag är på väg in i är det som att ha en ritning, eller i alla fall en bild på kartongen att gå efter inför LEGO-byggandet. Med rätt bild vet jag vilka bitar jag skall leta efter och hur de kan tänkas fogas samman. Sammanhanget blir enklare att skapa och förstå, verkligheten blir verklig snabbare.

Med fel bild går så mycket möda åt att identifiera vad som är rätt bild och vilka bitar som ingår i den att det är svårare att ha ork över för den egentliga upplevelsen.

Sociala sammanhang och mellanmänsklig interaktion innehåller väldigt många fler bitar än många andra sammanhang, och de bitarna är svårare för mig att se. Gester, intonation, sociala spel, konvenans etc är bitar som faktiskt är mycket svåra att hitta i den stora "LEGOlådan" som är det sammanhanget. Det finns många möjliga källor till fel och missförstånd. Därför blir förberedelse extra viktig för mig i just dessa sammanhang.

Ju mindre jag känner dem jag skall träffa desto viktigare är förberedelsen. Ju tröttare jag är desto viktigare är förberedelsen. Ju fler människor desto viktigare är förberedelsen. Ju rörigare miljö desto viktigare är förberedelsen. Och så vidare.

Det handlkar altså inte om en värdering om den ena situationen som bättre än den andra. Det handlar heller inte om att jag inte tycker om människor. Jag behöver bara ha lite förberedelsemöjlighet för att ha möjlighet att faktiskt ha energi kvar att uppskatta en situation sedan jag väl har tolkat den.

(Disclaimer: Jag hävdar inte att detta är att ha AS. Bara att det är så här för mig)

pH skrev:

MsTibbs skrev:Det viktigaste för min del, är att få veta i förväg om jag mentalt ska ställa in mig på det ena eller det andra. Båda går bra, bara jag får reda på vilket i förskott.

Precis så menar jag.

Jag kan tycka att sociala sammanhang är arbetssamma, men jag skulle inte påstå att jag har social fobi eller tendenser att issolera mig. Det är inte den sociala interaktionen per se som är det belastande.

För min del har världen en tenens att vara fragmentarisk. Den består av en mängd bitar som för att bilda mening måste fogas samman med en medveten intelektuell ansträngning. Som att bygga LEGO.

Är jag förberedd på vilken situation jag är på väg in i är det som att ha en ritning, eller i alla fall en bild på kartongen att gå efter inför LEGO-byggandet. Med rätt bild vet jag vilka bitar jag skall leta efter och hur de kan tänkas fogas samman. Sammanhanget blir enklare att skapa och förstå, verkligheten blir verklig snabbare.

Med fel bild går så mycket möda åt att identifiera vad som är rätt bild och vilka bitar som ingår i den att det är svårare att ha ork över för den egentliga upplevelsen.

Sociala sammanhang och mellanmänsklig interaktion innehåller väldigt många fler bitar än många andra sammanhang, och de bitarna är svårare för mig att se. Gester, intonation, sociala spel, konvenans etc är bitar som faktiskt är mycket svåra att hitta i den stora "LEGOlådan" som är det sammanhanget. Det finns många möjliga källor till fel och missförstånd. Därför blir förberedelse extra viktig för mig i just dessa sammanhang.

Ju mindre jag känner dem jag skall träffa desto viktigare är förberedelsen. Ju tröttare jag är desto viktigare är förberedelsen. Ju fler människor desto viktigare är förberedelsen. Ju rörigare miljö desto viktigare är förberedelsen. Och så vidare.

Det handlkar altså inte om en värdering om den ena situationen som bättre än den andra. Det handlar heller inte om att jag inte tycker om människor. Jag behöver bara ha lite förberedelsemöjlighet för att ha möjlighet att faktiskt ha energi kvar att uppskatta en situation sedan jag väl har tolkat den.

(Disclaimer: Jag hävdar inte att detta är att ha AS. Bara att det är så här för mig)

Jag känner igen mig till punkt o. pricka o. har ox åAs. Dock hävdar inte jaag heller att detta är att ha As. men jag tror att det kan vara så för efter vad jag förstått är det något som ofta uppenbarar sig vid tal o mAs. diagnos. Samtidigt finns det NT. som har dessa svårigheter iaf. delar av det.
En skillnad kan vara att NT. har lättare o. veta hur de ska hantera det o. att det tar längre tid för oss med As. att få styr på det.

Lite flexibel måste man faktiskt kunna vara, man kan faktiskt inte planera och strukturera minsta detalj i sitt liv, för då tröttnar folk på en och man själv får ett oerhört tråkigt liv.

Problemet för många av oss med as. är att vi kan vara trygghetsnarkomaner in absurdum (har varit där själv, men tränat bort mycket av det), och det är synd, för det begränsar våra liv något oerhört
Men visst kan jag hålla med om att en lugn fika ihop med ett fåtal personer kan vara betydligt trevligare än en krogrunda.

Tycker man det är trevligare med lugnare umgänge och har vänner som alltid vill ut och partaja är det nog trots allt enklare att söka sig andra vänner, än att försöka ändra på de personer man hänger med (egen erfarenhet).

En allmänt social och öppen attityd, där man bjuder på sig själv, istället för att (som så vanligt bland oss) trada på om sina egna grejer, utan att visa de människor vi umgås med något intresse, för vad de talar om och är intresserade av är till mycket stor hjälp om man vill ha nya vänner.

Samtidigt är det extra viktigt att man håller ord och ser till att palla sig iväg om de vill ha med en på något, om man vill ha kontakt med nytt folk.

Tänk också på att höra av er "lagom" mycket: var inga överintensiva hängplåster, man hör inte heller endast av er några gånger om året (inte mer än 1-2 gånger i veckan, fast inte heller mindre än en gång i månaden är en ganska bra riktlinje vad gäller de flesta nya bekantskaper (sedan skiftar det givetvis från person till person, detta är mest en generalisering).

Och slutligen; kom ihåg att det vanligtvis tar lång tid att bli riktigt nära vän med någon, oftast minst ett halvår och ibland ända uppemot två år, och alla människor kan inte bli nära vänner p.g.a. personkemin, så därför är det bra att vara så flexibel som möjligt och inte hänga upp sig på att försöka bli vän med folk som inte visar något större intresse för att hänga med en.

Trygghetsnarkomaner? Har också märkt det, Ford. Till dem säger Krigarn: Ge er ut och skaffa er era ärr. Skaffa erfarenhet.

NT är oftare mer flexibla. NT är oftare mer sociala. NT är oftare lagda åt att gilla oväsen i allmänhet. NT är ofta mer stresskänsliga och orkar därmed njuta av överraskningsfester mera tror jag.

ford skrev:Lite flexibel måste man faktiskt kunna vara, man kan faktiskt inte planera och strukturera minsta detalj i sitt liv, för då tröttnar folk på en och man själv får ett oerhört tråkigt liv.

Hmm... Hur ska jag läsa det för att inte bli arg?

Som jag sa handlar det inte om att den ena situationen är bättre än den andra. Det handlar inte om att jag måste veta precis allt. Det handlar om att veta ungefär vad för att kunna vara förberedd, kunna förstå och tolka, kunna ha fokus och ork åt att uppleva och ha glädje av en situation.

Precis som med mina alergier. Jag kan äta innan jag går hem till någon, jag kan ta med mat, eller jag kan äta där om jag tål maten. Vad jag inte kan göra är att chansa. Det är väl ändå viss flexibilitet?

Visst skall människor med AS (eller alla människor) vara beredda på att vara flexibla. Men inte på alla plan, och inte hela tien. Flexibiliteten bör ligga på alla parter. Att exempelvis jag vet vad jag behöver ha reda på och efterfrågar detta är också flexibilitet, istället för att kräva situationer på mina vilkor eller helt avstå interaktion kan jag skaffa nog med information i förväg för att kunna vara flexibel och hantera det som uppstår.

Det är självkännedom, och att anpassa sig efter rådande förutsättningar. Det är att våga gå utanför det trygga, för att man skaffar verktyg att hantera det. Det kallar jag knappast trygghetsnarkomani.

MsTibbs skrev:NT är oftare mer flexibla. NT är oftare mer sociala. NT är oftare lagda åt att gilla oväsen i allmänhet. NT är ofta mer stresskänsliga och orkar därmed njuta av överraskningsfester mera tror jag.

Allt det där går att träna bort till viss del, men kanske inte alltid hela vägen.

Det är väl ändå skillnad på flexibilitet och flexibilitet.

Det är en sak om någon säger till en "flytta från din fru och din hemstad för att börja ett helt nytt liv och ta det där jobbet uppe i Kiruna, för annars ryker din a-kassa", och en helt annan om ytterligare några människor som man inte visste om kommer till den där festen, eller de stänger din mataffär, så att du måste handla på ett annat ställe.

Fattar ni exemplet?

ford skrev:Det är väl ändå skillnad på flexibilitet och flexibilitet.

Det är en sak om någon säger till en "flytta från din fru och din hemstad för att börja ett helt nytt liv och ta det där jobbet uppe i Kiruna, för annars ryker din a-kassa", och en helt annan om ytterligare några människor som man inte visste om kommer till den där festen, eller de stänger din mataffär, så att du måste handla på ett annat ställe.

Fattar ni exemplet?

Förstår du mitt?

(superbaggig idag)

ford skrev:

MsTibbs skrev:NT är oftare mer flexibla. NT är oftare mer sociala. NT är oftare lagda åt att gilla oväsen i allmänhet. NT är ofta mer stresskänsliga och orkar därmed njuta av överraskningsfester mera tror jag.

Allt det där går att träna bort till viss del, men kanske inte alltid hela vägen.

Hehe, undrar om NT VILL träna bort sin flexibilitet eller ännu hellre, sina socialberoende tvångshandlingar att behöva springa på krogen varje helg ?