Parvlon skrev:Jag hade ett rätt extremt monotomt arbetete ett tag och mina fingrar blev till slut som istappar när jag vaknade på morgonen. Fick tipset helt apropå av en person att käka öljäst och efter några dagar var det en jävla skillnad. Vet inte hur det var med mjölkdrickandet då men jag har alltid tills jag blev vuxen druckit mycket mjölk och det finns nog en hel del B vitamin där, möjligt att jag har brist annars. Huruvida vilken B det rör sig om är inte så intressant dock, piller är inte jag inte mycket för så jag dricker mycket mjölk igen.

Var kan man hitta öljäst någonstans? Har det några biverkningar?

prodge64 skrev:

Parvlon skrev:Jag hade ett rätt extremt monotomt arbetete ett tag och mina fingrar blev till slut som istappar när jag vaknade på morgonen. Fick tipset helt apropå av en person att käka öljäst och efter några dagar var det en jävla skillnad. Vet inte hur det var med mjölkdrickandet då men jag har alltid tills jag blev vuxen druckit mycket mjölk och det finns nog en hel del B vitamin där, möjligt att jag har brist annars. Huruvida vilken B det rör sig om är inte så intressant dock, piller är inte jag inte mycket för så jag dricker mycket mjölk igen.

Var kan man hitta öljäst någonstans? Har det några biverkningar?

Köpte det på närmaste hälsokostbutik.

Biverkningarna är få eller inga vad jag vet, men har hört från en som arbetar med missbrukare att eftersom avdankade alkoholister har haft ett överskott på Bx vitamin väldigt länge får de ett underskott, så de ger b-vitaminer till dem. Enligt henne så är det skakningarna som försvinner efter ett tag då. Öljäst verkar dock vettigare än att gå ner på specifika siffror och försöka pricka rätt.

Parvlon skrev:

prodge64 skrev:Var kan man hitta öljäst någonstans? Har det några biverkningar?

Köpte det på närmaste hälsokostbutik.

Biverkningarna är få eller inga vad jag vet, men har hört från en som arbetar med missbrukare att eftersom avdankade alkoholister har haft ett överskott på Bx vitamin väldigt länge får de ett underskott, så de ger b-vitaminer till dem. Öljäst verkar dock vettigare än att gå ner på specifika siffror och vela.

Jaha, jag tolkade det som att öljäst egentligen inte var någon form av tillskott utan något som hjälpte blodflödet i kroppen. Jag tror nämligen inte att jag har någon form utav vitaminbrist, mitt problem är snarare dålig blodcirkulation i händer och fötter.
Röker inte, men snusar.

prodge64 skrev:Jaha, jag tolkade det som att öljäst egentligen inte var någon form av tillskott utan något som hjälpte blodflödet i kroppen. Jag tror nämligen inte att jag har någon form utav vitaminbrist, mitt problem är snarare dålig blodcirkulation i händer och fötter.
Röker inte, men snusar.

Att mina händer blev till istappar på morgongen berodde knappast på att jag hade för bra blodcirkulation heller. Rökte och snusade iofs.

Hittade detta citat från en "öljästtillverkare":

Öljäst har på grund av sitt rika innehåll av vegetabiliskt protein och naturliga B-vitaminer och mineraler i årtionden använts för att ge hud, naglar och hår extra näring.

Blodet är ju det som transporterar näringen så.

Parvlon skrev:

prodge64 skrev:Jaha, jag tolkade det som att öljäst egentligen inte var någon form av tillskott utan något som hjälpte blodflödet i kroppen. Jag tror nämligen inte att jag har någon form utav vitaminbrist, mitt problem är snarare dålig blodcirkulation i händer och fötter.
Röker inte, men snusar.

Att mina händer blev till istappar på morgongen berodde knappast på att jag hade för bra blodcirkulation heller. Rökte och snusade iofs.

Hittade detta citat från en "öljästtillverkare":

Öljäst har på grund av sitt rika innehåll av vegetabiliskt protein och naturliga B-vitaminer och mineraler i årtionden använts för att ge hud, naglar och hår extra näring.

Blodet är ju det som transporterar näringen så.

Nä, det har du i och för sig rätt i. Det måste jag prova nån gång, hur lång tid tog det ungefär innan du märkte någon skillnad?

prodge64 skrev:Nä, det har du i och för sig rätt i. Det måste jag prova nån gång, hur lång tid tog det ungefär innan du märkte någon skillnad?

Några dagar, högst en vecka eller två tog det. Vad jag kommer ihåg så försvann problemet efter samma natt som jag märkte förbättring. Var rätt snopet eftersom jag hade undviikit att gå till Läkaren ett par månader för det problemet. Visste ju vad han skulle säga till mig att göra dvs. dra ner på nikotinet.

jag tror jag var under 25 år när jag gjorde provtagning och fick reda på att jag hade låga värden av B12 (är nu 34 år)

jag fryser året om (har frysit så länge jag kan minnas) och även på sommaren så har jag en massa kläder på mig

är iskall om händer och fötter

jag vet inte om min B vitamin brist vid provtagningen kommer från att jag var ute och festade mycket och drack mycket alkohol vid den tiden och dessutom åt jag nog ensidigt och lite vilket jag fortfarande gör (jag är inte vegetarian)

jag har läst någonstans att man även kan få B vitamin brist vid enorm stress så det kanske också kan vara en förklaring om man ständigt utsätter sig för saker som man tex får ångest av eller till och med till slut blir "utbränd" (utmattningssyndrom tror jag det heter)

det kan ju vara enormt stressande att jobba tex heltid om man inte riktigt klarar av allt det sociala på jobbet och livet utanför jobbet och alla situationer som blir jobbiga pga att man har AS och ADHD

jag äter 1000mcg B12 från hälsokost och dessutom B70 tabletter från hälsokosten som innehåller 70mg av alla B vitaminer
äter även multivitamin och omega 3 kapslar (fisk) och D vitamin kapslar
för jag tror D vitamin är bra på hösten/vintern när man kanske är ute mindre och inte vistas i "dagsljuset" så ofta
(även om jag äter detta så fryser jag ändå och är kall om händer och fötter)

(har AS och ADHD)

Essgarde skrev:Jaha där ser man. Jag frågade min läkare om de inte skulle kolla upp varför jag hade B12-brist då jag varken är vegetarian eller har någon tarmsjukdom, men det var tydligen inte relevant. Jag vill ju veta VARFÖR jag uppenbarligen har svårt att ta upp B12.

Suck, visst är det relevant. Det finns ju både det som någon beskrev i början av tråden, och så finns det något som heter atrofisk gastrit (där magslemhinnan är dålig på något sätt).

Om man ska komma åt en grundorsak, så måste man veta vilken det är, inte bara symptombehandla, om man inte behöver förstås.

Kanske IBS kan orsaka B12-brist, det vet jag inget om, men OM det är så, och man har det, så skulle ju lyckad behandling av IBS ghjälpa en hel del mot det andra också förstås. Men så tänker de aldrig i vården har jag märkt.

Precis, alla vanliga magar tar upp B12 som de ska, men min gör inte det. Då är det ju uppenbarligen något som inte är som det ska? Förstår inte hur läkarna bara kan ignorera det..

Jag vet inte vad man gör åt atrofisk gastrit (eftersom jag inte kan något direkt om det). Men du kanske kan googla på det och lära dig mer, om det är det du har problem med?

Intressant! Det har jag inte hört talas om. Dock lär jag väl bli dumförklarad av läkarna igen om jag än en gång kommer och ber dem utreda något. Nog för att jag är hypokondriker, men det ändrar inte faktumet att jag mår dåligt. Astrofisk Gastrit är detsamma som kronisk magkatarr och magkatarr har jag ju haft i några år nu..

Essgarde skrev:Zombie: Läkarna har tagit prover men de har inte visat något. De har också gjort koloskopi och tarmarna såg tydligen fina ut. Är man glutenintolerant så har jag hört att tarmluddet förstörs? Jag äter däremot en nästintill helt laktosfri kost då jag tydligt märkt att magen inte mår bra av det. Dock visas inget på prover.

Men jag tror dock inte att allt kan ses på prover, så du kan mycket väl ha rätt

Nej, allt kan inte ses på prover. Och allt är inte heller vetenskapligt undersökt. Det som inte uppfyller de två kriterierna finns inte, och åtminstone i Sverige är det officiell policy att det är det vården ska gå efter. Enbart. Folk ska kunna lita på vården, den ska bara syssla med det vetenskapligt undersökta, vi andra ska kunna känna oss trygga i förvissningen att det vi lider av inte finns. (Och den stackars personal som inte går på den bluffen är ju ändå tvungen att stå för den på något sätt för att inte bli av med jobbet...)

Kan inte mycket om teorin bakom glutenintolerans, eftersom det jag inte lider av lämnar mig för litet energi att ta reda på saker, men tarmluddet lär vara skadat ja. Och någonstans härinne har jag läst att det finns minst två sorters glutenintolerans, varav den ena inte syns på gängse prover. Själv provade jag helt enkelt med att sluta äta gluten, och plötsligt gick jag upp mer än jag ville från en livslång undervikt.

Kanske ska man prova att vara utan gluten ett tag då. Men det verkar så besvärligt. Det är ju liksom gluten i allt gott

I en hel del iallafall.

Finns ersättningsprodukter (de flesta snabbköp har en glutenfri hylla), men man får vänja sig vid smak (och ibland konsistens) och de kostar flera gånger mer. Sedan får man komma ihåg att läsa innehållsförteckningarna på allt man inte tänker på kan innehålla gluten, för ofta gör det det.

En del glutenöverkänsliga kan tydligen tåla en liten dos gluten ibland, det är individuellt.

http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel ... leID=26333

Här står det att "Lågt vitamin B12-värde hos ung person kräver utredning!", men ändå ser inte läkarna det som väsentligt. Ska jag konfrontera dem? Med tanke på att jag har magproblem sedan 7 år tillbaka och de nu satt mig på livslång behandling så bör det väl inte ignoreras?

Grimuald skrev:

Glimma skrev:Jag får nog i mig allt ändå. Är mkt noga med detta. Men vill samtidigt vara säker på att jag verkligen får i mig tillräckligt då jag vet att jag äter mindre av vissa saker. Förmodligen pga min Aspergerdiagnos. Vissa saker kan jag inte få i mig även fast jag vet att jag borde. Därför äter jag mkt fisk & skaldjur för dels älskar jag den sortens mat & dels vet jag att jag får i mig det jag behöver. Sojamjölk är dessvärre inget för mig, men äter mkt annan mat med soja i. Sojamjölk anser jag inte vara ett kosttillskott! Bara ett annat alternativ.

Hur vet du om du får i dig allt du behöver ? Går du på hälsokontroller och får det bekräftat genom prover ? Jag har vissa problem med kosten förmodligen pga min AS-diagnos vilket yttrar sig i att jag för det mesta äter obalanserat, alltså för mycket av den ena och för lite av annat. Ett bra tips som man fick i skolan är att följa kostcirkeln med de 7 tårtbitarna varje dag men det kanske inte är så lätt i praktiken. Dessutom verkar det som om att den mat som ska vara bra och nyttig också är rätt dyr. Det är också ett problem.

Undrar detsamma.

Essgarde skrev:Jag är dock väldigt smal och kan i princip inte gå upp i vikt. Jag får kämpa för att hålla vikten istället, så jag antar att det är något galet med min ämnesomsättning överlag..

Anorektiker och hypokondriker alltså? Har du fått dessa diagnoser nyligen?

Ja de diagnoserna har jag tydligen alltid haft, utan grund. När jag var liten blev jag kallad anorektiker, trots att jag gjorde allt för att gå upp i vikt, vara som alla andra, ha lika snyggt sittande kläder som alla andra. Ingen har någonsin förstått att "Vad smal du är! :O" är lika kränkande som "Vad tjock du är! :O" ..

Essgarde skrev:Ja de diagnoserna har jag tydligen alltid haft, utan grund. När jag var liten blev jag kallad anorektiker, trots att jag gjorde allt för att gå upp i vikt, vara som alla andra, ha lika snyggt sittande kläder som alla andra. Ingen har någonsin förstått att "Vad smal du är! :O" är lika kränkande som "Vad tjock du är! :O" ..

Alltid? Jag har svårt att tro man föds med anorexia. Alltså, man kan väl inte få den diagnosen ifall de (proffsen) inte anser att man får för lite näring/energi. Det har väl med att man ser på sin egen kropp/närinsbehov på ett osunt sätt.

Är det du på avataren btw? Jag måste nog omvärdera min syn på hur en anorektiker ser ut isf.

Jag är INTE anorektiker och har aldrig haft en anorektisk tanke. Däremot är jag underviktig och har alltid blivit kallad anorektiker. På grund av min vikt har de runt mig(som inte känner mig ordentligt) tagit för givet att jag tycker att jag är tjock, när jag själv tycker att jag är väldigt smal och vill gå upp i vikt. Det jag menade var att jag alltid enligt alla som inte känner mig ordentligt, är anorektiker.

Essgarde skrev:Jag är INTE anorektiker och har aldrig haft en anorektisk tanke. Däremot är jag underviktig och har alltid blivit kallad anorektiker. På grund av min vikt har de runt mig(som inte känner mig ordentligt) tagit för givet att jag tycker att jag är tjock, när jag själv tycker att jag är väldigt smal och vill gå upp i vikt. Det jag menade var att jag alltid enligt alla som inte känner mig ordentligt, är anorektiker.

Inte Läkaren alltså?

Jag är ingen Läkare men.. Ät mer = viktuppgång tycker jag låter rimligt. Att minska på saker till noll låter däremot dumt bara fr att man tror att något är "fel". Finns saker som du säkert tycker är väldigt goda att äta, kan väl inte vara svårt att äta det dubbla av det? Eller matolja, går att spä ut med vad som helst nästan, tex filmjölk och är så gott som smaklsöst, är väldigt energirik och billigt om du har dåligt med pengar. Om det ändå är två diagnoser du har så låter det som ett helvete, kan förstå att det inte går ihop isåfall. Vad andra tycker är dock irrelevant, viktigast är att man mår bra.

Om inte mat/rapsolja gör dig större så har du säkert något fel på bajssystemet. Energi försvinner inte.

Glimma skrev:Intressant att ni skriver om det där. För jag är vegetarian men äter fisk & skaldjur. Jag upptäckte Apotekets vitamin tillskott Berocca som är fylld med massor av vitaminer & då främst olika b-vitaminer överlag. Äter även b-12 vitaminer eftersom jag inte får i mig tillräckligt i kosten. Läste för ett tag sedan B5-vitaminen skulle vara bra för hud naglar & hår. Jag har alltid haft problem med min ansiktshud. Och prövade B5. Har inte sett någon effekt ännu men på sikt hoppas jag att det ska funka. Har prövat allt annat som finns.

Men Apotekets berocca tycker jag är toppen för jag iaf jag upplever att jag får mer energi när jag tar dem än när jag inte tar dem. Plus att de är bra för kroppens leder och nervsystem som jag har mycket problem med. Sedan har jag inte tänkt kopplingen att det skulle vara för att jag är autistisk som det bidrar positivt med. Men det varför inte? Är i övrigt "frisk", men kände som sagt mkt förbättring när jag började ta mera b-vitaminer överhuvudtaget.

Aha, det ska jag prova! Har samma som du, lågt järn och B12 vilket jag blivit rejält undersövd... och undersökt för. Jag är helfrisk i tarmarna. Äter inget kött, äter fiskar jag med.

Får järntabletter på recept som jag glömmer att ta, har även varit hos dietist som fastslog att jag ligger på 3600 kcal per dag. Det finns en annan vitamintablett som heter Mitt Val 55+ som innehåller mycket B12 (5000% RDI). Jag har den men glömmer att ta den med... Kaffe ska man låta bli i samband med maten och stort intag av kalcium-produkter eftersom det sänker järnvärdet.

Essgarde skrev:http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=26333

Här står det att "Lågt vitamin B12-värde hos ung person kräver utredning!", men ändå ser inte läkarna det som väsentligt. Ska jag konfrontera dem? Med tanke på att jag har magproblem sedan 7 år tillbaka och de nu satt mig på livslång behandling så bör det väl inte ignoreras?

Skriv ut det och ta med. Men ta gärna med någon förälder eller liknande som kan ha pondus (det kan sällan patienten själv utstråla, utan att det är till nackdel i så fall).

Ja, jag tycker att du ska försöka kräva utredning av det.

Parvlon skrev:
Jag är ingen Läkare men.. Ät mer = viktuppgång tycker jag låter rimligt. Att minska på saker till noll låter däremot dumt bara fr att man tror att något är "fel". Finns saker som du säkert tycker är väldigt goda att äta, kan väl inte vara svårt att äta det dubbla av det?

Så lätt är det inte. Alla har vi olika lätt för att gå upp i vikt, en del får kämpa medan andra nästan går upp i vikt endast genom att titta på mat.

När jag var fyra år fick jag svår kikhosta vilket gjorde att jag gick ner mycket i vikt, på grund av att jag inte fick behålla maten. Efter det tog jag aldrig igen den vikten. Som 8-åring vägde jag 19 kg, men jag var lika frisk och glad som alla andra barn. Jag har alltid ätit lika mycket som alla andra men jag går liksom inte upp i vikt. Att äta en massa skitmat(fett och socker) fungerar absolut inte som en del tror. Sådan mat går jag endast ner i vikt av, då magen inte klarar av att hantera det. Det jag behöver för att inte gå ner i vikt är relativt nyttig mat.

Eftersom att jag har problem med magen så kan jag inte äta mer än till jag blir mätt. Magen får då utbrott och tömmer allt som finns i tarmarna, så att trycka i mig mer än jag orkar ger bara motsatt effekt.

Idag är jag 174 cm lång och väger 46-47 kg. Jag har som mest vägt 52 kg och jag hoppas kunna nå den vikten igen.

Essgarde skrev:Zombie: Läkarna har tagit prover men de har inte visat något. De har också gjort koloskopi och tarmarna såg tydligen fina ut. Är man glutenintolerant så har jag hört att tarmluddet förstörs? Jag äter däremot en nästintill helt laktosfri kost då jag tydligt märkt att magen inte mår bra av det. Dock visas inget på prover.

Men jag tror dock inte att allt kan ses på prover, så du kan mycket väl ha rätt

Jag tål inte gluten, blodproverna ger utslag för att det finns en intolerans, medan gastroskopin visar att tarmluddet finns kvar. För min del har jag en annan form som yttrar sig i B12 brist jag saknar förmågan att ta upp detta genom kost. Har fått injektioner vid två olika tillfrällen. Numera äter jag tabletter. Jag har gluten intolerans i hud form DH ( Dermatitis herpetiformis )

Jag för min del vet att min B12 brist inte har med min AS att göra.