Asperger & terapi - kontraindicerat - coachning bättre??
78 inlägg
• Sida 2 av 4 • 1, 2, 3, 4
Personligen går jag dyn.psykoterapi, och känner inte att det haft någon negativ verkan..
Däremot kan jag tänka mig att aspergare kan behöva mer hjälp i praktiska situationer (typ, hur håller man igång ett samtal? Hur behåller man vänner? Hur beter man sig i denna situationen?), och då är iaf dyn.psykoterapi kanske inte den bästa formen. Jag kan iaf känna att jag ibland skulle vara mer hjälpt om vi skulle öva på mer pratiska, konkreta exempel, som de ovan. I dyn.psykoterapi handlar det ju mycket om det teoretiska.
Men att det skulle vara skadligt kan jag faktiskt inte tänka. Jag kan ju bli väldigt förvirrad och få känslan av att terapin inte hjälper, utan bara får mig att må sämre, men då pratar jag med min terapeut om det, så känns det bättre.
Personligen skulle jag kanske ha mer tillit till utbildade terapeuter, än till choacher, men det kan ju vara för att jag har en hel del annat i ryggsäcken också, som jag behöver just utbildad psykoterapeut till.
Det vill säga, diagnos-problematik är inte mitt enda problem, så jag skulle inte bli hjälpt av choaching.
Däremot är det mycket möjligt att man, om man inte har några andra psykologiska problem som inte har med diagnosen att göra, skulle kunna bli hjälpt av det.
Däremot kan jag tänka mig att aspergare kan behöva mer hjälp i praktiska situationer (typ, hur håller man igång ett samtal? Hur behåller man vänner? Hur beter man sig i denna situationen?), och då är iaf dyn.psykoterapi kanske inte den bästa formen. Jag kan iaf känna att jag ibland skulle vara mer hjälpt om vi skulle öva på mer pratiska, konkreta exempel, som de ovan. I dyn.psykoterapi handlar det ju mycket om det teoretiska.
Men att det skulle vara skadligt kan jag faktiskt inte tänka. Jag kan ju bli väldigt förvirrad och få känslan av att terapin inte hjälper, utan bara får mig att må sämre, men då pratar jag med min terapeut om det, så känns det bättre.
Personligen skulle jag kanske ha mer tillit till utbildade terapeuter, än till choacher, men det kan ju vara för att jag har en hel del annat i ryggsäcken också, som jag behöver just utbildad psykoterapeut till.
Det vill säga, diagnos-problematik är inte mitt enda problem, så jag skulle inte bli hjälpt av choaching.
Däremot är det mycket möjligt att man, om man inte har några andra psykologiska problem som inte har med diagnosen att göra, skulle kunna bli hjälpt av det.
- NoteToSelf
- Inlägg: 321
- Anslöt: 2010-09-22
Bror Duktig skrev:barracuber skrev:Bror Duktig skrev:Vad är det som är annorlunda med att coacha en aspergare jämfört med en utan AS? Det skulle vara mycket intressant att få veta, då all sådan kunskap kan användas att förmedla till terapeuter av olika slag.
Ja, det undrar jag också.
Hoppas "Lucinda" ;D;D;D kommer tillbaks och svarar på det här
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
AAA skrev:Bror Duktig skrev:TS bara försvann... trist. Ska sluta svara folk som har under 10 inlägg.
Det var väldigt vettiga svar du gav i vilket fall som helst, ska läsa dem igen...
Vad bra att de var bra Hoppas tråden i sin helhet kan ge något, även om TS ballade ur
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
AAA skrev:Bror Duktig skrev:TS bara försvann... trist. Ska sluta svara folk som har under 10 inlägg.
Det var väldigt vettiga svar du gav i vilket fall som helst, ska läsa dem igen...
Instämmer. Som vanligt med BD.
************
Det kan ju hända att TS inte tittar hit så ofta, har inte ens gått ett par tre dar än. Folk har så olika vanor, olika mycket att göra, olika fokus, är vana vid så olika nivåer av forumaktivitet och så vidare.
Zombie skrev:AAA skrev:Bror Duktig skrev:TS bara försvann... trist. Ska sluta svara folk som har under 10 inlägg.
Det var väldigt vettiga svar du gav i vilket fall som helst, ska läsa dem igen...
Instämmer. Som vanligt med BD.
************
Det kan ju hända att TS inte tittar hit så ofta, har inte ens gått ett par tre dar än. Folk har så olika vanor, olika mycket att göra, olika fokus, är vana vid så olika nivåer av forumaktivitet och så vidare.
Det har du rätt i iofs. Men missa ett tillfälle att gnälla?
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
Tack för all intressant responts. Ursäkta att jag försvann
Jag ville gärna svara/kommentera olika inlägg direkt efter inlägget men så vitt jag förstår så kan man inte det utan jag måste skriva allt här på slutet?
Så skrev Bror Duktig Jag vet inte hur jag ska fixa citat genom detta forum så jag klistrat in citatet här på vanligt vis):
För mig är det nytt att tänka på individer som kopplade till diagnoser (trots att jag en gång i tiden arbetade som mentalskötare, eller kanske därför...)
Men då jag har hört/läst så mycket argument FÖR att använda diagnoser just när det gäller Asperger och ADHD så har jag ödmjukt tänkt om.
Men den lilla erfarenhet jag har säger mig att när jag coachar en person med Asperger så bör vara försiktig med att ställa frågor om vad man känner.
INTE för att jag upplever att personer med Asperger känner mindre. Absolut inte!
Utan för att man kan ha svårt att sätta ord på känslorna. Det kan vara lättare att svara på "Vad tänker du om detta?" eller "Vad tycker du om det här?" Istället för att säga "vad känner du för detta?".
Skillnaden är också, som jag upplever det, att känslorna kan vara svårare att se utifrån genom att enbart titta på ansiktsuttryck.
Jag som coach kunde i början tro att jag sagt något fel då jag inte hos den person som jag coachade kunde se i den personens ögon och ansiktstutryck om den personen tyckte jag sagt något bra eller dumt.
Jag fick klara mig utan bekräftelse på om jag var duktig coach eller inte.
Hos en person som inte har asperger brukar det synas i den personens ögon och ansikte om jag är på rätt spår, eller om jag måste ändra infallsvinkel.
Men jag tror fortfarande att vi alla är individer, så frågan är om detta enbart är de personer som jag har mött både privat i min familj, och professionellt (främst som coach) som har varit så eller om det är typiskt för en person som kallar sig aspie/fått diagnosen Asperger?
Moderator mnordgren: fixade citatruta.
Så skrev Bror Duktig Jag vet inte hur jag ska fixa citat genom detta forum så jag klistrat in citatet här på vanligt vis):
Bror Duktig skrev:"Vad är det som är annorlunda med att coacha en aspergare jämfört med en utan AS? Det skulle vara mycket intressant att få veta, då all sådan kunskap kan användas att förmedla till terapeuter av olika slag."
För mig är det nytt att tänka på individer som kopplade till diagnoser (trots att jag en gång i tiden arbetade som mentalskötare, eller kanske därför...)
Men då jag har hört/läst så mycket argument FÖR att använda diagnoser just när det gäller Asperger och ADHD så har jag ödmjukt tänkt om.
Men den lilla erfarenhet jag har säger mig att när jag coachar en person med Asperger så bör vara försiktig med att ställa frågor om vad man känner.
INTE för att jag upplever att personer med Asperger känner mindre. Absolut inte!
Utan för att man kan ha svårt att sätta ord på känslorna. Det kan vara lättare att svara på "Vad tänker du om detta?" eller "Vad tycker du om det här?" Istället för att säga "vad känner du för detta?".
Skillnaden är också, som jag upplever det, att känslorna kan vara svårare att se utifrån genom att enbart titta på ansiktsuttryck.
Jag som coach kunde i början tro att jag sagt något fel då jag inte hos den person som jag coachade kunde se i den personens ögon och ansiktstutryck om den personen tyckte jag sagt något bra eller dumt.
Jag fick klara mig utan bekräftelse på om jag var duktig coach eller inte.
Hos en person som inte har asperger brukar det synas i den personens ögon och ansikte om jag är på rätt spår, eller om jag måste ändra infallsvinkel.
Men jag tror fortfarande att vi alla är individer, så frågan är om detta enbart är de personer som jag har mött både privat i min familj, och professionellt (främst som coach) som har varit så eller om det är typiskt för en person som kallar sig aspie/fått diagnosen Asperger?
Moderator mnordgren: fixade citatruta.
Re: Tack för all intressant responts. Ursäkta att jag försva
Lucinda skrev:Jag ville gärna svara/kommentera olika inlägg direkt efter inlägget men så vitt jag förstår så kan man inte det utan jag måste skriva allt här på slutet?
Där måste du ha missförstått något? Det går bra att svara på vad som helst närsomhelst.
Lucinda skrev:Jag vet inte hur jag ska fixa citat genom detta forum
Vet inte om det här kan hjälpa något:
http://www.aspergerforum.se/gula-rutorn ... t3973.html
Tack Zombie!
Ska läsa och kolla hur man gör citat!
Angående att jag vill kommentera direkt efter så menar jag att det är så många kommentarer jag skulle vilja kommentera
Men nu får jag svara på alla här längst ned i tråden i slutet, så det kanske blir rörigt när min kommentar inte kommer direkt efter den andres kommentar.
Ska läsa och kolla hur man gör citat!
Angående att jag vill kommentera direkt efter så menar jag att det är så många kommentarer jag skulle vilja kommentera
Men nu får jag svara på alla här längst ned i tråden i slutet, så det kanske blir rörigt när min kommentar inte kommer direkt efter den andres kommentar.
Lucinda skrev:Ska läsa och kolla hur man gör citat!
- Kod: Markera allt
[quote="Lucinda"]Ska läsa och kolla hur man gör citat![/quote]
Så som det står i den vita rutan.
Bror Duktig skrev:Jag tror att alla slags psykoterapi (KBT som psykodynamisk terapi) blir fel när terateuten tror att personen är sjuk och ska bota olika saker som egentligen bara är personlighetsdrag och som aldrig går bort.
Jag har goda och dåliga erfarenheter av båda tänken inom psykoterapi. Mest dåliga, eftersom de flesta psykologer är så stela i tänket att de aldrig lyckas läsa INDIVIDEN och agera efter just den personen, utan personen måste passa i en av de mallar de har tänkt sig.
Hittar man rätt däremot, så kan det fungera utmärkt, och det gäller alla former av psykoterapi.
Jag vet inte vad så många har emot psykodynamisk terapi, men antar att det är ännu känsligare för att man verkligen "läser individen" och att det är bristen på det som gör det helt galet.
En aspergare kommer inte att "svara" på rätt sätt på de tekniker som psykologen använder, utan den måste vara rakare.
KBT däremot är enklare att förstå och rakare i sig. Men även det blir fel, om terapeuten tror att personen har någon fobi eller tvång, när det i själva verket är struktur som är nödvändig som den håller på med (been there, och har fått höra hur jag måste släppa all kontroll).
Själv är jag rejält trött på KBT-tänket där man totalt skiter i vad som format personen.
Jag eftersöker ett bättre helhetstänk, där man kombinerar terapierna. Man behöver ändra här och nu, men man behöver kanske också reda upp saker man ältat i 30 år, eller ta reda på roten till vissa saker.
KBT skulle helt skita i min diagnos då t.ex. eller om ett tvättvång eller spiskollartvång faktiskt beror på en olycka som har skett. någon som bränt ned sitt hem två gånger p.g.a. glömd spis, kanske inte bara ska lära sig skita i att kolla spisen, utan hjälpas att få hjälpmedel också.
När jag läser det du skriver ovan så tänker jag att det viktiga är att terapeuten och klienten måste passa ihop, förstå varandra. Så att man ser vad som är en persons personlighet, integritet och vad som är sådant som hindrar att man verkligen blir den man är menad att vara. Bli sig själv helt och fullt.
Ibland kan man ha varit med om trauman som omgivningen orsakat t ex att man inte har blivit sedd och förstådd, mobbad.
Då måste psykoterapeuten kunna skilja på vad som är posttraumatisk stress på grund av mobbning och vad som är delar av ens personlighet som fungerar alldeles utmärkt så länge man får vara som man är.
prodge64 skrev:Lucinda skrev:Ska läsa och kolla hur man gör citat!
- Kod: Markera allt
[quote="Lucinda"]Ska läsa och kolla hur man gör citat![/quote]
Så som det står i den vita rutan.
Tack!
Bror Duktig skrev:Själv är jag rejält trött på KBT-tänket där man totalt skiter i vad som format personen.
Jag eftersöker ett bättre helhetstänk, där man kombinerar terapierna. Man behöver ändra här och nu, men man behöver kanske också reda upp saker man ältat i 30 år, eller ta reda på roten till vissa saker.
KBT skulle helt skita i min diagnos då t.ex. eller om ett tvättvång eller spiskollartvång faktiskt beror på en olycka som har skett. någon som bränt ned sitt hem två gånger p.g.a. glömd spis, kanske inte bara ska lära sig skita i att kolla spisen, utan hjälpas att få hjälpmedel också.
Ja, det är förstås också viktigt att terapeuten förstår att man kan behöva stöd.
Annars kan man ju hamna i situationen att man bränner ned sitt hus tio gånger till, och drabbas av posttraumatisk stress igen och igen. Och får gå i terapi och bearbetat den i all evighet. Fast man kanske helt enkelt behöver en timer kopplad till spisen. Vilket jag oxå behöver, fast jag inte har adhd eller asperger.
Det är också bra om terapeuter och coacher som coachar personer med adhd, asperger känner till olika praktiska metoder som kan fungera som stöd, ungefär som att personer som arbetar som terapeuter med döva kan teckenspråk. Till exempel tidhjälpmedel.
nano skrev:Går jag till en psykolog eller coach eller vad det nu kan heta så hoppas jag på att få ideer och förslag, inte nödvändigtvis medhåll utan hjälp att komma frammåt.
Ska till en idag faktiskt, hupps, dags o gå o sova, godnatt.
En coach ska vara lite krävande, lämnar förslag på uppgifter, peppar. kanske avbryter. Och går aldrig med på att någon sänker sig själv. Är lite jobbig stundtals
En coach som bara håller med är slöseri med pengar.
GO'natt
Bror Duktig skrev:barracuber skrev:Bror Duktig skrev:Argumenterar hon mot all psykoterapi? För däri ingår ju KBT som vissa aspergare argumenterar så starkt för.
EDIT: Jag har AS och jag argumenterar härmed mot henne
Jag tror att dessa har missat VAD det är som gått fel. Det har gått fel för dem, och så sågar de terapiformen.
Det gjorde jag också förr, men nu inser jag varför det gick fel, och inser att med en terapeut som kan läsa individen, så kan i stort sett alla terapiformer bli rätt ok.
Det sista tror jag mycket på. En terapeuts allra viktigaste uppgift måste ju i alla lägen vara att lyssna på patienten. Alla patienter är människor, spelar ingen roll det är en aspergare, ett våldtäksoffer, en psykopat, ett pedofiloffer, en misshandlad kvinna, en kriminell man eller whatever. Som terapeut borde man kunna lägga alla "skolor" åt sidan och bara se människan. Detta borde de lära sig första dagen.
"Skolor" är bara ett av terapeutens verktyg. De får inte bli skygglappar. Patientens berättelse måste vara det centrala. Problem blir det ju när patienten är tystlåten, hämmad, osäker eller oförmögen att hitta orden till att uttrycka sig. Då är terapeutens jobb att "lirka" fram orden och känslorna.
Att psykodynamisk terapi skulle vara skadligt för aspergare har jag också hört flera gånger utan att fått förklarat för mig på vilket sätt det skulle vara så. Att gå tillbaka till barndom tror jag kan ge mycket info för patienten inte minst till sin kunskap om neuropsykiatri (ofta extremt bristfällig som vi vet). Det kan vara så att aspergaren inte inser poängen med detta.
Jag gör inte som Gerland och sågar all form av psykodynamisk terapi bara för att personen är en aspergare. Svårigheter att sätta ord på sina känslor tyder det på att patienten kan vara en aspergare. NT-personer är ofta så översvallade av sina känslor att det blir rena känslofontänen - här är det lättare för terapeuten. I båda fallen kan man dock behöva reda ut vad som hände, hur det kändes då och nu.
På samma sätt tror jag att KBT kan funka på både aspergare och NT. Alla människor har sina liv, bakgrunder och erfarenheter. Men alla lever vi här och nu och behöver verktyg för att hantera nuet. Aspergare är ofta intresserade av rena fakta, handfasta tips och praktiska hjälpmedel. NT-personer behöver hantera hur de ska kunna hantera sina känslor i vardagen. Aspergares problem är ofta mer handfasta.
Här tänker jag mig en aspergare utan tilläggsproblematik som exempelvis OCD. OCD kan ge upphov till stark ångest vilket kan förväxlas med (eller vara) extrema känsloyttringar. Sådant kan göra bilden mera svårtolkad för terapeuten och ibland dölja aspergerdragen. Det är dock viktigt att terapeuten prioriterar bland de olika problematikerna och hittar vilken som behöver behandlas först.
Fy fan, skrev ett långt svar, och så låste sig webbläsaren.
Nå, jag tror att det som är det "farliga" är att aspergaren har svårt att svara bra på terapeutens tekniker. De ska ju ske genom något slags svarsreaktioner. Också så att terapeuten drar fel slutsatser om saker som har hänt, och över- eller underskattar betydelsen av händelser.
Jag träffade en gång en terapeut (ej psykodynamisk) som var mycket bra på att läsa individen. När jag berättade för andra vad hon hade sagt, så sade det att så dumma saker kan hon inte ha sagt.
Men det hade hon. Hon förstod att jag behövde struktur och inte kunde "släppa ALL kontroll över maten och matsituationerna" så som alla andra anorexiexperter sade. Hon förstod och stöttade också ett beteende som hjälpte mig kraftigt, men som är mycket riskabelt för de flesta anorektiker att ägna sig åt. Hon var för både gradvist tillfrisknande och "cold turkey" (börja äta normalt på studs). Vi diskuterade sådant, och hon såg inget fel, utan att det var individuellt, och kan även skifta hos en och samma person över tid.
Jag är rätt nyfiken på vad psykodynamisk terapi skulle kunna ge mig. Men hur sjutton vet man att man hittar en som kan läsa individen... Måste vara svårt. Dyrt är det ju också, då de flesta inte är anslutna till högkostnadssystemet vad jag förstår.
Jag hittade för något år sedan en sida om psykodynamik. Psykodynamikern som hade skrivit, listade på ett ställe vanliga fel och vad terapeuter ska akta sig för. det han tog upp, visar att det är inte terapiformen som är fel för "oss", utan tillämpningen. Det stod just om att inte övertolka betydelsen av saker, inte ge flummiga/luddiga råd, inte vara blind för att sådant som KBT skulle kunna vara bra komplement.
Så antagligen är helt enkelt dåliga terapeuter skadliga, speciellt för folk som inte fungerar enligt skolboken.
Håller med - så måste det ju vara!
Och det du beskriver, med din psykoterapeut, så borde ju ALLA psykoteraepeuter göra, med alla, med eller utan AS.
Hon verkar ju vara en jättefin terapeut, just med anorexi så tror jag det väcker så mycket ångest hos teraeputer och psykiatriker. De blir rädda utan att själva veta om det.
Vi är individer.
Jag har också gått i terapi och blivit totalt feltolkad, och det är oerhört sänkande. Till och med skadligt. Förödande.
Bror Duktig skrev:Altus skrev:Lucinda skrev:Tack "Zombie"!
Jaså, är det någon jäkel som har hackat hans konto och skrivit i hans namn nu igen.
Edit: http://www.unnecessaryquotes.com/
Men det kan väl menas "zombie" till skillnad från det riktiga namnet IRL? Alla citationstecken är väl inte ironi/liknande?
Oj, näe,
det var inte ironiskt menat. Jag använde citat tecken bara för att det var ett citat av ett nickname. Alltså inte det riktiga namnet.
KrigarSjäl skrev:Jaha Lucinda, du är certifierad coach säger du.
Certifierad av vem eller vad?
Vad bestod den här kursen eller utbildningen i?
ursäkta för alla inlägg från mig men det beror på att jag försvann så nu vill jag vara artig och svara er alla.
Det finns två internationella organisationer som certifierar som jag känner till och som är ungerfär likvärdiga, ICC och ICF.
Jag är certifierad i enlighet med ICC.
Men, den största kunskapen har jag fått genom livet.
Mitt eget liv.
Och andras liv. Människor som har berättat för mig och lärt mig och hur det är att vara människa.
Jag började jobba med människor när jag var 17 år, och nu är jag 50....
Men jag har läst mycket också.
Och framför allt jag har jobbat med mig själv .. Jag har gått i psykoterapi.
Jag tror det är jätteviktigt att både coacher och psykoterapeuter har jobbat med sig själva så att man känner sig själv och sina reaktionsmönster, nojjor och styrkor någorlunda innan man börjar jobba med andra människor. Annars kan man börja jobba med människor av fel anledning.
Sen har jag även andra utbildningar än coach utbildningar (jag har två coachutbildningar).
Här kan man läsa mer om coachutbildningen och ICC
http://www.international-coach.com/disp ... asp?apid=3
http://www.international-coach.com/disp ... asp?apid=5
http://www.international-coach.com/disp ... asp?apid=8
http://www.international-coach.com/disp ... asp?apid=3
http://www.international-coach.com/disp ... asp?apid=5
http://www.international-coach.com/disp ... asp?apid=8
Lucinda skrev:[...] Gunilla Gerland alltså. Och det är synd, för hon argumenterar så oerhört starkt mot psykoterapi.
Kan du ge oss något citat som illustrerar det!
Jag tvivlar nämligen på det du påstår, eftersom jag inte själv har läst/hört sådant.
Jag vet däremot (sedan 1996) att Gunilla Gerland är emot psykodynamiska terapeuter som inte inser att AS/autism har biologiska orsaker och att grundpersonligheten skall accepteras.
- TORatANDET
- Inlägg: 850
- Anslöt: 2006-06-30
- Ort: Falköping
Återgå till Aspergare och vården