Svårt att ta sig för saker?
48 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Svårt att ta sig för saker?
Jag har otroligt svår att ta tag i vissa saker, byta aktivitet och ta mig iväg. Handlar om situationer då jag måste fysiskt förflytta mig, ex.:
* åka iväg till ridningen (ger mig ångest flera dagar i förväg trots att jag älskar det när jag väl är där)
* gå på möten på jobbet (brukar alltid vara trevliga när man väl är där, men blir alltid glad om de blir inställda)
* gå till en annan avdelning på jobbet (måste resa mig och gå iväg från min arbetsplats)
* luncher på stan med ngn, brukar alltid ställa in en gång och sedan tvinga mig att gå nästa gång, nu har jag dock slutat med att boka in ngt för jag vill ändå inte (el snarare jag tycker att det är så jobbigt att bege mig iväg)
* gå och duscha, hittar på en massa andra saker att göra istället
Allt handlar om trevliga saker, men som liksom bryter av vardagslunken. Undrar om det kan ha med AS att göra...? Är även bipolär, men jag vet inte om det kan bero på det.
Tycker att det är rätt jobbigt, framförallt ridningen, som jag känner sån oro inför, men som jag som sagt älskar och är helt lugn när jag väl är där och rider (på världens finaste arab kan jag väl få tillägga )
* åka iväg till ridningen (ger mig ångest flera dagar i förväg trots att jag älskar det när jag väl är där)
* gå på möten på jobbet (brukar alltid vara trevliga när man väl är där, men blir alltid glad om de blir inställda)
* gå till en annan avdelning på jobbet (måste resa mig och gå iväg från min arbetsplats)
* luncher på stan med ngn, brukar alltid ställa in en gång och sedan tvinga mig att gå nästa gång, nu har jag dock slutat med att boka in ngt för jag vill ändå inte (el snarare jag tycker att det är så jobbigt att bege mig iväg)
* gå och duscha, hittar på en massa andra saker att göra istället
Allt handlar om trevliga saker, men som liksom bryter av vardagslunken. Undrar om det kan ha med AS att göra...? Är även bipolär, men jag vet inte om det kan bero på det.
Tycker att det är rätt jobbigt, framförallt ridningen, som jag känner sån oro inför, men som jag som sagt älskar och är helt lugn när jag väl är där och rider (på världens finaste arab kan jag väl få tillägga )
Det lär kunna ha med AS att göra och jag har inte sett något som talar mot.
För mig har det aldrig gått automatiskt (på det sätt som uppenbarligen har förväntats) att sätta igång med någonting, och en gång i tiden inte att avsluta något intressant heller sedan den svårstartade koncentrationsförmåga väl hade skrapat igång. Med åren har det blivit ännu tyngre att sätta igång, men för "lätt" att avsluta sedan koncentrationsförmågans startmotor mer eller mindre har skurit.
För mig har det aldrig gått automatiskt (på det sätt som uppenbarligen har förväntats) att sätta igång med någonting, och en gång i tiden inte att avsluta något intressant heller sedan den svårstartade koncentrationsförmåga väl hade skrapat igång. Med åren har det blivit ännu tyngre att sätta igång, men för "lätt" att avsluta sedan koncentrationsförmågans startmotor mer eller mindre har skurit.
Tack för svaren. Verkar kunna ha med AS att göra med andra ord. Hemma är det oftast inga problem att ta tag i saker som behöver göras, men på jobbet sitter jag gärna på min plats och gör saker vid datorn.
Har kommit på att det bästa sättet att försöka komma till skott är att inte tänka på det innan det ska göras, eller att skjuta på det.
Om jag t.ex. ska ringa ett samtal på jobbet (önskar att allt kunde tas via mail...) så går det bäst om jag gör det så fort jag kommer på det, inte drar ut på det som jag brukar. "jag tar det efter att jag druckit en kopp kaffe", "jag tar det efter lunchen", "jag gör det kl fyra"...ja, ni fattar . Så ibland kan jag förhala vissa saker i flera dagar på det sättet. Suck!
Har kommit på att det bästa sättet att försöka komma till skott är att inte tänka på det innan det ska göras, eller att skjuta på det.
Om jag t.ex. ska ringa ett samtal på jobbet (önskar att allt kunde tas via mail...) så går det bäst om jag gör det så fort jag kommer på det, inte drar ut på det som jag brukar. "jag tar det efter att jag druckit en kopp kaffe", "jag tar det efter lunchen", "jag gör det kl fyra"...ja, ni fattar . Så ibland kan jag förhala vissa saker i flera dagar på det sättet. Suck!
indra76 skrev:Tack för svaren. Verkar kunna ha med AS att göra med andra ord. Hemma är det oftast inga problem att ta tag i saker som behöver göras, men på jobbet sitter jag gärna på min plats och gör saker vid datorn.
Har kommit på att det bästa sättet att försöka komma till skott är att inte tänka på det innan det ska göras, eller att skjuta på det.
Om jag t.ex. ska ringa ett samtal på jobbet (önskar att allt kunde tas via mail...) så går det bäst om jag gör det så fort jag kommer på det, inte drar ut på det som jag brukar. "jag tar det efter att jag druckit en kopp kaffe", "jag tar det efter lunchen", "jag gör det kl fyra"...ja, ni fattar . Så ibland kan jag förhala vissa saker i flera dagar på det sättet. Suck!
Jag har nog mer problem att göra saker hemma än på t.ex. jobbet för hemma så är det bara jag som drabbas.
Känner igen det där med att skjuta på viktiga samtal, skulle ha ringt min läkare i några veckor nu men det har fortfarande inte blivit av... Men på måndag, då tusan!
Känner verkligen igen mig i det här. Man har ångest för saker man ska göra och när man inte gör det så får man ångest för att man inte har gjort det. Men likförbannat får man ingenting gjort.
Jag måste alltid noga gå igenom saker i mitt huvud. Och spela upp olika scenario om hur det kommer att gå till. Avviker sedan detta från den bild jag målat upp kan jag "låsa" mig och kan tex inte gå vidare i ett telefonsamta. Blir helt mållös eller så får jag ångest.
Jag upplever dock mycket mindre problem när jag är på arbetet för att jag vet att det bara måste göras. Men hemma så lever jag i min "bubbla" för att orka med allt omkring.
Detta har jag märkt kan reta gallfeber på folk
Jag måste alltid noga gå igenom saker i mitt huvud. Och spela upp olika scenario om hur det kommer att gå till. Avviker sedan detta från den bild jag målat upp kan jag "låsa" mig och kan tex inte gå vidare i ett telefonsamta. Blir helt mållös eller så får jag ångest.
Jag upplever dock mycket mindre problem när jag är på arbetet för att jag vet att det bara måste göras. Men hemma så lever jag i min "bubbla" för att orka med allt omkring.
Detta har jag märkt kan reta gallfeber på folk
Re: Svårt att ta sig för saker?
indra76 skrev:Jag har otroligt svår att ta tag i vissa saker, byta aktivitet och ta mig iväg. Handlar om situationer då jag måste fysiskt förflytta mig, ex.:
* åka iväg till ridningen (ger mig ångest flera dagar i förväg trots att jag älskar det när jag väl är där)
* gå på möten på jobbet (brukar alltid vara trevliga när man väl är där, men blir alltid glad om de blir inställda)
* gå till en annan avdelning på jobbet (måste resa mig och gå iväg från min arbetsplats)
* luncher på stan med ngn, brukar alltid ställa in en gång och sedan tvinga mig att gå nästa gång, nu har jag dock slutat med att boka in ngt för jag vill ändå inte (el snarare jag tycker att det är så jobbigt att bege mig iväg)
* gå och duscha, hittar på en massa andra saker att göra istället
Allt handlar om trevliga saker, men som liksom bryter av vardagslunken. Undrar om det kan ha med AS att göra...? Är även bipolär, men jag vet inte om det kan bero på det.
Tycker att det är rätt jobbigt, framförallt ridningen, som jag känner sån oro inför, men som jag som sagt älskar och är helt lugn när jag väl är där och rider (på världens finaste arab kan jag väl få tillägga )
Känner igen mig. Det är typiskt AS.
Jag känner också igen mig. Får tvinga mig till saker som att ut och gå med hunden eller gå till min 4-H praktik..men jag mår i regel alltid bättre när jag väl är iväg och även efteråt.
Men det är förbaskat trist att det ska behöva kännas så motigt innan jag väl är iväg.
Men det är förbaskat trist att det ska behöva kännas så motigt innan jag väl är iväg.
- snuggelhund
- Inlägg: 3257
- Anslöt: 2010-07-16
- Ort: Eslövs kommun
Jag känner igen mig i en del av det där jag också även om jag inte har diagnos. Och det har nog blivit värre med åldern.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10586
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Östergötland
Re: Svårt att ta sig för saker?
Ah!! Känner igen mej mycket i det där. Allt känns mer som ett tvång. Man känner sig som en slags robot med uppgifter på papper som behövs för att man ska ha ett "något fungerande,normalt liv".
Definitivt. Det är nog detta som gör att jag alltid är sen. Men jag tror faktiskt att man kan bli bättre på det, precis som att man också kan bli sämre på det. Exakt hur det går till att bli bättre arbetar jag fortfarande på
Men en sak är jag dock rätt säker på; övning ger färdighet.
Men en sak är jag dock rätt säker på; övning ger färdighet.
- temporary21
- Inlägg: 213
- Anslöt: 2009-10-20
temporary21 skrev:Definitivt. Det är nog detta som gör att jag alltid är sen. Men jag tror faktiskt att man kan bli bättre på det, precis som att man också kan bli sämre på det. Exakt hur det går till att bli bättre arbetar jag fortfarande på
Men en sak är jag dock rätt säker på; övning ger färdighet.
Kanske ett nyårslöfte?...
Gott Nytt År allihopa!!
Sedan så verkar det ju också finnas stora tendenser att ständigt komplicera saker. Som någon nämnde; det är bättre att bara göra det på en gång istället för att vänta.
Men måste ändå erkänna att det kan vara väldigt bekvämt att få fördjupa sig i en massa saker och liksom bygga upp en struktur i huvudet av saker, istället för att faktiskt göra dem
Men, att få förverkliga något man vill är faktiskt så mycket mer tillfredsställande i slutändan.
Men måste ändå erkänna att det kan vara väldigt bekvämt att få fördjupa sig i en massa saker och liksom bygga upp en struktur i huvudet av saker, istället för att faktiskt göra dem
Men, att få förverkliga något man vill är faktiskt så mycket mer tillfredsställande i slutändan.
- temporary21
- Inlägg: 213
- Anslöt: 2009-10-20
Japp, jag känner igen det du beskriver indra. För mig handlar det dock inte om att förflytta sig rent fysiskt, även om det kan kännas jobbigt det med. För mig handlar det om att byta aktivitet (även om bytet sker vid samma bord) och även att starta och avsluta saker. Det har ju med exekutiva funktioner att göra så det kan definitivt vara AS-relaterat.
Det kan också ha med bipolär sjukdom att göra. Det står att du är bipolär. Jag har rejäla igångsättningsproblem, det är som om den inre motorn inte riktigt funkar. När jag väl är igång, då funkar det jättebra, men att just KOMMA igång. Hur svårt som helst. Eftersom jag har AS också så förstärker de säkert varandra ytterligare.
Jag brukar sällan tala i termer av att rycka upp sig när det gäller depressioner och sånt men just initiativlösheten kan överkommas om man bestämmer sig för att nu jävlar. Idag har jag varit effektiv, lämnat en massa återvinning, fixat, donat. I fredags gav jag mig till idag, idag skulle det vara fixat. En yttre tidsgräns är nästan bättre. Om jag vet att nån ska komma hit, då jäklar städar jag.
Återgå till Att leva som Aspergare