Om du har rätt i det här, early, så hällerjag med dig fullständigt i båda dina inlägg här senast.

earlydayminer skrev:Jag anser att romantik är individuellt, skiftande och inte en svart-vit enhet i sitt uttryck. Alltid ett diskuterande kring det här för att vi låser oss vid regler, ramar och definitioner. Och det är helt OK att göra. Ur ett socialpsykologiskt perspektiv gör vi så för att hålla oss fast vid det faktum att vi inte är mer än människor. Vi skapar betydelse för att det inte finns. Allt vi gör är en romantisering av livet.

Och det roliga är att du har rätt i det om du har fel i det!

Om den absoluta sanningen är att ingen betydelse finns och att vi låser oss fast vid regler, ramar och definitioner för att romantisera in en mening i livet, så har du ju rätt!

Och jag lutar mot att du har det.

Jag menar att jag verkligen ser min kärlek till absoluta definitioner som ett romantiserande införande av sådana i livet, lika mycket som jag ser den som sprungen ur en "verklig insikt" om att sådana definitioner är möjliga - och det enda meningsfulla/meningsgivande - att göra.

Vilka insiktsfulla killar vi har här på forumet:)

Jag är romantisk som en gråsten. Stora åthävor och märkliga procedurer med gåvor och pyssel går mig helt förbi. Jag är nöjd bara jag får vara tillsammans med den jag älskar. Vi behöver inte göra eller säga ngnting, är nog rättså anspråkslös så hehee

Att leva i en visshet att man är uppskattad och uppskattar tillbax räcker för mig. Behöver nog en kille som har lite mer drag under galoscherna för att det ska slå gnistor.

Vet inte riktigt vad romantik betyder ens men när det känns extra bra att vara tillsammans med ngn är för mig när man kan dela på en njutning eller en positiv upplevelse, som tex när man lagar mat tillsammans eller sitter och njuter av solen på en solvarm klippa i skärgården.

jonsch skrev:Om du har rätt i det här, early, så hällerjag med dig fullständigt i båda dina inlägg här senast.

earlydayminer skrev:Jag anser att romantik är individuellt, skiftande och inte en svart-vit enhet i sitt uttryck. Alltid ett diskuterande kring det här för att vi låser oss vid regler, ramar och definitioner. Och det är helt OK att göra. Ur ett socialpsykologiskt perspektiv gör vi så för att hålla oss fast vid det faktum att vi inte är mer än människor. Vi skapar betydelse för att det inte finns. Allt vi gör är en romantisering av livet.

Och det roliga är att du har rätt i det om du har fel i det!

Om den absoluta sanningen är att ingen betydelse finns och att vi låser oss fast vid regler, ramar och definitioner för att romantisera in en mening i livet, så har du ju rätt!

Och jag lutar mot att du har det.

Jag menar att jag verkligen ser min kärlek till absoluta definitioner som ett romantiserande införande av sådana i livet, lika mycket som jag ser den som sprungen ur en "verklig insikt" om att sådana definitioner är möjliga - och det enda meningsfulla/meningsgivande - att göra.

Det är alltid skönt när människor som du uppmärksammar det man skriver. Det gör mig glad och får mig att vilja skryta om att du kommentera det, så som svenne banan skryter om sin nya volvo.

Jag tycker du ska hålla fast vid din kärlek till absoluta definitioner - alltid. Vilket jag tror du kommer göra in i det sista. Det är inte roligt att leva i kaos och obundet flyta runt i en sörja av saker som saknar betydelser. Jag är alltså inte helt emot regler, ramar och definitioner. Jag hoppas att jag aldrig kommer uppfattas som sådan. Du är bl a inramad som "God hjärna", hehe.

Romantik bör/behöver ju inte vara stereotypa eller klyschiga saker som röda rosor eller räkor & vitt vin. Om inte mottagaren verkligen gillar detta.

För mig kan romantik vara att ge personen en låtlista på Spotify (musikprogram för den oinvigde), laga personens favoritmat eller överraska med en utflykt som man vet att den andre gärna vill göra.

Allt som innehåller någon slags intern referens/kunskap om den andre är lyckat tycker jag, sen kan det vara hur enkelt eller vardagligt som helst i sig.

Absolut så är det ju olika från person till person. Man jag tror nog att jag uppskattar andra saker än många andra kvinnot när det gäller uppvaktning.

T.ex. går smycken och andra "onödiga" prylar i present bort, tycker bara att det är en onödig kostnad.

Att prata romantiskt förstår jag inte heller, blir bara pinsamt att berätta om vad man ser hos den andra, osv. Att skriva detsamma går dock bra.

Överlag har jag och min man bäst kommunikation via mail, jag har svårt hemma att prata, speciellt när vi har alla barn hemma, då är jag helt slut när de lagt sig och har liksom slut på ord.

Sen en hemlagad middag med levande ljus är väldigt trevligt, liksom att hålla hand och kramas.

När jag blev tillsammans med en av mina allra första tjejer, så tyckte väl hon att vi skulle leka det där förbaskade sociala spelet, men med lite romantisk touch.

Hon hade ett skoställ alldeles innanför sin dörr och detta var fullt med hennes skor. Smockfullt alltså. Ingen plats för mina skor. Jag ställde mina skor på golvet bredvid och hon kommenterade att det fanns ett skoställ, jag svarade att det var fullt. Så fortsatte det ett tag.

En vacker dag förklarade hon att hon inte riktigt visste hur seriös jag var med vårat förhållande, eftersom jag inte riktigt vågade ta plats hos henne. Jag fattade inte riktigt, så hon förklarade att hon till exempel hade väntat sig att jag skulle våga göra mig lite plats hos henne. På skohyllan till exempel, för att visa att jag vill vara hos henne.

Jag blev glad för att jag äntligen fick det förklarat för mig, så jag gick bort till skohyllan, fattade ett par av hennes skor, öppnade dörren och skickade dom ända bort till hennes grannes staket, ställde sedan mina skor i skostället och hon grät i en timma...

Romantik och sociala spel är INTE min grej, men det betyder inte att jag inte älskade henne för det. Hon fattade aldrig riktigt det, för hon trodde att kärlek är när man gör alla gester på rätt sätt, ger gåvor, bjuder på middag. Egentligen borde det handla mer om vad man verkligen känner.

Håller med indra76, smycken och krafs är bara onödiga utgifter och har i mina ögon just inget med känslor att göra. Att bara få sitta nära och att bara få vara där, det är känslor...

earlydayminer skrev:Det är alltid skönt när människor som du uppmärksammar det man skriver.

Va?! Men detsamma, early!! Jag trodde faktiskt du höll mig för extrem med det absoluta och du är så sansad och verkar stå på så trygga egna ben - mycket tack vare musiken, då. Det där blev pinsamt men det får så vara.

All "civiliserad" musik jag känner till är förresten förfärligt begränsad jämfört med antalet frekvenser som matematiskt ingår i varje... harmonisystem, kan det väl kallas. Konstnärer som, som du, lämnar den systematik som lärs ut brukar nog närma sig det absoluta snarare än lämna det och kanske på ett snabbare sätt än vad fammelteoretiker som jag gör. Detsamma gäller romantisk kärlek, tror jag.

/ J

Romantik är väl egentlien vad som är idealet i en kärleksrelation? Hur den romantiske anser sig bli fullständigt upphöjd till ett nirvana av kärlekseufori. Den maximala känslomässiga kicken!

Romantik är väl hur jag vill att den andre ska tillämpa sin tillgivenhet så att jag blir uppmärksammad för att jag är fantastisk som jag är? Sedan finns det uppfattningar om vad romatik är som vi har med oss från omvärlden, de kan förstöra vår egen egentliga innersta romantik.

Det mest romantiska en person kan göra för en annan person kanske är att hyra Pansarkryssaren Potemkin, om nu detta är vad den andre uppfattar som höjden av tillfredsställelse.

Angelic Fruitcake skrev:Ok, dags för romantikerna att stå upp för sin sak då. Romantiska gester enligt mig:

Att hålla handen i smyg
Att möta den andras blick tvärs genom att rum och hålla kvar den
Att hålla om varandra tills man somnar
Att skicka små uppskattande SMS
Att smeka kinden, eller håret.
Lojalitet
Att kyssa bort tårar

Räknas detta som romantiskt så är jag en romantiker. Detta är saker som jag kan göra utan att tänka på det. Ej tillgjort helt enkelt. Jag bryr mig. Jag kan även ge presenter, hålla upp dörrar,laga mat och dona för att behaga den jag tycker om,men för att jag vill göra så.Inte för att man bör göra så.
Blommor, juveler med mer är bortkastade pengar när det gäller att "behaga" mig.(dels tycker jag synd om de stackars blommorna som jag får se dö framför mina ögon och de smycken jag vill ha gör jag själv)Det är dom små sakerna som betyder något.Inte det man är villig att spendera på varandra i pengaväg.

Höjden på romantik för mig är då min sambo vill följa med mig ut i skogen och spendera en hel dag med mig. Att se på film ihop och andra nöjen kan vara behagligt det med.Men inte om det skall göras ofta.Då känns det mer som tvång för min del.



En annan sak jag ser som romantiskt(praktisk som jag är) är då det är jämn fördelning på hushållssysslor och vi båda utför lika mycket i hemmet.

Jäpp det är vad som är romantik för mig.

Jag ger hellre presenter än att få dom. Detta av en enkel anledning, jag har svårt att visa min uppskattning när jag får saker.Även om jag är glad inombords om det är något jag faktiskt vill ha.

Att kyssas och "fjolla" bland människor är inte romantiskt alls för mig och något jag inte vill göra alls. Hålla hand kan jag göra bland folk. men där går gränsen. uj blev nog lite OT.Nåja.

Banzai skrev:

tahlia skrev:Romantik är tämligen bortkastat på mig. Avskyr uppmärksamhet, ogillar starkt att få presenter, tycker att de flesta "vackra ord" är rent ut sliskiga och är den som, om jag skulle komma hem till levande ljus och rosenbladsbeströdd säng, direkt skulle fråga karln vad det nu är han gjort som han vet att jag kommer att ogilla.

Känner mig oerhört obekväm när folk ska öppna dörrar åt mig eller dra ut stolar. Föredrar "kan själv" och blir mest irriterad när någon ska vara "gentleman".

Hopplös är vad jag är.

+1

Du uttryckte allt bättre än vad jag gjorde.

Är precis som tahlia. Tycker om att visa de personer jag gillar att jag gillar dem, och tycker om när andra visar att de gillar mig, men inte på det sättet. Jag gör det hellre på mer vardagliga sätt.

Thurizas skrev:

Angelic Fruitcake skrev:Ok, dags för romantikerna att stå upp för sin sak då. Romantiska gester enligt mig:

Att hålla handen i smyg
Att möta den andras blick tvärs genom att rum och hålla kvar den
Att hålla om varandra tills man somnar
Att skicka små uppskattande SMS
Att smeka kinden, eller håret.
Lojalitet
Att kyssa bort tårar

Räknas detta som romantiskt så är jag en romantiker. Detta är saker som jag kan göra utan att tänka på det. Ej tillgjort helt enkelt. Jag bryr mig. Jag kan även ge presenter, hålla upp dörrar,laga mat och dona för att behaga den jag tycker om,men för att jag vill göra så. Inte för att man bör göra så.

Medhåll på det, nyckelordet är väl egen vilja där som sagt. Tvång eller "övertalningsaktiviteter" eller liknande är ju aldrig romantiskt...

Nilspils1398762741 skrev:Jag blev glad för att jag äntligen fick det förklarat för mig, så jag gick bort till skohyllan, fattade ett par av hennes skor, öppnade dörren och skickade dom ända bort till hennes grannes staket, ställde sedan mina skor i skostället och hon grät i en timma...

Det var en jäkligt bra historia!

jonsch skrev:

earlydayminer skrev:Det är alltid skönt när människor som du uppmärksammar det man skriver.

Va?! Men detsamma, early!! Jag trodde faktiskt du höll mig för extrem med det absoluta och du är så sansad och verkar stå på så trygga egna ben - mycket tack vare musiken, då. Det där blev pinsamt men det får så vara.

Nej då, jonsch. Du är inte för mycket något för mig. Trivs bra med dina tankar i form av bokstäver.

Angelic Fruitcake skrev:Ok, dags för romantikerna att stå upp för sin sak då. Romantiska gester enligt mig:

Att hålla handen i smyg
Att möta den andras blick tvärs genom att rum och hålla kvar den
Att hålla om varandra tills man somnar
Att skicka små uppskattande SMS
Att smeka kinden, eller håret.
Lojalitet
Att kyssa bort tårar

Listan kunde bli mycket längre om jag hade tid och livet skulle vara oändligt mycket fattigare utan det.

Bra exempel!

MolkomAnnor skrev:Haha, två sidors (nästan) uteslutande romantik-förakt.

Jag har en vän som har ett stort problem i sin relation. Hon har sedan länge känt en svidande besvikelse över att hennes man inte har köpt blommor en enda gång under det hittills 3 år långa förhållandet. Jag menar verkligen att detta är ett stort problem för henne. Hon kan vara otroligt bitter över detta, och klagar generellt över hans oromantiska egenskaper.

För mig är detta ett absurdum. Romantik och kliché gör mig obekväm, plus att det känns rentutav falskt och konstlat

Om man är såpass beroende av att få det så väl i en relation så synes det mig som en god idé att aktivt söka en partner som funkar så, och faktiskt prioritera att få reda på det i förväg. Men mycket få verkar på allvar vara funtade så.

Min bild av mina försök genom åren är att en bra stor del av det motsatta könet faktiskt skulle uppskatta att få en partner som är sådan, men att en klar majoritet å andra sidan inte tittar efter sådana sidor från start, och inte faller för sådana sidor i sig, utan för helt annat och att det sedan får bli som det blir - och en ren bonus om mannen i fråga var såpass romantisk som man egentligen hade hoppats att ens blivande partner ska vara.

För egen del känns allt så enkelt.

Själv är jag sensuell, kärleksfull, romantisk, gillar/känner mig beroende av mycket fysisk närhet som kramar och beröring i en relation. En kramig, gosig sötnos är vad jag vill hitta, och det är också vad jag blir intresserad av de gånger jag möter en sådan.

Jag blir inte attraherad av något helt annat som inte alls behöver sammanfalla med att hon är sådan, så att jag sedan bara kan hoppas att hon ska vara kramig och gosig, och inte någon gråsten, eller kanske aspergare som är mer lik AS-stereotypena än jag och har skitsvårt för kroppskontakt.

Vanligaste problemet med de tjejer jag möter som är likasinnade är förvisso att de oftast redan har mött och är ihop med någon annan likasinnad. De har alltså tagit första bästa...

Jag är definitivt en romantiker. Säger som Ulf Lundell; antingen är man romantiker eller så är man död.

Bjäbbmonstret skrev:Det var en jäkligt bra historia!

När jag bad henne förklara varför hon blev ledsen, snyftade hon "du kastade ut mig, snyft, snyft", jag svarade "nä, men dina skor?!?".

Såhär i efterhand förstår jag ju att jag sände helt fel signaler, men just då var jag helt borta. Fattade verkligen inte...

Jaja, nu förstår jag väl lite mer om romantik, men känner mig totalt vilsen fortfarande. Tror det bästa kanske är att förklara detta för sin partner ganska tidigt, att när jag dummar mig och pajar hela grejen är det för att jag lixom inte riktigt fattar... Finns kärlek finns förståelse!

är att jag inte gillar när folk tittar på mig"Blickar"
Inte ens när mina flickvänner stirrar på mig gillar jag det.

Nilspils1398762741 skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Det var en jäkligt bra historia!

När jag bad henne förklara varför hon blev ledsen, snyftade hon "du kastade ut mig, snyft, snyft", jag svarade "nä, men dina skor?!?".

Eller kan hon möjligen också ha varit litet egen, som tog så djupt på sådan där symbolik? Enligt min erfarenhet av folk jag skulle amatördiagnosticera med neurotypiskt syndrom (ja, jag vet att det blev en cirkelbevisning där) verkar det där litet väl.

Zombie skrev:Eller kan hon möjligen också ha varit litet egen, som tog så djupt på sådan där symbolik?

Jo, nog var hon lite egen, hon gillade ju mig! Sen blir ju jag sönderstressad och ifrån mig när jag gör någon ledsen, så jag tolkade säkert inte situationen med alla intryck på rätt sätt. När allt kom ikring var det nog inte så allvarligt ändå. Vi har sen länge gått skilda vägar.

Vad jag ville peka på med historien är att man kan vara symboliskt romantisk, där man lägger vikt på VEM som betalar notan, eller hur ofta man ger blommor/saker. Eller som jag, mer emotionellt romantisk, sitta nära och kramas, typ.

Är man mer av den ena typen, kanske man har svårt att tolka den andra?

Men hatar romantiska situationer. Blir väl lite av en gråsten. Någonstans inombords bubblar det saker som "det här är väldigt fånigt och onödigt", alltså om jag nu skulle försöka vara romantisk, samtidigt som jag skulle uppskatta om någon var romantisk mot mig.

Jag är också en gråsten när det kommer till romantik. För det mesta känner jag mig bara ytterst obehaglig till mods och kan inte hantera situationen.

Men när killen kom med ett egentillverkat halsband i form av en triforce så smälte jag totalt. (Är en hopplöst inbiten Zeldanörd).