Romantisk som en gråsten?

av **earlydayminer** » 2010-12-16 15:07:19

Heishi skrev:
tahlia skrev:...Känner mig oerhört obekväm när folk ska öppna dörrar åt mig eller dra ut stolar. Föredrar "kan själv" och blir mest irriterad när någon ska vara "gentleman".

Hopplös är vad jag är.

Du skulle hata mig då!

Mig med, men jag skulle hata tillbaka eftersom attityden är skräp och tyder på att man aktivt väljer att ha den attityden. Finns ingen chans att jag bara låter dörren falla rakt i ansiktet på den som går bakom mig.

Men det är vad det är, vi är olika - precis så som det ska vara.

av **clivia** » 2010-12-16 15:34:50

Jag är romantiskt i portioner, te-portioner och ibland tar påsarna slut och jag är bara snöret som hänger där och fångar inte upp någonting alls eller gör något själv alls.

Ibland är jag som den där gråstenen det talas om, där nån säger "å vad söt du är" och jag står förbluffad, springer kanske till närmaste spegel och ser mig ovårdad, springer tillbaks och säger "du har dålig smak"..

av **Bjäbbmonstret** » 2010-12-16 16:28:36

Var väldigt känslig mot romantik när jag var yngre. Hade sedan ett långvarigt förhållande med en man som var romantiskt lagd så jag vande mig så nu kan jag sakna det ibland.

av **FamiljenM** » 2010-12-16 16:38:00

tahlia skrev:Romantik är tämligen bortkastat på mig. Avskyr uppmärksamhet, ogillar starkt att få presenter, tycker att de flesta "vackra ord" är rent ut sliskiga och är den som, om jag skulle komma hem till levande ljus och rosenbladsbeströdd säng, direkt skulle fråga karln vad det nu är han gjort som han vet att jag kommer att ogilla.

Känner mig oerhört obekväm när folk ska öppna dörrar åt mig eller dra ut stolar. Föredrar "kan själv" och blir mest irriterad när någon ska vara "gentleman".

Hopplös är vad jag är.

Precis så är jag också! Jag avskyr att få presenter. Vet inte vad jag ska säga då. Det är ju inte säkert att jag ville just den presenten.

Jag kan inte ens säga ordet älskling (med värme) till min karl, fast vi varit ihop i snart 18 år. När jag använder det ordet är jag alltid sarkastisk enligt han...

av **vadloink** » 2010-12-16 16:49:04

Både och. Jag tycker om att ta hand om de jag tycker om. Men är värdelös på "spelet". Skrämmer kvinnor ibland eftersom jag är så ohemlig.

av **MolkomAnnor** » 2010-12-16 17:05:34

Haha, två sidors (nästan) uteslutande romantik-förakt.

Jag har en vän som har ett stort problem i sin relation. Hon har sedan länge känt en svidande besvikelse över att hennes man inte har köpt blommor en enda gång under det hittills 3 år långa förhållandet. Jag menar verkligen att detta är ett stort problem för henne. Hon kan vara otroligt bitter över detta, och klagar generellt över hans oromantiska egenskaper.

För mig är detta ett absurdum. Romantik och kliché gör mig obekväm, plus att det känns rentutav falskt och konstlat

av **Angelic Fruitcake** » 2010-12-16 17:24:51

Ok, dags för romantikerna att stå upp för sin sak då. Romantiska gester enligt mig:

Att hålla handen i smyg
Att möta den andras blick tvärs genom att rum och hålla kvar den
Att hålla om varandra tills man somnar
Att skicka små uppskattande SMS
Att smeka kinden, eller håret.
Lojalitet
Att kyssa bort tårar

Listan kunde bli mycket längre om jag hade tid och livet skulle vara oändligt mycket fattigare utan det.

av **barracuber** » 2010-12-16 17:27:15

MolkomAnnor skrev:Haha, två sidors (nästan) uteslutande romantik-förakt.

Jag har en vän som har ett stort problem i sin relation. Hon har sedan länge känt en svidande besvikelse över att hennes man inte har köpt blommor en enda gång under det hittills 3 år långa förhållandet. Jag menar verkligen att detta är ett stort problem för henne. Hon kan vara otroligt bitter över detta, och klagar generellt över hans oromantiska egenskaper.

För mig är detta ett absurdum. Romantik och kliché gör mig obekväm, plus att det känns rentutav falskt och konstlat

Hmm. Jag är väldigt kluven i frågan. Kan hålla med om sista stycket som MolkomAnnor skrev.

Romantik är egentligen nånting som vi människor har "uppfinnit". Eller hur? Eller förekommer det bland några andra djur än vi? Nä.

Romantik är väl ett sorts "spets" på tillvaron. Som människor blir vi smickrade när vi blir uppvaktade.

Men jag tycker att man skulle kunna leva ihop i ett förhållande enbart genom "strävsamhet". Det kan låta tråkigt. Men för många är det det enda alternativet idag. Rent ekonomiskt alltså. Jag menar att även strävsamhet skulle kunna vara sexigt i sig om inte vår kultur satte käppar i hjulet. Det är sexigt att upplåta hela sitt anletes svett för att få ett förhållande eller en familj att fungera.

Sedan kan det ju vara kul att - som man - komma med en chokladask eller en bukett rosor ibland. Men att göra krav av sådana saker tycker jag bara är omoget faktiskt. Flickor som aldrig riktigt växt upp. Men jag spånar rätt mycket här. Är som sagt ganska kluven....

av **tahlia** » 2010-12-16 17:55:30

earlydayminer skrev:
Heishi skrev:
tahlia skrev:...Känner mig oerhört obekväm när folk ska öppna dörrar åt mig eller dra ut stolar. Föredrar "kan själv" och blir mest irriterad när någon ska vara "gentleman".

Hopplös är vad jag är.

Du skulle hata mig då!

Mig med, men jag skulle hata tillbaka eftersom attityden är skräp och tyder på att man aktivt väljer att ha den attityden.

I disagree. Jag har alltid avskytt uppmärksamhet, redan som mycket litet barn. Det har aldrig varit ett medvetet val, det råkar bara vara en del av den jag är.

av **barracuber** » 2010-12-16 18:02:28

Återigen. Att hålla upp dörrar, köpa blommor och hitta på överraskningar och såna grejer ser jag mest som en kul grej, lite charmigt, trevligt och kanske småsexigt (?). Men att göra det till krav i ett förhållande tycker jag är ganska omoget faktiskt. EDIT: (Om nu någon påstått det.)

av **jonsch** » 2010-12-16 18:42:26

Att hålla upp dörrar, köpa blommor och dylika grejer ser jag som analogt med kallprat. Jag talar om symboler för den påstådda skillnaden i styrka och förmåga att klara sig mellan kvinnor och män (där männen ses som överlevnadsmästarna). Sämre än värdelöst om nån frågar mig.

Småpratsanalogen, däremot, nämligen sånt som Fruktkakan skriver så på pricken om, har jag personligen verkligen ingenting emot.

Att sträva tillsammans så som du skrev, barra, kan man lika gärna göra med vänner. Med verkliga, älskade vänner men ändock lika gärna med just sådana. Som jag ser det så är det tillägget av småpratsanalogen som definierar en relation som romantisk.

av **barracuber** » 2010-12-16 18:59:32

jonsch skrev:Att hålla upp dörrar, köpa blommor och dylika grejer ser jag som analogt med kallprat.

Lite småkul sådär. Men inget som borde krävas av någon. (Nu pratar jag inte om när folk springer som ekorrar i rusningstid för att hinna med bussen eller tunnelbanan - då är det ju allmänt hyfs att inte bara bry sig om sig själv utan hålla upp dörrar osv. Men vi pratade väl om om romantiska saker.)

Jag skulle inte vilja ha ett kärleksförhållande med någon som blir sur för att jag inte håller upp dörren. Det ser jag som rätt omoget. Självklart håller jag upp dörren om jag tänker på det. Men man kan faktiskt gå i egna tankar ibland. Och dessutom, som jonsch skrev, varför är det bara mannen som ska vara artig??

jonsch skrev:Att sträva tillsammans så som du skrev, barra, kan man lika gärna göra med vänner.

Ja, det håller jag helt med om. Livet är liksom inte bara en dans på rosor för att använda en sliten klyscha. Det går mycket ut på att sträva framåt ihop i alla typer av relationer (frivilliga och ofrivilliga) och på egen hand.

jonsch skrev:Småpratsanalogen, däremot, nämligen sånt som Fruktkakan skriver så på pricken om, har jag personligen verkligen ingenting emot.

Hon skriver om fina saker. Ofta är det i nyförälskelsen som man gör sådant. Men om det inte håller precis hela livet/förhållandet - är det något att hänga upp sig på? Vi vet alla att känslan av en nyförälskelse inte är evig.

av **jonsch** » 2010-12-16 19:19:44

barracuber skrev:
jonsch skrev:Småpratsanalogen, däremot, nämligen sånt som Fruktkakan skriver så på pricken om, har jag personligen verkligen ingenting emot.

Hon skriver om fina saker. Ofta är det i nyförälskelsen som man gör sådant. Men om det inte håller precis hela livet/förhållandet - är det något att hänga upp sig på? Vi vet alla att känslan av en nyförälskelse inte är evig.

Nej, det är inget att hänga upp sig på. Å andra sidan tycker jag nog att det finns en stillsammare variant, nämligen den att ibland verkligen njuta bara av att se, höra, kanske känna varandra (men där triggas fler system igång som bekant - stackars dövblinda på ännu ett sätt), som ... skiljer romantiska relationer från andra kärleksrelationer började jag skriva.

Men. Nog mår man ibland riktigt bra bara av att vara med människor som är speciella för en. Det kanske ändå måste finna kvar något inslag av just förälskelse för att en relation ska vara romantisk? Suck. Två vägar att gå i så fall:

Antingen bestämma sig för att gå skilda vägar om de känslorna helt ebbar ut med den man varit förälskad i, eller att bestämma sig för att njuta av men annars skita i förälskelsen och att istället hålla ihop om man på övriga sätt älskar varandra tillräckligt.

Litet trist val, tycker jag; det vore trevligt om det finns en annan men hållbarare romantisk känsla än förälskelsen - en som gör att man kan slippa välja! :-)047

Att vara kär, kan det finnas något helt eget som kan kallas så?

av **earlydayminer** » 2010-12-16 19:38:09

tahlia skrev:
earlydayminer skrev:
Heishi skrev:
tahlia skrev:...Känner mig oerhört obekväm när folk ska öppna dörrar åt mig eller dra ut stolar. Föredrar "kan själv" och blir mest irriterad när någon ska vara "gentleman".

Hopplös är vad jag är.

Du skulle hata mig då!

Mig med, men jag skulle hata tillbaka eftersom attityden är skräp och tyder på att man aktivt väljer att ha den attityden.

I disagree. Jag har alltid avskytt uppmärksamhet, redan som mycket litet barn. Det har aldrig varit ett medvetet val, det råkar bara vara en del av den jag är.

Uppmärksamhet suger, men uppmärksamheten finns ju inte alltid där. Jag öppnar dörren för att visa att jag är vänlig, jag uppmärksammar varelsen mer än personen i sig.

Detta gäller alltid om det inte har med min moder eller sambo att göra.

Det lät som ett val; "föredrar".

Nåväl, jag bry mig inte om ifall vi tycker olika, det är bara skönt.

Men jag känner att jag verkligen behöver försvara mig själv (och mitt sätt att se det på) som fan när folk negativt kallar det klichéer och/eller "nästan" falskt, som att man gjorde ett brott. Det finns en trend i samhället, en sorts socialpsykologisk manifestation av besvikelse - där denna typ av romantikskyla (påstå sig avsky romantik, kalla det "klichéer" som en förolämpning m.m.) träder fram. Jag är ändå relativt övertygad att majoriteten av individer som uttrycker detta faktiskt inte avskyr romantik.

Och till er som pratar nyförälskelse, det är helt upp till oss att hålla den känslan vid liv. En känsla behöver stimulation, som en muskel efter träning. Det är helt upp till oss och våra, inget annat gäller. Så det så.

av **jonsch** » 2010-12-16 19:50:57

earlydayminer skrev:Och till er som pratar nyförälskelse, det är helt upp till oss att hålla den känslan vid liv. En känsla behöver stimulation, som en muskel efter träning. Det är helt upp till oss och våra, inget annat gäller. Så det så.

Kanske. Kanske är det bara förälskelsekänslor som skiljer romantiska relationer från andra och kanske kan och måste man använda litet teknik för att hålla liv i dem. Men det är där som många börjar prata om att "köpa en blomma nångång ibland". Det tror inte jag behövs, inte just såna kallpratsgrejer.

Kanske är en hotellnatt då och då inte fel men det skulle göra hållbara äktenskap till en bedrövlig kostnadsfråga. Jag lutar mer åt soffkvällshållet - utan något eller med något som båda verkligen älskar, på TV:n.

av **tahlia** » 2010-12-16 20:11:07

earlydayminer skrev:Och till er som pratar nyförälskelse, det är helt upp till oss att hålla den känslan vid liv. En känsla behöver stimulation, som en muskel efter träning. Det är helt upp till oss och våra, inget annat gäller. Så det så.

Nja.. alltså.. rent fysiskt skulle vi köra slut på våra kroppar om vi befann oss i "nyförälskelsestadiet" mycket längre än vad vi gör. Vi är inte skapta för att vara kroniskt nyförälskade, vilket gör att kärleken mognar in till ett djupare, lugnare och tryggare stadie efter ett tag. Det är då vi behöver jobba på den för att hålla den vid liv.

av **Angelic Fruitcake** » 2010-12-16 20:27:31

Ja när man är nyförälskad då faller ju allt annat ur bilden. Man kan ju knappt tänka en hel tanke, bara går omkring med fjärilar i magen och dagdrömmer osv. Då behövs ingen romantik, allt bara händer ändå.

De exempel jag tog upp handlar väl mer om lite senare i förhållandet och är sådant jag uppskattar nu när det börjar närma sig ett halvår. Det är visserligen fortfarande kort tid på många sätt, men jag hoppas ändå på något vis att vi kan upprätthålla det. Det som talar för det är väl att vi alltid legat "lika" när det gäller den biten. I mina tidigare förhållanden har jag ofta varit den som haft starkast behov av känslomässig bekräftelse och fysisk närhet. Då upplever man ju sig själv som ständigt törstande, medan den andre upplever en som klängig.

Men vem sa att det skulle vara lätt?

av **rdos** » 2010-12-16 20:40:32

Angelic Fruitcake skrev:Ok, dags för romantikerna att stå upp för sin sak då. Romantiska gester enligt mig:

Att hålla handen i smyg
Att möta den andras blick tvärs genom att rum och hålla kvar den
Att hålla om varandra tills man somnar
Att skicka små uppskattande SMS
Att smeka kinden, eller håret.
Lojalitet
Att kyssa bort tårar

Listan kunde bli mycket längre om jag hade tid och livet skulle vara oändligt mycket fattigare utan det.

Om det är så vi definierar romantik så är jag med till 100%. :wink:

av **AAA** » 2010-12-17 9:20:44

earlydayminer skrev:Jag är inte romantisk som en gråsten, mer som en rubin. Jag ser det vackra i en massiv bilkö i rusningstid. Tack och lov har jag möjligheten att välja mellan att vara romantisk eller rationell, men jag ser inte hur det ena slår ut det andra.

Jag varken mer manlig än kvinnlig än det mest grundliga, jag är nog vad man kallar en sådan där "unisexual being". Tycker om att välja gardiner och hålla på med blommor och inredning, men jag trivs också med min penis, tycker om att ibland titta på hockey och vara allmänt dryg - precis som manliga hjärnor.

Faktum är att könsroller stör mig. Jag ser ingen poäng i könsroller, utöver det mest grundläggande. "Mamma, pappa, barn"-... grejen.

Du kanske har förmågan att veta vad du uppskattar och våga stå för det? God självkänsla förutsätter nästan medvetenhet.

Detta är ju fantastiska egenskaper (förutom penisandet då, som många andra säkert också behärskar lika bra): Du vet vem du är och står upp för den personen :-)

Jag skulle lätt kunna tillskriva dig attributet estet, även romantiker.

av **Banzai** » 2010-12-17 18:00:54

Angelic Fruitcake skrev:Ok, dags för romantikerna att stå upp för sin sak då. Romantiska gester enligt mig:

Att hålla handen i smyg
Att möta den andras blick tvärs genom att rum och hålla kvar den
Att hålla om varandra tills man somnar
Att skicka små uppskattande SMS
Att smeka kinden, eller håret.
Lojalitet
Att kyssa bort tårar

Listan kunde bli mycket längre om jag hade tid och livet skulle vara oändligt mycket fattigare utan det.

Jupp, jag är helt klart oromantisk. Ser inget fel i att vara vare sig det ena eller det andra. Min syster och hennes man är väldigt romantiska med varandra och jag tycker de är jättesöta men själv skulle jag aldrig klara av ett sådant förhållande.

"Hålla om varandra tills man somnar" I mitt fall så skulle det nog bli mer "Sparka ut NN ur sängen p.g.a. överhettning, men"Lojalitet" är jag helt med på.

av **Fenren** » 2010-12-17 19:52:33

Angelic Fruitcake skrev:Ok, dags för romantikerna att stå upp för sin sak då. Romantiska gester enligt mig:

Att hålla handen i smyg
Att möta den andras blick tvärs genom att rum och hålla kvar den
Att hålla om varandra tills man somnar
Att skicka små uppskattande SMS
Att smeka kinden, eller håret.
Lojalitet
Att kyssa bort tårar

Listan kunde bli mycket längre om jag hade tid och livet skulle vara oändligt mycket fattigare utan det.

allt det där är ju iochförsig trevligt, men jag vet inte om det räcker för att klassas som romantisk

av **sugrövmanövern** » 2010-12-17 22:04:25

jonsch skrev:Att hålla upp dörrar, köpa blommor och dylika grejer ser jag som analogt med kallprat.

Japp! He tyck jag med.

av **earlydayminer** » 2010-12-18 5:02:07

Nyförälskelse.

Jag skrev att det är upp till oss att hålla känslan vid liv, inte att vara nyförälskade livet ut. Hjärtmassage är ingen garanti. Känslan uttryckt som så mycket mer än bara en biokemisk reaktion. Det är känslan i rörelse. Det atmosfäriska som man inte kan se med blotta ögat, men också det som man kan se med blotta ögat. Jag är ganska säker på att vi är fullt fysiologiskt kapabla till att vara nyförälskade hela tiden, men tänker att det inte är särskilt bra för tankeverksamheten. Kan tänka mig att man utvecklar någon form av störning efter ett tag. Som med så många andra känslor och sinnestillstånd så kan det bli till överdrift, kraftigt skiftande från ett intensivt "jordskalv" till vindstilla och ödemark. Jag har ingen föreställning om att allt är kontrollerbart och absolut upp till en själv. Men allt det du gör när du är nyförälskad, allt det du säger och ger - det kan man alltid ha med sig - och DET, det är helt upp till oss.

Hur vi ser på saker och ting är hur vi väljer att se på saker och ting. Det betyder inte att det man upplevt inte har spelat någon roll i hur man ser på saker och ting, utan tvärtom. Men det är fortfarande ett val man gör, man väljer att fortsätta se på saker och ting så som man kommit fram till att saker och ting ska ses på. Det är så jag ser på saken.

Och allvarligt, jag bryr mig väldigt lite om vad andra tycker om romantik. Problemet jag möter är det när jag upplever att man på något vis blir utkastad som irrationell, känslo-människa, fylld av klichér, och liknande. Vilket naturligtvis inte alls är särskilt rationellt eller förnuftigt. Whatever suits you.

WATCH OUT! The evil professor sarcasmico approaches:
Becauuuuuuse: It's a "fact" concluded with absolute certainty, that all individuals in the range of Asperger's are left-brain thinking individuals, and that all left-brain thinking individuals are rational beings.

*** The evil professor sarcasmico out ***

Det här är min gåva till er: Var som ni själva anser passar er tid här på jorden. Jag utgår alltid ifrån att det är okej att vara precis hur som helst så länge man inte, PÅ NÅGOT VIS, skadar andra eller blandar in oskyldiga på ett negativt sätt.

Jag kan vara dryg ibland, när jag känner mig som en irrationell attention whore. Men det är bara för att jag så gärna vill vara delaktig i något som jag tycker betyder något. Mitt självförtroende är inte helt ok, det påverkar mig väldigt mycket; har svårt att skriva seriösa inlägg för att jag inte vet hur jag blir bemöten, eller om det jag skriver är värt för andra att läsa. Det leder till att jag inte riktigt vet hur jag ska "bete" mig i cyberform. Jag vet vad jag är kapabel till, jag vet att jag har väldigt mycket klokt inom mig, men det kommer inte riktigt fram p g a osäkerheten. Och där har jag misslyckats att hålla känslan vid liv. Isolering, tystnad, näst intill likgiltighet m.m. Med stimulation hade jag inte hamnat i en sådan "dela med mig av mina tankar"-koma.

Allt måste vara i rörelse, och det är så kärlek överlever.

OBS! Det finns inget självklart sätt att bestämma vad rörelse innebär och hur djupt det strömmar. Den delen är helt upp till individerna själva att avgöra. Men den grundläggande gnistan ligger i någon form av kommunikation och uppoffring.

av **earlydayminer** » 2010-12-18 5:20:18

Vi gömmer oss bakom regler och ramar, och det förstör oss utan att vi ens bryr oss. Låt mig nu slå fast min åsikt i frågan.

Jag anser att romantik är individuellt, skiftande och inte en svart-vit enhet i sitt uttryck. Alltid ett diskuterande kring det här för att vi låser oss vid regler, ramar och definitioner. Och det är helt OK att göra. Ur ett socialpsykologiskt perspektiv gör vi så för att hålla oss fast vid det faktum att vi inte är mer än människor. Vi skapar betydelse för att det inte finns. Allt vi gör är en romantisering av livet. Och anledningen till att jag är mer som kronan än taggen i rosenbusken är för att jag vill fira livet.

Jag vet, kära medmänniskor. Det är svårt att se mening i sin ensamhet, framför datorn, tiden går och man är alltid på väg mot samma mål. Det är just därför jag väljer att fira livet. Jag medger, det är inte alltid det syns att jag tycker om att leva - man skulle relativt ofta tro jag tycker motsatsen. Men inom mig finns det alltid, den där gnistan man behöver för en ljusare tillvaro.

Att hantera känslor kommer aldrig vara enkelt, så enkelt är det. Men för mig är den starkaste manifestationen av kärlek, liv och önskan om det onåbara musik. När jag inte har en mörk period rent musikaliskt är jag en jävligt, jävligt bitter ung man. Jag kommer aldrig kunna beskriva känslan inom mig när jag lyssnar på vacker musik. Men det förändrar allt - ALLT. För vad som än händer med mig så kommer musiken alltid fortsätta, och det ger mig en trygghet och en värld inom mig, som är en egen värld inom mig. För det kommer aldrig vara enkelt att vara människa och misstänksam och vaksam mot varenda människa i denna sorgsna, mörka människovärld.

Romantik.

Romantisk som en gråsten?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in