Jag tror jag har något ADD-liknande. Symtomen finns där, och om det vara vore som att bocka för symtomen på listan skulle jag kunna diagnosticeras, men jag vet inte hur man ska jämföra sig... jag menar, förstår jag kriterierna fullt ut?

Jag är så TRÖTT på hur alla förnekar det jag föreslår när de inte ens gör en simpel undersökning på exempelvis hur förjävligt svåra mina koncentrationssvårigheter är.

Ska det gå så jävla långt att jag får punga ut allt jag kan plus några tusen som jag inte har? Bara för att de är så jävla lata att inte hjälpa mig? Jag har kontakt med psykiatrin (läkare och sjuksköterskor), och de är tillräckligt kompetenta att iaf skicka en remiss eller betona att jag lider av ADD-liknande symtom i ett utlåtande till en utredare.

Självklart förstår jag köerna som finns, men mina läkarkontakter vill inte försöka hjälpa mig.

Vet ni vad jag har för rättigheter? Kan man skaffa en sk second opinion någonstans? Kanske en snabb psykologträff man bokar som sedan kan resultera i iaf en början till något?

vetej skrev:Jag tror jag har något ADD-liknande. Symtomen finns där, och om det vara vore som att bocka för symtomen på listan skulle jag kunna diagnosticeras, men jag vet inte hur man ska jämföra sig... jag menar, förstår jag kriterierna fullt ut?

Menar du att du har försökt diagnosticera dig själv enligt kriterierna, men är osäker på om du gjort rätt? Jag antar här att det var så du menade, och då är svaret förstås att det kan du inte. Att försöka diagnosticera sig själv behöver inte vara fel, men man måste ta det med en rejäl nypa salt. Det krävs specialutbildning för att ställa sådana diagnoser och då med hjälp av olika tester.

Jag är så TRÖTT på hur alla förnekar det jag föreslår när de inte ens gör en simpel undersökning på exempelvis hur förjävligt svåra mina koncentrationssvårigheter är.

Ska det gå så jävla långt att jag får punga ut allt jag kan plus några tusen som jag inte har? Bara för att de är så jävla lata att inte hjälpa mig? Jag har kontakt med psykiatrin (läkare och sjuksköterskor), och de är tillräckligt kompetenta att iaf skicka en remiss eller betona att jag lider av ADD-liknande symtom i ett utlåtande till en utredare.

Självklart förstår jag köerna som finns, men mina läkarkontakter vill inte försöka hjälpa mig.

Menar du att de ignorerar dina problem och inte vill skicka någon remiss alls till NPF-utredning? Eller säger de att det inte verkar vara något NPF, utan något annat, och därför vägrar?

Har du någon annan diagnos redan, t.ex. AS, och tror att du även har ADD, eller saknar du diagnos och tror att ADD skulle bli en primär diagnos?

Psykvårdens köer är tyvärr en evig plåga på de flesta håll i landet nuförtiden.

Vet ni vad jag har för rättigheter? Kan man skaffa en sk second opinion någonstans? Kanske en snabb psykologträff man bokar som sedan kan resultera i iaf en början till något?

knepigt. Om du skulle träffa t.ex. en annan psykolog en enda gång så skulle det nog inte ge på långt när nog underlag för ett vettigt utlåtande, och än mindre en remiss.

Kvasir skrev:Menar du att du har försökt diagnosticera dig själv enligt kriterierna, men är osäker på om du gjort rätt? Jag antar här att det var så du menade, och då är svaret förstås att det kan du inte. Att försöka diagnosticera sig själv behöver inte vara fel, men man måste ta det med en rejäl nypa salt. Det krävs specialutbildning för att ställa sådana diagnoser och då med hjälp av olika tester.

Japp, jag har läst om ADD och en del stämmer. Jag förstår att jag inte kan ställa diagnosen själv, men att jag stämmer överens med den är ju en indikation.

Kvasir skrev:Menar du att de ignorerar dina problem och inte vill skicka någon remiss alls till NPF-utredning? Eller säger de att det inte verkar vara något NPF, utan något annat, och därför vägrar?

Har du någon annan diagnos redan, t.ex. AS, och tror att du även har ADD, eller saknar du diagnos och tror att ADD skulle bli en primär diagnos?

De har lyssnat lite på mig och anser att det är något annat än ADD. De har inget konkret förslag, utan bara att det inte kan vara ADD.
Jag har diagnosen AS sedan 5 år och ADD liknar mig såpass mycket att jag tror den diagnosen är relevant. Iaf så relevant att man bör testa mig för att kunna utesluta, eller motsatsen. Att inte göra det vore ju att stoppa framstegen. Tänk om jag nu har det?

vetej skrev:Japp, jag har läst om ADD och en del stämmer. Jag förstår att jag inte kan ställa diagnosen själv, men att jag stämmer överens med den är ju en indikation.

Absolut. Om inte annat så är ju din självdiagnos, och varför du tycker den stämmer, ett bra underlag för att diskutera detta med läkare etc.

De har lyssnat lite på mig och anser att det är något annat än ADD. De har inget konkret förslag, utan bara att det inte kan vara ADD.
Jag har diagnosen AS sedan 5 år och ADD liknar mig såpass mycket att jag tror den diagnosen är relevant. Iaf så relevant att man bör testa mig.

En fråga man kan ställa sig är ju om det helt enkelt är så att de inte tycker det är relevant att utreda ev. ytterligare NPF-diagnoser, när du redan har en. Jag frågade min psykolog om det kunde tänkas finnas någon ytterliga sådan diagnos, som ADD, i kombination med min AS. Svaret var litet svävande i stil med att det är ju ganska vanligt med något sådant i kombination med AS. Nu vet jag inte om hon tyckte det kunde vara aktuellet i just mitt fall, men det lät i alla fall som att man ofta nöjer sig med en huvuddiagnos. Frågan är ju också vilken skillnad det skulle göra rent praktiskt om du skulle få även diagnosen ADD? Skulle det förändra något ifråga om sjukskrivning/förtidspension/liknande? Skulle det göra att du kunde få ytterligare och annorlunda hjälp från LSS?

Att bara fråga en vanlig läkare, t.o.m. en psykiater, eller en vanlig psykolog, och få svaret nej är ju knappast tillförlitligt för att utesluta diagnos. Jag föreslog själv AS för min psykiater, som jag då hade haft några år, inte så mycket för att jag trodde på det utan mest för att testa det som hypotes. Hon tyckte att vissa drag stämde väl in, men AS var det inte. Många år senare blev det i alla fall NPF-utredning, och där tyckte man det var ett klart fall av AS.

Att ha en ADD-diagnos medför rättighet till mediciner. Det kanske inte hjälper mig, men varför inte pröva? Tack för svaren.

Är det någon speciell medicin då, som bara går att få om man har ADD-diagnos? Olika symptom och problem som är medicinerbara kan du ju få mediciner mot ändå, eller bör kunna få.

Metylfenidat kallas det tror jag. Concerta, Ritalin och liknande. En sak jag glömt säga är att jag hade en psykos 4 år sedan som kunde botas lätt. De är oroliga för den delen, eftersom ADD-medicin kan ha psykos som bieffekt. Fyra år är en lång tid, bör de inte vara mycket mindre oroliga?

vetej skrev:Metylfenidat kallas det tror jag. Concerta, Ritalin och liknande. En sak jag glömt säga är att jag hade en psykos 4 år sedan som kunde botas lätt. De är oroliga för den delen, eftersom ADD-medicin kan ha psykos som bieffekt. Fyra år är en lång tid, bör de inte vara mycket mindre oroliga?

Vet inte, men psykoser är de nog väldigt försiktiga med. Om det är anledningen att du inte får medicin så misstänker jag att en ADD-diagnos inte gör någon skillnad.

vetej skrev:Metylfenidat kallas det tror jag. Concerta, Ritalin och liknande. En sak jag glömt säga är att jag hade en psykos 4 år sedan som kunde botas lätt. De är oroliga för den delen, eftersom ADD-medicin kan ha psykos som bieffekt. Fyra år är en lång tid, bör de inte vara mycket mindre oroliga?

Jag har haft psykos och ätit concerta (inte samtidigt). Själv tror jag inte att det finns en förhöjd risk för psykos om man använder medicinen som det är tänkt och ser till att sova ordentligt hela tiden.

Tyvärr tyckte jag heller inte att den hjälpte mig med mina uppmärksamhetsproblem. Det den hjälpte mig med var att få lite extra energi att orka med att göra saker och på så sätt kunde jag klara mer av de uppgifter som krävde uppmärksamhet, men det var precis lika jobbigt. Men jag är inte säker på att diagnosen adhd stämde heller.

Det är så det är vetej. Psykoser och manier fruktar vården.

Det var ju därför jag skrev "medicinmix" inlägget, jag ska börja med ritalina, men jag måste ha ngt i andra änden, som jag anser blir helfel då alla vet hur en bil beter sig om man gasar och bromsar samtidgt..

Mardröm skrev:Det är så det är vetej. Psykoser och manier fruktar vården.

Det var ju därför jag skrev "medicinmix" inlägget, jag ska börja med ritalina, men jag måste ha ngt i andra änden, som jag anser blir helfel då alla vet hur en bil beter sig om man gasar och bromsar samtidgt..

Efterson jag för flera år sedan fick diagnosen bipolär sjukdom så hade jag ätit Litium i flera år innan jag provade concerta. Litium är sedan länge använt mot psykoser/manier (helt enkelt uppvarvade tillstånd) och särskilt när man har bipolär sjukdom. Det är ett grundämne som läkare upptäckte långt innan många av dagens neurpleptoika och fortfarande vet man inte varför och hur det fungerar, men det fungerar. Jag upplever inga psykiska biverkningar längre, dvs jag känner mig inte "bromsad" eller trött/seg på annat vis.

Concerta var tänkt att fungera mot min "virrighet" (glömmer lätt, lite svårt att få saker slutförda, påbörjar flera projekt samtidigt osv) men jag upplevde inte att det hjälpte mot "virrigheten", bara att jag fick lite förhöjd energinivå, alltså delvis "gasad", uppvarvad, pigg men inga tendenser till psykos.

Min erfarenhet är att olika mediciner/droger fungerar helt olika. Det går inte att säga att man gasar och bromsar så där rakt av, eftersom alla fungerar helt olika. Det som är farligt om man har tendenser till psykos (alla kan få psykos, låt bli att sova en vecka så märker ni) är för lite sömn. Mediciner/droger som gör att man kan låta bli att sova innebär en fara, men mycket kan du påverka själv.

Lithium är uteslutat pga psoriasis för mig.

Jag tror inte heller jag får psykoser av concerta, men rädslan är tydligen stor för att det ska ske.

Mardröm skrev: Psykoser och manier fruktar vården.

Det där förstår jag inte riktigt. Psykoser är en sak men manier? Skulle en manisk människa vara värre än en depressiv? De är väl inte lika självmordsbenägna exempelvis...

Maniker kan vara farliga. Det var en kille som höll på att bygga ett flygande tefat i garaget, men han hade problem med avgasreningen. Tänk om han gav upp och flög utan avgasrening.

Mera allvarligt, även om ovanstående är en sann historia, så kan ju maniker vara väldigt besvärliga för sin omgivning. Mani yttrar sig givetvis väldigt olika, men en mycket vanlig yttring är att handla prylar, eller t.o.m dyra saker som hus och sportbilar. Det är inte få familjer som har fått sin ekonomi raserad pga. manodepressiva.


Fotnot: Med sann historia menar jag förstås att en maniker faktiskt påstod sig bygga ett flygande tefat. Huruvida han sedan hade något sådant hemma i garaget vet jag inget om.

Kvasir skrev:kan ju maniker vara väldigt besvärliga för sin omgivning. Mani yttrar sig givetvis väldigt olika...

Om mani yttrar sig i att personen exempelvis inte sover på nätterna utan gör en massa annat i stället så är detta bara ett problem för omgivningen om han/hon håller den vaken, alternativt att att det uppskruvade sinnestillståndet som får personen att försumma vardagliga saker också gör andra människor stressade. Men maniker är väl för den skull inte en FARA för sin omgivning?

Tycker alkholism verkar vara ett mycket farligare tillstånd i så fall.

Om du är gift med en man som emellanåt tar ut alla pengar ni har på banken och springer iväg och köper sportbilar som omedelbart tappar i värde, och kanske t.o.m. pantsätter huset för att investera i en tomt på månen, så kanske det inte är så bra för dig och era eventuella barn.

Hur skulle Nozynan fungera? En person har funderat krin att ge en 5mg dos sådant till mig pga "mitt snurriga huvud" och sömnproblem. Någon som testat? Hur blev effekten?

Bjäbbmonstret skrev:Det där förstår jag inte riktigt. Psykoser är en sak men manier? Skulle en manisk människa vara värre än en depressiv? De är väl inte lika självmordsbenägna exempelvis...

Nej, men manierna blir inte "rena", det finns idagfrågor om unipolära (eg, endast deppade utan mainer) verkligen exitserar.
Maniska tillstånd följs ofta av depressioner. Men jag har bara haft ngn enstaka mild peroid de senaste åren. Klart missbruk ofta är värre. Men också är det ju så att man kan bli manisk av supandet och börja supa pga man är manisk. För mig har dock "vaktandet" snarast gått för långt, tar jag EN öl funderar jag, köpter jag en chipspåse så tänker jag att jag köper en måntomt.

Tibbs: Det är dockande. 5 mg kan kanske funka om man gillar neuroleptikaeffekten. Har bara tagit 25mg vid ett tilfälle, nog den hemskaste drog jag tagit. Dumdumdräggel med asfet hangover. Men prova du 5 mg och se. Sömnproblem kommer i olika smaker och varierar dessutom med tiden. Insomnings, sova för kort, uppvaknanden, mardrömmar etc. Prova imovane.

MsTibbs skrev:Hur skulle Nozynan fungera? En person har funderat krin att ge en 5mg dos sådant till mig pga "mitt snurriga huvud" och sömnproblem. Någon som testat? Hur blev effekten?

Du menar antagligen Nozinan?
Jag åt 5 st 25-mg tabletter varje kväll i flera år. Nozinan är ju ett antipsykotiskt läkemedel, men används även vid svåra sömnbsvär. Jag började med Nozinan på sjukhus, och sen var det ingen i öppenvården som följde upp det och jag tog inte reda på (och upplystes inte heller om) att 40% av alla som tar Nozinan under längre tid drabbas av t ex ofrivilliga rörelser och ryckningar i t ex ansiktet (tydligen inget man märker själv, utan det brukar varan omgivningen som märker det och stör sig på det). Eftersom jag åt 6 läkemedel samtidigt som jag åt Nozinan så har jag svårt att säga ngt om vad det var som tillsist gjorde att jag kunde sova 2- 3 timmar per natt (jag kanske blev lite hjälpt av de andra medicinerna också). Nozinan är inget jag kommer ta under ngn längre tid för att enbart kunna sova lite.

Flinta skrev:

MsTibbs skrev:Hur skulle Nozynan fungera? En person har funderat krin att ge en 5mg dos sådant till mig pga "mitt snurriga huvud" och sömnproblem. Någon som testat? Hur blev effekten?

Du menar antagligen Nozinan?
Jag åt 5 st 25-mg tabletter varje kväll i flera år. Nozinan är ju ett antipsykotiskt läkemedel, men används även vid svåra sömnbsvär. Jag började med Nozinan på sjukhus, och sen var det ingen i öppenvården som följde upp det och jag tog inte reda på (och upplystes inte heller om) att 40% av alla som tar Nozinan under längre tid drabbas av t ex ofrivilliga rörelser och ryckningar i t ex ansiktet (tydligen inget man märker själv, utan det brukar varan omgivningen som märker det och stör sig på det). Eftersom jag åt 6 läkemedel samtidigt som jag åt Nozinan så har jag svårt att säga ngt om vad det var som tillsist gjorde att jag kunde sova 2- 3 timmar per natt (jag kanske blev lite hjälpt av de andra medicinerna också). Nozinan är inget jag kommer ta under ngn längre tid för att enbart kunna sova lite.

Oki, tack. Ja, Nozinan menade jag. Oki, då skall jag inte be om det i första hand Jag får be om någonting "vanligt" och prova först.

Mardröm skrev:Nej, men manierna blir inte "rena", det finns idagfrågor om unipolära (eg, endast deppade utan mainer) verkligen existerar.

Nej jag vet det men som du själv säger så finns det personer med manodepressiv/bipolär läggning som mycket sällan blir depressiva.

Och till Kvasir: som jag just sa så behöver det inte yttra sig i att man börjar konsumera.

Bjäbbmonstret skrev:Och till Kvasir: som jag just sa så behöver det inte yttra sig i att man börjar konsumera.

Nejvisst, jag försökte bara förklara varför mani kan vara skadligt för omgivningen. Jag tolkade din fråga som att du inte förstod varför.

Kvasir skrev:Nejvisst, jag försökte bara förklara varför mani kan vara skadligt för omgivningen. Jag tolkade din fråga som att du inte förstod varför.

Ja. Men det låter inte som det är ett tillräckligt skäl för att just manier ska upplevas som jobbigt inom vården. Är det bara för att dom föredrar lugna och tysta psykfall?

Bjäbbmonstret skrev:

Kvasir skrev:Nejvisst, jag försökte bara förklara varför mani kan vara skadligt för omgivningen. Jag tolkade din fråga som att du inte förstod varför.

Ja. Men det låter inte som det är ett tillräckligt skäl för att just manier ska upplevas som jobbigt inom vården. Är det bara för att dom föredrar lugna och tysta psykfall?

Nu kommer jag inte längre ihåg hur vi kom in på detta. Jag kanske har diskuterat fel sak? Detta gällde i vart fall varför maniker kan tänkas vara skadliga för andra. Som jag minns uppfattade jag det ursprungliga påståendet som att vården skyr manier, inte maniker, i meningen att man är rädd att orsaka mani som bieffekt av medicinering, och att vi sedan började diskutera varför. Möjligen minns jag helt fel eller missförstod från början.