Om en läkare tror man akn bli av me olika symptom av någon medicin.Måste man då äta den enligt FK??
Jag är så totalt emot sånt..... Testat saker men blev bara galen..

Jag tackade nej till SSRI. Vet dock inte om FK pengar påverkas av huruvida man äter medicin eller inte.

Ingen aning.
Men att du har testat mediciner och har erfarenhet av att de påverkar dig negativ borde väl ses som att medicin kanske inte är något för dig, kan tyckas..

Vad gäller det för medicin och vad är det för symptom som läkaren tror kan botas med den ?

Du måste inte MEN om det är ordinerat av en läkare och du inte gör det så kan FK se det som att du inte samverkar i din rehabilitering. Om det nu är vad det handlar om.

Bara dom man vill ha naturligtvis. Läkaren ska ju vara på ens egen sida, inte försäkringskassans. Finns säkert något undantag, typ om det är fara för ens eget eller andras liv. Men jag gissar här. Har fått en och annan bekymrad blick från läkare när jag avböjt mediciner, men det är min kropp och min hjärna. Jag har också lite dåliga erfarenheter.

emer2 skrev:Bara dom man vill ha naturligtvis. Läkaren ska ju vara på ens egen sida, inte försäkringskassans. Finns säkert något undantag, typ om det är fara för ens eget eller andras liv. Men jag gissar här. Har fått en och annan bekymrad blick från läkare när jag avböjt mediciner, men det är min kropp och min hjärna. Jag har också lite dåliga erfarenheter.

Om det gäller FK och rehab så finns alltihop reglerat i Lagen om Allmän Förskring, AFL. Att inte följa läkarens rekommendation/ordinationer med mediciner KAN ses som att man inte medverkar i sin egen rehab och därmed kan man förlora sin ersättning eller få den nedsatt. Jag håller inte nödvändigtvis med men så kan det se ut.

FK behöver nödvändigtvis inte bli informerad om att man inte äter sin medicin.

Jag har också svårt för att förlika mig med att behöva mediciner för att klara av livet.
Det känns så bakvänt.

Som aspergare kan man ofta reagera annorlunda på kemiska substanser i kroppen än vad handboken säger. Minns jag rätt från trådar härinne så verkar det till exempel som att bedövningsmedel kan vissa behöva hur mycket som helst av medan andra kan dö av mindre än normal dos.

Sådant har läkare ofta dålig eller ingen koll på, där kan man behöva "undervisa" dem tydligt. Kanske med hjälp av någon sköterska också, om det är ett ställe som ska ha NPF-kompetens? Vad jag har märkt vet en erfaren sköterska ofta mycket mer om sådant än läkarna.

Kan det vara något sådant som ligger bakom att du "bara blev galen" av den där medicinen du provade?

Jag reagerar enkelt på mediciner. Jag har fått biverkningar av vissa mediciner som läkaren ifråga aldrig har sett tidigare (!). Men jag äter ändå flera mediciner för att överleva.

Föeutom peoblem med fk, kan man få problem med psykiatrin.

Jag slutade med SSRI och då sade läkaren att jag inte får komma dit mer om jag inte äter mediciner (det finns ingen anledning att vara inom psykiatrin om man inte äter mediciner sade han). Trots att jag mådde sämre och hade behövt rejält med stöd.

Han missade dock att man får vara kvar om man ska ha en psykologkontakt, så jag hänger kvar lite p.g.a. det, men psykologen skickade mig till vuxenhab i stället - vilket ligger mitt i centrala GBG (de har samordnat alla hab till ett ställe, vilket har varit en kraftig försämring och lett till att många inte kan ta sig till hab längre) så jag orkar helt enkelt inte ta mig dit. Psykolog i min kommun ligger enkelt till och kostar inte 170 kr att ta sig till som det gör att ta sig till hab (och parkera mitt inne i GBG centrum...).

Jag studerade frågan grundligt innan jag tog kontakt med vården. Om man är sjukskriven för psykiatriska åkommor kan man få problem med erättningen från Försäkringskassan om man inte följer läkarens rekommendationer, det är däremot inte avgörande när det gäller sjukskrivning för somatiska sjukdomar. Det är alltså en form av diskriminering inskriven i lagstiftningen. Man kan naturligtvis inte bevisa att någon tar mediciner eller har dem kvar i skåpet såvida man inte har någon form av tvångsvård och går till en mottagning och tar mediciner vilket ju inte är fallet vid vanliga sjukskrivningar.

Jag valde hur som helst att inte sjukskriva mig, jag vill ha kontroll. Jag kunde därför avsluta behandlingen utan några konsekvenser när det visade sig att jag inte tålde medicinerna. Min husläkare förstod inte att jag hade biverkningar utan tolkade det som ångestsymtom eller nya symtom på somatiska eller kanske tom psykotiska sjukdomar. Naturligtvis vill läkaren sin patients bästa och ska stå på vår sida men det kan vara oerhört svårt att få dem att kliva ur sin upphöjda position av allvetare och faktiskt lyssna istället för att tro att de själva alltid vet bäst. Läkaren på psykmottagningen som jag blev remitterad till sade att jag hade rätt att avbryta på eget bevåg eftersom jag inte var "under någon åtgärd". Jag tror inte att sjukvården kan vägra fortsatt vård om man inte tar sina mediciner, förutsatt att man inte mår bra måste de väl behålla kontakten. Jag sa bestämt ifrån att ta emot några läkemedel i fortsättningen och blev erbjuden psykodynamisk samtalsterapi istället. Trots att det är mindre biverkningar än SSRI är det märkligt nog ett andrahandsalternativ men det har väl med kostnadsaspekter att göra. Det fungerar visserligen inte särkilt bra heller (det finns inte resurser att välja terapi, KBT t.ex. som enligt myndigheterna ska vara förstahandsåtgärden vid depressioner och ångest existerar knappt i verkligheten i mitt Landsting; om man inte vill köa i månader vilket sjuka människor knappast väljer att göra) så jag vill avsluta den också, vilket jag kan göra när jag vill.

Jag tycker att jag har haft bäst hjälp av att luska fram information på egen hand, det märkliga med vårdpersonal är att de slänger ur sig "fakta" till höger och vänster som inte stämmer med verkligheten och förhastade slutsatser baserade på för lite information, men det kanske blir så när man har makt. Jag ser inte sjukvården som mina hjälpare längre utan analyserar allt som händer och sägs ytterst skeptiskt. Jag vill inte smutskasta vården, sjukvården är naturligtvis nödvändig, men sett ur mina ögon mer ett nödvändigt ont än ett stöd.

Visst ge mig 6 mg alprazolam + 30 mg ketogan om dagen, då ska jag arbeta fulltid utan lön, lita på det försäkringskassan. Kommer jag få medicinen, troligtvis inte.

Mvh

Gissar ajg också skulle se lagom snygg ut då hehe

Moderator:

Flyttade tråden.

Theone skrev:Visst ge mig 6 mg alprazolam + 30 mg ketogan om dagen, då ska jag arbeta fulltid utan lön, lita på det försäkringskassan. Kommer jag få medicinen, troligtvis inte.

Mvh

Inte ens om du har en aspergerdiagnos så får du nå bensodiazepiner utskrivna. Min uppfattning om dom är att dom enbart skrivs ut till personer med social fobi/annat starkt ångest... -fel - och enbart om det inte finns någon risk för missbruk.

Tråkigt som fan är det.

Deadly_Nightshade skrev:

Theone skrev:Visst ge mig 6 mg alprazolam + 30 mg ketogan om dagen, då ska jag arbeta fulltid utan lön, lita på det försäkringskassan. Kommer jag få medicinen, troligtvis inte.

Mvh

Inte ens om du har en aspergerdiagnos så får du nå bensodiazepiner utskrivna. Min uppfattning om dom är att dom enbart skrivs ut till personer med social fobi/annat starkt ångest... -fel - och enbart om det inte finns någon risk för missbruk.

Tråkigt som fan är det.

Håller med, trams att inte skriva ut medicin som reducerar problemen med diagnosen dramatiskt. Istället för att ge en benz så får man förgiftade sockerpiller som man blir steril av, sedan kalla det för medicinsk habilitering när det inte hjälper ett skit. Tråkigt var ordet, precis som det mesta i Sverige, ska bli skönt att åka ifrån den här gråa avkroken ett tag.

Mvh

Jag har hört att det kostar en massa pengar när man överklagar hos FK så jag föreslår att alla som nekas ersättning kontaktar facket, fixar rätt blankett och överklagar till varje instans tills alla byråkrater sjukskriver sig för utbrändhet.

30 mg ketogan?

Juddy skrev:30 mg ketogan?

Vad är det du undrar om?

Mvh

Har du kronisk smärta för att behöva 30 mg ketogan?
Jag har själv kronisk smärta och får oxycontin i depottabletter, ketogan är bra mycket starkare än morfin.

Jag skulle få bensodiazepiner mot mina tvångstankar, om inte höjningen av Zyprexa hjälpte. Men det gjorde det. Zyprexa hjälper mig mycket, slipper de svåra aggressiva utbrotten och de värsta tvångstankarna.

Så ibland är medicin bra.

Juddy skrev:Har du kronisk smärta för att behöva 30 mg ketogan?
Jag har själv kronisk smärta och får oxycontin i depottabletter, ketogan är bra mycket starkare än morfin.

Kronisk smärta har jag, dock inte det primära jag vill behandla, utan det är själva effekten av ketogan som gör mig mer aktiv, kreativ, klartänk och extremt social, på ett väldigt omtyckt sätt. Oxycontin eller codon funkar också väldigt bra på så sätt.

Mvh

Theone skrev:

Juddy skrev:Har du kronisk smärta för att behöva 30 mg ketogan?
Jag har själv kronisk smärta och får oxycontin i depottabletter, ketogan är bra mycket starkare än morfin.

Kronisk smärta har jag, dock inte det primära jag vill behandla, utan det är själva effekten av ketogan som gör mig mer aktiv, kreativ, klartänk och extremt social, på ett väldigt omtyckt sätt. Oxycontin eller codon funkar också väldigt bra på så sätt.

Mvh

Har du lyckats få 30 mg/dag av ketogan utskrivet?
Ketogan är dubbelt så starkt som morfin. Nu har jag periodvis fått fentanyl som är väldigt mycket mer potent än morfin men då sover jag mest. Smärtfri men trött.

Skruttibangbang skrev:Om en läkare tror man akn bli av me olika symptom av någon medicin.Måste man då äta den enligt FK??
Jag är så totalt emot sånt..... Testat saker men blev bara galen..

det gäller att stå på sig när man träffar en läkare på vårdcentralen ..
för att få sjukintyg .erbjuder de ssri så var icke snäll och tacka jag för att göra de tillags utan säg ifrån på skarpen i stället nej tack till ..

Är jävligt svårt att göra det om man har eller någon har bokat tid för dig där för depression och de erbjuder eller kommer med förslag om medicin ja då så kan det vara svårt att stå på sig och säga neeeeeeeeeeeejjj..

frågar de om du vill ha SSRI och du icke vill de så måste man ju kunna säga nej?? men det kan vara svårt ibland att göra det..

särskilt om andra på gruppboendet har bokat tid åt dig dör för att du är lite depp..