Klarar inte arbeta
Stress funkar inte..
Har ett jättebra intyg som måste kompleteras. En annan läkare ska hjälpa min första få dit mer text som gör att de kanske förstår det är bäst jag förblir hemma..
Men hur säger man BÄST att man inte kan... Att stress och jag inte går ihop... att jag börjat me självskadebeteende för jag är stressad över FK osv..

SNälla någon som vet ord som folk förstår ((

Skriv det som du anser att du inte klarar av och låt dem sedan bedöma, annat kan du inte göra.

Jag klarar inte allt som ens handlar om att komma utanför dörren (fast de ksulle vara för att köpa godis till mig själv ens) alltså inte ens "roliga givande saker" för min egen skull klarar jag. Bor me sambo o ja vill bara vara hemma (vill komma ut men klarar inte de utan att få cputbrott pga av stress)

jag ska skriva ett liknande brev så jag vet hur det känns ( iaf ungefär). Håller tummarna för dig!

Skruttibangbang skrev:Jag klarar inte allt som ens handlar om att komma utanför dörren (fast de ksulle vara för att köpa godis till mig själv ens) alltså inte ens "roliga givande saker" för min egen skull klarar jag. Bor me sambo o ja vill bara vara hemma (vill komma ut men klarar inte de utan att få cputbrott pga av stress)

Skriva ut det du just skrev? Kanske litet mer detaljerat bara?

Kommer inte på något bättre just nu. Jag brukar också sluta fungera så fort "det krävs" något av mig, och det gäller även formuleringar. Men har lärt mig att man ibland kan lyckas lura sig själv genom att helt oambitiöst råka få ihop något som kanske är tillräckligt bra även för ett mer pressande sammanhang, om du förstår hur jag menar. Kanske det du just skrev kan vara en sådan sak?

Vad jag förstår finns det ingenting som är viktigare än vila när en obehandlad stresskänslighet har gått så långt att den är på gränsen till att kunna självutlösa. Förstår någon av dina läkare det också och kan peta in det i intyget, med någon proffsig formulering?

Säg att du behöver hjälp med stresshantering, innan du fått det så kan du inte arbeta eftersom du mår så dåligt.

Ska skriva av o ge till läkaren....
Tycker det är svårt formulera mig när ja fått panik

Jag tyckte att formuleringen "Arbetsmarknaden har fortfarande inte rehabiliterat sig." var klockren, men det tyckte varken mitt Personliga Ombud eller min läkare...

ragnevi, ditt citat vill jag sno på mötet med försäkringskassan men det passar ju sig inte, men det säger mer om vår tid än du kan ana!!

jag tror att dom flesta vill nog jobba som har AS.

när dom inte gör det, är det antingen för att dom är utbrända pga av att dom jobbat.

eller att dom inte får ett jobb pga av att dom är AS.

eller att dom inte får jobbet som dom vill ha, och fasar över att bli utbränd på att ta ett annat jobb.

det sist nämnde är irrelevant för FK tror jag, för dom anser att det är lat masken snarare och vill pusha dig tills du är utbränd, först då kommer du antagligen få ro.

skriv ner allt som du känner när du ska gå och jobba eller tänker på jobb. Sen suddar du ut allt som har med det sista alternativet att göra.

Om du har tidigare jobb erfarenheter, kanske du kan ta upp exempel på hur det har blivit, konversationer, känslor, smärta mm.. försök kanske likna det med smärta på en skala, från 1 till 10 och tio är samma smärta som en spik genom handen.

Eller när du till exempel pratar med folk på jobbet, eller i sammanhang som inte är okej för dig av nån andlednings så hur mycket du än skulle vilja, så det snurra i huvet ungeför som att du åker karusel och den du pratar med står stilla brevid.

något sånt kanske, jag vet inte, kanske ger dig lite inspiration i varjefall eller inte who knows.

MIn läkare förstår mig ju...
Den andra jag ska träffa också..men inte FKs...
Förstår inte hur olika de kan vara...

Varför jobbar inte de där "nekande läkarna på vanliga sjukhus" (kanske de gör iofs.. Oj en med brutet ben..Äh vafan gå hem o sov så blir de bra...........................
:S

Men har du depression då? Hur ser din bakgrund ut, har du gått i skolan, vad har du för betyg och erfarenhet?

Jag tror Försäkringskassan kollar på detta, med tanke på att det finns vissa men få, med Aspergers som har ett arbete, men dessa har kämpat mycket.

Det jag upplever som lite jobbigt är ju att Fk och en del läkare stirrar sig blinda på vad jag har prsterat tidigare men det är ju nu jag behöver hjälp.

Blir jag amputerad kan jag inte köra buss, trots att jag båd klarade körkort och kunde köra buss innan. En annan aspekt är ju att många gånger då ag har arbetat och pluggat har jag legat på gränsen till vad jag orkar med, "du klarade ju din utbildning", ja men jag fick tenta om på alla tentor, var nära att bli undrkänd på två praktikplatser och fick göra om en praktik för att jag inte lyckades
med ett moment.

Men nu skall jag inte gräva ner mig, frammåt, frammåt, frammåt. Eller...fake it until you make it, if you dont make it, fake it again.

Mvh, Kattpappa

O, jag blir gråtfärdig!
Jag har deppat hela livet på grund av att jag inte klarar livet som alla andra, och det som för dem flesta är skitsaker, gör mig utmattad till bristningsgränsen! Och så visar det sig att jag bara är Aspie och ingen latmask och jag är inte ensam!... Ooo!...

Jag är inte heller ensam, för jag har samma problem som trådstartaren och Joakoni! Jag utförsäkras den 1/1. Mitt enda hopp är min ansökan om varaktig sjukersättning, men det ska tydligen bli ännu svårare nästa år