Myller skrev:Ja, det är det jag menar, brist på empati, och sympati värkar vara ett vanligare symtom av Asberger an vad jag trodde. Jag trodde först att det bara fanns hos psykopater, men sedan började jag tänka på hur man själv är, och tänkta, kanske det är ganska vanligt inom Asberger spektret också.

Asberger? Det var ett nytt funktionshinder, vad innebär det?

marxisten skrev:

Myller skrev:Ja, det är det jag menar, brist på empati, och sympati värkar vara ett vanligare symtom av Asberger an vad jag trodde. Jag trodde först att det bara fanns hos psykopater, men sedan började jag tänka på hur man själv är, och tänkta, kanske det är ganska vanligt inom Asberger spektret också.

Asberger? Det var ett nytt funktionshinder, vad innebär det?

Here we go again...

Jag känner ofta väldigt stark sympati. Värst var det i högstadiet när folk snackade skit om en rullstolsbunden kille med cerebral pares mitt framför honom. De fattade inte att CP var en motorisk skada och inte ett förståndshandikapp...måste känts jättekul för honom...

marxisten skrev skrev:Asberger? Det var ett nytt funktionshinder, vad innebär det?

Ja, har du inte hört talas om det?
Skall alltså vara Asperger.

Moderator:

Observera att frågan om hur Asperger stavas redan avhandlats i den här tråden.

Jag håller med i MsTibbs inlägg på sidan 1.

Klickade alternativet "Nej", förresten

geocache skrev: Jag håller med i MsTibbs inlägg på sidan 1.

Klickade alternativet "Nej", förresten

Ja folk med Aspergers är tydligen olika på denna punkt.
Och jag som trodde att brist på både Sympati, och empati gällde för alla med Aspergers syndrom, men så är det uppenbarligen inte alls.

mnordgren skrev:Moderator:

Observera att frågan om hur Asperger stavas redan avhandlats i den här tråden.

Ny i tråden, visste ej det.

Jag har extremt stor förmåga att känna för folk och sätta mig in i andras situationer.

Jag tror att det där med AS och sympati är väldigt olika och att det är vanligt med ytterligheter. Alltså att antingen har man inga känslor för någon/något eller så känner man lite "för mycket" för andra... Bara en teori, inget jag kan styrka med forskningsresultat eller så. Men jag tror att det är ungefär så.

När jag ser på Dexter (se youtube eller google om du inte vet vad för serie det är) så brukar jag alltid tänka..
"Fan vad lik mig han är... Är ju PRECIS som mig när det gäller känslor"

Sympati och empati är inte samma sak.

Sympati är att känna gillande och uppskattning inför någon eller något. Det ligger en värdering i ordet.

Empati är att kunna sätta sig in i hur någon har det i en situation och förstå hur denna känner. Empati dömer inte.

Enligt mig i alla fall.

AAA, du har helt rätt.

Som sagt (inte första gången (som AAA har rätt eller någon klargör den här distinktionen, vilket som)...).

************

Jag skulle nog vinna på litet sund sociopati.

Det är svårt att kommunicera. Om inte orden har ungefär lika betydelse för de inblandade är det ännu krångligare. Det har jag praktiserat i 35 år utan större framgång.

Om ingen talar om för mig att jag blandar ihop begrepp så lär jag mig ju aldrig nåt...

Att bli överväldigad av den andres känslor och inte veta var man ska ta vägen för att situationen blir för jobbig har varken med empati eller sympati att göra, det är snarare självcentrering.

Möjligtvis är att inte veta när den andre behöver mer medmänsklighet och förståelse än jag just brist på empati? Åsikt?

Jag tror inte det går att ha för mycket empati, för då är det inte empati längre utan ett eget inre virrvarr av känslor som blir ohanterliga hos den "överempatiske" och bara belastar den som är i eventuellt behov av inlevelse.

Jag har varit väldigt "överempatisk" enligt ovan och kan knappast hantera känslor på ett vettigt sätt. Är jag inte medveten om hur jag är går det inte att göra något åt eländet.

Nej, jag tycker inte det. Jag gråter när jag ser reklamfilmer för barncancerfonden, går i bitar när djur far illa, känner skuld när jag ser koleraoffren på Haiti, känner mig själsligt besläktad med varenda cirkusfreak...

Fast jag vet inte, jag kanske framstår som en iskall psykopat...?

Jag uppfattar inte att jag har svårt att känna empati. Men i kombination med att kommunikationen blir lidande av att jag har svårt för vardagliga relationer kanske man ibland kan ge det intrycket.

För mig kan det snarare bli "tvärtom". Att jag blir överväldigad av andra människors känsloliv och har svårt att upprätta en balanserad igenkänning. Jag känner alltså igen mig mycket i AAA:s beskrivning. I och med att det är svårt blir det frestande att ta till isolering, men det är heller inte en hållbar lösning (för mig).

Svar: nej, aspergare har inte svårare än andra att känna empati, sympati, medkänsla.
Däremot finns det en seglivad myt som säger att vi är känslokalla, jag gissar att det har med vår ibland stela och bristande mimik att göra.
NTs kan alltså inte läsa vårt kroppsspråk och misstar vår rakhet med känslokyla.

Jag menar så här: Om någon till exempel är ledsen för att morfar dött så kan jag bara försöka finnas där för den personen i stället för att börja pladdra om dödsfall jag varit med om eller få kalabalik i skallen av den läskiga situationen jag hamnat i för att den där människan känner sorg.

Jag är ju inte ansvarig för hur den andre känner, inte heller för morfars död, och personen behöver säkert bara någon som lånar den ett öra en stund. Inte nån som kommer rabblandes med en massa lösningar utan grund eller bara drar rätt vad det är... Jag säger inte alls att ni är så, bara att jag var rätt mycket så förut.

snuggelhund skrev:Jag tycker inte att jag har svårt med att känna sympati.
Men allra lättast har jag att känna sympati för människor som jag kan känna igen något av mig själv i.

Word!

popen skrev:

snuggelhund skrev:Jag tycker inte att jag har svårt med att känna sympati.
Men allra lättast har jag att känna sympati för människor som jag kan känna igen något av mig själv i.

Word!

Ett ord till.

... och har aldrig märkt inte skulle gälla "NT" i samma mån.

Varför har de i större delen av mitt liv haft så lätt att förstå varandra och så svårt att förstå mig till exempel?

KrigarSjäl skrev:Svar: nej, aspergare har inte svårare än andra att känna empati, sympati, medkänsla.
Däremot finns det en seglivad myt som säger att vi är känslokalla, jag gissar att det har med vår ibland stela och bristande mimik att göra.
NTs kan alltså inte läsa vårt kroppsspråk och misstar vår rakhet med känslokyla.

+1

Kunde inte sagt det bättre själv, dessutom saknar vi inte heller förmågan att känna samvetskval, eller viljan att rätta till det/be om förlåtelse när vi vet att vi gjort något fel/betett oss illa, vilket annars också är en myt som jag hört på vissa håll.

KrigarSjäl skrev:Svar: nej, aspergare har inte svårare än andra att känna empati, sympati, medkänsla.
Däremot finns det en seglivad myt som säger att vi är känslokalla, jag gissar att det har med vår ibland stela och bristande mimik att göra.
NTs kan alltså inte läsa vårt kroppsspråk och misstar vår rakhet med känslokyla.

Snyggt sammanfattat. Instämmer helt och fullt.

Många med AS är deprimerade och iaf är det så för mig att jag blir likgiltig för det som händer runt i kring mig p g a att jag har fullt upp med att överleva själv.