någon mer här som har något i den stilen??

Hej!

Jag har också daglig verksamhet och det fungerar bra. Fast jag jobbar inte jobbinriktat.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag har DV på en 4-H gård och det fungerar bra, jag gillar ju djur.

Den är inte på något sätt arbetslivsinriktat.

Slog ihop två trådar om samma ämne.

Flyttade tråden.

Jag har inte DV, men går på Gemet, samarbete mellan Psyk, Försäkringskassan och en till, där håller vi på med silversmide (finns olika man kan välja). Gör för närvarande en kejsarlänk/kungslänk.

Vad är det för ställe? Alltså, vilka är de till för?

I min kommun har man tagit bort allt som var till för att ge långtidssjukskrivna/sjukpensionärer en vettigt fritid. Förr fanns typ DV för alla sådana, men nu har de kastats ut. På dessa platser har man i stället tagit in FAS3:are som ska tvingas sy läderväskor, och invandrare som numer ska tvingas till samma sak. Plus alla som går på bistånd som då inte ska ha en meningsfull dag, utan där sysselsättningen är ett tvång om de ska få bistånd.

I stället borde de ju för fan få lägga sin tid på att söka jobb, lösa sina problem. Om de ska ut på sysselsättning, varför inte betala UTBILDNING i stället för att låta dem sy läderväskor??? "Kreativa" passar mycket bättre för långtidssjuka som inte har en vettig sysselsättning alls.

Provade några dagar på ett ställe som visade sig vara ingenting. Ensam eller med en jobbig typ. Satt mest ensam och undrade när det började och vad man skulle göra. Tillslut gick jag och frågade rakt ut, "vad ska jag göra?" och fick svaret "vad vill du göra?" Sa något och fick "det kanske vi kan göra någon gång", sen fortsatte tanten med sitt pappersjobb. Jag stod där lika förvirrad över vad som skulle göras. Gick inte dit fler gånger.

Andra stället var ett "pyssel" ställe. Där stod jag ut ca 20min.
Fanns målar rum och glas-smältarrum. Ett litet video/bokrum att "koppla av i" (intill ytterdörr och huvudkorridoren...lagom tyst där). Båda ställen hade STORA kök/matrum och nästan tvingade en att delta i måltiderna och tillagningen. Var som att lunchen var rasten och tvärtom. "jobba" 30min och ha "rast" i 5-6 timmar...

Nä, ska det bli något får det bli "ute", dvs hitta något själv och få LSS att ge dom bidrag för att man är där.

aspiemelly skrev:Provade några dagar på ett ställe som visade sig vara ingenting. Ensam eller med en jobbig typ. Satt mest ensam och undrade när det började och vad man skulle göra. Tillslut gick jag och frågade rakt ut, "vad ska jag göra?" och fick svaret "vad vill du göra?" Sa något och fick "det kanske vi kan göra någon gång", sen fortsatte tanten med sitt pappersjobb. Jag stod där lika förvirrad över vad som skulle göras. Gick inte dit fler gånger.

Har varit med om liknande saker. Trist bemötande är det. Man känner sig inte välkommen alls.. Det jobbiga med situationen är att man tror att man gjort något fel eftersom man blir så illa behandlad. Varför tar de överhuvudtaget emot en person som de struntar fullständigt i och kanske bara utnyttjar istället ? I mitt fall gick det så långt att jag skrev ett brev till kommunen och klagade vilket resulterade i att jag blev bortplockad från arbetsplatsen ! (Det kändes ju inte heller helt bra eftersom jag har svårt att se vad jag gjorde för fel. Är inte det rätta att plocka bort de som felar ?). Effekten av behandlingen är att man känner sig rätt så värdelös som samhällsmedborgare.

aspiemelly skrev:Nä, ska det bli något får det bli "ute", dvs hitta något själv och få LSS att ge dom bidrag för att man är där.

Hur ska det gå till ? Man verkar inte vara välkommen någonstans överhuvudtaget.

Sist har jag bara en fundering, LSS är en lag. Hur ska man få en lag att ge en arbetsplats ett bidrag för att någon är där ?

Grimuald skrev:Effekten av behandlingen är att man känner sig rätt så värdelös som samhällsmedborgare.

Man undrar om inte det är ett syfte de har, att se till att folk känner sig så nere att man kan få dem till att utföra vilka slavjobb som helst...

Man försökte pracka på mig daglig verksamhet och LSS-åtgärder när jag var tonåring och hade fått diagnosen, men som tur är var jag en rabiat individualist redan då och förstod intuitivt att den skiten inte var för mig.

Jag är glad för det idag kan jag säga. Det betyder att jag inte blivit indoktrinerad till handikapperi av omsorgsbranschen som så många andra aspergare som fått diagnos i tidig ålder.
En del har ju för h-e blivit socialiserade till muppar av sin omgivning.