csharp skrev:...
vem vill anställa en zombie?

Skräckregissörer?

barracuber skrev:

csharp skrev:...
vem vill anställa en zombie?

Skräckregissörer?

nyx skrev:Vill man så kan man.

Tänk om det verkligen var så enkelt...

om jag kunde vara vid mer medvetande än en zombie så skulle jag säkert kunna jobba mer än inte alls men just nu väntar jag på behandling för att bli lite "piggare" så jag inte släpar omkring och halvsover

vet inte vilken arbetsgivare som skulle vara nöjd med en halvt medvetslös anställd

får lite prestationsångest av att inte ens kunna hålla sig vaken på jobbet också

har man provat kaffemaskinens totala kapacietet i antal bryggningar per dag och häller i sig kaffe utan att man blir piggare så ger man upp lite


sen blir det ibland sura miner bland kollegor när man dricker upp allt kaffe konstant och inte alltid orkar brygga nytt

Pemer skrev:

nyx skrev:Vill man så kan man.

Tänk om det verkligen var så enkelt...

Precis. Eller att man hade kunnat tagga ner lite medan man ännu kunde så att allt inte hade slutat med att man inte kan jobba.

csharp skrev:om jag kunde vara vid mer medvetande än en zombie så skulle jag säkert kunna jobba mer än inte alls men just nu väntar jag på behandling för att bli lite "piggare" så jag inte släpar omkring och halvsover

vet inte vilken arbetsgivare som skulle vara nöjd med en halvt medvetslös anställd

får lite prestationsångest av att inte ens kunna hålla sig vaken på jobbet också

har man provat kaffemaskinens totala kapacietet i antal bryggningar per dag och häller i sig kaffe utan att man blir piggare så ger man upp lite


sen blir det ibland sura miner bland kollegor när man dricker upp allt kaffe konstant och inte alltid orkar brygga nytt

Sådan var jag också innan! Har du perioder under dygnet när du är lite piggare?

jag är lite piggare nu än när jag jobbade

när jag jobbade så kände jag mig halvvaken jämt och kämpade med att hålla mig vaken under dagarna

när jag kom hem från jobbet ville jag helst sova men försökte hålla mig vaken till 20-21 tiden eftersom man va tvungen tex att diska, tvätta eller städa men det var en kamp det med

oavsett hur mycket jag sov så kände jag mig aldrig pigg och utvilad och så är det iofs fortfarande

nu när jag inte jobbar så är jag trött men inte lika utmattad som när jag jobbade

jag vill helst sova eller vila men håller mig iallafall vaken hela dagen utan att råka somna som jag gjorde när jag jobbade

går jag inte upp ur sängen kan jag halvsova hela dagen

kanske kan bli lite piggare på kvällen men isåfall lite och vet inte ens om jag kan kalla det pigg utan kanske bara mer vaken

har svårt att somna också även fast jag är supertrött och gäspar

vet inte om tröttheten beror på adhd
(läkaren skrev något om hypersomni också)

Jag tror att många av oss kan, om dom vill.

Att inte acceptera den muppstämpel som sätts,
att inte tro på att vara arbetsoförmögen och onödig!

Utan istället inse sina förmågor, för det finns!
Att inte låta låta diagnosen bli ett hinder, utan ett redskap!
För att få det stöd och den tid som kanske behövs för att hitta en väg
till den självständighet och självkänsla ett arbete innebär.

Jag blir förbannad!
Det är slöseri med liv och resurser...
Som om det skulle krävas social kompetens överallt....

Juddy skrev:

Pemer skrev:

nyx skrev:Vill man så kan man.

Tänk om det verkligen var så enkelt...

Precis. Eller att man hade kunnat tagga ner lite medan man ännu kunde så att allt inte hade slutat med att man inte kan jobba.

Eller om man hade fått jobba.

Vilket då också innefattar antagbara villkor och former för både plugg och jobb. Fler än bara aspergare skulle må väl av ett djävligt mycket ödmjukare samhälle på det området. Som har sagts här många gånger förut.

Däremot måste jag säga att jag orkar inte längre försöka förstå de här gökuren som dyker upp då och då och gal "man kan om man bara vill". Jag har ännu inte sett någonting som tyder på att de har sett tillräckligt mycket av vad folk vill, kan eller får för att veta vad de gal om. Det blir bara galet.

nyx kanske inte är ett sådant gökur ändå. Inlägget ovan var bra att det kom.
Det kan säkert vara så att många av de yngre bland oss skolas in i oduglighet. Den mentaliteten ser man ju också på att många äldre bland oss vägras jobb och sådant enbart på grund av diagnosen eller till följd av irrelevanta personliga egenskaper.

Men skulden för en inskolning i oduglighet kan fortfarande inte läggas på offret!!! Skuldkänslor för övergrepp som andra har begått mot en gör ingen människa duglig. Det är politiker, skol- och vårdfolk, arbetsgivare och allmänhet som ska kritiseras, upplysas och bearbetas tills de ger sig.

Linblomma skrev:Undersköterska och timanställd inom vården, vilket är den sämsta anställningsformen för mig. Ofta kan de ringa och be mig hoppa in för någon med kort varsel, vilket gör mig mycket orolig och ångestfylld. När jag har haft schema, tex som semestervikarie, mår jag mycket bättre, men oroar mig fortfarande över allt som kan hända.

Trots mina problem att förstå det social, kallprata och titta folk i ögonen så är jag populär bland de vårdtagare som jag möter. Ofta har jag fått beröm för att jag är trevlig, lugn och lätt att prata med. Jag blir alltid lika förvånad när jag får höra sådana saker då jag själv tycker att jag bara säger konstiga saker, stressar och stirrar på folk

Har ganska dålig inkomst och får inga pengar från a-kassa eller liknande, då jag helt enkelt inte har energi till att leta upp om jag faktiskt skulle kunna få bidrag. Ska till vuxenhabiliteringen för första gången om en vecka, och hoppas att de kan hjälpa mig med den saken där.

Jo, jag har Asperger, har nyligen blivit diagnostiserad.

Samma som jag. Med vilken sorts vårdtagare jobbar du med?

nyx skrev:Jag tror att många av oss kan, om dom vill.

Att inte acceptera den muppstämpel som sätts,
att inte tro på att vara arbetsoförmögen och onödig!

Utan istället inse sina förmågor, för det finns!
Att inte låta låta diagnosen bli ett hinder, utan ett redskap!
För att få det stöd och den tid som kanske behövs för att hitta en väg
till den självständighet och självkänsla ett arbete innebär.

Jag blir förbannad!
Det är slöseri med liv och resurser...
Som om det skulle krävas social kompetens överallt....

Jag tyckte att det mesta kändes ganska hopplöst när jag fick diagnosen för ca 5 är sedan.. Men efter gymnasiet så sökte jag iaf flera jobb och förvånansvärt nog så fick jag ett också!

Men efter att ha fått sparken från 2 arbetsplatser och fått lov att säga upp mig från en tredje pga vissa svårigheter som jag antar har med asperger att göra(och det är INTE den sociala biten!!) så börjar man känna sig rätt värdelös i arbetslivet..
I augusti började jag dock studera till naturguide och from på måndag och 7 veckor framåt ska jag ut på praktik. I tankarna pendlar jag mellan tankarna "det ska nog gå bra, jag ska ju göra mitt bästa(som alltid), det här fixar jag!" och "varför skulle det funka nu när det aldrig funkar annars??"

Vill ställa en fråga till alla här också..
Är jag den enda aspergaren här som Inte har sociala svårigheter och som Gillar att umgås mycket med andra???

mutuldus skrev:Är jag den enda aspergaren här som Inte har sociala svårigheter och som Gillar att umgås mycket med andra???

Jag har inte så värst stora sociala svårigheter (mestadels missuppfattningar) och jag gillar (och mår bra av) att umgås med andra.