Hej

Jag har börjat nätdejta för att träffa mannen i mitt liv. Jag är less på att ständigt vara ensam. Även om det är skönt att vara ensam ibland, vill jag ha någon. För just nu är jag helt ensam, utan vänner.
Så fort jag börjat chatta med en kille på nätet och börjat gilla honom, ryggar jag tillbaka, blir rädd och slutar skriva. Jag är rädd för vad han ska tycka om mig, för att jag är annorlunda, även om jag skrivit det på min presentation. Blir även rädd och nervös för vad jag ska skriva, "vad förväntar han sig att jag ska skriva?" Alla killar som jag chattat med har varit NT.

Jag undrar hur ni träffade er flick/pojkvän?
Är han/hon NPF eller NT? Vilket föredrar du?
Funkar nätdejting för er? Förstår ni allt som skrivs (ironi tex)?

Jag har hört att man inte ska leta efter någon som är lik en, utan snarare tvärtom. Är man för lika varandra, är risken för konflikter större och man har inte mycket utbyte av varandra. Vad säger ni?

Förlåt om det redan finns en liknade tråd, men jag kunde inte hitta :s

Väl mött!
NeeKee


Moderator: Kompletterade rubriken för större tydlighet.

Jag tror att man behöver vara lika med vissa saker, och olika med andra. Exakt vad som ska vara lika eller olika, varierar säkerligen.

Men t.ex. social bakgrund (klass, uppväxtmiljö o.s.v.) har jag fattat kan vara lämpligt om det är rätt lika.

Vissa egenskaper/intressen kan komplettera varandra om de är olika, andra skär sig totalt om de är för olika.

Man kanske inte vill vara ihop med någon som älskar jordenruntresor om man själv hatar att resa, eller att som vänsterpartist bli tillsammans med en moderat. Det KAN fungera, men det kan gå åt helvete också.

Vissa som t.ex. städar helt olika, kan komplettera varandra bra, men när även andra egenskaper spelar in, så kan det också bli så att man retar sig på att den andra "städar fel" i stället för att man kompletterar varandra genom att fokusera noggrannhet på olika saker. Det är ett exempel på att även annat spelar in så att man inte kan säga att "det är bra om det här är lika/olika".

Min partner träffade jag på midsommar bland raggare på High Chaparrall (vi "tillhörde" båda s.k. motorburen ungdom/bonnraggartyper, fast bodde i varsin stad på varsin sida av GBG [4 mil norr om resp 2 mil söder om], men "alla" åkte till High Chap på midsommar efter att Öland stängts för "raggare", och då träffades vi). Vi fann varandra direkt, ögonblickligen skulle man kunna säga, men blev inte ihop förrän 6 år senare. För oss är det tydligt hur vissa saker kan komplettera och vara bra en viss tid, för att övergå till irritationsmoment, och sedan tillbaka igen. Detsamma gäller likheter som man kan reta sig på fast man alltså själv är likadan.

Jag kommer inte alls från en uppväxtmiljö där man ens skulle tänka sig att dottern skulle börja umgås med raggare och intressera sig för veteranfordon och mekande.

Tillägg: Min partner är NPF-ig, men inte så mycket att det blir handikappande eller att han inte klarar jobb och skaffa de vänner han vill ha. Han är totalt öppen för att folk får vara hur de vill när det gäller sådant som att vara udda eller annorlunda.

Nätdejting vet jag ingenting om, det har aldrig varit aktuellt för mig. Jag träffade min partner första gången 1992, och sedan träffades vi ute på tillställningar. Han har aldrig sysslat med internet förrän jag drog hit dator (fast han hade en vic 64 tidigt - av en slump - hans pappa fick en på jobbet).

NeeKee skrev:Jag undrar hur ni träffade er flick/pojkvän?
Är han/hon NPF eller NT? Vilket föredrar du?
Funkar nätdejting för er? Förstår ni allt som skrivs (ironi tex)?

Jag har hört att man inte ska leta efter någon som är lik en, utan snarare tvärtom. Är man för lika varandra, är risken för konflikter större och man har inte mycket utbyte av varandra. Vad säger ni?

Jag träffade min kille via det här forumet. Någonting som jag är otroligt glad över! Bästa någonsin.

När det gäller nätdejting så är ironi svårt att förstå, om det inte blir otroligt uppenbart. Många skriver ju ironiska meningar på ett väldigt uppenbart sätt och då är det inga problem. Men om någon skriver/säger det ironiska utan att på något sätt göra det tydligt för mig, då märker jag inte att det är ironi.

Jag har många gånger hört och läst att man ska hitta sin motsats när man letar efter en partner, men det har inte fungerat för mig.

NeeKee skrev:Hej
Jag har börjat nätdejta för att träffa mannen i mitt liv. Jag är less på att ständigt vara ensam. Även om det är skönt att vara ensam ibland, vill jag ha någon. För just nu är jag helt ensam, utan vänner.
Så fort jag börjat chatta med en kille på nätet och börjat gilla honom, ryggar jag tillbaka, blir rädd och slutar skriva. Jag är rädd för vad han ska tycka om mig, för att jag är annorlunda, även om jag skrivit det på min presentation. Blir även rädd och nervös för vad jag ska skriva, "vad förväntar han sig att jag ska skriva?" Alla killar som jag chattat med har varit NT.

NeeKee skrev:Jag undrar hur ni träffade er flick/pojkvän?
Är han/hon NPF eller NT? Vilket föredrar du?

Jag är NPFig (se min signatur) men min fru är NT. Även om hon är NT har hon upplevt en hel del utanförskap och annorlundaskap under uppväxten pga olika saker, även om de inte är NPF-relaterade. Kanske därför hon lättare kunde gilla mig.

Eftersom jag i min NPFighet lätt blir passiv, försiktig och reflekterande (inte nödvändigtvis dåliga egenskaper) är det bra att min fru är mera framåt och kraftfull. Det leder till att grejer händer, saker blir gjorda. Hon är handligskraftig och utåtriktad, samtidigt gillar hon inte ytlighet och tuffhet utan mera mjuka värden. Så hon hittade nog en självfrände i mig. Hon och jag delar väldigt mycket varandras värderingar. Hon har också fått stå ut med många av mina mentala kriser. Många hade säkert schappat men hon har stannat kvar. Det är nog ett bevis på kärlekens styrka. Så NT - NPF behöver inte alltid vara något hinder!

NeeKee skrev:Funkar nätdejting för er? Förstår ni allt som skrivs (ironi tex)?

Har aldrig testat det.

NeeKee skrev:Jag har hört att man inte ska leta efter någon som är lik en, utan snarare tvärtom. Är man för lika varandra, är risken för konflikter större och man har inte mycket utbyte av varandra. Vad säger ni?

Är man för lika varandra riskerar förhållandet att dö ut, liksom bli för tråkigt och urvattnat. Men detta är ingen naturlag - ibland funkar det.

Motpoler har större chans att skapa ett dynamiskt spännande förhållande.

Om man är för lika varann kan man iofs förbli kompisar men passionen riskerar att försvinna. Det är iofs även en risk i alla förhållanden där man inte uppskattar vad man har och aldrig kan vara nöjd. Man kanske är påverkad av medias bild av hur folk ska se ut för att vara tillräckligt sexiga och tilltalande. Medias bild - skönhetsideal, sexideal, perfektionskrav på kroppar osv - tror jag kan förvränga huvudet på många. Medias bild leder till att varje individs krav på motparten höjs till en orimlig nivå. Det är en skev och verklighetsfrämmande bild och leder tyvärr till många spruckna förhållanden och stor ensamhet.

Tack för alla svar! Det hjälpte faktiskt en del