En teaterföreställning om en kvinna med AS visas just nu i Malmö.

http://www.malmodramatiska.se/aktuella_ ... ningar/127

Har någon sett den? Vad tycker ni?

Jag såg den och är kluven. Vad vill de förmedla? Vad vill de säga publiken? Vem är den tänkta publiken? Varför fanns en alkoholiserad mor med? Varför var agresiva tankar om att skada så uttalade? Men jag kanske tänker för mycket. Kanske är en bild tillräckligt?

Det var en intressant upplevelse. Jag satt och grät när publiken skrattade, och skrattade så jag skakade när publiken var tyst. Det svåraste var att inte korrigera övriga publik i foajen när jag hörde dem tala okunnigt och fördomsfullt om AS och dess sociala orsaker...

Det var en intressant bild av hennes kapacitet och vilja och hennes möte med manliga och kvinliga tanter på FK och AF som gjorde att hon inte kom till sin rätt.

Det var ganska väl spelat, särskilt hade hon jobbat mycket med kroppsspråk, gester, röstmelodi, mimik. Men hon föll ur roll lite emellanåt, och en gång sa hon fel namn på en karaktär, vilket slog gnistor i min strukturfascistiska hjärna...

Låter som en bra förklaring till varför man inte ska se pjäsen. Det kan aldrig bli bra om de som ska framställa pjäsen själva inte har någon vidare koll. Men det är typiskt teáááterfolk; de tror att de är såå vidsynta och såå intellektuella.
Själv skulle jag bli höggradigt förbannad av att höra kulturkoftornas & de blåhåriga kärringarnas snack efteråt... 072

Jag har inte sett pjäsen.

pH skrev:Men hon föll ur roll lite emellanåt, och en gång sa hon fel namn på en karaktär, vilket slog gnistor i min strukturfascistiska hjärna...

Fast kan det inte vara så att det stod så i manus, mao att hon skulle säga fel. (Vilket är ett relativt vanligt drag)
Annars så är det väl också så att pjäsen skildrar Annikas egen historia. (Om den är baserad på en riktig person vill säga) Jag tycker det verkar som att så fort någon gör en pjäs eller liknande om AS, så verkar folk tro att personen gör anspråk på att vara en allomfattande beskrivning.

Nu efter lite tid känner jag mig mer positiv. Den vore nog bra att se för ett gäng "tanter". Föe att de skall få ett hum om hur "vi" kan tänkas möjligen fungera, för att förstå att vi är verkliga och för att fatta hur mycket de kan skada oss. Fler tanter till teatern. Då återstår bara frågan hur man skall få dem att titta utanför sina egna fördomar...

pH skrev:Nu efter lite tid känner jag mig mer positiv. Den vore nog bra att se för ett gäng "tanter". Föe att de skall få ett hum om hur "vi" kan tänkas möjligen fungera, för att förstå att vi är verkliga och för att fatta hur mycket de kan skada oss. Fler tanter till teatern. Då återstår bara frågan hur man skall få dem att titta utanför sina egna fördomar...

Tanterna är redan där. Teááátern är en av medelklassens domäner.
Gå på teatern och kika dig omkring i foajen får du se...
Mycket blått hår, mycket rödvin, mycket bruna kavajer...

Jo, det var lite det som var poängen. Skall man lära någon något bör man ju vara där de är. Tanterna är på teatern, då skall man söka lära dem där. Då återstår som sagt bara problemet med att få dem att titta över den snäva horisont som utgörs av kanten på ett vinglas, ett par halvmåneformade glasögon och en förment öppenhet och fördomsfrihet. Eller mindre fördomsfullt uttalat: Hur får man dem att nyfiket tänka och se i nya banor?

pH skrev:Eller mindre fördomsfullt uttalat: Hur får man dem att nyfiket tänka och se i nya banor?

Lägg LSD i deras rödvinsglas?

Problemet är väl att så många tanter är så väldigt NT att de mest går på teatern som en ursäkt för att umgås och få skvallra i pausen, och i värsta fall t.o.m. under föreställningen.

Kvasir skrev:Problemet är väl att så många tanter är så väldigt NT att de mest går på teatern som en ursäkt för att umgås och få skvallra i pausen, och i värsta fall t.o.m. under föreställningen.

Ja, det är det intrycket man får när man hör tugget i foajen.

KrigarSjäl skrev:

Kvasir skrev:Problemet är väl att så många tanter är så väldigt NT att de mest går på teatern som en ursäkt för att umgås och få skvallra i pausen, och i värsta fall t.o.m. under föreställningen.

Ja, det är det intrycket man får när man hör tugget i foajen.

Det var inte menat som bara fördom, utan jag har läst artiklar (i dagspress) där kvinnor själva säger att väldigt många kvinnor använder teaterbesök och liknande kulturevenemang på det sättet. Jag har också själv sett fall där två yngre tjejer som är kompisar går på samma kvällskurs i akvarell och sedan egentligen bara sitter och skvallrar med varandra hela terminen och målar lite pliktskyldigt och ointresserat under tiden. Läraren på den kursen förstod ingenting.

Kvasir skrev:Problemet är väl att så många tanter är så väldigt NT att de mest går på teatern som en ursäkt för att umgås och få skvallra i pausen, och i värsta fall t.o.m. under föreställningen.

Hatar den attityden:
- Folk som går på teatern utan att bry sig om pjäsen
- Folk som går på klassiska konserter utan att bry sig om styckena
- Folk som går på konstutställningar utan att vara intresserad av konsten

Fy fan för människor som konsumerar kulturella upplevelser utan att försöka uppleva något, bara för att göra det till en social angelägenhet för deras jävla medelklassklubbar.

Bjäbbmonstret skrev:
Fy fan för människor som konsumerar kulturella upplevelser utan att försöka uppleva något, bara för att göra det till en social angelägenhet för deras jävla medelklassklubbar.

Jo, i vissa fall är det nog så, speciellt sådant som har fått en finstämpel på sig, som klassisk musik och konstutställningar. Men jag fick känslan, bl.a. av någon artikel jag läste, att det ofta inte handlar om det heller, utan bara att två tre väninnor helt enkelt vill träffas, och av någon anledning gör det genom att gå på t.ex. teater. En gissning skulle kunna vara att det är ett sätt att smita ifrån familjen, att de kan få "godkänt" för teaterbesök, men inte för att träffa vänninorna. Förmodligen förekommer liknande saker även med män som går på sport och liknande, fast kanske inte lika mycket.

Kvasir skrev:
Det var inte menat som bara fördom, utan jag har läst artiklar (i dagspress) där kvinnor själva säger att väldigt många kvinnor använder teaterbesök och liknande kulturevenemang på det sättet. Jag har också själv sett fall där två yngre tjejer som är kompisar går på samma kvällskurs i akvarell och sedan egentligen bara sitter och skvallrar med varandra hela terminen och målar lite pliktskyldigt och ointresserat under tiden. Läraren på den kursen förstod ingenting.

Typiskt beteende för höns, som jag skrivit om tidigare.

Jaha, nu har jag också sett den. Tyckte den var bra, faktiskt, men är lite osäker på om den bara uppfattades som lyteskomik eller inte. Jag tyckte den var ganska tragisk, men majoriteten i publiken verkade mest flabba.

Har oxå sett den nu. Tyckte den var mkt. bra; pricken över I:et. Jag hade lite svårt o. hänga med i början, men beror min AS., antar jag. Upplevde oxå att publiken skrattade mkt. o. humorn var viktig, men ibland skrattade publiken då det inte var ngt. att skratta åt ,tyckte jag. Tyckte tjejen spelade rollen oerhört bra för att inte själv ha AS.