http://svt.se/2.144178/1.2242112/vem_ar ... os=extra_0

länken skrev:SVT2 20:00 Annas eviga
Del 6 av 8. Är jag sjuk eller är jag frisk? Var går gränsen för psykisk sjukdom? Är det så att "galenskap" i vissa lägen kan vara ett normaltillstånd och till och med nödvändigt för att klara av och tackla verkligheten? Har vi för snäva ramar kring vad som ska uppfattas som sjukt eller galet i vårt samhälle? Gäster är Caroline af Ugglas, artisten som nyligen kom ut med en självutlämnande bok med samtal hon haft med sin terapeut. Journalisten Arvid Lagercrantz, som sedan många år är diagnostiserad med en bipolär sjukdom. Och så psykiatern Åsa Nilsonne, som ju som läkare ska avgöra vem det är som är frisk eller sjuk. Programledare: Anna Lindman Barsk.

Om ni stannar kvar framför TV:n efter Annas eviga-programmets slut så börjar kl 20.30 nästa program som heter "lifvet" som handlar om ångest och fobier. i samma kanal SVT2.

Själv får jag nog kolla reprisen senare i veckan eftersom jag ska på Attentions cafékväll i kväll.

mvh Noli

Just som SVT, som jag skrev i annan tråd, visat en dokumentär om en tidigare tydligt galen kvinna, som verkade syfta till att visa att man kan vara (verka) fullständigt normal och ändå ha en sån historia bakom sig. Och samtidigt som Aftonbladet skriver artiklar på liknande tema.

Är det en händelse som ser ut som en tanke eller drivs det hela av att SVT planerat in några program på det temat till det här månadsskiftet?

Noli skrev:Själv får jag nog kolla reprisen senare i veckan eftersom jag ska på Attentions cafékväll i kväll.

Annars finns programmen med största sannolikhet på svtplay.se

Fan, jag önskar jag hade möjlighet att komma till Attention...

Kl 20.30 i SVT 2 i kväll ska "Annas eviga" handla om lycka och om att välja lycka.
Här är länken:

http://svt.se/2.127646/annas_eviga?lid= ... from=tabla

kl 20.30 i samma kanal ska "Lifvet" handla om stress.

Själv kommer jag att kolla på repriserna eller i SVT Play i efterhand eftersom jag ska på Attentions cafékväll i kväll.

mvh Noli

länken skrev: Har vi för snäva ramar kring vad som ska uppfattas som sjukt eller galet i vårt samhälle?

Det är tyvärr ofta den slutsats man verkar vilja komma till, åtminstone antydningsvis. I praktiken är dock mycket vanligare att man i vården blir avfärdad och inte tagen på allvar, trots att man kanske är allvarligt sjuk. Svåra tillstånd beskrivs som normala.

Det uteslutar dock inte att det samtidigt i andra avseenden är så att man betraktar normala egenskaper som sjukliga eller på annat sätt negativt avvikande, inte minst AS-egenskaper. Men ändå, varför är det så sällan man tar tag i problemet att sjukvården avfärdar verkligt svåra tillstånd? ("Så är det för alla", "alla är trötta ibland", "det är normala tonårsproblem", "det är för att du känner efter för mycket" etc.)

Altus skrev:

länken skrev: Har vi för snäva ramar kring vad som ska uppfattas som sjukt eller galet i vårt samhälle?

Det är tyvärr ofta den slutsats man verkar vilja komma till, åtminstone antydningsvis. I praktiken är dock mycket vanligare att man i vården blir avfärdad och inte tagen på allvar, trots att man kanske är allvarligt sjuk. Svåra tillstånd beskrivs som normala.

Det uteslutar dock inte att det samtidigt i andra avseenden är så att man betraktar normala egenskaper som sjukliga eller på annat sätt negativt avvikande, inte minst AS-egenskaper. Men ändå, varför är det så sällan man tar tag i problemet att sjukvården avfärdar verkligt svåra tillstånd? ("Så är det för alla", "alla är trötta ibland", "det är normala tonårsproblem", "det är för att du känner efter för mycket" etc.)

Precis.

Har inte sett något av programmen, men vet att den där sortens förenkling är vanlig nog.

Någon borde forska på hur mycket ont den gör folk när den stimulerar både vårdfolk och andra att förringa allvarliga problem och samtidigt på en lömsk bakväg patologisera allt fler av de sätt folk är på, tvärtemot vad de som har förförts av den säger.