Att söka konflikter
60 inlägg
• Sida 3 av 3 • 1, 2, 3
av ford » 2010-12-08 18:42:30
jonsch skrev:Jag tänkte ju så här:
Läsa kioskromaner då? Och popvetenskap eller för all del tyngre litteratur? Eller supa sig svensk eller ragga de kvällar allt känns tomt och innehållslöst?
Blir det för långt från ämnet för att du skall vilja ha det i tråden, forden?
Funkar inte för mig, jag är väldigt aktiv och rastlös av naturen och klarar inte ens av att sitta framför TVn någon längre tid, därför att det får mig att känna mig passiv och frustrerad (att sitta vid datorn är en helt annan sak, för då aktiverar man sig på ett helt annat sätt än vid TVn).
av ford » 2010-12-08 18:48:13
tahlia skrev:ford skrev:Med den "värsta" formen av provokationer kan väl t.ex. menas att starta x antal tramstrådar på rent jävelskap, bara för att se hur länge det håller innan det får konsekvenser, samtidigt som man går igång på det och får en kick dels av att lyckas driva folk till vansinne, men även av att försöka balansera precis på gränsen till vad folk pallar med, samt av att bemöta folks irritation.
Moget?
-Nej, men däremot ett skolexempel på vad jag delvis menar.
Nej.. inte moget. Men ett sätt att "blow off steam" (i brist på adekvat svenskt uttryck). Om du ser det som ett problem (vilket tycks vara fallet) så behöver du hitta andra sätt att stimulera dig och/eller att göra dig av med aggressioner och frustration. För vissa fungerar fysisk aktivetet så som träning av olika slag. Andra bloggar...
Du behöver hitta något annat som fungerar lika effektivt för dig i de situationer du nämner.
I normalfallet är jag en ytterst fysiskt aktiv människa, som både har ett fysiskt arbete, tränar/motionerar på min fritid och tar långa cykelturer/promenader. Visserligen får det mig att må bra, men det fungerar inte som "säkerhetsventil", när man behöver tjafsa/bete sig som en fjortis.
Det verkar som om denna säkerhetsventil måste vara någon form av social interaktion, antinget IRL, eller på nätet.
Och precis som både jag och många här spekulerat i så kan det mycket väl ha något att göra med behovet av att få känna makt och kontroll på ett eller annat sätt, samt av att få synas.
Dessa behov tror jag ligger så djupt rotade i min personlighet så att det faktiskt inte är särskilt mycket att göra åt det, mer än att kanalisera ut det på ett konstruktivt sätt med , men det är just det som är det svåra.
av rdos » 2010-12-08 21:09:13
atoms skrev:rdos skrev:Omoget? Snicksnack. Psykologiska trauma? Snicksnack igen.
Nej, att vilja hamna i livliga dispyter är ett medfött drag. Hör antagligen ihop med en preferens att hellre vilja lösa konflikter än att sopa dem under mattan. Det verkliga helvetet brukar bryta ut när någon med auktoritära metoder försöker stoppa en konflikt.
Du missar en avgörande sak; ford säger ju att han skapar konflikter.
Det är väl klart. Man skapar konflikter på områden där det råder osämja / skillda åsikter, som t.ex. invandring eller politik. Varför tror du annars att dessa områden ständigt kommer upp här??
av rdos » 2010-12-08 21:13:05
Alien skrev:rdos skrev:Omoget? Snicksnack. Psykologiska trauma? Snicksnack igen.
Nej, att vilja hamna i livliga dispyter är ett medfött drag. Hör antagligen ihop med en preferens att hellre vilja lösa konflikter än att sopa dem under mattan. Det verkliga helvetet brukar bryta ut när någon med auktoritära metoder försöker stoppa en konflikt.
Detta låter som [WikiSve]trotssyndrom[/WikiSve] (ODD):http://user.tninet.se/~fxg297r/nep_trotssyndrom_och_uppforandestorn.htmFörargar ofta andra med avsikt
Skyller ofta på andra för egna misstag eller dåligt uppförande
Är ofta lättretad och stingslig
Är ofta arg och förbittrad
Visst finns det likeheter med ODD. Att skylla sina misstag på andra är dock inte typiskt. Snarare är det nog mer typiskt att ta på sig själv för mycket ansvar.
Alien skrev:65% av barn med ADHD har också ODD läste jag. Undrar om det kan höra ihop med AS också.
Inte lätt att uppfostra ett barn med ODD:http://user.tninet.se/csz433c/homepages/evah/parentingtheatriskchildSWE/html/trotssyndrom.htmTypiskt för barn med Trotssyndrom är att de har en dålig impulskontroll. Källan till denna störning ligger i barnets oförmåga att kontrollera sina impulser vilka uppstår genom hans drift för social dominans. Denna drift får honom att alltid vilja vara ledare och därmed kunna utöva makt över andra människor. Detta begär av att ha makt över andra är också den bakomliggande orsaken till varför dessa barn är så manipulativa och njuter av att reta upp andra.
Obehandlad ODD kan leda till [WikiSve]Uppförandestörning[/WikiSve] och [WikiSve]Antisocial personlighetsstörning[/WikiSve].
Min högst privata och hemsnickrade teori är att ODD kan kvarstå även i vuxen ålder men utan att övergå i ASPS. Dvs att man inte är amoralisk och utan samvete men impulserna att reta upp el dominera andra finns kvar.
Att utöva makt på andra hör inte heller hit. Däremot att försöka få andra att acceptera sin syn på saker, men det är inte samma sak. Med makt tänker jag att man använder auktoritära metoder av olika slag, och inte att man debatterar in absurdum.
av atoms » 2010-12-08 23:27:53
rdos skrev:atoms skrev:rdos skrev:Omoget? Snicksnack. Psykologiska trauma? Snicksnack igen.
Nej, att vilja hamna i livliga dispyter är ett medfött drag. Hör antagligen ihop med en preferens att hellre vilja lösa konflikter än att sopa dem under mattan. Det verkliga helvetet brukar bryta ut när någon med auktoritära metoder försöker stoppa en konflikt.
Du missar en avgörande sak; ford säger ju att han skapar konflikter.
Det är väl klart. Man skapar konflikter på områden där det råder osämja / skillda åsikter, som t.ex. invandring eller politik. Varför tror du annars att dessa områden ständigt kommer upp här??
Fetmarkerade ett avsnitt (jag bortser helt från påståendet att det skulle vara ett medfött drag).
Problemet som ford beskriver är alltså att han finner nöje i att skapa konflikter och varför du tolkar detta som en preferens att vilja lösa konflikter förstår jag enbart om jag antar att du känner igen dig i det beskrivna beteendet men inte vill vidgå att det är något negativt.
Det som faktiskt kan vara ytterst negativt i beteendet är att det kan resultera i att konfliktskaparen får stryk om det riktas mot fel person.
av ford » 2010-12-09 9:58:41
Grejen är väl den att ni båda har både rätt och fel.
Det jag upplever som ett problem är att jag innerst inne tycker det är roligt att kaxa, provocera och hamna i konflikter i rent nöjessyfte och att jag t.o.m. kan känna ett behov av att få gå folk på nerverna med hjälp av sådant beteende.
Risken att få stryk är dock liten i mitt fall, för jag hatar att slåss och är tillräcligt smart för att "välja mina tillfällen" så att jag inte riskerar att hamna i en sådan situation.
Samtidigt har min konfliktbenägenhet också en positiv sida, nämligen att jag helt klart är av åsikten att verkliga konflikter bör lösas istället för att sopas under mattan och att jag egentligen har förmågan att både vara en god lyssnare och att därefter både förhandla och vara diplomatisk och göra taktiska eftergifter, för att få så mycket som möjligt av min vilja igenom.
Det jag upplever som ett problem är att jag innerst inne tycker det är roligt att kaxa, provocera och hamna i konflikter i rent nöjessyfte och att jag t.o.m. kan känna ett behov av att få gå folk på nerverna med hjälp av sådant beteende.
Risken att få stryk är dock liten i mitt fall, för jag hatar att slåss och är tillräcligt smart för att "välja mina tillfällen" så att jag inte riskerar att hamna i en sådan situation.
Samtidigt har min konfliktbenägenhet också en positiv sida, nämligen att jag helt klart är av åsikten att verkliga konflikter bör lösas istället för att sopas under mattan och att jag egentligen har förmågan att både vara en god lyssnare och att därefter både förhandla och vara diplomatisk och göra taktiska eftergifter, för att få så mycket som möjligt av min vilja igenom.
Re: Att söka konflikter
av Mea » 2010-12-15 21:40:08
ford skrev:Den senaste tiden har jag börjat ransaka mig själv en aning. Jag kan erkänna att en av mina mindre goda sidor är att jag av någon anledning får en kick av att hamna i icke-fysisk konflikt med folk (jag söker alltså inte slagsmål, utan snarare tjafs), i synnerhet då jag är stressad, uttråkad, eller i psykisk obalans.
Ibland kan det verka som att jag tidvis lever för att vara jobbig, provocera, tjafsa om grejer, överklaga/lämna in klagomål på grejer o.s.v.
Det behöver inte endast vara negativt, eftersom det oftast är bra att våga snacka för sig/hävda sin rätt, men det kan få mindre fördelaktiga, sociala konsekvenser, när man letar efter tjafs och tjafsar för tjafsets egen skull alt. njuter av att driva folk till vansinne.
Vid sidan om detta har jag givetvis en massa goda sidor också, om jag får säga det själv (annars hade knappast Tess stannat kvar hos mig t.ex.).
Då jag dock försöker komma tillrätta med denna sida hos mig själv skulle jag faktiskt, fullt seriöst vara intresserad av att få veta vad en amatörpsykologisk analys hade pekat ut för bakomliggande orsak till ett konfliktsökande beteende, ifall man frågar er på forumet?
-Jag söker alltså en seriös diskussion om detta och helst inte centrerat kring mig som person, utan snarare kring konfliktsökande personligheter i största allmänhet.
Jag upplever samma problem! Jag hakar upp mig på ord och formuleringar då jag är uttråkad. Det har inte med en "inre konflikt" att göra, det är mer likt andra börjar prata om vädret då de har tråkigt. Tyvärr sårar mitt sätt att provocera och sedan kan diskussionen leda till något okontrollerbart. Jag formulerar mig mer lillgammalt och nedlåtande och blir faktiskt elakt ärlig. När jag inser att jag sårat personen i fråga är det för sent, skadan är redan skedd. Jag brukar då bli mjukare och skämmas. Men känner igen mig i din beskrivning, även om jag tror att jag var värre förr.
Re: Att söka konflikter
av ford » 2010-12-16 10:55:04
Mea skrev:Jag upplever samma problem! Jag hakar upp mig på ord och formuleringar då jag är uttråkad. Det har inte med en "inre konflikt" att göra, det är mer likt andra börjar prata om vädret då de har tråkigt. Tyvärr sårar mitt sätt att provocera och sedan kan diskussionen leda till något okontrollerbart. Jag formulerar mig mer lillgammalt och nedlåtande och blir faktiskt elakt ärlig. När jag inser att jag sårat personen i fråga är det för sent, skadan är redan skedd. Jag brukar då bli mjukare och skämmas. Men känner igen mig i din beskrivning, även om jag tror att jag var värre förr.
Jag tror inte vi talar om samma sak, det låter som att ditt problem skulle vara att du bli lättirriterad och därför klankar ned på folk, när du har tråkigt och att det leder till konflikter.
I mitt fall handlar det snarare om att medvetet retas och kaxa som en omogen fjortis, bara för att få igång en konflikt. Det är lite som att jag innerst inne njuter när jag vet att folk är arga/uppretade på mig och att jag tycker det är oerhört kul att få tjafsa och "leka herren på täppan".
Ren elakhet och/eller att såra folk/göra folk ledsna är däremot inget som glädjer mig, tvärtom känner jag lika mycket samvetskval och ånger/medkänsla som alla andra, normalt funtade människor om jag skulle få någon annan att må psykiskt dåligt och det är verkligen inget jag eftersträvar. Det jag är ute efter är snarare uppmärksamhet, "liv i luckan" och verbala kraftmätningar, men konsekvenserna av detta har inte alltid blivit helt gynnsamma.
av segdeg » 2010-12-26 4:54:33
TYCKER FRUSTRATION kan vara någon anledning till konflikt och då är det hos mig jag kan göra gott. upphakningar på andra ger mig snabb självtillfredställelse men saknar mycket av det goda i längden. Har försökt vara snäll mot mig själv,OFTA med gott resultat. Med handen på hjärtat inte alltid, då frustrationen av någon anledning varit så stark , att jag dumt nog sätter på spel något försvara.Konflikter kan vara utveckling om du eller jag lär oss på köpet.Annars destruktivt då så många forum verkar handla om just frustrerande tillkortakommanden.I ETT FÖRSÖK ATT FREDA MIG SJÄLVGOTT ÖNSKAR JAG ALLA ETT GOTT SLUT PÅ DET GAMLA ÅRET ERS MAJONÄS konflikträdd kritisk & självgod! Rätta mig när jag Slrvar OCH Flar
av rdos » 2010-12-26 9:21:20
ford skrev:Grejen är väl den att ni båda har både rätt och fel.
Det jag upplever som ett problem är att jag innerst inne tycker det är roligt att kaxa, provocera och hamna i konflikter i rent nöjessyfte och att jag t.o.m. kan känna ett behov av att få gå folk på nerverna med hjälp av sådant beteende.
Risken att få stryk är dock liten i mitt fall, för jag hatar att slåss och är tillräcligt smart för att "välja mina tillfällen" så att jag inte riskerar att hamna i en sådan situation.
Samtidigt har min konfliktbenägenhet också en positiv sida, nämligen att jag helt klart är av åsikten att verkliga konflikter bör lösas istället för att sopas under mattan och att jag egentligen har förmågan att både vara en god lyssnare och att därefter både förhandla och vara diplomatisk och göra taktiska eftergifter, för att få så mycket som möjligt av min vilja igenom.
Det beskriver mig rätt så bra. Det vara väl typ så jag menade ovan oxå, fast forden uttryckte det bättre.
Re: Att söka konflikter
av Mea » 2010-12-26 22:43:59
om ursprunget till det gräl som uppstår är en önskan om verbal kraftmätning måste jag säga att jag känner igen mig, även om jag tonat ned den sidan av mig själv så dyker den upp, precis som du skriver, när jag har tråkigt. Jag vet inte om det ... jo. Du har rätt. Det är irritation. Jag är lättirriterad. Tack för din nakna synpunkt.
Leka herren på täppan finns inget sug efter att göra om man redan upplever sig VARA herren på täppan. Tänker jag. Då är tryggheten i rollen så stark att den inte behöver bevisas för utomstående i en verbal kamp.
Leka herren på täppan finns inget sug efter att göra om man redan upplever sig VARA herren på täppan. Tänker jag. Då är tryggheten i rollen så stark att den inte behöver bevisas för utomstående i en verbal kamp.
Re: Att söka konflikter
av ford » 2010-12-28 1:48:56
Mea skrev:om ursprunget till det gräl som uppstår är en önskan om verbal kraftmätning måste jag säga att jag känner igen mig, även om jag tonat ned den sidan av mig själv så dyker den upp, precis som du skriver, när jag har tråkigt. Jag vet inte om det ... jo. Du har rätt. Det är irritation. Jag är lättirriterad. Tack för din nakna synpunkt.
Leka herren på täppan finns inget sug efter att göra om man redan upplever sig VARA herren på täppan. Tänker jag. Då är tryggheten i rollen så stark att den inte behöver bevisas för utomstående i en verbal kamp.
Vad gäller det här med viljan att leka herren på täppan tror jag att den, åtminstone i mitt fall kan vara ett uttryck för min ganska utpräglade tävlingsinstinkt.
Jag är inte säker på att jag skulle kunna slå mig till ro som "herren på täppan" även om min position som det vore totalt ohotad. För mig kan det snarare vara lite som så att maktkampen som sådan blir ett självändamål och att det i själva verket är den stimulans jag upplever i kampen för att få bli/vara störst bäst och vackrast som driver mig, snarare än målet med denna kamp.
Faktiskt tror jag att jag behöver känna ett visst mått av mindervärdeskomplex och kampvilja/revanschlystnad, för att verkligen kunna känna mig på topp och vara i mitt esse. Det är lite grann som om meningen med mitt liv skulle vara att slåss om makten, snarare än att inneha den.
Jag är nog lite samma typ av personlghet som de revolutionärer och upprorsmän som känner sig starkt drivna, triggade och motiverade under själva revolutionen/upproret, men som bara blir uttråkade, tappar sugen, och nostalgiskt drömmer sig tillbaka till inbördeskriget, när revolutionen väl är genomförd, under förutsättning att det inte skulle finnas dissidenter att kväsa, hot från nato, eller annat som skulle kunna upplevas som "stimulerande".
-Förstår du liknelsen?
Återgå till Övriga Aspergerfrågor