Jag fungerar olika bra med olika sysselsättningar beroende på hur jag mår. Under mer depressiva perioder är jag betydligt mer poetisk än annars och skickligare på att skriva och uttrycka mig konstnärligt på ett känslomässigt plan. Däremot förlorar jag något av min matematiska förmåga och jag känner mig jämförelsevis dum i huvet. I positiva perioder kan jag bli mycket passionerad och är ofta väldigt kreativ med tusentals idéer om olika saker. Jag hittar ofta på nya brädspel i dessa perioder och jag får ett oerhört fokus. Jag blir snabb i huvudet och blir duktig på snabba repliker. Det tycks vara på sådant sätt att olika delar av mig aktiveras beroende på hur jag mår. Jag har läst att man har större aktivitet i vänstra hjärnhalvan när man är lycklig, vilket borde sänka kreativiteten. För mig ökar kreativiteten när jag mår bra men den fokuseras också annorlunda. Människor i min närhet tycks vara betydligt jämnare i sina förmågor och tenderar att inte förändras så mycket beroende på hur de mår, mer än att de mår just annorlunda vilket är mycket märkbart.

Tycker du talade emot dig själv.

Å ena sidan skrev du:

Krake skrev:...Under mer depressiva perioder är jag betydligt mer poetisk än annars och skickligare på att skriva och uttrycka mig konstnärligt på ett känslomässigt plan.

Å andra sidan skrev du:

Krake skrev:...I positiva perioder kan jag bli mycket passionerad och är ofta väldigt kreativ med tusentals idéer om olika saker. Jag hittar ofta på nya brädspel i dessa perioder och jag får ett oerhört fokus. Jag blir snabb i huvudet och blir duktig på snabba repliker.
....
För mig ökar kreativiteten när jag mår bra men den fokuseras också annorlunda.

Jag får inte riktigt ihop detta. Menar du att du alltid är kreativ?

Krake skrev:...Människor i min närhet tycks vara betydligt jämnare i sina förmågor och tenderar att inte förändras så mycket beroende på hur de mår, mer än att de mår just annorlunda vilket är mycket märkbart.

Jag tror måendet är centralt för hur männskor fungerar eller "presterar".
Och det skiljer väldigt. Vissa skapar bäst under depression/dåligt mående. För andra är det tvärtom. Jag tror ett visst mått av annorlundaskap, utanförskap och framför allt originalitet är en källa till kreativitet.

Alla har väl inte ens ett begrepp om vad "kreativitet" är? Många bara lunkar på i sin gråa vardag och vad de nu gör på dagarna (nu pratar jag dock snarare om NT än om aspergare....)

Det finns en annan färsk tråd om kreativitet som någon skapade, minns inte vem just nu.....EDIT: hittade den: <a target="_blank" href="http://www.aspergerforum.se/trana-kreativitet-t18189.html">Träna kreativitet?</a>

Jag är för det mesta "kreativ" ja, men i olika grad och i olika uttryck. Jag tänkte att tråden skulle handla om hur man fungerar beroende på olika omständigheter, vilket rubriken framhåller, snarare än specifikt om just kreativitet. Jag är säkert inte ensam om att förlora strukturen i vardagen under dåliga perioder och då ha svårt att göra vad jag egentligen borde, vilket på ett sätt är en relaterad fråga.

Känner mig som ett geni när jag mår bra (nästan aldrig).

Jag är extrem när det kommer till min talang. Jag tror jag kan göra vad jag vill. Jag har aldrig förstått de som talar om smärtan i att "perfektionen i deras huvud aldrig kommer ut i det de försöker skapa". Jag lyckas i princip hela tiden skapa exakt det jag vill.

Nu till ämnet i relation till min förutsättning:
Detta innebär att det enda som står mellan mig och själva utförandet är kraftansträgningen/planeringen/formuleringen. Denna anträgning klarar jag inte av periodvis. Detta leder till "samlar perioder" som ofta är mycket ansträngande eftersom jag får idéer hela förbannade tiden. Jag älskar att lära mig nya saker och även detta blir "samlar perioder". Under en sådan blir jag mera exrovert. Rör mig ute bland folk mera. Detta gör jag tills det sociala knäcker mig och jag blir nedstämd och återgår till ensamhet. Här arbetar jag först frenetiskt med analys av det jag upplevt och det i sin tur blir material jag använder kreativt. Kreativiteten får mig på gott humör och jag bygger upp mig igen. När jag skapat klart är jag redo att möta omgivningen igen (ofta med svar på tal och så har det gått runt.

Jag har de senaste åren prövat att motverka spiralen och arbetat med en stor uppstrukturering av det jag gjort hittils. Skapat katalog, dokumentering osv över det jag skapat i mitt liv. Detta var både skrämmande men på ett sätt en bromskloss. Jag tenderar inte lika mycket som förut att "dras med i min kreativitet" utan blir mera konsekvent i mitt uttryck, skapa jämnare. Få perioderna mindre.

Jag har utformat ett system på en vägg i mitt rum där jag kategoriserar och på så sätt även tvingas avgränsa områden jag går in i med min kreativitet.
En av kategorierna är Idéer och här samlar jag allt på post-its. Jag ser över lapparna då och då och slänger en idé/händelse jag tröttnat på.

Mitt strukturella, logiska och organisatoriska behov får jag tillgodosett i arbetet runt det kreativa som t ex struktureringen av arbetet. Även mycket datorprogramering. Jag får matematisk hjärngympa i små doser i olika "hjärnleksaker". Det är meditativt.

Stort ämne men jag triggades av det du skrev.