Hej!
Jag har en för mig angelägen fråga.

(jag har själv inte AS, om ni kollar den info jag skrivit om mig själv så har jag däremot en dotter med en far som jag tror har odiagnostiserad AS (han bryr sig själv inte om vilket, han har hittat sin nisch i livet där det funkar som det är, med eller utan diagnos). Jag har också arbetat med personer med autism (inte högfungerande sådan.).

Nu till min fråga:
Enligt experten/författaren Gunilla Gerland (själv med diagnosen högfungerande autism, eller om det var aspberger?) är psykoterapi för personer med AS inte bra, eller t o m skadligt.


Nu har jag av en händelse kommit att coacha (jag är cert. coach) en person med AS. Dvs att det var så visste vare sig jag eller denne person från början, men under resans gång fick X AS-diagnos samt ADHD-diagnos.

Nu frågar jag mig själv, om nu psykoterapi är negativt för personer med AS, är det då verkligen bra med coachning?

Eller kanske är det just det som det är, bra alltså. Kanske ett bra alternativ??

X själv hävdar att det är bra.
Och därför har vi fortsatt.


Jag märker att det är en skillnad på att coacha en person med AS+ADHD i jmf med en person utan AS+ADHD.

Men X som jag coachar tycker som sagt att det fungerar bra, dock kan jag dock tycka att jag skulle vilja bli bättre på detta.

Och skulle önska jag kunde komplettera min utbildning på något sätt. Kunskap om AS har jag iofs rätt så bra, men utbildningar om hur man på mest effektivt sätt kan coacha en person med AS finns inte. Åtminstone inte i Sverige.

I brist på sådana coach-utbildningar så undrar jag nu via detta forum om någon här skulle vilja ta sig tid och och ge mig återkoppling?

Finns här någon som vet mer? Vad kan vara bra att tänka på?

Som har egen erfarenhet kanske? Någon som är expert på området kanske, dvs. som själv har AS.

Någon som kanske har bra eller dålig erfarenhet av coachning?

Att det finns många med AS som har dålig erfarenhet av psykoterapi har jag hört. Men frågan är finns här personer med dålig erfarenhet av coachning? Och vad var i så fall dåligt?


Kort om coachning:
Coachning är nuförtiden ett modeord, så glöm allt det där med jobbcoachning, karriärcoach, hälsocoach osv. Det är något annat.

En cert. coach leder genom frågor. Det är den som blir coachad som är experten. Men coachen kan dock vara bra på att ställa just de de rätta frågorna.

Man analyserar inte. Man utgår från den praktiska verkligheten.
Coachen har som uppgift att entusiasmera, stärka självförtroende. Empowerment. Samt att strukturera. Erbjuda verktyg, ger uppgifter osv.


Man tittar inte bakåt utan ser på nuet och framtiden.

Man jobbar mycket strukturerat, t ex tidslinjer.

Man tittar på värderingar, vad man värdesätter högt? När är du lycklig?

Tittar på sitt liv och ställer sig frågor så som, till hur många procent är jag nöjd med hur jag har det i mina nära relationer, min familj, mitt yrkesliv, ekonomi , min hälsa osv. Och hur skulle jag vilja ha det? Och när vill jag ha det så? Och så skapar man delmål osv.

Ställer frågor såsom vilka redskap behöver du? Vad har hindrat dig fram till nu?

Man strukturerar genom att jobba med mätbara, avgränsade mål som man delar upp i delmål.


Tack på förhand!!

Orkar inte läsa hela inlägget såhär dags, men det är inte så enkelt som Gerland verkar hävda. Hon må vara expert på sig själv och några till, men hon är inte expert på oss alla. Inte ens bortsett från de tecken som finns på att vi, om något, kanske är mer olika inbördes än vad "vanliga människor" är (kanske eftersom problem i styr- och reglerfunktioner och "central koherens" får till följd att man tenderar åt extremerna).

Det gäller även de flesta andra som (man tycker) säger något bestämt om hurdana vi aspergare är eller vad som passar oss och inte.

Terapifrågan finns gamla trådar om, de (tror jag) två senaste:

terapi-t6357.html
erfarenheter-av-kognitiv-terapi-varianter-av-kbt-t4238.html

Flera kan sökas i vänsterspaltens sökfunktion.

Tack "Zombie"!

Ja, självklart är alla olika. Därför har jag eg. svårt för diagnoser, inkl AS. (Önskar vi i skolan hade små små klasser så att alla barn fick vara som de är, och fick sina behov tillgodosedda utan att först få diagnos. Men jag vet att många med AS är tacksamma när de väl får en diagnos.)

Men jag har inte hittat någon med AS som har argumenterat mot henne, Gunilla Gerland allstå. Och det är synd, för hon argumenterar så oerhört starkt mot psykoterapi.

Ska läsa länkarna!

Vad är det som är annorlunda med att coacha en aspergare jämfört med en utan AS? Det skulle vara mycket intressant att få veta, då all sådan kunskap kan användas att förmedla till terapeuter av olika slag.

Jag tror att alla slags psykoterapi (KBT som psykodynamisk terapi) blir fel när terateuten tror att personen är sjuk och ska bota olika saker som egentligen bara är personlighetsdrag och som aldrig går bort.

Jag har goda och dåliga erfarenheter av båda tänken inom psykoterapi. Mest dåliga, eftersom de flesta psykologer är så stela i tänket att de aldrig lyckas läsa INDIVIDEN och agera efter just den personen, utan personen måste passa i en av de mallar de har tänkt sig.

Hittar man rätt däremot, så kan det fungera utmärkt, och det gäller alla former av psykoterapi.

Jag vet inte vad så många har emot psykodynamisk terapi, men antar att det är ännu känsligare för att man verkligen "läser individen" och att det är bristen på det som gör det helt galet. En aspergare kommer inte att "svara" på rätt sätt på de tekniker som psykologen använder, utan den måste vara rakare. KBT däremot är enklare att förstå och rakare i sig. Men även det blir fel, om terapeuten tror att personen har någon fobi eller tvång, när det i själva verket är struktur som är nödvändig som den håller på med (been there, och har fått höra hur jag måste släppa all kontroll).

Själv är jag rejält trött på KBT-tänket där man totalt skiter i vad som format personen. Jag eftersöker ett bättre helhetstänkt, där man kombinerar terapierna. Man behöver ändra här och nu, men man behöver kanske också reda upp saker man ältat i 30 år, eller ta reda på roten till vissa saker. KBT skulle helt skita i min diagnos då t.ex. eller om ett tvättvång eller spiskollartvång faktiskt beror på en olycka som har skett. Någon som bränt ned sitt hem två gånger p.g.a. glömd spis, kanske inte bara ska lära sig skita i att kolla spisen, utan hjälpas att få hjälpmedel också.

Lucinda skrev:Tack "Zombie"!

Ja, självklart är alla olika. Därför har jag eg. svårt för diagnoser, inkl AS. (Önskar vi i skolan hade små små klasser så att alla barn fick vara som de är, och fick sina behov tillgodosedda utan att först få diagnos. Men jag vet att många med AS är tacksamma när de väl för en diagnos.)

Men jag har inte hittat någon med AS som har argumenterat mot henne, Gunilla Gerland allstå. Och det är synd, för hon argumenterar så oerhört starkt mot psykoterapi.

Ska läsa länkarna!

Argumenterar hon mot all psykoterapi? För däri ingår ju KBT som vissa aspergare argumenterar så starkt för.

EDIT: Jag har AS och jag argumenterar härmed mot henne

Jag tror att dessa har missat VAD det är som gått fel. Det har gått fel för dem, och så sågar de terapiformen.

Det gjorde jag också förr, men nu inser jag varför det gick fel, och inser att med en terapeut som kan läsa individen, så kan i stort sett alla terapiformer bli rätt ok.

Jag vet att Gunilla Gerland och en annan är starkt emot vissa saker, och det är synd att de tänker så stelbent. Det är ett misstag att använda sig själv som mall för hur de flesta aspergare eller autister är.

Det finns även föreläsande aspergare (som föreläser i lärande syfte om AS) som hävdar att ADHD ALDRIG kan förekomma ihop med AS, eller att aspergare/autister ALDRIG kan ha borderline eller personlighetsstörningar. Det är rent nys. Inte heller stämmer det som vissa säger att vi har medfött högre moral och är laglydigare. Resultatet hos aspergare kanske kan vara så, men eftersom det beror på annat än att den färdiga egenskapen är medfödd, så blir det inte rättvisande mot dem som inte passar i mallen.

Man får tänka på att samma grunddrag ofta faktiskt kan resultera i två motsatta beteenden hos två olika personer. Det är därför det är så viktigt att se att det är grunden till beteendet som är draget, inte beteendet i sig.

Lysande inlägg, Bror Duktig!

Bror Duktig skrev:Själv är jag rejält trött på KBT-tänket där man totalt skiter i vad som format personen. Jag eftersöker ett bättre helhetstänkt, där man kombinerar terapierna. Man behöver ändra här och nu, men man behöver kanske också reda upp saker man ältat i 30 år, eller ta reda på roten till vissa saker. KBT skulle helt skita i min diagnos då t.ex. eller om ett tvättvång eller spiskollartvång faktiskt beror på en olycka som har skett. någon som bränt ned sitt hem två gånger p.g.a. glömd spis, kanske inte bara ska lära sig skita i att kolla spisen, utan hjälpas att få hjälpmedel också.

Vet du BD, min tandläkarpsykolog (har tandläkarskräck, hade sjuttonde graden av tjugo) pratar om att det inte är så konstigt att jag faktiskt blivit skraj för att ha med tandläkare att göra för jag har ju faktiskt upplevt rätt hemska saker hos tandläkare.

Det är väl något liknande för dig, det har faktiskt hänt saker som gör att du vet att du kan glömma spisen och därför gör saker för att vara säker på att det är avstängt.
Sedan att kontrollerna blivit jobbiga är orsak att göra något åt saken.

Jag har sett det jag upplevt hos tandläkare som normalt liksom eller lite värre än normalt men både tandläkare och tandläkarpsykolog har intygat att detta är trauma.

Jag har nu kommit ganska långt faktiskt.
Klarar att ta bort tandsten och funderar över om jag ska låta dem fixa tänderna med borr eller laser, är rätt säker på att det blir laser för min del.
Sannolikt även ozonbehandling för små hål.

barracuber skrev:Lysande inlägg, Bror Duktig!

+1

Själv tillhör jag dem som inte är hjälpt av varken psykoterapi, KBT eller coachning. Visserligen inte av SSRI heller, så jag kanske bara är immun. ;D

Grejen är att det, precis som med allt annat, är helt individuellt. Alla personer som inte har diagnos är inte per automatik mottagliga för terapi eller coachning och vice versa. Man får lyssna till sin "patient" samt gå efter eget huvud så att säga.

Bror Duktig skrev:...
Man får tänka på att samma grunddrag ofta faktiskt kan resultera i två motsatta beteenden hos två olika personer.

Då är det inte svårt att inse att det kan vara svårt att identifiera grunddraget. Utan en stor mängd empiriska data.

Bror Duktig skrev:Det är därför det är så viktigt att se att det är grunden till beteendet som är draget, inte beteendet i sig.

Jag tänker att aspergare måste vara några av de mest vilsna individerna i världen. Vi har pratat en del om identitet och vilsenhet på forumet. Ofta verkar det vara så att man blir beteendet men tappar bort vilka grunddragen är.

Att identifiera gemensamma beteenden är också ett sätt att ringa in vilka som är aspergare ifall dessa beteenden beror på samma grunddrag.

Det gynnar inte vår "sak" att vi beter oss så olika. Det är väl därför vi träter så mycket internt och inte lyckas samla oss till en "aspergerrörelse", som exempelvis gayrörelsen lyckats med.

Jag själv tyckte min utredning var väldigt svår att greppa som helhet alltså. Massvis med tester, mycket samtal, tankar, diskussioner. Varje test var intressant men var var helheten?? Att diskutera är väldigt viktigt men utan slutsatser och insikter ger det inte så mycket. Meningen borde ju vara att vården och därefter patienten drar lärdom av varje utredning.

Bror Duktig skrev:

Lucinda skrev:Tack "Zombie"!
Men jag har inte hittat någon med AS som har argumenterat mot henne, Gunilla Gerland allstå. Och det är synd, för hon argumenterar så oerhört starkt mot psykoterapi.

Ska läsa länkarna!

Argumenterar hon mot all psykoterapi? För däri ingår ju KBT som vissa aspergare argumenterar så starkt för.

EDIT: Jag har AS och jag argumenterar härmed mot henne

Jag tror att dessa har missat VAD det är som gått fel. Det har gått fel för dem, och så sågar de terapiformen.

Det gjorde jag också förr, men nu inser jag varför det gick fel, och inser att med en terapeut som kan läsa individen, så kan i stort sett alla terapiformer bli rätt ok.

Det sista tror jag mycket på. En terapeuts allra viktigaste uppgift måste ju i alla lägen vara att lyssna på patienten. Alla patienter är människor, spelar ingen roll det är en aspergare, ett våldtäktsoffer, en psykopat, ett pedofiloffer, en misshandlad kvinna, en kriminell man eller whatever. Som terapeut borde man kunna lägga alla "skolor" åt sidan och bara se människan. Detta borde de lära sig första dagen.

"Skolor" är bara ett av terapeutens verktyg. De får inte bli skygglappar. Patientens berättelse måste vara det centrala. Problem blir det ju när patienten är tystlåten, hämmad, osäker eller oförmögen att hitta orden till att uttrycka sig. Då är terapeutens jobb att "lirka" fram orden och känslorna.

Att psykodynamisk terapi skulle vara skadligt för aspergare har jag också hört flera gånger utan att fått förklarat för mig på vilket sätt det skulle vara så. Att gå tillbaka till barndom tror jag kan ge mycket info för patienten inte minst till sin kunskap om neuropsykiatri (ofta extremt bristfällig som vi vet). Det kan vara så att aspergaren inte inser poängen med detta.

Jag gör inte som Gerland och sågar all form av psykodynamisk terapi bara för att personen är en aspergare. Svårigheter att sätta ord på sina känslor tyder det på att patienten kan vara en aspergare. NT-personer är ofta så översvallade av sina känslor att det blir rena känslofontänen - här är det lättare för terapeuten. I båda fallen kan man dock behöva reda ut vad som hände, hur det kändes då och nu.

På samma sätt tror jag att KBT kan funka på både aspergare och NT. Alla människor har sina liv, bakgrunder och erfarenheter. Men alla lever vi här och nu och behöver verktyg för att hantera nuet. Aspergare är ofta intresserade av rena fakta, handfasta tips och praktiska hjälpmedel. NT-personer behöver hantera hur de ska kunna hantera sina känslor i vardagen. Aspergares problem är ofta mer handfasta.

Här tänker jag mig en aspergare utan tilläggsproblematik som exempelvis OCD. OCD kan ge upphov till stark ångest vilket kan förväxlas med (eller vara) extrema känsloyttringar. Sådant kan göra bilden mera svårtolkad för terapeuten och ibland dölja aspergerdragen. Det är dock viktigt att terapeuten prioriterar bland de olika problematikerna och hittar vilken som behöver behandlas först.

Bror Duktig skrev:Vad är det som är annorlunda med att coacha en aspergare jämfört med en utan AS? Det skulle vara mycket intressant att få veta, då all sådan kunskap kan användas att förmedla till terapeuter av olika slag.

Ja, det undrar jag också.

Lucinda skrev:Tack "Zombie"!

Jaså, är det någon jäkel som har hackat hans konto och skrivit i hans namn nu igen.

Edit: http://www.unnecessaryquotes.com/

Altus skrev:

Lucinda skrev:Tack "Zombie"!

Jaså, är det någon jäkel som har hackat hans konto och skrivit i hans namn nu igen.

Edit: http://www.unnecessaryquotes.com/

Men det kan väl menas "zombie" till skillnad från det riktiga namnet IRL? Alla citationstecken är väl inte ironi/liknande?

barracuber skrev:

Bror Duktig skrev:...
Man får tänka på att samma grunddrag ofta faktiskt kan resultera i två motsatta beteenden hos två olika personer.

Då är det inte svårt att inse att det kan vara svårt att identifiera grunddraget. Utan en stor mängd empiriska data.

Men det bör klaras bättre än vad som gjorts nu tycker jag. Det finns personer som ägnar sig helt och totalt på studier på sådana som oss.

Jag är trött på att höra sådant som "den du beskriver, som övertolkar, kanske inte har det draget helt enkelt" (och så syftar den på att aspergare "inte kan tolka" [citationstecknen använda för att beskriva en fras])

T.ex. två personer har svårt att bringa ordning automatiskt. Skit samma vad det beror på (det är ju ett vanligt drag bland många människor även utan diagnoser). men båda har exakt samma svårighet. Den ena löser det genom att bete sig slarvigt och strunta i saker eller kanske missar en massa saker, den andra genom att vara pedant. Att de löser det på olika sätt, beror på andra drag som samspelar, samt säkert uppväxt, vad man har lärt sig o.s.v.

Två personer har problem att koncentrera sig lagom på lagom många saker samtidigt (så som vanliga kan). Den ena beter sig som den har koncentrationssvårigheter typ ADHD och flaxar runt med koncentrationen, den andra hyperfokuserar och fastnar på saker, typ AS, en tredje hyperfokuserar men är lättdistraherad (typ AS + ADHD, eller bara AS eller bara ADHD - har hört detta sista från alla möjliga npf-diagnoser).

Två personer har båda svårt att filtrera omgivningen. Den ena blir p.g.a. detta stissig, far runt, verkar rörig och jobbig. Den andra skärmar av helt i stället.

Och genom detta kan man (tycker jag) se att ADHD och AS har rätt mycket gemensamt i vissa avseenden, och kan få en förklaring till varför samma grunddrag kan te sig så olika hos personer med AS resp med AS + ADHD.

Bror Duktig skrev:Det är därför det är så viktigt att se att det är grunden till beteendet som är draget, inte beteendet i sig.

Jag tänker att aspergare måste vara några av de mest vilsna individerna i världen. Vi har pratat en del om identitet och vilsenhet på forumet. Ofta verkar det vara så att man blir beteendet men tappar bort vilka grunddragen är.

Att identifiera gemensamma beteenden är också ett sätt att ringa in vilka som är aspergare ifall dessa beteenden beror på samma grunddrag.

Bara man då inte glömmer att beteenden som faktiskt verkar motsatta, kan bero på exakt samma grunddrag. Och att beteenden kan vara resultat av miljö. Man missar så mycket när man koncentrerar sig på slutbeteenden och inte forskar i orsaken. (Därför ogillar jag KBT där man skiter totalt i orsaken.)

Bror Duktig skrev:

Altus skrev:

Lucinda skrev:Tack "Zombie"!

Jaså, är det någon jäkel som har hackat hans konto och skrivit i hans namn nu igen.

Edit: http://www.unnecessaryquotes.com/

Men det kan väl menas "zombie" till skillnad från det riktiga namnet IRL?

Jag tycker att den tolkningen är mer ansträngd eftersom det är kutym att hänvisa till varandra med nick på ett forum, särskilt om man inte ens känner personen IRL eller vet dennes namn.

Alla citationstecken är väl inte ironi/liknande?

Uppenbarligen inte (och det är inte precis ironi/liknande i min skämtsamma tolkning heller).

Den mest raka tolkningen av citationstecken är väl att det rör sig om ett citat, men den tolkningen gick inte att göra i här fallet.

barracuber skrev:

Bror Duktig skrev:

Lucinda skrev:Tack "Zombie"!
Men jag har inte hittat någon med AS som har argumenterat mot henne, Gunilla Gerland allstå. Och det är synd, för hon argumenterar så oerhört starkt mot psykoterapi.

Ska läsa länkarna!

Argumenterar hon mot all psykoterapi? För däri ingår ju KBT som vissa aspergare argumenterar så starkt för.

EDIT: Jag har AS och jag argumenterar härmed mot henne

Jag tror att dessa har missat VAD det är som gått fel. Det har gått fel för dem, och så sågar de terapiformen.

Det gjorde jag också förr, men nu inser jag varför det gick fel, och inser att med en terapeut som kan läsa individen, så kan i stort sett alla terapiformer bli rätt ok.

Det sista tror jag mycket på. En terapeuts allra viktigaste uppgift måste ju i alla lägen vara att lyssna på patienten. Alla patienter är människor, spelar ingen roll det är en aspergare, ett våldtäktsoffer, en psykopat, ett pedofiloffer, en misshandlad kvinna, en kriminell man eller whatever. Som terapeut borde man kunna lägga alla "skolor" åt sidan och bara se människan. Detta borde de lära sig första dagen.

"Skolor" är bara ett av terapeutens verktyg. De får inte bli skygglappar. Patientens berättelse måste vara det centrala. Problem blir det ju när patienten är tystlåten, hämmad, osäker eller oförmögen att hitta orden till att uttrycka sig. Då är terapeutens jobb att "lirka" fram orden och känslorna.

Att psykodynamisk terapi skulle vara skadligt för aspergare har jag också hört flera gånger utan att fått förklarat för mig på vilket sätt det skulle vara så. Att gå tillbaka till barndom tror jag kan ge mycket info för patienten inte minst till sin kunskap om neuropsykiatri (ofta extremt bristfällig som vi vet). Det kan vara så att aspergaren inte inser poängen med detta.

Jag gör inte som Gerland och sågar all form av psykodynamisk terapi bara för att personen är en aspergare. Svårigheter att sätta ord på sina känslor tyder det på att patienten kan vara en aspergare. NT-personer är ofta så översvallade av sina känslor att det blir rena känslofontänen - här är det lättare för terapeuten. I båda fallen kan man dock behöva reda ut vad som hände, hur det kändes då och nu.

På samma sätt tror jag att KBT kan funka på både aspergare och NT. Alla människor har sina liv, bakgrunder och erfarenheter. Men alla lever vi här och nu och behöver verktyg för att hantera nuet. Aspergare är ofta intresserade av rena fakta, handfasta tips och praktiska hjälpmedel. NT-personer behöver hantera hur de ska kunna hantera sina känslor i vardagen. Aspergares problem är ofta mer handfasta.

Här tänker jag mig en aspergare utan tilläggsproblematik som exempelvis OCD. OCD kan ge upphov till stark ångest vilket kan förväxlas med (eller vara) extrema känsloyttringar. Sådant kan göra bilden mera svårtolkad för terapeuten och ibland dölja aspergerdragen. Det är dock viktigt att terapeuten prioriterar bland de olika problematikerna och hittar vilken som behöver behandlas först.

Fy fan, skrev ett långt svar, och så låste sig webbläsaren.

Nå, jag tror att det som är det "farliga" är att aspergaren har svårt att svara bra på terapeutens tekniker. De ska ju ske genom något slags svarsreaktioner. Också så att terapeuten drar fel slutsatser om saker som har hänt, och över- eller underskattar betydelsen av händelser.

Jag träffade en gång en terapeut (ej psykodynamisk) som var mycket bra på att läsa individen. När jag berättade för andra vad hon hade sagt, så sade de att så dumma saker kan hon inte ha sagt.

Men det hade hon. Hon förstod att jag behövde struktur och inte kunde "släppa ALL kontroll över maten och matsituationerna" så som alla andra anorexiexperter sade. Hon förstod och stöttade också ett beteende som hjälpte mig kraftigt, men som är mycket riskabelt för de flesta anorektiker att ägna sig åt. Hon var för både gradvist tillfrisknande och "cold turkey" (börja äta normalt på studs). Vi diskuterade sådant, och hon såg inget fel, utan att det var individuellt, och kan även skifta hos en och samma person över tid.

Jag är rätt nyfiken på vad psykodynamisk terapi skulle kunna ge mig. Men hur sjutton vet man att man hittar en som kan läsa individen... Måste vara svårt. Dyrt är det ju också, då de flesta inte är anslutna till högkostnadssystemet vad jag förstår.

Jag hittade för något år sedan en sida om psykodynamik. Psykodynamikern som hade skrivit, listade på ett ställe vanliga fel och vad terapeuter ska akta sig för. det han tog upp, visar att det är inte terapiformen som är fel för "oss", utan tillämpningen. Det stod just om att inte övertolka betydelsen av saker, inte ge flummiga/luddiga råd, inte vara blind för att sådant som KBT skulle kunna vara bra komplement.

Så antagligen är helt enkelt dåliga terapeuter skadliga, speciellt för folk som inte fungerar enligt skolboken.

tahlia skrev:Själv tillhör jag dem som inte är hjälpt av varken psykoterapi, KBT eller coachning. Visserligen inte av SSRI heller, så jag kanske bara är immun. ;D

Grejen är att det, precis som med allt annat, är helt individuellt. Alla personer som inte har diagnos är inte per automatik mottagliga för terapi eller coachning och vice versa. Man får lyssna till sin "patient" samt gå efter eget huvud så att säga.

Jag verkar ju faktiskt inte heller särskilt hjälpt av någon terapi alls.

I bästa fall hjälper det indirekt, genom att jag får bolla egna idéer och höra mig uttala och strukturera dem.

EDIT: Den terapeut som var bra för mig, var bra just genom att det var skönt att någon höll med, så att jag kunde satsa på min läkning i stället för det eviga tjafsandet. Och för att jag kunde bolla idéer och få småtips för att finslipa lite. Men jag anser helt klart att INGEN har kunnat hjälpa mig med min ätstörning förutom jag själv. Ibland har de varit till skada rent av.

Sedan råd om att "vara rak", "har du talat med din partner om detta" och liknande. VA?!?! säger jag, jag fattar inte ens att folk inte har talat med varandra innan de söker hjälp för att de kört fast.

Lika fel blir råd om att "säga ifrån" och "våga ta plats, det händer inget". Jo, det gör det faktiskt. När man är med "på nåder" i grupper, så händer följande om man "säger ifrån och tar plats": MAN FÅR INTE VARA MED, de skiter fullständigt i sådana som jag. Gör jag inte som de vill, så good bye. Här behöver ju terapeuten fatta situationen bättre och ge helt andra råd. Inte ens när man sitter hos den icke psykodynamiska terapeuten som arbetar med aspergare, kan de klara att säga vettiga saker, utan mal på med samma käckheter.

Altus skrev:

Bror Duktig skrev:

Altus skrev:

Lucinda skrev:Tack "Zombie"!

Jaså, är det någon jäkel som har hackat hans konto och skrivit i hans namn nu igen.

Edit: http://www.unnecessaryquotes.com/

Men det kan väl menas "zombie" till skillnad från det riktiga namnet IRL?

Jag tycker att den tolkningen är mer ansträngd eftersom det är kutym att hänvisa till varandra med nick på ett forum, särskilt om man inte ens känner personen IRL eller vet dennes namn.

Jag skulle nog kunna göra just det där "Zombie"-felet

Det är för mig inte lika uppenbart som exemplen på den där citatsidan

Bror Duktig skrev:

Altus skrev:

Bror Duktig skrev:

Altus skrev:

Lucinda skrev:Tack "Zombie"!

Jaså, är det någon jäkel som har hackat hans konto och skrivit i hans namn nu igen.

Edit: http://www.unnecessaryquotes.com/

Men det kan väl menas "zombie" till skillnad från det riktiga namnet IRL?

Jag tycker att den tolkningen är mer ansträngd eftersom det är kutym att hänvisa till varandra med nick på ett forum, särskilt om man inte ens känner personen IRL eller vet dennes namn.

Jag skulle nog kunna göra just det där "Zombie"-felet

Det är en inte dödssynd.

Altus skrev:

Bror Duktig skrev:

Altus skrev:

Bror Duktig skrev:

Altus skrev:

Lucinda skrev:Tack "Zombie"!

Jaså, är det någon jäkel som har hackat hans konto och skrivit i hans namn nu igen.

Edit: http://www.unnecessaryquotes.com/

Men det kan väl menas "zombie" till skillnad från det riktiga namnet IRL?

Jag tycker att den tolkningen är mer ansträngd eftersom det är kutym att hänvisa till varandra med nick på ett forum, särskilt om man inte ens känner personen IRL eller vet dennes namn.

Jag skulle nog kunna göra just det där "Zombie"-felet

Det är en inte dödssynd.

Puh!

barracuber skrev:

Bror Duktig skrev:Vad är det som är annorlunda med att coacha en aspergare jämfört med en utan AS? Det skulle vara mycket intressant att få veta, då all sådan kunskap kan användas att förmedla till terapeuter av olika slag.

Ja, det undrar jag också.

Hoppas "Lucinda" ;D;D;D kommer tillbaks och svarar på det här

Jaha Lucinda, du är certifierad coach säger du.

Certifierad av vem eller vad?
Vad bestod den här kursen eller utbildningen i?

... Och nu står det så mycket som verkar vettigt i tråden att en zombie (utan citationstecken eller stor bokstav) fortfarande inte orkar plöja allt. Men en sak jag fick ögonen på:

barracuber skrev:Svårigheter att sätta ord på sina känslor tyder det på att patienten kan vara en aspergare. NT-personer är ofta så översvallade av sina känslor att det blir rena känslofontänen - här är det lättare för terapeuten. I båda fallen kan man dock behöva reda ut vad som hände, hur det kändes då och nu.

Här måste man skilja mellan känslor och verbalitet. En annan myt jag också gärna vill slå hål på är den att aspergare nödvändigtvis skulle ha svagare känslor än "NT". Där vet jag att det lika gärna kan vara tvärtom – eller om inte bokstavligen lika gärna i antalet personer räknat, hur vet man att det inte beror på underdiagnosticering, eftersom den gängse bilden är just att vi har svagare känslor?

Däremot, hur starka känslor man än har är det inte sagt att man kan sätta ord på dem. Där är, enligt min erfarenhet, många psykodynamiska terapeuter inskolade till en tilltro till just det verbala uttryckets makt som jag skulle önska det infördes alternativ till i deras utbildning, som del av en allmän anpassning till neuropsykiatrins rön och överhuvudtaget ett litet bredare klientunderlag.

Kanske också det här kan vara värt att nämna i sammanhanget:
http://www.aspergerforum.se/kat-kittet-1-t14333.html
http://www.aspergerforum.se/kat-kittet-2-t14688.html