Det finns de som tycker AS är det värsta som "hänt" dem och som gladeligen skulle lobotomera sej om det hjälpte.

Själv förstår jag inte den inställningen. Jag respekterar den, men förstår den inte. Tänkte förklara lite varför jag inte förstår den.

BEGIN

AS är något man ÄR, det är en personlighet och inget man kan bli av med, som förkylning. Det är inget man kan träna bort (även om man kan träna bort yttringarna av den) och det ingår i det allmänna begreppet "människa". Sen var det en gubbe som valde att sätta ord på vissa särskilda personlighetsdrag, eftersom många är väldigt intresserade av att sortera in saker i små behändiga lådor så de har kontroll på situationen.

Man är alltid den man är. Det kommer man vara hela livet. Försöker man vara något annat kommer man att misslyckas, och det är inte särskilt kul att komma tvåa. Alltså får man inse att "tycker ingen annan om en, får man göra det själv" och göra sitt bästa för att komma överens med sej själv. Till syvende och sist är det faktiskt bara sej själv man står till svars för. Man lever bara en enda gång och det gör man för sej själv, inte för att tillfredsställa andras uppfattning om Hur Saker Ska Vara. Så länge man själv trivs vet jag inte om man måste lägga så stor vikt vid vad folk i allmänhet tycker. Är man anständigt hel och ren så borde det räcka.

Intelligens är något som diskuteras bristen på. Jag måste säga att det är väldigt få härinne som framstår som ointelligenta. Ämnena som diskuteras kanske är vardagliga för dej och mej, men banne mej om de inte är jäkligt avancerade med tanke på vad som produceras i genomsnitt! Språket är väldigt korrekt, interpunktionen prydlig och andemeningen ofta uttydbar. Det är inte alla som åstadkommer sådant!

Intelligens handlar inte enbart om att "vara duktig på datorer/matte/fysik" - nej för sjutton! Intelligens kan vara (är det iaf för MEJ) att ha förmåga att snabbt ta in ny information och analysera dess innebörd. Detta kan man mycket väl göra vare sej man gillar datorer, språk, biomolekylogi (*fniss*) eller att musicera.

Den är också oberoende av skolresultat. Det finns så mycket som kan påverka skolresultat; nervositet, tentaångest, stress, depression, utsvävande leverne... så bara för att man inte har femmor i alla ämnen i skolan behöver man inte vara ointelligent.

Och intressen... vem har sagt att man MÅSTE ha särskilda intressen för att ha AS? Det måste man inte alls! Det finns inget "rätt" eller "fel" i ens ha/inte ha intressen. Man gör som man vill. Definiera dej själv, låt inte andra göra det åt dej!

För såna här sociala jävlar som jag kan det vara lite knepigt med just den... ööh... sociala biten. Frågan är varför man vill vara social egentligen. Är det för att det förväntas av en? Eller är det för att man VILL?
Jag har funnit att det funkar bäst för mej att vara sådär charmigt förvirrad och märklig som jag är *självironi* och se vilka som stannar och pratar med mej. Att ränna på sociala events insåg jag tidigt att det inte var för mej. Det är liksom ingen mening att konversera ansträngt om pelargoner i två timmar, för att sen gå hem och däcka i sängen av tristess.
Jag personligen tycker inte det är något att sakna, att vara en till i mängden av babblande fånar som pratar bakom ryggen på varann.

Så, vad är det ni missnöjda egentligen är missnöjda med? Att ni, till skillnad från de flesta, faktiskt SER alla idiotier som gyttret av människor håller på med? Att ni behärskar vårt modersmål och förmågan att tänka fritt och utan (alltför många) förutfattade meningar? Att ni är de som ger mej hopp om en liite bättre värld när jag inser att det finns fler än jag som faktiskt kan gå och tugga tuggummi samtidigt!? Att ni har förståelse för de annorlunda på ett annat sätt än andra har? Det är de som är annorlunda som behöver någon, inte de som är som alla andra!

Ja, visst, jag fattar att det inte kan vara särskilt roligt att glömma bort att äta, eller få svår beslutsångest av att tvätta, men AS är ju inte BARA det! Personligen blir jag helt enkelt inte särskilt hungrig, och då är det liksom svårt att sätta igång och laga mat när man 1) inte är hungrig och 2) håller på med något intressant. Beslutsångest av att tvätta kan avhjälpas genom att göra en fin uppdelning av kläderna enligt ett sätt man känner sej nöjd med, och sen tvätta utifrån den uppdelningen. (Fråga mej om tvättuppdelning.... jag borde doktorera på det! *lol*)

Och det här med städ och tvätt och disk öht.... allvarligt talat... VEM har bestämt att mattorna måste vara raka och diskbänken dammfri? Det finns ingen som kan BESTÄMMA att det MÅSTE vara så! Definiera själv din egen städning. Lägg den på en nivå som känns bra för DEJ! Återigen; vem är det som ska trivas med ditt liv? Du eller grannkärringen med den fula hunden?

Nu blev det här ett hejdlöst långt inlägg.. jag hoppas jag har lyckats spalta upp det lite iaf... är rätt trött (klockan är långt bortom läggdags för skröpliga gummor som jag) och skriver det här mest på instinkt, som en reaktion på de ledsamma nyheter jag får från andra trådar.

Det FINNS bra saker för alla! Det gäller att lyfta blicken från de dåliga, bara! Jag vet inte om det låter för hurtfriskt, just nu tänker jag inte så bra, men jag är faktiskt övertygad om att många är bedrövade över sej själva i onödan. FRAMFÖRALLT tror jag det gäller härinne. Det är som sagt väldigt svårt för mej att förstå att välartikulerade och välformulerade personer med många tankar, och kunskap om hur de ska uttryckas, sitter och är bedrövade över sin otillräcklighet. Otillräcklighet för vem?

Som sagt: Läser du detta och känner dej elakt påhoppad vill jag förekomma genom att be om ursäkt om så är fallet. Jag menar inte att hoppa på någon eller trampa på några tår. Jag vill bara förklara varför JAG inte kan förstå den negativa inställningen. Jag menar inte att man därför ska hylla AS som mänsklighetens undergörare, utan bara att man ska försöka sätta saker lite i perspektiv och se om det verkligen är så illa som man tror.

Shit, nu är det här ännu längre än när jag sa det första gången. Bäst att skicka iväg det nu...

END

Ligger mkt i detta:

weasley skrev:Så länge man själv trivs vet jag inte om man måste lägga så stor vikt vid vad folk i allmänhet tycker.

Jag säger inte emot att vissa personer kan uppleva sin AS som enbart ett handikapp. Och jag respekterar därmed deras upplevelser till fullo. Men det är inte AS per se som är ett handikapp, utan vad AS är i relation till att inte ha AS som i så fall är ett handikapp. Förklaring går att finna av vad som kommer nedan om detta uppfattas oklart.

Börja med att ställa dig frågan vad du uppskattar här i livet, vad som gör dig lycklig?

Är det kanske att måla, förstå en vacker berättelse i en bok du läser, lösa ett matematiskt problem, ta en promenad i skogen och uppskatta dess skönhet, få en kram eller kärleksfull klapp eller smekning av någon du tycker om? Det finns mycket att välja på och detta är bara ett fåtal exempel.

Tankeexperiment:

Föreställ dig sen att alla människor på planeten jorden utom du var lika starka som stålmannen, hade röntgensyn så dem kunde se in i damernas (alternativt herrarnas) omklädningsrum, en genomsnittlig IQ på 250, såg ut som dina egna idealiska preferenser utseendemässigt, m m; kort och gott totalt överlägsna dig såväl kognitivt, fysiologiskt som estetiskt.

Du var en underlägsen människa på alla dessa sätt som endast hade fysiska förmågor som en elitidrottare enligt dagens verkliga mått mätt, med blandade men ofta åtråvärda resultat var tvungen att smyga dig in i damernas (alternativt herrarnas) omklädningsrum och hade en IQ på 150, osv.

Detta skulle kunnat vara fallet, om världen råkat utveckla sig så!

Poängen är att vi exempelvis skulle kunna säga att alla som inte är lika starka som stålmannen, eller inte kan se in i damernas omklädningsrum med sådan raffinerad lätthet, osv, har IS-syndrom (Icke-Stålmanna syndrom). Det må upplevas endast som ett handikapp att ha IS-syndrom.

Men det är inte IS-syndrom i sig självt som är handikappet, utan IS-syndromet i relation till att inte ha IS-syndrom som är ett handikapp.

Om alla utom du helt plötsligt skulle bli sådana där stålmän (-kvinnor) som jag beskrev ovan, hur mkt skulle det påverka listan på saker i livet du uppskattar och som gör dig lycklig? Det vill säga svaret på frågan du först skulle besvara: Vad uppskattar du här i livet, vad gör dig lycklig? Inte så särskilt mkt skulle jag gissa; du kan fortfarande måla dina tavlor lika vackert, du har samma förmåga att förstå skönlitteratur du läser eller lösa matematiska problem, skogen är fortfarande lika vacker, en kärleksfull kram av någon du tycker om är fortfarande densamma, osv.

Du är inte så särskilt deprimerad över att du inte kan flyga i hundratusen km/h som stålmannen, lyfta ett lokomotiv eller se in genom väggen till damernas omklädningsrum (Nåja! Lite ledsen kanske...), eller inte har 250 i IQ?

Men, varför inte!?

Faktum är att om du upplever att din AS endast är ett handikapp, så befinner du dig i en liknande (om än inte riktigt lika extrem) situation som om alla helt plötsligt skulle blivit stålmän.

Du måste helt enkelt sluta gräma dig över att du inte kan "flyga i hundratusen km/h", "lyfta ett lokomotiv" eller "se in genom väggen till damernas omklädningsrum", osv. Det inom situationstecken är analoger för olika egenskaper som du upplevelser vara handikapp med din AS.

Vad du istället bör göra är att försöka rikta dina tankar till det du tänkte ut som svar på frågan vad du uppskattar här i livet och vad som gör dig lycklig.

M a o, rikta dina tanker mot exempelvis att du tycker om att måla, läsa böcker, lösa matematiska problem, vandra i skogen, krama någon du tycker om, osv. Om detta nu är vad du uppskattar i livet och blir lycklig av.

Vi upplever oss alla handikappade i förhållande till stålmannen, men man måste inte vara stålmannen för att vara lycklig. Du må uppleva dig handikappad i förhållande till personer som inte har AS. Men man måste inte vara NT för att vara lycklig. Även personer med IS-syndrom kan vara lyckliga, och likväl personer med AS-syndrom.

snyggsmartosexig skrev:Men det är inte AS per se som är ett handikapp, utan vad AS är i relation till att inte ha AS som i så fall är ett handikapp.

Det finns väldigt många logiska fel i ditt inlägg, men turligt nog behöver jag inte kommentera mera än ovanstående. De två saker du gör skillnad på är nämligen samma sak, och därmed faller ju grunden för hela ditt inlägg.

AS är inget absolut begrepp utan existerar enbart i relation till NT, dvs. icke AS. Alltså finns ingen egentlig skillnad på "AS per se" och "AS i relation till inte AS".

Och det var en av mina positiva AS-sidor, det logiska tänkandet, som fick utlopp.

Vad gäller Weasleys inlägg så håller jag väl egentligen med om det mesta även om jag har invändningar mot vissa saker--jag får emellanåt en liten känsla av att rdos har kidnappat hennes nick, men hoppat över neanderthalarna för att inte bli avslöjad.

Nu inser jag att inlägget i första hand, eller t.o.m. enbart, är riktat till dem som enbart ser nackdelar med att ha AS, så undertecknad är väl inte med i målgruppen. Dock får man flera gånger känslan att negativa AS-egenskaper enbart skulle handla om att man väljer att uppleva dem som negativa. Nu vet jag inte riktigt om det var menat så, eftersom weasley och jag har diskuterat detta tidigare, och det skulle förvåna mig om hon plötsligt hade ändrat åsikt på denna punkt. Men i vart fall bör det påpekas att i alla fall vissa negativa saker inte handlar om medvetna val eller synsätt. Som exempel är jag som vanligt egocentrerad och nämner ljudkänslighet. Den kan jag inte på något vis i världen uppfatta som annat än ett helvete och ett handikapp. Men därmed kan vi också konstatera att en person som inte anser sig ha fått några positiva saker alls av sin AS, men har fått negativa saker av sådan typ som inte går att tänka bort med ett annat synsätt, rimligen måste uppfatta sin situation som enbart handikappande.

Weasley säger dock "Så länge man själv trivs..." och där tror jag vi har själva kärnan. Man kan teoretisera hur mycket man vill om vad som är handikapp och inte etc., men till syvende och sist är det nog egentligen så enkelt som

Om man mår bra så mår man bra och om man inte mår bra så mår man inte bra.


En annan sak som är värd att betänka är att det är lätt att säga saker som "om jag inte hade AS..." och liknande. På individnivå kan vi knappast säga så mycket om hur en viss person skulle ha varit utan AS, så det är egentligen omöjligt att veta om personen skulle uppleva det som en fördel eller inte att ha sluppit sin AS. Rent statistiskt så skulle personen för det första rimligen ha lägre intelligens, så om man redan med AS beklagar sig över att man inte är tillräckligt intelligent så borde man kanske vilja behålla sin AS.

Och om man VERKLIGEN är dum och inte tål sig själv för man aldrig kommer dra korrekta slutsatser? Vetskapen av det är äcklig. Man kan kanske tvinga sig att leva med det, men man är fortfarande medveten om det. Det här har kanske inte med AS att göra. Ursäkta.

Det är väldigt enkelt i mina ögon. Det faktum att jag har AS hindrar mig från att skaffa vänner, att jobba, att umgås, att skaffa partner... kort och gott - att ha ett liv.
Nu vet jag att jag får höra att jag lägger en NT-betydelse i orden "att ha ett liv", men faktum är att dessa NT-människor upplever så mycket mer än jag någonsin kommer att göra. Jag VET att jag inte skall jämföra mig med NT-människor, men i mina ögon ser de ut att ha jävligt roligt och de ser ut att trivas oerhört bra tillsammans. Själv står man ute i kylan och kommer aldrig att ha det där.
Vari ligger det positiva?

Jösses! Inget fel på skrivinspirationen så här tidigt på dagen!

Kvasir skrev:...
En annan sak som är värd att betänka är att det är lätt att säga saker som "om jag inte hade AS..." och liknande. På individnivå kan vi knappast säga så mycket om hur en viss person skulle ha varit utan AS, så det är egentligen omöjligt att veta om personen skulle uppleva det som en fördel eller inte att ha sluppit sin AS. Rent statistiskt så skulle personen för det första rimligen ha lägre intelligens, så om man redan med AS beklagar sig över att man inte är tillräckligt intelligent så borde man kanske vilja behålla sin AS.

Var hittar man mer konkret statistik på intelligens inom AS kontra NT? Jag ifrågasättar inte påståendet att AS statistiskt sett är intelligentare, men eftersom det var ett tag sedan jag läste en AS-bok vore det kul att se vad undersökningar och siffror säger...

* ursäkta om dum fråga men känner ingen inspiration i googletarmen just nu.. *

Edit: såg just att det finns minst två andra färska trådar om intelligens. Ber om ursäkt om jag störde Weasleys trådtema....

/Barracuber

Kvasir skrev:Vad gäller Weasleys inlägg så håller jag väl egentligen med om det mesta även om jag har invändningar mot vissa saker--jag får emellanåt en liten känsla av att rdos har kidnappat hennes nick, men hoppat över neanderthalarna för att inte bli avslöjad. ;)

Nu inser jag att inlägget i första hand, eller t.o.m. enbart, är riktat till dem som enbart ser nackdelar med att ha AS, så undertecknad är väl inte med i målgruppen. Dock får man flera gånger känslan att negativa AS-egenskaper enbart skulle handla om att man väljer att uppleva dem som negativa. Nu vet jag inte riktigt om det var menat så, eftersom weasley och jag har diskuterat detta tidigare, och det skulle förvåna mig om hon plötsligt hade ändrat åsikt på denna punkt.

Hmm. Jag skrev inlägget som sagt väldigt långt fram på småtimmarna, och trots att jag försökte göra det så tydligt jag kunde, är det inte alltid man får med allt. Naturligtvis finns det saker man inte kan göra något åt. Man kan inte göra något åt att man är ljudkänslig, lika lite som man kan göra något åt att man är blåögd/långbent/mörkblond/kortväxt eller har stora fötter.

Jag menade inte heller att rikta inlägget till någon speciell grupp; jag ville bara förklara varför jag inte förstår inställningen att AS måste vara något negativt. Jag kan förstå att man tycker att livet som helhet är negativt.

Däremot är jag inte riktigt med på vad du menar att jag låter som rdos. Har läst inlägget några ggr och kan inte se det. Är det passusen om "gå och tugga tuggummi samtidigt du menar"? Isåfall kan jag berätta att jag drabbades av ilska över att bra människor ska behöva känna sej ledsna över att de inte är som alla andra i den stora fårskocken.

Kvasir skrev:En annan sak som är värd att betänka är att det är lätt att säga saker som "om jag inte hade AS..." och liknande. På individnivå kan vi knappast säga så mycket om hur en viss person skulle ha varit utan AS, så det är egentligen omöjligt att veta om personen skulle uppleva det som en fördel eller inte att ha sluppit sin AS. Rent statistiskt så skulle personen för det första rimligen ha lägre intelligens, så om man redan med AS beklagar sig över att man inte är tillräckligt intelligent så borde man kanske vilja behålla sin AS.

Det är det där som är så underligt för mej. AS är ju en summa av den man är; det är ingen ENSKILD del av en. Det är inte en mental blindtarm.

tahlia skrev:Det är väldigt enkelt i mina ögon. Det faktum att jag har AS hindrar mig från att skaffa vänner, att jobba, att umgås, att skaffa partner... kort och gott - att ha ett liv.
Nu vet jag att jag får höra att jag lägger en NT-betydelse i orden "att ha ett liv", men faktum är att dessa NT-människor upplever så mycket mer än jag någonsin kommer att göra. Jag VET att jag inte skall jämföra mig med NT-människor, men i mina ögon ser de ut att ha jävligt roligt och de ser ut att trivas oerhört bra tillsammans. Själv står man ute i kylan och kommer aldrig att ha det där.
Vari ligger det positiva?

Men du har ju sagt att du inte vill ha vänner. Att du inte står ut med folk. Varför saknar du något du inte vill ha?

De ser ut att trivas tillsammans, visst. Det är mycket som handlar om hur saker ser ut, inte hur de är.

weasley skrev:

tahlia skrev:Det är väldigt enkelt i mina ögon. Det faktum att jag har AS hindrar mig från att skaffa vänner, att jobba, att umgås, att skaffa partner... kort och gott - att ha ett liv.
Nu vet jag att jag får höra att jag lägger en NT-betydelse i orden "att ha ett liv", men faktum är att dessa NT-människor upplever så mycket mer än jag någonsin kommer att göra. Jag VET att jag inte skall jämföra mig med NT-människor, men i mina ögon ser de ut att ha jävligt roligt och de ser ut att trivas oerhört bra tillsammans. Själv står man ute i kylan och kommer aldrig att ha det där.
Vari ligger det positiva?

Men du har ju sagt att du inte vill ha vänner. Att du inte står ut med folk. Varför saknar du något du inte vill ha?

De ser ut att trivas tillsammans, visst. Det är mycket som handlar om hur saker ser ut, inte hur de är.

Det är inte så mycket att jag saknar det, som att jag är fullständigt medveten om att jag missar en jäkla massa.

Jag kan ta en liknelse. När jag var yngre (18-19) var jag rätt naiv. Jag trodde att, när jag blev gammal nog, skulle de äldre kvinnorna tala om för mig att ingen tjej egentligen gillade sex, utan bara gjorde det för att karlarna ville. När jag sedan insåg att så inte var fallet, utan att andra tjejer verkligen gillar sex, så insåg jag också att jag missade något viktigt. Det handlade inte bara om njutning utan om närheten, och så är det också med vänner och umgås och samhörighet.
Det känns som om alla andra barn är inne och leker, och jag står utanför och får inte/kan inte vara med, utan kan bara se på hur roligt de andra har.

Jag missar något, och missar det rejält. Jag är inte blind. Jag ser hur människor kommunicerar, hur goda vänner lutar sig nära varandra och skrattar och pratar. Det är DET jag saknar, och det är DET jag missar.

tahlia skrev:Jag missar något, och missar det rejält. Jag är inte blind. Jag ser hur människor kommunicerar, hur goda vänner lutar sig nära varandra och skrattar och pratar. Det är DET jag saknar, och det är DET jag missar.

Ah, ok ja då förstår jag nog tror jag. Det är liksom att du egentligen vill ha någon att ty dej till, men du orkar inte med att prata pelargoner..? Har jag förstått det rätt?

Jag är en såndär social person, som gillar när folk kommer och knackar på min dörr utan att ha ringt före, som gillar när folk ringer och bara vill tjöta lite. (Tyvärr är det aldrig någon som gör det.) Samtidigt ids jag inte tjafsa pelargoner, vilket gör att det är få som kommer på fråga och alltså blir urvalet personer som kan/vill spontanbesöka mej ganska litet.

Min erfarenhet från träffarna har dock varit att det är väldigt uppsluppet och roligt; senast vi var här skrattade jag som jag inte har gjort på flera månader. Det är väl så att lika barn leka bäst, antar jag. Och det är antagligen väldigt svårt att hitta likasinnade på ett ställe med begränsade resurser....

weasley skrev:

tahlia skrev:Jag missar något, och missar det rejält. Jag är inte blind. Jag ser hur människor kommunicerar, hur goda vänner lutar sig nära varandra och skrattar och pratar. Det är DET jag saknar, och det är DET jag missar.

Ah, ok ja då förstår jag nog tror jag. Det är liksom att du egentligen vill ha någon att ty dej till, men du orkar inte med att prata pelargoner..? Har jag förstått det rätt?

Ja och nej. Det är nog det där med att känna samhörighet som stör mig. Jag har mina barn, de känner jag en enorm samhörighet med, men utanför det så har jag aldrig känt samhörighet med någon.
Det känns som om alla människor jag träffar på är totala aliens. Det finns ingen som mig. Missförstå mig inte, jag vet mycket väl att alla människor är unika och att det aldrig finns någon som är likadan. Det jag menar är att det inte finns någon som stämmer med mig.
Det kan ibland få mig att känna mig oerhört ensam, trots att jag inte vill ha med människor att göra. Jag är nog aningen Schizo på den punkten.

För egen del kan jag väl medge att jag säkert missat och missar en del på grund av mitt AS som är självklart för de flästa NT att uppleva men jag är också övertygad om att de missar positiva saker som jag genom mitt AS får uppleva.

Jag ser det som att man upplever trevliga saker och mindre trevliga saker inom ramen för sitt eget liv och sitt sätt att fungera och att jämförelser med dem som har helt andra förutsättningar är meningslösa.

Att avundas NT för att derars glädje av fler former av social samvaro i större utsträckning än jag kan känna känns lite som att avundas exempelvis indiska bönder deras glädje över när det börjar regna.

Kvasir skrev:AS är inget absolut begrepp utan existerar enbart i relation till NT, dvs. icke AS. Alltså finns ingen egentlig skillnad på "AS per se" och "AS i relation till inte AS".

För det första så är NT inte detsamma som icke AS, däremot implicerar NT icke AS. Det är däremot inte så att icke AS implicerar NT, då det går att exempelvis ha högfungerande autism eller ADHD men inte ha AS.
"AS i relation till NT" är alltså inte ekvivalent med "AS i relation till inte AS", eftersom "NT" och "inte AS" inte är ekvivalenta. Och om "AS per se" är ekvivalent med "AS i relation till NT" (vilket jag tolkar din första mening ovan som), så är det således inte så att "AS per se" är ekvivalent med "AS i relation till inte AS". -> Det finns en egentlig skillnad mellan "AS per se" och "AS i relation till inte AS".

Anta att en person med AS exempelvis är dålig på att organisera praktiska saker, och att personen om han inte skulle ha AS skulle varit bättre på att organisera praktiska saker. Att ha AS upplevs i detta avseende endast negativt, då det rimligen är att föredra att vara bra på att organisera praktiska saker.
-> "AS" i relation till "inte AS", är här endast ett handikapp.

Anta att en person med AS exempelvis är dålig på att organisera praktiska saker, och att personen om han även skulle varit förlamad från halsen och nedåt skulle varit ännu sämre på att organisera praktiska saker. Att ha AS upplevs i detta avseende som endast positivt, då det rimligen är att föredra att vara dålig på att organisera praktiska saker framför att vara ännu sämre.
-> "AS" i relation till "AS + förlamad från halsen och nedåt", är här endast en tillgång.

Det begreppet AS refererar till är absolut på så vis att det består av vissa egenskaper, en viss oförmåga att organisera praktiska saker utgörande en av dessa. Man kan relatera detta till en större förmåga, en större oförmåga, en annan förmåga eller en annan oförmåga. Om man väljer att relatera det till en större förmåga eller en annan förmåga kommer man rimligtvis uppleva det som något negativt, väljer man däremot att relatera det till en större oförmåga eller en annan oförmåga så kommer man rimligtvis uppleva det som något positivt.

Jag har utvecklat saker som jag inte skulle ha gjort om jag inte var AS. Dessa saker har berikat mitt liv. Jag känner mig ensam, för jag skulle vilja ha någon att dela allt det underbara som förekommer i livet, men jag tror inte att det är helt hopplöst. Jag har bara inte lärt mig att klara av att skaffa vänner på rätt sätt.
Jag ser problem med AS, men problem innebär att det finns lösningar. Jag är inte AS, utan AS är en del av min personlighet. Men inte hela.

Det är lite som miljöförstöringen, eller den globala uppvärmningen. Detta är hemst. Jag försöker att köpa lokalproducerade livsmedel, för att minska på utsläppen, jag cyklar och åker kolleklivt när jag skall några längre sträckor, Men trots att jag gör mycket så är växthusgaserna de högsta någonsin över hela världen. Jag skulle kunna säga att det är bara skit nu, det hopplöst och meningslöst mm. Men jag mår inte bra av det.
Om jag på samma sätt bara ser nackdelarna med AS och tycker att allt är skit och elende så blir det inte bättre. Men ser man de ljusa sidorna och försöker framhäva dem och jobba på att de dåliga sidorna skall bli bättre, så mår jag bättre av det. Det ligger i mitt personliga intresse att må så bra som möjligt.
När man går upp för ett högt berg, så tenderarn man att bara titta uppåt. Man kan gå hela dagen och det ser inte ut att ha kommit så långt. Då skall man vända sig om och titta på utsikten för att se hur högt man har kommit, då känns det som att man gjort något trots att man har långt kvar till toppen.
Jag tror att det är likadant med ens problem med AS. Man tittar på bergstoppen och tycker inte att man kommer någonstans. Men det är de små framstegen som gör skilnaden i det långa loppet. Man skall sätta upp små mål som man kan jobba med och inte stora problem som är svåra att lösa. Tar man tillräckligt många små problem och löser, så kanske man löser det stora.

Inställningen till saker beror mycket på hur vi uppfattar dem. Det är mycket lätt att ha en negativ inställning till saker, tro mig jag vet, men när man har en posetiv syn på saker så går det av någon anledning lättare och bättre.

Jag tror så här: Meningen med livet är att vara lycklig. Problemet som alla människor har, oavsett om de har AS eller NT är att komma på vad som gör en lycklig. Ofta tror man att vissa personer är lyckliga. De har pengar, fin bil, många vänner, en vacker hustru osv. Men många rika personer är inte lyckliga. De är kanske oroliga för pengarna, vännerna kanske bara gillar lyxen runt personen, hustrun är otrogen osv.

En kinesisk historia lyder:
En rik man semestrade på en ö i Kina. Där fanns en man som gick upp tidigt varje morgon och fiskade med sin båt. Sedan han fiskat så sålde han fisken och åkte hem till sin familj. De bägge männen satt på eftermiddagarna och pratade. Den rike mannen sade till fiskaren.
-Varför tar du inte och utvidgar din rörelse. Du skulle kunna låna till en båt till och öka den inkomst.
-Varför skall jag göra det, frågade fiskaren.
- Jo, efter några år så kan du ha en hel fiskeflotta och du kan bli rik.
- Vad skall jag med pengarna till, frågade fiskaren.
- Du kan köpa dig en fin villa vid havet och ägna mer tid till din familj, sade den rike mannen irriterat.
- Men så har jag det nu, sade fiskaren. Jag har en villa vid havet och hela dagen över till min familj.

Kontentan är att man skall se vad man har och inte vad man skulle kunna få om.....
Det är inte säkert att man skulle vara lyckligare då.

Det blev långt de här, ursäkta mitt svammel.

weasley skrev:Däremot är jag inte riktigt med på vad du menar att jag låter som rdos. Har läst inlägget några ggr och kan inte se det. Är det passusen om "gå och tugga tuggummi samtidigt du menar"? Isåfall kan jag berätta att jag drabbades av ilska över att bra människor ska behöva känna sej ledsna över att de inte är som alla andra i den stora fårskocken.

Jag retades bara lite med dig för att du kunde tolkas som att alla negativa saker med AS bara handlar om ifall man väljer att betrakta dem som negativa eller ej. Jag visste ju sedan våra tidigare diskussioner att du inte rimligen menade så.

Kvasir skrev:Det är det där som är så underligt för mej. AS är ju en summa av den man är; det är ingen ENSKILD del av en. Det är inte en mental blindtarm.

Nej, som jag sade så är det omöjligt att för en enskild individ säga vad som säkert beror på AS och inte. Om man spekulerar i vilka saker som faktiskt beror på AS så kommer de flesta av oss då förmodligen hitta både positiva och negativa saker. Rent hypotetiskt skulle man ju kunna ägna sig åt att ställa frågan: skulle jag vara beredd att offra positiv egenskap A om jag blev av med negativ egenskap B? Men så fungerar det ju inte riktigt, och dessutom är de flesta egenskaperna inte binära eller ens diskreta. Man kan sedan tänka sig att de som bara ser negativa saker mer än gärna skulle bli av med dessa om det var möjligt, för de har ju inga positiva saker att behöva offra i gengäld. Eller? Om vi tar exemplet med Kristoffer, som väl delvis var fröet till denna tråd, så klagade han bl.a. på att han "bara" är normalintelligent. För det första är förstås det i sig inget att klaga på. Det är ju bra, han är minst lika smart som 50 % av befolkningen. Men antag att det var möjligt att göra honom NT istället. Vad skulle det innebära, rent hypotetiskt. Nu är han normalintelligent, vilket är lite under normalt för AS. Om han var NT skulle han kanske då vara lite under normalintelligent för NT, dvs. befolkningen, och det kanske inte var så bra byte.

snyggsmartosexig skrev:För det första så är NT inte detsamma som icke AS, däremot implicerar NT icke AS. Det är däremot inte så att icke AS implicerar NT, då det går att exempelvis ha högfungerande autism eller ADHD men inte ha AS.
"AS i relation till NT" är alltså inte ekvivalent med "AS i relation till inte AS", eftersom "NT" och "inte AS" inte är ekvivalenta. Och om "AS per se" är ekvivalent med "AS i relation till NT" (vilket jag tolkar din första mening ovan som), så är det således inte så att "AS per se" är ekvivalent med "AS i relation till inte AS". -> Det finns en egentlig skillnad mellan "AS per se" och "AS i relation till inte AS".

Jag förenklade medvetet för att inte göra resonemanget hopplöst komplicerat. Eftersom vi diskuterar just AS verkar det rimligt att för diskussionen betrakta AS som den enda existerande avvikelsen från NT. Eftersom AS dessutom är väldigt ovanligt, 0,5 % är väl i överkant jämfört med alla olika siffror jag har sett, tror jag, så kan vi i praktiken sätta likhetstecken mellan NT och "icke AS" och försumma skillnaden mellan dem. Sedan är det förstås inte så enkelt att alla med AS är precis på ett visst sätt och alla NT är på ett visst sätt. Allt är gradskillnader i olika egenskapsspektra och inga två individer ligger på exakt samma ställe i alla dimensioner. Men den överförenklingen lider förstås även ditt resonemang av.

Anta att en person med AS exempelvis är dålig på att organisera praktiska saker, och att personen om han inte skulle ha AS skulle varit bättre på att organisera praktiska saker. Att ha AS upplevs i detta avseende endast negativt, då det rimligen är att föredra att vara bra på att organisera praktiska saker.
-> "AS" i relation till "inte AS", är här endast ett handikapp.

Ja, förutom att jag inte riktigt förstod vad "endast" syftar på. Räcker det inte att det är ett handikapp för att vara negativt?

Anta att en person med AS exempelvis är dålig på att organisera praktiska saker, och att personen om han även skulle varit förlamad från halsen och nedåt skulle varit ännu sämre på att organisera praktiska saker. Att ha AS upplevs i detta avseende som endast positivt, då det rimligen är att föredra att vara dålig på att organisera praktiska saker framför att vara ännu sämre.
-> "AS" i relation till "AS + förlamad från halsen och nedåt", är här endast en tillgång.

Ja, här har du betraktat AS relativt och det här går väl emot vad du försökte säga i ditt förra inlägg?

Det begreppet AS refererar till är absolut på så vis att det består av vissa egenskaper, en viss oförmåga att organisera praktiska saker utgörande en av dessa. Man kan relatera detta till en större förmåga, en större oförmåga, en annan förmåga eller en annan oförmåga. Om man väljer att relatera det till en större förmåga eller en annan förmåga kommer man rimligtvis uppleva det som något negativt, väljer man däremot att relatera det till en större oförmåga eller en annan oförmåga så kommer man rimligtvis uppleva det som något positivt.

Visst. Men det är få, om några, av de karaktäristiska AS-egenskaperna som går att definiera i absoluta termer. De är definierade i förhållande till NT. Sedan kan man försöka karakterisera dem absolut om man vill, men det spelar ingen roll eftersom grunden för de absoluta mått man har tagit fram härstammar ur en jämförelse med NT.

Jag förstår ganska väl, tror jag, vad du ville säga med ditt förra inlägg. Jag försökte bara ta en genväg för att slippa skriva ett långt och detaljerat inlägg, men det gick tydligen inte.

Låt oss ta ditt tankeexempel med supermänniskor och icke supermänniskor (IS). Vi antar också att IS är mycket ovanligt, säg 1 %. Du räknade upp en massa saker som man kan må bra av och som kan göra en lycklig, och menade att dessa inte påverkades av om man är IS eller inte. I vissa fall är jag benägen att hålla med dig. Att t.ex. njuta av en skogspromenad kan man säkerligen göra lika bra, i alla fall om man promenerar ensam, för det handlar väl huvudsakligen om hur man själv uppfattar naturen och vad man ser i den. Däremot håller jag inte med om de flesta andra exempel. Ta bokexemplet. Ytterst få böcker skulle vara skrivna av IS-människor. Nästan alla skulle vara skrivna av supermänniskorna, och eftersom de är så överlägsna i intelligens (enligt ditt exempel) så skulle du förmodligen inte förstå mycket av de böckerna. på samma sätt skulle det vara med väldigt mycket annat. Problemet är att IS-gruppen är så försvinnande liten. Om halva befolkningen var IS så skulle det förhålla sig annorlunda. Då skulle det skrivas massor av böcker av och för IS. Jag menar att de flesta saker på liknande sätt är relativa.

Kvasir skrev:Jag förstår ganska väl, tror jag, vad du ville säga med ditt förra inlägg.

Kanske det, men jag tror för säkerhets skull det är bäst om jag "förtydligar" mitt förrförra inlägg.

En smått implicit innebörd av mitt förrförra inlägg var en föraning om att folk jämför sig med andra, och känner sig olyckliga om dem märker att dem inte är lika bra som dessa i något avseende. Detta trots att de jämförande personerna ifråga inte anger på sin lista, om vad dem uppskattar i sitt liv och vad som gör dem lyckliga, "att vara bättre än någon annan". Det finns två möjliga lösningar på denna irrationalitet; 1. "Att vara bättre än någon annan" måste åtminstone inkluderas på listan, om än inte nödvändigtvis ersätta det som redan står där. 2. Det är inte sant att personen blir lycklig av att vara bättre än någon annan.

"Att vara bättre än någon annan" är tämligen omöjligt om man har IS-syndrom, om 99,99 % inte har IS-syndrom. Resterande punkter på listan över vad man uppskattar och vad som gör en lycklig förändras inte tillnärmelsevis i lika hög grad som punkten "att vara bättre än någon annan". Ex: En person älskar sin idrott, ex springa 100 m, och gör detta på 9,9 sek. Om nu alla i hans omgivning springer 100 m på 0,9 sek, så är frågan om han älskar sin idrott lika mkt som om han, som i realiteten är fallet, var bland dem snabbaste i världen!? Han kan oavsett träna vidare som han alltid har gjort och uppskatta löpningen per se i lika hög grad, och om ett par år kanske han kommer ner till 9,8 sek på 100 m. Men är lyckan lika stor när han inte har någon att jämföra sig som bättre än? För att dra exempelet som en parallell till mitt teoretiska argument så har denna löparen inte angivit som svar på frågan om vad han uppskattar och vad som gör honom lycklig, "känslan av att vara snabbare/bättre än någon annan". Han har istället angivet "känslan när han springer så snabbt han kan, och kanske känslan att utvecklas och i jämförelse med sig själv bli snabbare och bättre".

Mitt argument är alltså en uppmaning att granska sin lista över vad man uppskattar i livet och vad som gör en lycklig, för om du i din lista finner saker som inte påverkas så särskilt mkt av om du har AS eller inte på annat sätt än att du är sämre än någon annan på dessa saker; så bör du ställa dig frågan om "att vara bättre än någon annan" är en betydelsefull variabel i bestämmandet av hur lycklig du är. Du har valet att antingen inkludera denna variabel (lösning 1 ovan), eller att inte inkludera denna variabel (lösning 2 ovan). Om du väljer 2 så, förutsatt det ovan sagda i detta stycke, så kan inte AS (eller i analogin IS) påverka det du uppskattar eller vad som gör dig lycklig i någon avsevärd utsträckning. Eller så, om du hävdar det motsatta, är din lista över vad du uppskattar och vad som gör dig lycklig felaktig. Du bör kanske då välja 1, och om du gör så anser jag att du bör ställa dig frågor som:

Vad är egenvärdet i att vara bättre än någon annan, och varför har detta ett värde för dig? Vill du att det ska ha ett värde för dig? Kan du påverka dess värde för dig genom att fundera över dess egenvärde? Finns det nåt annat sätt att påverka dess värde för dig?

snyggsmartosexig skrev:Kanske det, men jag tror för säkerhets skull det är bäst om jag "förtydligar" mitt förrförra inlägg...

Det du skrev stämmer med hur jag tolkade dig, och det är väldigt viktig och tänkvärt. Dock är detta att ständigt jämföra sig med andra knappast något typiskt AS-drag, utan en allmän mänsklig sjuka.

Min poäng var att peka på att inte allt som har med lycka att göra handlar om egna prestationer och inte handlar om att jämföra sig med andra. I de fallen hjälper det inte att göra så som du säger.

Jag har inte riktigt hängt med på vad som har hänt på forumet den sista tiden så jag förstår inte bakgrunden till den här tråden. Ändå - det finns ett och annat här jag har tänkt kommentera men inte orkat/haft tid till förrän nu.

weasley skrev:Sen var det en gubbe som valde att sätta ord på vissa särskilda personlighetsdrag, eftersom många är väldigt intresserade av att sortera in saker i små behändiga lådor så de har kontroll på situationen.

Det är jag tacksam för att "gubben" gjorde. I och med det har jag kunnat googla på de orden och hitta andra människor som fungerar ungefär som jag och som det faktiskt går att prata vettigt med...

weasley skrev:Att ränna på sociala events insåg jag tidigt att det inte var för mej. Det är liksom ingen mening att konversera ansträngt om pelargoner i två timmar, för att sen gå hem och däcka i sängen av tristess.

Jag fick nu i helgen ännu en gång bekräftat att sociala events inte är något för mig heller. Hamnade på en julfest med IT-folk - trodde det skulle gå ganska bra - IT-folk är ändå rätt aspiga. Shit vad fel jag hade! Bara en massa menignslöst fyllesnack. Tur att det finns AS-träffar...

weasley skrev:Jag är en såndär social person, som gillar när folk kommer och knackar på min dörr utan att ha ringt före, som gillar när folk ringer och bara vill tjöta lite. (Tyvärr är det aldrig någon som gör det.)

Den här sortens generella uppmaningar att ta kontakt har jag tyvärr dåliga erfarenheter av. När jag har tagit sådana uppmaningar på orden har det alltid visat sig att det har funnits dolda krav man ska uppfylla. Och väldigt ofta har jag inte uppfyllt dessa dolda krav.

Så, weasley, att jag inte ringer beror inte på att jag inte gillar att tjöta med dig, för det gör jag! Det beror inte heller på att jag försöker ignorera dig. Det försöker jag absolut inte! Utan det beror på att jag inte vågar, på grund av tidigare dåliga erfarenheter i liknande situationer.

Skitsamma vad det heter, det är fortfarande en jävla plåga.



"Man lever bara en enda gång och det gör man för sej själv, inte för att tillfredsställa andras uppfattning om Hur Saker Ska Vara."

Jag vill inte bli NT för att andra ska se mig som normal, utan för att jag ska kunna göra det jag vill. Asperger är fortfarande något konkret, det är inte så att en grupp människor runt om i världen råkar ha likadana personligheter, det är fel (annorlunda konstruktion) i våra hjärnor. Vi fungerar helt annorlunda än andra, så det handlar inte om att vi har några små egenheter precis som alla andra.

vetej skrev:Jag vill inte bli NT för att andra ska se mig som normal, utan för att jag ska kunna göra det jag vill.

Om du tror att NT:are kan göra allt de vill är du grovt felinformerad. Det finns gott om olyckliga och plågade NT-människor.

vetej skrev:Asperger är fortfarande något konkret, det är inte så att en grupp människor runt om i världen råkar ha likadana personligheter, det är fel (annorlunda konstruktion) i våra hjärnor. Vi fungerar helt annorlunda än andra, så det handlar inte om att vi har några små egenheter precis som alla andra.

Det här kan jag bara hålla med om.

Man kan önska sig att det inte vore så tills man blir blå i ansiktet, men det hjälper inte. Man måste lära sig leva med sitt AS, för det försvinner inte. För mig har det hjälpt att träffa andra vars hjärnor är konstruerade som min. Det är naturligtvis skit samma vad den här konstruktionen heter men det är bra att den har ett namn.

Jag tror att avundsjuk är någonting man i väldigt hög utsträckning själv väljer om man vill vara eller inte. Hur bra man än är själv går det alltid att hitta någon som är snyggare/rikare/yngre/mer social eller har mer av det man tycker att man saknar. Men det är inte heller svårt att hitta någon som är fulare/fattigare/äldre/mindre social eller har mindre av det man tycker att man saknar. Det handlar om vem man jämför sig med och om man bara jämför sig med dem som har mer än man själv blir man så klart avundsjuk.

Hehe, Mats!

Det är OK att du inte tjötar på telefon eller bankar på min dörr stup i kvarten... man vänjer sej vid att inte ha det som man egentligen skulle vilja ha det, efter ett tag.

Själv har jag varit frånvarande några dagar eftersom jag inte känt för att smurfa hela tiden... :-D

Kvasir skrev:Det finns väldigt många logiska fel i ditt inlägg, men turligt nog behöver jag inte kommentera mera än ovanstående.

Du får förresten gärna kommentera de logiska fel du tycker dig se, om du orkar. Finner det troligare att du inte riktigt förstått vad jag menat, då jag med mycket goda resultat läst såväl grundläggande som avancerad logik och har mycket annat som pekar på en mycket god logisk förmåga och förmåga att uttrycka denna språkligt. Men visst kan även jag göra fel ibland, såväl logiska som andra. Oftast är dem löjligt "enkla" dem fel jag brukar göra, medan jag oftast fixar dem "svåra" utan ngn större svårighet. Av ngn konstig anledning...