Jag är mamma så något vuxen måste jag väl ha blivit Jag samlar på hästar, även leksakshästar. Har kvar en stor docka, han sitter på en hylla i förrådet för sonen tycker den är ointressant. Jag kan inte skiljas från den! Har alltid haft svårt att kasta/ge bort något.

vallesmamma skrev:Jag är mamma så något vuxen måste jag väl ha blivit Jag samlar på hästar, även leksakshästar. Har kvar en stor docka, han sitter på en hylla i förrådet för sonen tycker den är ointressant. Jag kan inte skiljas från den! Har alltid haft svårt att kasta/ge bort något.

När jag läste ditt inlägg så tänkte jag att du kanske kan ha din stora docka framme i ditt sovrum, om din son inte sover i samma rum som du dvs om han har eget rum och inte behöver störa sig på din docka? Det var den tanken som dök upp i mitt huvud.

Till sist: Du har rätt att spara på allt till framtiden med gott samvete utan att skämmas för det.

mvh Noli

tokar86a skrev:Jag har länge funderat runt den här biten om att man är vuxen och sånt. Är det verkligen något som man trivs med egentligen? Alla de här kraven och plikterna man har får en ibland att bara må dåligt och känna en massa krav och plikter som kan vara jobbiga att hantera.

Ibland så känns det bara som man vill slappna av och slippa alla krav och plikter. Som kan vara väldigt krävande och så.

I am with you!
Jag är som peter pan, vill inte bli "vuxen" (vad det nu innebär) och ansvarskänslan är rätt bristfällig åxå.
Vore enklast om man var barn hela livet, men så är det ju inte så vissa saker får man helt enkelt tvinga sig till.
Samtidigt tycker jag att vara vuxen innebär inte att man ska vara på ett visst sätt utan för att man vågar stå för dem man är! Tycker det är väldigt ovuxet om man spelar en roll, eller har vissa åsikter, eller ser ut på ett visst sätt bara för att vara vuxen (i andras ögon).

Jeg skulle ønske jeg var 12-15 igjen, gode tider...

ja mkt mörka kläder blir det i längden :p och mkt mysbrallor.

Det e inte för inte som jag fortfarande njuter mkt av att dricka juice, te o kall kaffe latte med sugrör! Fast är det inte så på Mac Donalds att dom flesta dricker med sugrör? Har inte varit på Mac Donalds på länge så jag vet inte?

Här är en UNT-artikel med rubriken: "En dag står man där och är vuxen".
Här är länken:

http://www.unt.se/leva/en-dag-star-man- ... 80992.aspx

mvh Noli

Ytterligare en UNT-artikel i ämnet Att vara vuxen och den har rubriken "Man blir mer tagen på allvar som vuxen"

Artikeln handlar om en grupp ungdomar som reflekterar över det här med att vara vuxen.
Här är länken:

http://www.unt.se/leva/man-blir-mer-tag ... 88369.aspx

mvh Noli

Använder också gärna sugrör, fjantiga ringklockor, disco-kula och barnsliga kläder. Vuxenhet är något som förtjänas genom respekt, ärlighet och välvilja - yttre attribut gör möjligtvis ingångsläget lite knepigare ibland.

Jag är precis tvärtom. Som barn och tonåring längtade jag efter att bli äldre. Man blir tagen på allvar i större utsträckning, man blir friare att leva som man vill, man kan leva självständigt etc.
Jag tycker det är förbannat skönt att vara 30 jämfört med att vara 14.

Noli skrev:Här är en UNT-artikel med rubriken: "En dag står man där och är vuxen".
Här är länken:

http://www.unt.se/leva/en-dag-star-man- ... 80992.aspx

mvh Noli

"Det finns en vuxenhet i att inte vara så upptagen av sig själv" uttrycker kvinnan i artikeln.

Orkar man inte med så många andra personer i sitt liv än sig själv blir det lätt så. All energi går åt till "att hålla huvudet ovan för ytan" (i brist på bättre uttryck). Och skaffa barn bara för att bli vuxen samtidigt som man inte orkar ta hand om sig själv? Nä.

Blir man automatiskt mer vuxen när man får någon annan (barn, sambo, djur) att fokusera på samtidigt som man har svårigheter att ta hand om sig själv? Jag gissar att så inte är fallet.

Att klara av "ett vanligt jobb" (d v s inte bara jobbet i sig) tror jag kan få många av oss att känna oss mer vuxna.

KrigarSjäl skrev:Jag är precis tvärtom. Som barn och tonåring längtade jag efter att bli äldre. Man blir tagen på allvar i större utsträckning, man blir friare att leva som man vill, man kan leva självständigt etc.
Jag tycker det är förbannat skönt att vara 30 jämfört med att vara 14.

det där känner jag igen... men sen kanske det handlar om hur man definierar "att vara vuxen". om det handlar om att man måste göra vad som anses "vuxet" eller om det handlar om att ha möjlighet att styra över sitt liv och att andra respekterar ens beslut i privata frågor och dessutom tar det man säger och den kunskap man har på allvar, kan nog ha ganska stor betydelse för hur man ser på att "bli vuxen".

(oj vilken mastodontmening...)

Jag tycker aldrig jag blir tagen riktigt på allvar, räknas liksom inte... Fast ingen är direkt taskig heller. Det är som om jag var tio år fast jag är över 40. Ingen blir direkt arg, snarare överseende på något sätt. Tror inte jag är något direkt hot intellektuellt eller ur manligt perspektiv så därför blir folk inte rädda för att jag ska ta ifrån dem deras egenvärde eller prestige.

(Så jag snor deras saker i stället och ligger med deras fruar. Skoj...)

Tack för många intressanta svar.

Mycket hänger ju på vad man trivs och inte trivs med. Men det är ju inte direkt vanligt att man som 23 åring (nästan 24 år) Sover med gosedjur varje natt. Men det har blivit en vana och man känner sig trygg och glad. Tycker jag ibland man kan ha rätt till. Vad spelar det för roll vad man får det ifrån egentligen. Så länge det inte det är något som är farligt.

Jag beter mig inte alltid så vuxet ibland, men jag skärper alltid till mig när det behövs.

Bara därför att man ibland inte gör det, betyder ju inte att man inte kan bete sig vuxet när det behövs.

Jag får känslan att du är tjej, så du har tagit det några steg längre än en själv, men jag känner mig inte heller så vuxen och vill inte riktigt bli heller. Men jag tror jag stannat i en senare ålder, typ mellan 16 och 24. Känner mig typ som en pojke på många sätt.

Men det puttinuttiga är jag inte så inne på.

Kadaverin skrev:Personligen så upplever jag fenomenet att "vara vuxen" som en långsam inre död. Ju mer jag dör inuti desto bättre fungerar jag men det är ingen lycka i den processen.

Hahaha! Precis så upplever jag det också. Avtrubbad och med döda drömmar och ambitioner, men som en kugge i hjulet. Usch fyfan.

Kände igen mig rätt mycket i ditt inlägg förövrigt.

"dino skrev"Jag får känslan att du är tjej.

Nej det är jag inte. Vad gav dig den känslan?

Jag syftade på hon som startat tråden.

dino skrev:Jag syftade på hon som startat tråden.

Jaså, då missförstod jag.

Blev ganska förvånad måste jag säga.

Men då är det ju bra om du citerar henne då, så man vet vem du talar till.

Ja, inget du skrev tydde ju på det liksom Varför trodde du att jag riktade det till dig?

dino skrev:Ja, inget du skrev tydde ju på det liksom Varför trodde du att jag riktade det till dig?

Nä, därför att det verkade som om du talade till mig.

Du måste citera vet du, så du riktar det du skriver till den du vill tala med.

Men jag kunde för mitt liv inte lista ut vad jag skulle ha sagt som gjorde att du trodde att jag var ett fruntimmer ha ha

Litet missförstånd bara, inget att bry sig om.

Jag märkte inte att UNT-artikelserien om att vara vuxen hade en artikel till, så jag kollade den föst nu som var publicerad den 3 november 2010.

Den senaste artikeln som är den tredje och sista artikel har rubriken: "Vuxen utan låsningar till vuxna normer".
Här är länken:

http://www.unt.se/leva/vuxen-utan-lasni ... 03119.aspx

mvh Noli