barracuber skrev:Jag har inget problem med höger o vänster.

Jag hade länge problem med det och det händer fortfarande vid sällsynta tillfällen att jag gör fel.

barracuber skrev:Däremot lär jag mig aldrig vad som är backhand o forehand.

Kan du styrbord och babord då?

Höger och vänster... det har varit en konstant problem för mig. Än idag måste jag alltid tänka på vilken hand man sträcker fram för att hälsa för att hålla rätt på det hela om jag ska ge t.ex en vägbeskrivning eller dyligt.

Vad gäller trådämnet då. Well... det tycks variera beroende på den rent estetiska utformingen av miljön, anledningen till att jag finns där och graden av intresse kopplat till det hela.

Exempelvis lärde jag mig hitta till flera specifika platser i Stockholm redan första dagen vid första besöket. Däremot gick jag ut ur samma rum, i samma sjukhus under flera års tid men visste aldrig vilket håll jag skulle gå åt när jag väl var i korridoren.

Kartor hjälper mig inte ett skvatt. Faktum är att jag tycks vara totalt okapabel att orientera mig utifrån en karta, oavsett om det gäller tät bebyggelse eller vildmark.

Tror det är det visuella samt väderstrecken och avståndsbedöming som ställer till det. Om jag t.ex promererar runt någonstans via google maps så jag ser alla hus och vägar så är det inga problem när jag kommer dit. Följer jag samma väg via en vanlig karta är det kört direkt.

Vänster-höger-tumregel, åtminstone för oss äldre: Vänster är den förtryckta sidan/ det mindre fina/ det man inte ska vara.

Då gillar jag bättre tumregeln; vänster hand är den hand där tummen sitter på höger sida...

Miche skrev:Då gillar jag bättre tumregeln; vänster hand är den hand där tummen sitter på höger sida...

BRA! Då tror jag att alla har fattat, eller hur?

När jag fick ett arv köpte jag en GPS, klämde fast den i sonens bil och sa bestämt: KÖR! Kör ut ur landet, vart som helst, bara UT, gärna till Holland.

Han klarade sig galant med hjälp av GPS:en. Vi fick inga direkta problem förrän i Nijmegen, men det gick ju att fråga sig fram. Autobahn är inga problem, bara man vet om man ska söderut eller norrut.

GPS:en är ju en räddning för många lokalsinnesförvirrade om man bara kan behärska sig så mycket så man inte slår sönder djävulskapet när den där rösten tjatat hål i skallen på en med: "ta av till höger efter 30 meter" (fast det är 10 ) och sedan, när man missat avfarten: "Gör tillåten U-sväng. Morr...Gör tillåten U-sväng...Gör tillåten....Morr!...Ok! - GÖR OTILLÅTEN U-SVÄNG!

Jag har ganska kass lokalsinne (kan variera från normalt till überkass), men brukar vara mycket bra på att följa kartor (om de är bra gjorda och inte sådana där man utesluter vägar lite hipp som happ).

Jag verkar ju också ha något problem med arbetsminnet, så jag kan inte hålla kartor i huvudet så bra. Jag får i så fall upp bilder av olika områden, men kan inte foga ihop dem utan att "jag tänker på nästa område och glömmer det första". Hör nog ihop med mina problem med huvudräkning, där problemet huvudsakligen är att jag inte kan komma ihåg första talet när man säger andra (typ så).

Debbido skrev:GPS:en är ju en räddning för många lokalsinnesförvirrade om man bara kan behärska sig så mycket så man inte slår sönder djävulskapet när den där rösten tjatat hål i skallen på en med: "ta av till höger efter 30 meter" (fast det är 10 ) och sedan, när man missat avfarten: "Gör tillåten U-sväng. Morr...Gör tillåten U-sväng...Gör tillåten....Morr!...Ok! - GÖR OTILLÅTEN U-SVÄNG!

Tyvärr är det alldeles för många GPSer som reagerar lite för sent, de riktigt bra håller koll på när det är dags att svänga så att de säger till vid rätt tidpunkt, tyvärr verkar det som om det är de dyrare modellerna som fungerar bäst (min bror har en riktigt bra, den säger till innan, däremot min svåger och en gemensam bekant har GPSer som ofta säger till lite försent...)

Själv har jag inte brytt mig om att skaffa någon än, litar till lokalsinnet (men funderar på att skaffa en för att börja med geocaching).

hemskt dåligt lokalsinne..

Miche skrev:[Tyvärr är det alldeles för många GPSer som reagerar lite för sent, de riktigt bra håller koll på när det är dags att svänga så att de säger till vid rätt tidpunkt, tyvärr verkar det som om det är de dyrare modellerna som fungerar bäst (min bror har en riktigt bra, den säger till innan, däremot min svåger och en gemensam bekant har GPSer som ofta säger till lite försent...)

Den jag köpte till sonen gick inte att uppgradera.
Senare köpte han sig en som skulle gå att uppgradera till en rätt hög kostnad. Det visade sig snabbt att den karta han fått redan var för gammal.

4. den enda person som tror jag har bra lokalsinne är min mor som om jag skulle rösta för henne med skulle välja 5.
Jag kan dock lära mig att hitta, GPS är fina grejer.

Sen kan jag inte skilja på höger och vänster och jag kass rumsuppfattning, tror jag det kallas. Jag går in i saker för jämnan om jag går längs med en vägg går jag ofta för nära så jag slår underarmarna i dörrhandag. Jag är inte riktigt säker på hur jag lyckas med det. Men förtvivlat ont gör det.

barracuber skrev:Hur bra hittar du i städer, på köpcentra, i stora byggnader typ skolor, i skogen?

Är det skillnad på om du varit där förr eller det är första gången?

Hur hittar du? Använder du minnet, gps, kartor, anteckningar, väderstrecken, riktmärken, solen, månen, stjärnorna?

Om du normalt sett hittar dåligt, tror du det beror på din Asperger?

När jag är ensam hittar jag oftast bättre än när jag är i sällskap. När jag är med någon kan jag bara glida med utan att behöva tänka, men när jag är ensam måste jag fokusera.

När jag ska till ett nytt ställe så har jag en karta, går med kartan i handen och tittar på vägar och gatunamn.

Jag har svårt för vägbeskrivningar, typ "sen svänger du vid macken och så kör du tills du ser ett rött hus och sen kommer ett staket..." Jag tittar inte på sådana saker när jag är ute och går/kör. När jag ska hem till någon första gången så vill jag bara veta adress så att jag kan kolla upp det på Eniro och hitta själv.

MsTibbs skrev:3. ganska dåligt

Däremot kan jag memorera kartor och följa dem i minnet.

+1

Jag har en Garmin nüvi 1690 som jag är väldigt nöjd med. Jag använder den både till "vanlig" orientering i städer jag inte varit i tidigare (man kan lagra en vanlig adress i den och så kan man aktivera körinstruktion till den platsen) och till geocaching. En nackdel är att det inbyggda "fast monterade" batteriet inte räcker mer än ett par timmar, så jag kommer framöver att skaffa ett laddbart 12-volts torrbatteri att använda när jag inte befinner mig i närheten av ett 230-volts eluttag.

Man kan ställa in GPS-navigatorn så att den vägleder med röst, men "Ingrid" som den kvinnliga rösten kallas, pratar så illa och så "hackigt", så den har jag stängt av.

Min GPS-navigator kostade lite drygt 2000 kronor med adapter för laddning från elnätet och extra lång garanti.

Miche skrev:

Debbido skrev:GPS:en är ju en räddning för många lokalsinnesförvirrade om man bara kan behärska sig så mycket så man inte slår sönder djävulskapet när den där rösten tjatat hål i skallen på en med: "ta av till höger efter 30 meter" (fast det är 10 ) och sedan, när man missat avfarten: "Gör tillåten U-sväng. Morr...Gör tillåten U-sväng...Gör tillåten....Morr!...Ok! - GÖR OTILLÅTEN U-SVÄNG!

Tyvärr är det alldeles för många GPSer som reagerar lite för sent, de riktigt bra håller koll på när det är dags att svänga så att de säger till vid rätt tidpunkt, tyvärr verkar det som om det är de dyrare modellerna som fungerar bäst (min bror har en riktigt bra, den säger till innan, däremot min svåger och en gemensam bekant har GPSer som ofta säger till lite försent...)

Själv har jag inte brytt mig om att skaffa någon än, litar till lokalsinnet (men funderar på att skaffa en för att börja med geocaching).

NoteToSelf skrev:

MsTibbs skrev:3. ganska dåligt

Däremot kan jag memorera kartor och följa dem i minnet.

+1

+2

Jag går vilse överallt, både inomhus och utomhus, konstant. Jag kan endast med stor svårighet lokalisera mitt källarförråd.

Jag träffade i förra veckan en jämlike till mig i detta. Vi irrade runt på en mindre ort och var helt vilse ett bra tag. Till slut hittade vi fram till järnvägsstationen igen och såg till att äta på en restaurang med fönstren mot stationen så att vi inte skulle tappa bort oss igen!

Mitt lokalsinne är rätt dåligt, så för några månader sedan köpte jag en telefon med GPS-navigator (Nokia 5230 @ 1500 kronor), och sedan dess kan jag hitta vart som helst, så länge det finns på kartan.

Jag tror inte att det är meningsfullt att säga att någonting "beror på" ett så vagt definierat syndrom som aspergers, utan mitt dåliga lokalsinne orsakas helt enkelt av vissa gener, varav någon eller några möjligen också kan ha bidragit till mitt uppfyllande av något aspergerdiagnoskriterium.

Mitt lokalsinne är ett skämt.Jag kan både gå och köra vilse överallt.På elljusspår och ta fel dörr till tvättstugan.Vet inte hur jag lyckas men dagen jag träffa någon med sämre lokalsinne än mig blir kul.Som tur har killen bra lokalsinne.Jag glömmer vilket håll jag svängde för några minuter sedan och vilken dörr jag gick igenom..

har dock strategier för att hitta.Då jag skulle lyckas hitta till däckverkstaden så irrade jag trots karta och vägbeskrivning och frågade om vägen som vanligt.

barracuber skrev:Själv satte jag mycket bra. (Är dock under utredning, inte alls säker jag kommer få nån diagnos.)

Jag ser städer, byggnader mm visuellt "ovanifrån" med helikopterperspektiv. Använder solen och väderstreck. Stora byggnader kan dock vara svåra. Är jag ny i en stad preppar jag med kartor.

Jag svarade samma, och verkar fungera som du. Jag har iofs haft mycket träning dels inom försvaret, och dels som yrkesförare, men samtidigt har jag alltid haft en slags inbyggd kompass som berättar vart jag är på väg. Sen har jag också ett mycket bra visuellt minne, vilket också gör att jag lätt känner igen mig när jag har varit någonstans.

Jag använder karta för det mesta, gillar inte GPS eller andra hjälpmedel. Jag gillar att se en tvådimensionell kartbild, som jag med lätthet omvandlar till verkligheten i mitt huvud. Det funkar bäst för mig iaf.

just den egenskapen har jag läst ska vara en skillnad mellan kvinnor och män. Tydligen har de olika könen olika mentala färdigheter, och att omsätta en tvådimensionell karta till verkligheten skulle vara en "manlig" färdighet. Självfallet snackar vi om generaliseringar nu, men så stod det iallafall, hur pass sant det är vet jag inte. Det är dock lite kul, för tradionellt sätt så var det ofta mannen som körde bilen, medans frun satt brevid och läste kartan, sen blev det alltid bråk om varför dom körde fel.

Jag går efter landmärken och har viss känsla för väderstrecken så jag är nog inte fullt så dålig på att hitta som jag trott. Det är vägbeskrivningar jag har svårt för, när folk nämner gator, adresser och "gå först till vänster...sen höger ca 500 meter och sen..."

Icke-existerande. Jag kan följa kartor hyfsat men hittar inte alls utan. Jag springer ofta runt med en stadskarta i min egen hemstad så folk tror att jag är en turist. I WoW orienterar jag mig helt efter spelets minimap. Skulle behöva en sån i verkligheten men har inte råd att köpa en GPS.

Danne skrev:Jag använder karta för det mesta, gillar inte GPS eller andra hjälpmedel. Jag gillar att se en tvådimensionell kartbild, som jag med lätthet omvandlar till verkligheten i mitt huvud. Det funkar bäst för mig iaf.

just den egenskapen har jag läst ska vara en skillnad mellan kvinnor och män. Tydligen har de olika könen olika mentala färdigheter, och att omsätta en tvådimensionell karta till verkligheten skulle vara en "manlig" färdighet.

Jag hittar också bäst med karta. Och jag är tjej.

Arkimedes skrev:Jag hittar också bäst med karta. Och jag är tjej.

Ja, generaliseringar (som jag faktiskt nämnde i mitt inlägg) brukar ju sällan stämma in på alla.

Danne skrev:

Arkimedes skrev:Jag hittar också bäst med karta. Och jag är tjej.

Ja, generaliseringar (som jag faktiskt nämnde i mitt inlägg) brukar ju sällan stämma in på alla.

Jag förstod att du inte menade alla. Jag ville bara bidra som ett konkret exempel på det.

Jag har rätt dåligt lokalsinne...speciellt på såna ställen som jag inte besöker så ofta. I olika stadsdelar (Bor i en ganska liten stad) och så. Kan inte läsa en karta (Vägrade vara med på orientering o dyl. i skolan) och om jag är i våran lilla skog måste jag ha koll på lyktstolparna så man inte går vilse, även fast jag alltid har min hund med mig...vet ju inte om hon har lust att gå hem om jag vill Har annars alltid med min man om vi åker bort ngnstans- han hittar ju överallt. Det är inte helt lätt att förklara vägen heller om det kommer någon annan stackare som inte hittar )
I byggnader, som mina barns skolor känns det som att jag befinner mig i en labyrint. Men i butikerna som finns i min stad hittar jag ju bra. Dom är väl inte så snirkliga kanske:)