Hej, vad är Aspergers syndrom?
38 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Hej, vad är Aspergers syndrom?
Hej!
Jag heter Micaela och har tänkt att göra ett projektarbete om Aspergers syndrom. Jag vill hitta så bra, lärorik och ärlig information som möjligt.
Jag har registrerat mig här i hopp om att ni kan ge mig hjälp.
Mitt första område ska vara att jag förklarar vad Aspergers syndrom är. Jag tänkte om ni kunde hjälpa mig.
Om jag ställer frågan:
- Vad tycker ni att aspegers syndrom är?
Ni får svara hur kort eller långt svar ni vill. Jag vill bara veta vad ni tycker om erat egna funktionshinder. Jag vill gärna publicera några av era svar som citat, men bara om ni godkänner det. Ni får gärna skriva efter ert svar om ni anser att det är okej.
Är frågan för dåligt formulerad, ställ gärna frågor.
Tack på förhand.
Jag heter Micaela och har tänkt att göra ett projektarbete om Aspergers syndrom. Jag vill hitta så bra, lärorik och ärlig information som möjligt.
Jag har registrerat mig här i hopp om att ni kan ge mig hjälp.
Mitt första område ska vara att jag förklarar vad Aspergers syndrom är. Jag tänkte om ni kunde hjälpa mig.
Om jag ställer frågan:
- Vad tycker ni att aspegers syndrom är?
Ni får svara hur kort eller långt svar ni vill. Jag vill bara veta vad ni tycker om erat egna funktionshinder. Jag vill gärna publicera några av era svar som citat, men bara om ni godkänner det. Ni får gärna skriva efter ert svar om ni anser att det är okej.
Är frågan för dåligt formulerad, ställ gärna frågor.
Tack på förhand.
Stort ämne som avser så subtila saker i så grundläggande områden i "det att vara människa" att knappt någon, vare sig bland "experterna" eller oss själva, verkar kunna beskriva det minimalt rättvisande. Experterna saknar tyvärr (nästan?) alltid en inifrånkunskap som verkar absolut nödvändig såvida man inte är en alldeles exceptionell person; vår egen inifrånkunskap begränsar sig, som för alla andra människor, till oss själva, vilket inte hjälper långt när vi möjligen rentav kan vara mer olika än de som inte är diagnosticerbara med AS.
Även om man bara vill ha personliga vittnesbörd måste man alltså ändå ha en mycket god och svårförvärvad överblick själv för att inte vara utlämnad åt rena turen om inte resultatet ska bli grovt missvisande.
Slut på min ork att försöka beskriva ämnet. Jag vet inte hur många eller uttömmande andra svar du får heller. Hit kommer många och frågar eller vill göra undersökningar och det här är bara ett forum, ingen informationssajt.
Dock finns det sådana här klistrade länktrådar i flera avdelningar, där man kanske kan hitta något – även om man inte kan veta när någon senast hade tid att uppdatera dem:
http://www.aspergerforum.se/metatrad-hi ... 13281.html
Även om man bara vill ha personliga vittnesbörd måste man alltså ändå ha en mycket god och svårförvärvad överblick själv för att inte vara utlämnad åt rena turen om inte resultatet ska bli grovt missvisande.
Slut på min ork att försöka beskriva ämnet. Jag vet inte hur många eller uttömmande andra svar du får heller. Hit kommer många och frågar eller vill göra undersökningar och det här är bara ett forum, ingen informationssajt.
Dock finns det sådana här klistrade länktrådar i flera avdelningar, där man kanske kan hitta något – även om man inte kan veta när någon senast hade tid att uppdatera dem:
http://www.aspergerforum.se/metatrad-hi ... 13281.html
Senast redigerad av Zombie 2010-12-02 20:19:00, redigerad totalt 3 gånger.
Hej.
Jo, jag har hört det där om att många stavar det fel.
Ja, det är ett projektarbete på gymnasie, dvs en 100 poängskurs.
Ja, jag har hört att det här bara är ett forum. Och uppskattar de sidor ni länkar till mig om vad aspergers syndrom är. Stort tack, ska kolla igenom de sidorna sen eftersom jag ska skriva om vad det är också.
Det jag mest ville få ut med det här var att höra vad ni själva tänker att aspergers syndrom är. Inte vad forskare och andra människor anser vad det är. Utan vad ni anser att det är.
Jo, jag har hört det där om att många stavar det fel.
Ja, det är ett projektarbete på gymnasie, dvs en 100 poängskurs.
Ja, jag har hört att det här bara är ett forum. Och uppskattar de sidor ni länkar till mig om vad aspergers syndrom är. Stort tack, ska kolla igenom de sidorna sen eftersom jag ska skriva om vad det är också.
Det jag mest ville få ut med det här var att höra vad ni själva tänker att aspergers syndrom är. Inte vad forskare och andra människor anser vad det är. Utan vad ni anser att det är.
Liljan13 skrev:Det jag mest ville få ut med det här var att höra vad ni själva tänker att aspergers syndrom är. Inte vad forskare och andra människor anser vad det är. Utan vad ni anser att det är.
Det begrep jag. För att förebygga eventuella missförstånd, det var mot bakgrund av det jag skrev:
Zombie skrev:Även om man bara vill ha personliga vittnesbörd måste man alltså ändå ha en mycket god och svårförvärvad överblick själv för att inte vara utlämnad åt rena turen om inte resultatet ska bli grovt missvisande.
Så om du inte kan göra fotarbetet att läsa på väldigt ordentligt och vänta tills du har ett urval som du kan se verkligen är någorlunda rättvist mot variationsbredden, rekommenderar jag att du är väldigt noga med att inskärpa att dina exempelpersoner bara talar för sig själva och att det kan vara v-ä-l-d-i-g-t olika för olika aspergare. Ända dithän att vissa är precis tvärtom mot schablonbilden: översociala, för litet rigida, har för mycket känslor, för mycket medkänsla och så vidare.
Det skulle kanske vara den största tjänst du kunde göra oss. För är det något som florerar om oss så är det tvärsäkra förenklade eller rakt av felaktiga versioner av hurdana vi är, och en sak till som ens i all välmening kan tolkas så är det sista vi behöver.
Okej tack för dina svar.
Jag har försökt läsa på vad aspergers syndrom innebär. Jag har läst många olika böcker och har ett ganska bra ''humm'' om vad det innebär att ha aspergers syndrom.
Och du har precis rätt med att det är olika för olika personer. Därför ansåg jag att det kunde vara intressant att höra hur olika människor ser på sitt funktionshinder. Inte bara hur forskarna eller en person ser på det.
Jag vet inte riktigt vad du vill att jag ska göra. Men jag vill att mitt projektarbete om aspergers syndrom ska vara så riktigt och ärligt som möjligt.
Tycker du att om jag publicerar denna fråga med olika svar ger en dålig bild av vad det är och hur det kan upplevas för er?
Isåfall är jag intresserad av att höra varför, om hur orkar svara på det. Jag kanske håller med dig, för mitt mål är att göra ett så bra projektarbete som möjligt. Jag tyckte själv att det kunde vara bra att höra hur ni själva upplevde det.
Jag har försökt läsa på vad aspergers syndrom innebär. Jag har läst många olika böcker och har ett ganska bra ''humm'' om vad det innebär att ha aspergers syndrom.
Och du har precis rätt med att det är olika för olika personer. Därför ansåg jag att det kunde vara intressant att höra hur olika människor ser på sitt funktionshinder. Inte bara hur forskarna eller en person ser på det.
Jag vet inte riktigt vad du vill att jag ska göra. Men jag vill att mitt projektarbete om aspergers syndrom ska vara så riktigt och ärligt som möjligt.
Tycker du att om jag publicerar denna fråga med olika svar ger en dålig bild av vad det är och hur det kan upplevas för er?
Isåfall är jag intresserad av att höra varför, om hur orkar svara på det. Jag kanske håller med dig, för mitt mål är att göra ett så bra projektarbete som möjligt. Jag tyckte själv att det kunde vara bra att höra hur ni själva upplevde det.
Det verkar ofta vara annorlunda för kvinnor jämfört med stereotypen. Googla "Attwood autism girls" så borde du hitta info.
Jag kan beskriva mig själv och "min" Asperger/autism lite kort.
Jag växte upp utan diagnos (fick den vid 27 års ålder), men kände tidigt att jag var annorlunda. Brydde mig inte så mycket om andra barn, levde i min egen värld och böckernas. När jag närmade mig tonåren ville jag däremot ha kontakt och då gick det utför; självförtroendet försvann när jag misslyckades med att spela normal och återvände först när jag hittade andra udda personer att umgås med i gymnasiet.
Men problemen är kvar, trots att jag har folk i mitt liv som uppskattar mig. Jag är överkänslig för andras lidande, men missar ofta vad folk tänker och känner om de inte är rakt på sak. Jag märker inte när någon ljuger och är godtrogen. Jag avbryter vid fel tillfällen, skämtar om fel saker och är envist ärlig och laglydig. Men värst är nog ångesten, som jag försöker hantera med mediciner och minskad stress. Sen har jag ofta problem med att identifiera och förstå mina tankar och känslor. I vardagen jobbar jag hårt för att lyckas hålla ordning. Jag är energisk, men disträ och ineffektiv med praktiska uppgifter.
Positiva drag som jag har och som hänger ihop med AS: jag är ärlig, analytisk, smart, lojal och kan fatta beslut som inte är känslostyrda.
Trots mina problem är jag rätt högfungerande. Jag är ensamstående mamma till två små barn (ett med autism) och klarar av mina högskolestudier bra. Men jag har få vänner och är ganska rädd inför att börja jobba.
Bra initiativ för specialarbetet förresten!
Jag kan beskriva mig själv och "min" Asperger/autism lite kort.
Jag växte upp utan diagnos (fick den vid 27 års ålder), men kände tidigt att jag var annorlunda. Brydde mig inte så mycket om andra barn, levde i min egen värld och böckernas. När jag närmade mig tonåren ville jag däremot ha kontakt och då gick det utför; självförtroendet försvann när jag misslyckades med att spela normal och återvände först när jag hittade andra udda personer att umgås med i gymnasiet.
Men problemen är kvar, trots att jag har folk i mitt liv som uppskattar mig. Jag är överkänslig för andras lidande, men missar ofta vad folk tänker och känner om de inte är rakt på sak. Jag märker inte när någon ljuger och är godtrogen. Jag avbryter vid fel tillfällen, skämtar om fel saker och är envist ärlig och laglydig. Men värst är nog ångesten, som jag försöker hantera med mediciner och minskad stress. Sen har jag ofta problem med att identifiera och förstå mina tankar och känslor. I vardagen jobbar jag hårt för att lyckas hålla ordning. Jag är energisk, men disträ och ineffektiv med praktiska uppgifter.
Positiva drag som jag har och som hänger ihop med AS: jag är ärlig, analytisk, smart, lojal och kan fatta beslut som inte är känslostyrda.
Trots mina problem är jag rätt högfungerande. Jag är ensamstående mamma till två små barn (ett med autism) och klarar av mina högskolestudier bra. Men jag har få vänner och är ganska rädd inför att börja jobba.
Bra initiativ för specialarbetet förresten!
- Angelic Fruitcake
- Inlägg: 3352
- Anslöt: 2010-05-21
- Ort: Täby
Ett problem med frågeställningen bör uppmärksammas: Hur skiljer jag ut vad som är AS och vad som inte är det? Det är lätt att säga vilka begränsningar man får av att bryta benet men det är ett lokalt problem medan AS är fullständigt integrerat och globalt (för individen alltså).
Det som allmänt kan påpekas om aspergare är att de har ett annat sätt att tänka på och ser världen ur ett annat perspektiv. Alltså är svårigheterna av sådant slag som kommunikationsproblem och att ständigt bli missförstådd. Aspergare beskrivs ofta som att de har dålig uppfattning om andra människors känslor och kroppsspråk. För min del tror jag att jag har bättre koll på det än vad andra människor har om samma sak hos mig själv. Jag är dock långsam i reaktionerna och kan behöva en viss tid för att ta till mig den information jag fått från en annan människa i den formen.
Upplevda fördelar med asperger syndrom grundar sig ofta på att man är konstnärlig eller intelligent och kan lösa problem med metoder som är främmande för "vanliga" människor.
Personligen tycker jag att fördelarna är ett lika stort hinder som nackdelarna, i synnerhet i kombination. Min förmåga till att förstå många olika perspektiv och lösa problem på ovanliga sätt förvärrar de redan befintliga kommunikationsproblemen, även om egenskapen i sig är positiv. Hinner inte mer just nu.
Det som allmänt kan påpekas om aspergare är att de har ett annat sätt att tänka på och ser världen ur ett annat perspektiv. Alltså är svårigheterna av sådant slag som kommunikationsproblem och att ständigt bli missförstådd. Aspergare beskrivs ofta som att de har dålig uppfattning om andra människors känslor och kroppsspråk. För min del tror jag att jag har bättre koll på det än vad andra människor har om samma sak hos mig själv. Jag är dock långsam i reaktionerna och kan behöva en viss tid för att ta till mig den information jag fått från en annan människa i den formen.
Upplevda fördelar med asperger syndrom grundar sig ofta på att man är konstnärlig eller intelligent och kan lösa problem med metoder som är främmande för "vanliga" människor.
Personligen tycker jag att fördelarna är ett lika stort hinder som nackdelarna, i synnerhet i kombination. Min förmåga till att förstå många olika perspektiv och lösa problem på ovanliga sätt förvärrar de redan befintliga kommunikationsproblemen, även om egenskapen i sig är positiv. Hinner inte mer just nu.
Om jag skulle förklara vad Asperger är för en person som aldrig hört talas om det skulle jag koka ner det till två ord: social dyslexi.
Aspergers syndrom innebär kortfattat att man har svårt att tolka subtila sociala signaler, man har svårt att fungera i grupp.
Sen är det vanligt med så kallat ojämna begåvningsprofiler också: vi har ofta en ojämn begåvning med toppar och dalar. Man kan tex. vara supervass på språk eller matematik men ha stora problem med praktiska göromål, organisering osv.
Men det är viktigt att betona att vi aspergare är väldigt olika sinsemellan och att svårigheter/talangområden varierar oerhört från individ till individ.
Lär känna personen bakom diagnosen först!
Jag har träffat flera sk professionella, dvs psykologer, kuratorer och annat i den vägen som tror att de känner mig bara för att de läst en broschyr om AS. Så enkelt är det inte.
Aspergers syndrom innebär kortfattat att man har svårt att tolka subtila sociala signaler, man har svårt att fungera i grupp.
Sen är det vanligt med så kallat ojämna begåvningsprofiler också: vi har ofta en ojämn begåvning med toppar och dalar. Man kan tex. vara supervass på språk eller matematik men ha stora problem med praktiska göromål, organisering osv.
Men det är viktigt att betona att vi aspergare är väldigt olika sinsemellan och att svårigheter/talangområden varierar oerhört från individ till individ.
Lär känna personen bakom diagnosen först!
Jag har träffat flera sk professionella, dvs psykologer, kuratorer och annat i den vägen som tror att de känner mig bara för att de läst en broschyr om AS. Så enkelt är det inte.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Re: Hej, Vad är Aspergers syndrom?
Liljan13 skrev:- Vad tycker ni att aspegers syndrom är?
Ni får svara hur kort eller långt svar ni vill. Jag vill bara veta vad ni tycker om erat egna funktionshinder. Jag vill gärna publicera några av era svar som citat, men bara om ni godkänner det. Ni får gärna skriva efter ert svar om ni anser att det är okej.
Jag gillar din ambition. Fast den är satt väldigt högt. Så låt mig ge dig ett ganska utförligt motiv till att begränsa dig litet, eller till att betona att frågan är minst sagt svårbesvarad. Ursäkta också min krångliga svenska, jag brukar inte prata såhär men i skrift och komplexa ämnen trillar jag dit!
...
Jag vet inte vad Aspergers Syndrom är. Efter 5 år med egen diagnos, 5 år här på forumet, olika grad av igenkänning hos släktingar oich forumiter så borde jag väl veta, men näe. Bredden är alldeles på tok för stor. Inga teorier håller ens för någon majoritet.
Jag är ganska lik hur Krake här ovan beskrev sig själv. Och jag anser mig inte ha något funktionshinder, inte mer än vad någon har som är opraktiskt lång (försök hitta skor om du har storlek 46 och är kvinna, exempelvis). Jag var som liten såpass udda att jag hamnade utanför, därmed fick jag inte mycket träning på sånt som gör det lättare att komma in i samhället... en ond cirkel, som till slut gav mig problem stora nog att kvalificera mig till en AS-diagnos. Men en del träning har jag fått på senare tid och är numera en udda och meritfattig men riktigt funktionabel person, snart sagt.
Automatiseringstendens verkar vara vad som skiljer såna som mig från medelsvensson; våra hjärnor vill se allt ur riktigt många vinklar och vrår innan de bestämmer sig för vad de egentligen ser. Eller för vad de tänker på, eller för vilket håll armen rör sig åt etc. etc.. Och somliga som liknar mig är opraktiska till eller över funktionshindrets gräns, det är sant. De kan också ha roligt över vad de flesta betraktar som mycket simpla vitsar och vi vill alla gärna prata om saker som andra finner antingen oroande/irriterande komplicerade eller för simpla. Men sådant kan väl betraktas som utslag av tycke och smak.
Såvitt det inte är i skolan eller på jobbet som vi "fastnar" i "oväsentligheter", då börjar man med fog kunna kalla det funktionshinder (men jag tror mig ha tränat upp mig ur den gropen).
Så långt om AS-diagnosticerade som liknar mig. Men sen finns det de som delvis liknar mig men som också har ovanliga medicinska fenomen i huvud och kropp, ADHD exempelvis (kan ju mot-/påverkas med amfetaminlika saker så det kan väl kallas medicinskt), överkänsliga sinnen, viss motvilja mot kroppskontakt, svettningar och jag vet inte allt.
Andra åter är inte alls lika mig vad jag kan se - klarar vad jag inte klarar, misslyckas totalt med sånt som jag ser som aspiga talanger hos mig själv. Och har eller saknar helt medicinska fenomen i kropp och/eller knopp.
Nej, jag vet verkligen inte vad Asperger är. Annat än en diagnos som en väldig massa mer eller mindre udda figurer kan få... på sig. Baserat på mer eller mindre identiska undersökningar, naturligtvis, men utan att det finns någon enskild eller ens någon samlad grupp teori/er/ bakom. Intressant, eller hur?
/ J
Re: Hej, Vad är Aspergers syndrom?
Glömde en sak: Det går utmärkt att citera mig om du skulle vilja! Fast då gör det inget om du ytterligare anonymiserar mig till att namnges med någon bokstav - att bli kändis är inte min grej.
Jag kan ändå inte släppa att det är viktigt att få med FAKTA i sådana här arbeten. Det är nästan ett måste att läsa böcker om det också. Jag minns när jag gjorde mitt gymnasie specialarbete kunde man inte bara förlita sig på intervjuer. Du måste kunna ge konkreta källhänvisningar. Dina lärare kanske inte vill ge sig in i detta forum & kolla rakt av att det stämmer med det du har skrivit, även fast de borde. Jag ger därför istället ngr tips på böcker som jag anser du bör ha läst om du ska göra ett trovärdigt intryck för dina lärare. Dessa är dessutom väldigt lättlästa & korta historier. Men ger otroligt bra med information.
Asperger syndrom & sedan? av Gunilla Gerland. Handlar om vad som händer efter det att man har fått en diagnos.Aspergers syndrom- har jag verkligen det? av Gunnel Norrö. En mycket intressant bok om en kvinna som diagnostiserades sent i livet. Barn, ungdomar & vuxna med Asperger syndrom, Normala, Geniala nördar? av Christopher Gillberg. Gillberg är en forskare som jobbar med detta i flera år. Den är nästan viktigast att läsa. Tänk på att du ju måste kunna förklara vad Asperger syndrom är som enbart syndrom i början i din uppsats. Då kan dessa vara bra att luta sig mot.
Överlag kan detta lättare ge dig ett bra diskussions underlag när du ska sammanfatta uppsatsen. För jag utgår att det handlar om en uppsats i slutändan. Begränsa dig är också ett måste. Det kan lätt bli alldeles för stort ämne.Lycka till! Och du, det är viktigt att ha kontinuerlig kontakt med läraren under projektets gång. De gillar oftast inte att man kör eget race.
Nu råkade du komma i kontakt med ngn som älskar att skriva uppsatser. Hoppas du fått något vettigt ut av det här.
Asperger syndrom & sedan? av Gunilla Gerland. Handlar om vad som händer efter det att man har fått en diagnos.Aspergers syndrom- har jag verkligen det? av Gunnel Norrö. En mycket intressant bok om en kvinna som diagnostiserades sent i livet. Barn, ungdomar & vuxna med Asperger syndrom, Normala, Geniala nördar? av Christopher Gillberg. Gillberg är en forskare som jobbar med detta i flera år. Den är nästan viktigast att läsa. Tänk på att du ju måste kunna förklara vad Asperger syndrom är som enbart syndrom i början i din uppsats. Då kan dessa vara bra att luta sig mot.
Överlag kan detta lättare ge dig ett bra diskussions underlag när du ska sammanfatta uppsatsen. För jag utgår att det handlar om en uppsats i slutändan. Begränsa dig är också ett måste. Det kan lätt bli alldeles för stort ämne.Lycka till! Och du, det är viktigt att ha kontinuerlig kontakt med läraren under projektets gång. De gillar oftast inte att man kör eget race.
Nu råkade du komma i kontakt med ngn som älskar att skriva uppsatser. Hoppas du fått något vettigt ut av det här.
Hej.
Jag växte upp med en annan diagnos villken ska jag inte gå in på nu men innebörden av den diagnosen var att jag var underinterligent jag fick min rätta diagnos som 28-åring och då föll alla bitar på plats.
Varför jag inte ville umgås med mina jämnåriga kamrater utan umgicks med gubbarna på bruket, är uppväxt på en fd bruksort med ca 100 inv.
Jag har alltid haft problem med sociala kontakter har umgåts med många men har nästan aldrig haft några riktiga vänner.
När jag var yngre så tydde jag mig också till personer av det motsatta könet för att jag kände mig inte bekväm med personer i min egen ålder av samma kön, detta fick en förklaring när jag kom upp i 25 årsåldern då jag kom på att jag nog var homosexuell.
Så jag är på så sätt udda på flera sätt jag umgås inte med jämnåriga utan med betyderligt äldre personer för att jag tycker att jämnåriga är barnsliga, tycker jag till viss del fortfarande, är homosexuell och har asperger och tourette syndrom.
Har på senare år gått på en daglig verksamhet med inriktning på AS och HFA där jag trivs jättebra, har där gjort en enklare interligenstest som visar att min interligenskvot är emellan 130 och 140.
Jag bloggar numer på en HBT community om mitt liv som homosexuell och aspie.
Du får gärna citera detta om du anonymiserar texten så att man inte kan identifiera mig.
Jag växte upp med en annan diagnos villken ska jag inte gå in på nu men innebörden av den diagnosen var att jag var underinterligent jag fick min rätta diagnos som 28-åring och då föll alla bitar på plats.
Varför jag inte ville umgås med mina jämnåriga kamrater utan umgicks med gubbarna på bruket, är uppväxt på en fd bruksort med ca 100 inv.
Jag har alltid haft problem med sociala kontakter har umgåts med många men har nästan aldrig haft några riktiga vänner.
När jag var yngre så tydde jag mig också till personer av det motsatta könet för att jag kände mig inte bekväm med personer i min egen ålder av samma kön, detta fick en förklaring när jag kom upp i 25 årsåldern då jag kom på att jag nog var homosexuell.
Så jag är på så sätt udda på flera sätt jag umgås inte med jämnåriga utan med betyderligt äldre personer för att jag tycker att jämnåriga är barnsliga, tycker jag till viss del fortfarande, är homosexuell och har asperger och tourette syndrom.
Har på senare år gått på en daglig verksamhet med inriktning på AS och HFA där jag trivs jättebra, har där gjort en enklare interligenstest som visar att min interligenskvot är emellan 130 och 140.
Jag bloggar numer på en HBT community om mitt liv som homosexuell och aspie.
Du får gärna citera detta om du anonymiserar texten så att man inte kan identifiera mig.
- drakryttare
- Inlägg: 27
- Anslöt: 2007-06-06
- Ort: Västerås
För mig är det ett handikapp. Misstolkar ofta eftersom jag inte kan läsa av vad någon menar. Jag kan inte läsa mellan raderna, tar allt bokstavligt såväl text som samtal.
Jag är extremt känslig för stress så jag kan inte jobba. Jag kan bara göra en sak i taget, om jag ska göra flera saker samtidigt tappar jag fokus.
Jag fick diagnos sent, hela min barndom blev förstörd av konstant mobbning. När min mamma frågade vart hennes glada flicka tog vägen, svarade jag att hon dog med mobbningen.
Nu är jag i behov av hjälp i hemmet. Har en egen familj som jag verkligen älskar. Innan diagnos blev det konflikter mellan oss men nu när han vet varför så går det att undvika.
Så, för mig är AS ett handikapp. Jag har även andra diagnoser.
Jag är extremt känslig för stress så jag kan inte jobba. Jag kan bara göra en sak i taget, om jag ska göra flera saker samtidigt tappar jag fokus.
Jag fick diagnos sent, hela min barndom blev förstörd av konstant mobbning. När min mamma frågade vart hennes glada flicka tog vägen, svarade jag att hon dog med mobbningen.
Nu är jag i behov av hjälp i hemmet. Har en egen familj som jag verkligen älskar. Innan diagnos blev det konflikter mellan oss men nu när han vet varför så går det att undvika.
Så, för mig är AS ett handikapp. Jag har även andra diagnoser.
- vallesmamma
- Inlägg: 918
- Anslöt: 2010-01-05
- Ort: Luleå
vallesmamma skrev:För mig är det ett handikapp. Misstolkar ofta eftersom jag inte kan läsa av vad någon menar. Jag kan inte läsa mellan raderna, tar allt bokstavligt såväl text som samtal.
Jag har svårt att förstå när folk skämtar och det är otroligt jobbigt! Man kan tro att jag inte har humor men jag har massvis med humor, älskar komedier och sitter ibland och skrattar mig tårögd om något är riktigt roligt.
vallesmamma skrev:När min mamma frågade vart hennes glada flicka tog vägen, svarade jag att hon dog med mobbningen.
geocache skrev:milve skrev:GUDs gåva till mänskligheten, men dom har inte kommit på det än.
Klockrent, ju, milve!
Heja dig!
Hjulet, spjutet med mera torde ha uppfunnits av aspies medan NT-människorna (=de "normala", icke-aspergarna) satt vid elden och var sociala...
"Normala" drag är att vara förvaltare och förädla det rådande systemet, en konservativ tröghet och motvilja mot förändringar. "Så här har vi alltid gjort". Det man på allvar utvecklar är sociala rollspel, "vett och etikett" och i våra dagar det man har bestämt är lika med att vara "socialt kompetent". Där har de så kallade normala, som är flest, funnit sin nisch. Det är det de på allvar är bäst på, och vi desto sämre.
Asperger-personlighet är att tänka annorlunda, se nya saker och att därmed oftast vara benägen att komma på nya idéer. Skapare, kreatörer, innovatörer... tänk Lasse Åberg, som själv anat detta såpass att han kallat sig och sitt alter ego Stig-Helmer för "autistic light". Tänk Ludvig van Beethoven, Leonardo da Vinci, Isaac Newton, Albert Einstein, Ludwig Wittgenstein...
Sedan är det ju faktiskt först framåt slutet av 1900-talet som "vi" på allvar har drivits till så stora problem att vårt sätt att fungera har fått diagnosnamn och klassats som en funktionsnedsättning.
En tanke det får mig att fundera över är om det var något väldigt nytt som började påverka vilka som har makten i världen och stiftar lagar och regler och styr upp världen så att den passar just den sorts människor som är i klar majoritet och bestämmer...
Och det var ju det faktiskt. Under 1900-talet satte det sig ordentligt i västvärlden med demokrati och allmän rösträtt. Plötsligt hade det vanliga folket den beslutande makten. Och där fick vanligt folk makten att inrätta världen på ett sätt som passade de allra vanligaste bäst.
Och tyvärr tror jag det är så sorgligt illa att det var där utmobbningen inleddes av en sort som tidigare förmodligen hade betydligt bättre inflytande över världens ordning...
Häpp!
Liljan13 skrev:Okej tack för dina svar.
Jag har försökt läsa på vad aspergers syndrom innebär. Jag har läst många olika böcker och har ett ganska bra ''humm'' om vad det innebär att ha aspergers syndrom.
Och du har precis rätt med att det är olika för olika personer. Därför ansåg jag att det kunde vara intressant att höra hur olika människor ser på sitt funktionshinder. Inte bara hur forskarna eller en person ser på det.
Jag vet inte riktigt vad du vill att jag ska göra. Men jag vill att mitt projektarbete om aspergers syndrom ska vara så riktigt och ärligt som möjligt.
Tycker du att om jag publicerar denna fråga med olika svar ger en dålig bild av vad det är och hur det kan upplevas för er?
Isåfall är jag intresserad av att höra varför, om hur orkar svara på det. Jag kanske håller med dig, för mitt mål är att göra ett så bra projektarbete som möjligt. Jag tyckte själv att det kunde vara bra att höra hur ni själva upplevde det.
Jag vill inte du ska göra något speciellt mer än veta vad du gör och vad du inte gör och tala om det för dem du vänder dig till så att de inte missförstår. (Det sistnämnda glömmer man väldigt lätt, det är ett problem även på akademisk nivå.)
Tycker din avsikt att få det så riktigt och ärligt som möjligt verkar föredömlig. Kanske jag gick ut för hårt i tonen (svårt att bedöma, har ju asperger ) – beklagar det i så fall. Har man varit med ett tag kan man bli rätt less på alla förenklingar, tyvärr. Försöker vara vänlig men det kan väl hända att tröttheten lyser igenom.
Hur det blir om du publicerar frågan med olika svar beror ju helt på vilka svar du råkar få just där och då, i synnerhet i ett ämne där folk kan vara så himmelsvitt olika som här; det är det jag tycker är så viktigt att man vet och talar om. Det som är mest lika (eller minst olika) mellan oss kanske är upplevelserna av omgivningens bemötande, både i och utanför vården; det är framför allt i hur vi själva fungerar som de enorma skillnaderna finns.
Och sedan, som någon skrev: att kvinnor ens har asperger, och "deras sätt att ha det", är ett starkt eftersatt kapitel och de är säkert fortfarande starkt underdiagnosticerade jämfört med männen. Men märk väl generaliseringen där! Det finns också män som har asperger på det sätt man har börjat inse att kvinnor "brukar" ha och kvinnor som fungerar "manligt"; därmed kanske frågan om underdiagnosticering kan ställas även om de grupperna, i synnerhet den manliga. (Och så vidare...)
Hoppas det gav någon klarhet. Lycka till!
Pemer skrev:
Sedan är det ju faktiskt först framåt slutet av 1900-talet som "vi" på allvar har drivits till så stora problem att vårt sätt att fungera har fått diagnosnamn och klassats som en funktionsnedsättning.
Så du menar att det skulle varit bättre att ha AS förr i tiden? Det känns som ett väldigt märkligt påstående.
Vetenskaperna kring "det mentala" är ännu väldigt unga vetenskaper - och hur annorlunda personer behandlades innan man hade de kunskaper man har idag var allt annat än humana - exorcism, mentalsjukhus och lobotomi, för att nämna några exempel. Ingen fick någon form av hjälp, varken medicinsk eller annan, vilket antagligen även ledde till kriminalitet eller byfåne-liv.
Att AS-personer har hjälpt mänskligheten på många sätt tvivlar jag inte på, men att det skulle varit lättare att ha AS förr känns som ett väldigt naivt perspektiv.
All form av kunskap om hur vi, i alla olika varianter som vi finns, fungerar är bra kunskap och idag finns en del hjälp, även om jag givetvis också tror att den kan bli mycket bättre - ju mer man forskar. I framtiden ser det troligen/förhoppningsvis ännu bättre ut.
Detta var egentligen off topic, sorry!
Tänk nu på att vara snälla mot alla som kommer hit och vill lära sig om AS, annars har vi ingen rätt att klaga på andras okunskap.
- FakkDöWörld
- Inlägg: 311
- Anslöt: 2010-09-29
- Ort: Linköping
doris skrev:Pemer skrev:
Sedan är det ju faktiskt först framåt slutet av 1900-talet som "vi" på allvar har drivits till så stora problem att vårt sätt att fungera har fått diagnosnamn och klassats som en funktionsnedsättning.
Så du menar att det skulle varit bättre att ha AS förr i tiden? Det känns som ett väldigt märkligt påstående.
Eh... ja. Vi kanske bör sära på vilka vi talar om, då talar jag om den gruppen jag räknar mig själv och de flesta aspergare jag träffat och umgås med till - vi som i huvudsak ser normala ut, och mest har problem av alla missförstånd när vi misslyckas med saker vi förväntats klara som vem som helst brukar kunna. Vilket jag anser är den mest typiska Asperger-sorten, den som verkligen hade ett legitimt behov av ett eget diagnosnamn för sin sorts autism.
Och framför allt tror jag alltså att det är ett modernt fenomen att NT-kulturens människor har kommit i majoritet och verkligen bestämmer i samhället. Jag tror subkliniska aspergare har varit mycket mer uttalat i maktpositioner förr, i varje fall haft mer inflytande, men att vi motats bort mer och mer på senare tid, och att det är med mer och mer makt i händerna på neurotyperna som de blivit så självklar mall för allt och tagit sig rätten mer och mer att döma ut vår sort som fel och byggt upp murarna på allvar.
Dagens extrema NT-kultur som hyllar just deras förmenta drag stresstålighet och flexibilitet och mäler ut oss som är lite för annorlunda på de punkterna är defintivt ett sentida fenomen.
Pemer skrev:doris skrev:Pemer skrev:
Sedan är det ju faktiskt först framåt slutet av 1900-talet som "vi" på allvar har drivits till så stora problem att vårt sätt att fungera har fått diagnosnamn och klassats som en funktionsnedsättning.
Så du menar att det skulle varit bättre att ha AS förr i tiden? Det känns som ett väldigt märkligt påstående.
Eh... ja. Vi kanske bör sära på vilka vi talar om, då talar jag om den gruppen jag räknar mig själv och de flesta aspergare jag träffat och umgås med till - vi som i huvudsak ser normala ut, och mest har problem av alla missförstånd när vi misslyckas med saker vi förväntats klara som vem som helst brukar kunna. Vilket jag anser är den mest typiska Asperger-sorten, den som verkligen hade ett legitimt behov av ett eget diagnosnamn för sin sorts autism.
Och framför allt tror jag alltså att det är ett modernt fenomen att NT-kulturens människor har kommit i majoritet och verkligen bestämmer i samhället. Jag tror subkliniska aspergare har varit mycket mer uttalat i maktpositioner förr, i varje fall haft mer inflytande, men att vi motats bort mer och mer på senare tid, och att det är med mer och mer makt i händerna på neurotyperna som de blivit så självklar mall för allt och tagit sig rätten mer och mer att döma ut vår sort som fel och byggt upp murarna på allvar.
Dagens extrema NT-kultur som hyllar just deras förmenta drag stresstålighet och flexibilitet och mäler ut oss som är lite för annorlunda på de punkterna är defintivt ett sentida fenomen.
Så du menar att alla gamla feodalherrar skulle ha haft AS eller autistiska drag som du kallar "subkliniska aspergare"?
Återgå till Att leva som Aspergare