Ensamflickan skrev:

Kvasir skrev:Går inte de dessutom ganska lätt att skilja från AS utan genetiska tester?

Inte på tjejer, för vi har två X kromosomer, som kan "turas om" att "visa sig". Det gör att symptombilden kan bli helt annorlunda, och även betydligt lindrigare, än för killar.

OK, jag vet inte så mycket om dessa utan googlade bara lite och fick intrycket att det var ganska tydliga symptom som i de allra flesta fall borde gå att skilja från andra NPF.

Fast det där med lindrigare än för killar...? Rett förekommer väl enbart, eller nästan enbart, hos tjejer, trodde jag?

Hursom så är det förstås bara att tacka och ta emot om de kostar på genetiska tester i ens utredning, men det verkar ju inte vara normalt. Kanske gör de det om det skulle kunna röra sig om t.ex. Rett men symptomen inte är tydliga nog för att ställa diagnos? Dvs. man tar till det bara när diagnos utifrån symptom inte går att göra.

Kvasir skrev:

Ensamflickan skrev:

Kvasir skrev:Går inte de dessutom ganska lätt att skilja från AS utan genetiska tester?

Inte på tjejer, för vi har två X kromosomer, som kan "turas om" att "visa sig". Det gör att symptombilden kan bli helt annorlunda, och även betydligt lindrigare, än för killar.

OK, jag vet inte så mycket om dessa utan googlade bara lite och fick intrycket att det var ganska tydliga symptom som i de allra flesta fall borde gå att skilja från andra NPF.

Fast det där med lindrigare än för killar...? Rett förekommer väl enbart, eller nästan enbart, hos tjejer, trodde jag?

Hursom så är det förstås bara att tacka och ta emot om de kostar på genetiska tester i ens utredning, men det verkar ju inte vara normalt. Kanske gör de det om det skulle kunna röra sig om t.ex. Rett men symptomen inte är tydliga nog för att ställa diagnos? Dvs. man tar till det bara när diagnos utifrån symptom inte går att göra.

Rett vet jag inget om, jag syftade bara på Fragil X.

JAG HAR DIAGNOS!!!! :-)147

Yes! Idag är det klart helt och hållet!

Jag har gjort den neuropsykiatriska utredningen färdigt och profilen var tydlig och taggig; jag har Aspergers Syndrom och ADHD. Det känns så otroligt skönt att få det bekräftat, att få facit och att jag numera slipper låtsas vara normal!

Yours officiell aspie och ADHDare,
//Tibbs

Grattis!

Men du har missförstått en sak, det är nu du kan sluta låtsas vara onormal.

Kvasir skrev:Grattis!

Men du har missförstått en sak, det är nu du kan sluta låtsas vara onormal.

Haha, ajdå, you got me there dude!

Jag, Kvasir och NPF:arna är normala och NT:s är givetvis de onormala!

Hur blev det med medicinen?

MsTibbs!

Så jäkla skoj! Grattis i massor!

Som Kvasir sa: Dags att sluta vara onormal! Visa världen hur skåpet ser ut*! ;-D


*Liten vits på "var skåpet ska stå"... ja, jag tycker sånt är roligt... *tönt*

Grattis grattis grattis!!!

Jag läste om en vårdare som hade hand om ungar som sa precis sådär, de ställde till elände, sen sa de "jag har ju en diagnos, jag kan inte rå för det där".
Men hur blev det med formaliteterna då?

-

Härligt!!!

vetej skrev:Hur blev det med medicinen?

De sägar att det är upp till mig att säga till om jag vill ha medicin eller ej. Jag kommer testa en stund, för att se om det funkar bättre med anpassad omgivning utan medicin, före jag börjar på ev CS. Sömnmedel däremot skall jag få direkt för att ta vid behov.

Mardröm skrev:Jag läste om en vårdare som hade hand om ungar som sa precis sådär, de ställde till elände, sen sa de "jag har ju en diagnos, jag kan inte rå för det där".
Men hur blev det med formaliteterna då?

Folk får inte lägre straff i rättsväsendet pga diagnos. Dock är det helt irrelevant i min tråd då jag ändå inte brukar "ställa till elände".

Grattis på diagnosen. Eller vad man nu säger.

MsTibbs skrev:

Mardröm skrev:Jag läste om en vårdare som hade hand om ungar som sa precis sådär, de ställde till elände, sen sa de "jag har ju en diagnos, jag kan inte rå för det där".
Men hur blev det med formaliteterna då?

Folk får inte lägre straff i rättsväsendet pga diagnos. Dock är det helt irrelevant i min tråd då jag ändå inte brukar "ställa till elände".

Du kan slippa eventuellt fängelsestraff och istället få rättspsykiatrisk vård.

Jag vill passa på att säga grattis till dig Hoppas du får den hjälp du behöver och att du kommer må bättre i framtiden.

Tack allihopa!
*frivillig kram*

Jag antar (av alla smiliesar att döma) att jag skall säga GRATTIS! Så det gör jag.
Men jag måste påpeka att det alltid känns jättekonstigt att säga grattis till någon för att de fått reda på att de har AS.

tahlia skrev:Jag antar (av alla smiliesar att döma) att jag skall säga GRATTIS! Så det gör jag.
Men jag måste påpeka att det alltid känns jättekonstigt att säga grattis till någon för att de fått reda på att de har AS.

Nu säger vi väl inte grattis till att MsTibbs har AS, utan att hon har fått diagnos på den AS hon ändå alltid har haft. Eftersom hon uppenbarligen hör till dem som tyckte det skulle skönt att få diagnos, så är väl ett grattis på plats. Hade hon uttryckt att hon inte gillade att få diagnosen så hade nog ingen grattat henne heller.

Kvasir skrev:

tahlia skrev:Jag antar (av alla smiliesar att döma) att jag skall säga GRATTIS! Så det gör jag.
Men jag måste påpeka att det alltid känns jättekonstigt att säga grattis till någon för att de fått reda på att de har AS.

Nu säger vi väl inte grattis till att MsTibbs har AS, utan att hon har fått diagnos på den AS hon ändå alltid har haft. Eftersom hon uppenbarligen hör till dem som tyckte det skulle skönt att få diagnos, så är väl ett grattis på plats. Hade hon uttryckt att hon inte gillade att få diagnosen så hade nog ingen grattat henne heller.

Nej, så mycket förstår jag också. Även om det är sent är jag inte helt korkad
Det känns ändå så fel för mig att säga grattis till något sådant. Som jag känner det, skulle "jag beklagar" vara mer passande. Visst förstår jag också att diagnosen kan vara en lättnad för väldigt många, men det hindrar inte det faktum att det känns malplacerat med grattis. Bara min hjärna som är lite snedställd

Japps precis

Visst hade det varit kul, om jag hade kunnat lyckas med allting jag företagit mig, om jag hade lyckats få det perfekta högstatusyrke jag drömt om att jobba med i hela mitt liv. Jag hade som NT kunnat ha massor av kompisar som hjälper mig att bygga hus till mig och min perfekta NT:familj, i det lilla gulliga NT-husområdet. Grilla med grannen på kvällarna, få jobbonus för att jag lyckats sälja in mig hos storföretaget...

Det skulle jag aldrig kunna uppnå.

Oavsett om jag nånsin skulle få diagnos eller ej. Nu vet jag varför, så jag behöver inte ta åt mig; jag vet att jag ändå gjort mitt bästa. Nu behöver jag inte famla i mörkret. Det handlar om att kunna göra det bästa av situationen. Att känna till fakta underlättar, även om fakta inte är den mest uppiggande. Nu kan jag bygga framåt och uppåt på mitt liv! Och här på forumet har jag fått massa tips, som jag aldrig hade fått annars! Ni är guld, hör ni det?

tahlia skrev:Nej, så mycket förstår jag också. Även om det är sent är jag inte helt korkad
Det känns ändå så fel för mig att säga grattis till något sådant. Som jag känner det, skulle "jag beklagar" vara mer passande. Visst förstår jag också att diagnosen kan vara en lättnad för väldigt många, men det hindrar inte det faktum att det känns malplacerat med grattis. Bara min hjärna som är lite snedställd

Det är väl kanske inte så konstigt eftersom du själv verkar tycka att du har enbart nackdelar av AS. Men har man mått dåligt väldigt länge, eller på andra sätt har problem, och varken man själv eller någon annan förstår varför, så är det trots allt ofta en lättnad att veta varför. Problemen finns där ju ändå, så att få en diagnos som förklarar problemen bättre och hur de hänger ihop är inte så fel. Själv känner jag att nu vet lite bättre vad jag har att utgå från och behöver inte spekulera över hela spektrat från muterad kongolesisk tyfoidebolavirus till pseudo-Jungeansk hyperunderaktiv trötthetspsykos.

Kvasir skrev:Det är väl kanske inte så konstigt eftersom du själv verkar tycka att du har enbart nackdelar av AS. Men har man mått dåligt väldigt länge, eller på andra sätt har problem, och varken man själv eller någon annan förstår varför, så är det trots allt ofta en lättnad att veta varför. Problemen finns där ju ändå, så att få en diagnos som förklarar problemen bättre och hur de hänger ihop är inte så fel. Själv känner jag att nu vet lite bättre vad jag har att utgå från och behöver inte spekulera över hela spektrat från muterad kongolesisk tyfoidebolavirus till pseudo-Jungeansk hyperunderaktiv trötthetspsykos.

Missförstå mig inte. Jag är glad för dem som ser sin diagnos som något positivt, och jätteglad om den underlättar saker för någon, eller som MsTibbs sade här ovan - förklarar saker och hjälper en att förstå att man inte är misslyckad, bara annorlunda.

Du har delvis rätt i att jag tycker det eftersom jag, i mina ögon, bara har nackdelar av AS. Den andra delen i det hela är det faktum att hoppet försvann när jag fick min diagnos. Före diagnosen så hade jag hoppet om att bli "frisk". När jag fick diagnosen så grusades även hoppet, eftersom AS är inget man blir frisk ifrån.
Men skitsamma.

MsTibbs verkar glad, och då är jag glad med henne!

tahlia skrev:Du har delvis rätt i att jag tycker det eftersom jag, i mina ögon, bara har nackdelar av AS. Den andra delen i det hela är det faktum att hoppet försvann när jag fick min diagnos. Före diagnosen så hade jag hoppet om att bli "frisk". När jag fick diagnosen så grusades även hoppet, eftersom AS är inget man blir frisk ifrån.

Det argumentet förstår jag mycket väl, och jag är lite förvånad att jag inte har känt så också, omväxlande med att det känts skönt med diagnos. Men i mitt nuvarande läge som "bara" sjukskriven för utbrändhet under attans massa åt, och ständig stress och oro för framtiden och f-kassan och annat, så ger diagnosen ändå en slags trygghet. Det värsta som hade kunnat hände hade nog varit att jag bara hade fortsatt må så här resten av livet utan att någonsin få någon klarhet i någonting.

MsTibbs skrev:

vetej skrev:Hur blev det med medicinen?

De sägar att det är upp till mig att säga till om jag vill ha medicin eller ej. Jag kommer testa en stund, för att se om det funkar bättre med anpassad omgivning utan medicin, före jag börjar på ev CS. Sömnmedel däremot skall jag få direkt för att ta vid behov.

Grattis och alldeles särskilt till "anpassad omgivning"! Menar du t ex ett arbete anpassat för dig?

Vad är CS för något, är det nån förkortning man förväntas känna till?

Alien skrev:
Vad är CS för något, är det nån förkortning man förväntas känna till?

Jag ger mig på en vild gissning: Central stimularande.