" Practice makes perfect. "

Snarare är det så att man lär sig hantera det hela och lär sig av hur andra beter sig i vissa situationer och härmar efter på ett medvetet och på ett djupare, ett mer undermedvetet plan, är min egen erfarenhet.

Om jag fick ett val att plötsligt bli Neurotypisk eller Aspergare, skulle jag välja att fortsätta vara Aspis, då jag vet hur NT folk alltför ofta är och skulle med den vetskapen skämmas över att vara en sådan. Sedan ser jag inte min Asperger helt som ett handikapp, för utom att vissa saker irriterar mig, bortsett från det trivs jag med mig själv.

Om man inte vill anpassa sig är det ju bara att fortsätta som man gör förstås, men ananrs tror jag visst man kan "utvecklas".

Jag klarar sämre att "spela NT" när jag är trött men annars försöker jag. T.ex. så har jag lärt mig att alltid fråga hur den andre mår, hur helgen har varit, hur deras barn har det etc. Kanske är självklart för många men för mig var det inte det i början. Jag har även ett specialintresse som jag lätt babblar på om. Eftersom jag har svårt att behärska mig har jag bestämt mig för att aldrig tala om det, inte ens om ämnet kommer på tal.

Jag har människor som specialintresse och har läst beteendevetenskap. Dessutom har jag tvingat mig att vara ute bland folk ibland trots att jag inte velat. Detta gjorde att min sociala kompetens förbättrades väldigt mycket. Jag tror inte att jag har lärt mig att fungera socialt på samma sätt som icke-aspiesar gör. Jag har mer pluggat in hur man ska bete sig, som en gloslista. Jag har lärt mig att fraser som "vi kanske skulle kunna..." betyder "jag vill att vi gör...", och jag har genom "trial and error" lärt mig vilka skämt som är olämpliga vid vilka tillfällen. För mig är det som att studera en helt annan art. Jag tycker att människor är fascinerande. Eftersom jag alltid har haft lätt för att lära mig saker och är motiverad att lära mig att förstå folk har jag kommit långt när det gäller det. Vissa egenskaper verkar dock inte gå att träna bort. Att jag försvinner bort i mig själv när det är för mycket folk runt mig är ett sådant exempel. Artighet och sådant är också lite klurigt eftersom det inte kommer naturligt för mig. Jag jobbade i en butik och var jättetrevlig och serviceminded men förstår fortfarande inte alls vad folk menar när de talar om en "naturlig servicekänsla". Ändå ser jag inte det som att jag fejkar och spelar roller. Jag har lärt mig det här på samma sätt som folk lär sig att lösa ekvationer. Att lösningarna inte kommer naturligt för dem betyder inte att de egentligen inte kan räkna. Det finns inget egentligen.