Går vi aspergare till överdrift med mycket och vill vara alla till lags, svårt att säga nej?
Jag gör det.
När jag påbörjat något har jag så svårt att sluta, allt från städning till cykling.
När jag reparerar cyklar håller jag på tills det är perfekt.
Städade källaren en gång så mycket att jag knappt kunde gå på tre dagar.
Jag har nu mycket högt blodtryck nu, jag fick det -05 plötsligt, kanske efter en infektion, försökte utan medicin dumt nog .

Har cyklat upp till 7 mil på morgnarna.
Doktor blev chockad nu, sannolikt har du förstorat hjärta. ultraljud nu på fredag.
Om nu hjärtat är förstorat så kanske jag inte får göra det, och det vore en stor saknad att inte få cykla eller kunna cykla långa sträckor.
Det ligger i släkten förstorat hjärta, ändå blir vi uppåt 100år konstigt nog.
Första gången blev jag så dålig, kändes som om jag skulle sprängas.

Så det blev akut , men hjärtat var starkt.
Aldrig mer anstränga mig under en förkylning.

Så håll tummarna för mig att hjärtat är bra så att jag kan cykla mycket, vilket jag mår så bra av.
Jag är dålig på att lyssna på kroppens signaler.
Konstig nog kan jag gå uppför branta backar utan att bli andfådd.

mikael skrev:Går vi aspergare till överdrift med mycket och vill vara alla till lags, svårt att säga nej?
Jag gör det.
När jag påbörjat något har jag så svårt att sluta, ...

... Jag är dålig på att lyssna på kroppens signaler.

Hej mikael!

Jag har inte blivit diagnostiserad AS (min NPF-utredning startar på måndag, så jag får se vad den kan tillföra mig), men har i nuläget en IPS-diagnos och en sjuhelsikes massa problematik.

Jag kan bara säga att jag verkligen känner igen mig till 100% i det jag citerat från din text ovan!

mikael skrev:Går vi aspergare till överdrift med mycket och vill vara alla till lags, svårt att säga nej?
Jag gör det.
När jag påbörjat något har jag så svårt att sluta, ...

... Jag är dålig på att lyssna på kroppens signaler.

+1

Har lärt mig "lyssna på mig själv" lite bättre nu. Dock mest tecken på att jag mår dåligt. Annars har stora problem med att lyssna på kroppens signaler.

Jag är väldigt plikttrogen, och vill alltid vara till lags. Om det beror på AS eller på misshandel i tidig ålder (är otroligt rädd för att göra andra arga på mig) vet jag dock inte.

Det där med att begränsa sig är en sak jag har lärt mig till en viss del genom åren, men det har tagit en jävla tid att begripa att inte överdriva det jag gör.

Miche skrev:Det där med att begränsa sig är en sak jag har lärt mig till en viss del genom åren, men det har tagit en jävla tid att begripa att inte överdriva det jag gör.

Sant ner till sista tecknet. Det är oerhört att veta sina begränsningar, och lyssna på dem. Det är viktigare att veta sina begränsningar, än att köra på som en galning och missa dem totalt, så de slutar rätt åt helvete ändå.

Förhoppningsvis lär man sig tills att man kört huvudet i väggen allt för många gånger!

Jag är lat utav bara helvete. Men när jag har ett jobb jobbar jag ihjäl mig. Ser ingen anledning att bara stå och inte göra nåt, letar upp nåt att göra.

Jag är fullständigt oförmögen att göra något lagom. Allt jag gör ska göras helt ordentligt och perfekt, eller inte alls. Detta blir lite jobbigt eftersom jag helt enkelt struntar i att göra saker som jag inte hinner eller orkar göra till perfektion, till exempel att städa.

Den här terminen har jag läst en kurs som är inom ett helt annat ämnesområde än mina tidigare studier. Jag tänkte att jag skulle ta det lite lugnt och inte lägga ner all min energi på kursen. Men jodå, det har jag ändå gjort, och inte alltid på ett bra sätt. Mina anteckningar måste se perfekta ut. Mina föräldrar säger att de aldrig sett något liknande och att det skulle gå att göra ett typsnitt i en dator av min handstil. Jag får ångest om jag missar en föreläsning, inte så mycket över föreläsningen som över att mina anteckningar inte är kompletta, och jag har mått dåligt i ett par dagar över att några kursare som jag skriver grupparbete med vill ha med ett diagram i redovisningen som jag tycker är överflödigt. Det här plågar mig alltså något otroligt.

Jobbigast blir allt när jag har flera sådana här projekt på gång. Vissa blir jättebra. Jag har gjort en paketkalender till min pojkvän och verkligen lagt ner själ och hjärta i den. Den blev alldeles utmärkt. Annars brukar jag bli utbränd och slutkörd om jag driver för många saker mot perfektion samtidigt. För något år sedan hittade jag en lösning: en idébok. Jag skriver ner tänkbara projekt i den. Då kan jag bestämma mig för att jag inte måste kasta mig in i dem NU. Jag kan göra det senare, när jag har tid.