Jag ska skildra två förlopp:

1) En två öl, salong, mår bra, blir lite skämtsam och rund om foten, varar i typ en två timmar max. Sen blir jag trött och less på saker och vill gå hem typ om man är ute, eller om det är dag och soligt och man är ute, så blir man helt vanlig bara.

2) Fortsätter att dricka när jag är salong, känner ingen större skillnad först, mer än att det blir mindre skoj, salongskicken lägger sig. Efter att ha druckit ganska mycket mer så börjar jag bli packad, villket kanske får en att brista ut i nån form av energi-ryck. Varar väldigt kort och ersätts med extrem trötthet, ont i huvudet, en kall känsla och ibland illlamående och jag känner mig sjuk.

Som ni förstår så dricker jag sällan mer än en två öl, det ger liksom inget fett, känslan är ihålig och distanserad på alkohol.

Vad får du ut av att dricka och hur påverkar det dig?

Om jag inte är så full så blir jag en lustigkurre. Om jag är full så kan jag genomgå en personlighetsförändring och bli väldigt otrevlig.

Jag tror inte jag varit full på riktigt, men har druckit fyra glas rödvin på mina mediciner en gång, världen blev hackig, jag såg "var annan bild", ungefär som att vara på disco med epilepsi-ljus, eller att se en film långsamt ruta för ruta. Svajig och lugn. Men det slutade den gången med ett anfall av självskadebeteende.

Öl blir godare ju fler man dricker, men min tolerans har sjunkit med åldern. En tacokväll på Vasa's brukade jag kunna sträva mot att dricka tre eller fyra starköl, och har sakta insett att jag blir alldeles för trött och såsig. Två eller kanske tre, och sedan får jag gå över till cola för att hålla mig vaken...

Hurdan jag blir? Ja, just bara tröttare, tror jag!

Är det nåt speciellt med aspies neuropsykmänniskor och alkohol att det inte funkar så bra på oss? Varför blir jag så jävla trött som du Pemer, medan andra blir party av akohol?

MsTibbs skrev:Jag tror inte jag varit full på riktigt, men har druckit fyra glas rödvin på mina mediciner en gång, världen blev hackig, jag såg "var annan bild", ungefär som att vara på disco med epilepsi-ljus, eller att se en film långsamt ruta för ruta. Svajig och lugn. Men det slutade den gången med ett anfall av självskadebeteende.

Samma symtom kan man få vid Schitzofreni!

Ursäkta att jag inte har någon källa till påståendet men läste det i en artikel en gång. Om någon vill ha det letar jag upp det. Hurvida artikeln stämmer eller ej vet jag inte. Men med detta menar jag att vara försiktig med medicinering och Alkohol.

On topic.

Jag brukar känna att jag kan bli extremt tjatig på alkohol. Men när jag dricker ca tre-fyra öl brukar allt blir perfekt och då blir jag oftast rolig. Spritdrycker har jag slutat dricka för då får jag minnesluckor och kan bli ganska aggressiv har jag hört.

Klarar inte av mer än några klunkar cider, får mardrömmar av det o.o
Har väldigt lättstörd sömn

Jag tror absolut att det är ganska mycket en fråga om den större känslighet för mående som vi med NPF ofta plägar ha.

Jag tycker jag blev mer "salongs" och gladare fram till en viss gräns innan jag däckade och blev trött förr, så att det är mer med ålder det har blivit mer bara trötthet nästan direkt. Den gränsen kunde nog alltid variera, men kunde vara betydligt mer än tre-fyra stora stark. Nog har man mäktat med att bälga i sig alkoholmängder motsvarande åtminstone det dubbla eller närmare det tredubbla i sin krafts dagar...

Förhoppningsvis kan det också vara en fråga om mående rent allmänt att jag skulle kunna klara mer även av alkohol någon gång i framtiden om jag fått bättre ordning på livet runt omkring mig och mår bättre... vill gärna hoppas det, jag måste inte dricka för att ha kul, men gillar att göra det lite då och då, och det var roligare att orka mer än jag gjort på senare tid...

Jag blir glad och pratsam. Men jag behöver en back snarare än tre-fyra bärs.

Utåt sett blir jag helt oförändrad på alkohol, oberoende hur mycket jag dricker. I tonåren hände det visserligen att jag drack för mycket, men jag var ändå oförändrad utåt ända fram tills jag började kräkas.

Jag känner dock av alkoholen förstås. Tankarna om hur jag blir uppfattad och om det är okej att göra si eller så osv lättar och jag bryr mig inte lika mycket längre. För övrigt festade jag mer under tonåren eftersom jag träffade folk naturligt i skolan, men idag träffar jag inte alls lika mycket folk och då blir det heller inget festande. I värsta fall ett par folköl en fredagkväll efter jobbet.

Kimmunikation skrev:

MsTibbs skrev:Jag tror inte jag varit full på riktigt, men har druckit fyra glas rödvin på mina mediciner en gång, världen blev hackig, jag såg "var annan bild", ungefär som att vara på disco med epilepsi-ljus, eller att se en film långsamt ruta för ruta. Svajig och lugn. Men det slutade den gången med ett anfall av självskadebeteende.

Samma symtom kan man få vid Schitzofreni!

Ursäkta att jag inte har någon källa till påståendet men läste det i en artikel en gång. Om någon vill ha det letar jag upp det. Hurvida artikeln stämmer eller ej vet jag inte. Men med detta menar jag att vara försiktig med medicinering och Alkohol.

Jaha, jag har iofs psykotiska symtom, så det kanske var en blandning där då som gjorde en skum sväng...

Alkohol fungerar ångestlindrande på mig upp till en viss gräns. Jag behöver inte ens bli salongsberusad. Om jag väl blir det blir jag glad och lite hyper, pratsam (mer än vanligt) och lite kärvänlig. Jag t o m tar spontant på folk, utan att det känns tillgjort, och blir allmänt mer NT, men har också svårare att inte säga fel saker.

Om jag blir riktigt berusad går mina känslor åt helvete. Det blir en salig mix av upprymdhet, sorg, tillgivenhet och ångest. Förr i tiden blev jag åtminstone inte bakis men nu får jag migrän.

Så jag håller mig till lite och ofta och aldrig på fastande mage.

Det bästa är att grunda med en rejäl middag bestående av kött & potatis. Sen inleder man med öl och tar sig en stänkare då och då mellan bärsen.
När man väl går till sängs (vid 05.00-tiden) dricker man några glas med vatten för att lindra baksmällan. Dagen efter gör man ingenting. Man vilar ut baksmällan bara.

Finns det bättre sätt att festa loss? Knappast.

Inte vitt vin och räkor alltså?

Här är ännu som blir trött av alkohol. Även av små mängder, dricker dock aldrig mycket därför.

Det har hänt, visserligen inte ofta, att jag blir tramsig, tjatig och tar mer på folk. Oftast blir jag bara tyst och sömnig.

Angelic Fruitcake skrev:Inte vitt vin och räkor alltså?

Jovars, med rätt sällskap så...

skönare och schönare...

Angelic Fruitcake skrev:Alkohol fungerar ångestlindrande på mig upp till en viss gräns. Jag behöver inte ens bli salongsberusad. Om jag väl blir det blir jag glad och lite hyper, pratsam (mer än vanligt) och lite kärvänlig. Jag t o m tar spontant på folk, utan att det känns tillgjort, och blir allmänt mer NT, men har också svårare att inte säga fel saker.

Om jag blir riktigt berusad går mina känslor åt helvete. Det blir en salig mix av upprymdhet, sorg, tillgivenhet och ångest. Förr i tiden blev jag åtminstone inte bakis men nu får jag migrän.

Så jag håller mig till lite och ofta och aldrig på fastande mage.

Ja det där glömde jag, jag blir också sådär, upprymd och tillgivenhet ångest och sorg på samma gång. Vilket tillslut leder till mest sorg och tillgivenhet. Deppverkande det där.

Jag blir glad, pigg, social och pratsam. Ibland tillochmed flörtig (vilket sätter mig i klistret ibland för det varar bara en liten stund innan jag blir asexuell igen).
Jag är väldigt lättpåverkad och blir full fort, och jag ser dessutom mycket fullare ut än jag är vilket brukar ge mig problem med krogvakter.
Jag blir oftast bakfull i 2-3 dagar efteråt men det är som regel värt det.

Jag mår oftast riktigt bra så länge jag dricker, men när jag börjar nyktra till kan jag få ångest.

Det beror helt på hur mycket jag dricker... jag dricker sällan, kanske 2 ggr/år, och då varierar det. Ibland blir jag berusad på bara en cider, andra gånger får jag dricka flera cider och flera glas med vin för att känna något.

Jag blir också glad, social och pratsam. Mer som en NT, inbillar jag mig, men jag släpper iaf mina spärrar lite. Kanske vågar jag vara mig själv, och då de andra också är lika berusade så bryr de sig inte om att jag är "udda".
Dock blir jag väääldigt sömnig, så jag brukar inte orka gå ut på krogen. Eller så skyller jag på det för att slippa störningsmoment som involverar ljud, ljus och människor på uteställen.

Jag har förstört massor i livet för den förbannade alkoholen. Börja dricka då jag var kring 15, blev inte så ofta, men efter olyckan så blev jag helt nere och ville bara dö, detta hände då jag var 19 söp konstant ett år. sen tog jag tar i problemet men var bara nykter ett tag. Började dricka ingen men inte lika ofta. Sen fick jag concertan och den har jag oxå druktigt med.

Men jag blir så jävla störd då jag dricker!! Meningen med denna tråden är att jag vill veta hur ni blir då ni dricker alkohol?! Vill att ni med aspberger och adhd gärna svarar

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd.

Det är lite olika ifrån gång till gång.
Det mest avvikande kanske är att jag upplever att det går väldigt mycket bättre att springa och sådant än när jag är nykter.

Roligt svar!!

Tror inte det finns något typiskt asperger/adhd-sätt att reagera på alkohol. Men en skillnad som kan spela in är att npf:are oftare medicinerar vilket är en ytterligare komplikationsfaktor .
Själv blir jag trött, tyst och alltmer inbunden, även av små mängder, ju mer jag dricker desto sömnigare blir jag. Vet exempel på personer där det är precis tvärtom, (till en viss gräns såklart).