jag går på MISA. funkat skitbra. inte mycket jobb men mycket hjälp att leta jobb och plugga i deras lokaler när tevespelen hemma stör för mycket.

Hejsan!

Jag jobbar som lärare på en Aspergerverksamhet för gymnasieelever. Vi har fått en förfrågan från MISA som vill komma på besök hos oss och informera om deras verksamhet.

Är det någon som har erfarenhet (positiva/negativ) av dem? Rekommenderar ni att vi förmedlar den kontakten?

Om MISA själva börjar anställa aspergare är det relevant, ja. Men inte innan dess.

Fråga om leftisright. Samma ägare!

Tack för tipset om Left is right... Det visste jag inte. Tycker att det var en bra poäng att ta upp om de själva anställer personer med AS. Vill veta vad jag introducerar mina elever till. Det finns allt för många människor som skor sig på personer i behov av särskilt stöd... Jag vill även att mina elever ska ha det bra efter gymnasiet (de betyder mycket för mig)

Mer info om Left is Right (både det gamla och det nya):

http://minosa.wordpress.com/category/fo ... -is-right/

Tror det finns blandade erfarenhet av MISA här på forumet.

Personligen tyckte jag de lät skitbra och en av deras verksamhetschefer verkade verkligen insatt..
...när det dock kom till kritan var det som om deras kunskap var införskaffats genom T-shirts tryck. Hastiga bedömningar, dokumentation som skulle få en jurist kunna få hjärtinfarkt and so on.
Å andra sidan finns det dom som trivs bra med dom och lovordar.
De har på håll och stundvis gott rykte men av dessa rykten verkar sällan komma från faktiska klienter, dvs, de med NPF eller än färre från människor med just AS, men jag är bara en i mängden.

Är det någon som har fått jobb via dem eller blir det bara någon form av praktik?

Gamla LiR konkade. De som var där var knappast fasta är min bild. Det var t.o.m. samhället och inte LiR som betalade deras "löner" Finns gott om äldre trådar om detta..

Nya LiR har nya ägare (även MISAs ägare). Den gamla LiR-ledningen är borta, thank god. Det nya LiR håller just nu på att startas upp. Man får hoppas det blir något bra av det hela.

EDIT: Trådar om gamla och nya LiR (fallande kronologisk ordning):

Left is right är igång igen!
Mitt möte med NYA Left is right!
Jobb för aspies i Danmark?!

EDIT: Några till:
http://www.aspergerforum.se/post300699.html">aspies.se - en jobbsite för aspies</a>
http://www.aspergerforum.se/post284514.html">Left is Right kastar in handduken</a>
post284508.html">Fler aspievänliga företag?</a>

Carma76 skrev:Är det någon som har fått jobb via dem eller blir det bara någon form av praktik?

Jag är också nyfiken på det och om något fått jobb vad för slags jobb då? Stöd från MISA (de säger ju att de ger stöd vid anställning)

KrigarSjäl skrev:Om MISA själva börjar anställa aspergare är det relevant, ja. Men inte innan dess.

Men det gör de, i någon mån åtminstone. <EDIT>Jag vet om i varje fall</EDIT> en medlem här på forumet som jobbar vid MISA.

Cirka 35-40 personer per år får anställning på den reguljära arbetsmarknaden via Misa, detta är dock spridda siffror. De flesta kommer dock från de enheter på Misa som specialiserar sig på Neuropsykiatriska funktionshinder.

Pratar vi riktiga anställningar med riktiga löner eller är det lönebidrag & praktik?

Riktiga anställningar, kan vara med lönebidrag eller inte.

KrigarSjäl skrev:Om MISA själva börjar anställa aspergare är det relevant, ja. Men inte innan dess.

Känner till en aspergare som jobbar på MISA.

Jag har AS diagnos och jobbar på Misa som coach åt deltagare. Håller föreläsningar om AS via dom också. Det är ett företag på fram-marsch som nyligen startat helt nya enheter samt är tänkt att ha ett nära samarbete med LiR som faktiskt ligger i samma byggnad som en utav Misa's nya enheter i Sthlm (ligger på Döbelnsgatan vid Odenplan). Misa och LiR har ju för övrigt samma ägare numera; Wilja AB.

Själva grundidén till Misa är otroligt bra tycker jag, och de som jobbar där är väldigt vettigt och bra folk. Dock är det ju svårt att leva upp till målen man satt upp om hur många deltagare som ska komma i arbete osv. Det finns alltid mer att jobba på, men det görs det också genom nya metoder, utbildningar och arbetssätt osv.

Bl.a. ska man försöka korta ner kartläggningsprocessen för vissa deltagare som inte kräver lika lång kartläggningstid.
Detta tror jag är bra eftersom det kan bli lite omständligt för en väldigt högfungerande individ som vill komma i praktik så snabbt som möjligt att behöva gå på massa möten utan att nåt händer.
Har nämligen själv varit deltagare på Misa så jag har lite insikt i detta.

Jag går på MISA.
Först gör man en kartläggning av personen, vad den vill, vad den är intresserad av, vad den kan tänka sig arbeta med, etc.
Sen gör man en planering som innehåller mål och delmål, hur mycket man ska jobba, och så.
Sen letar man praktikplats.
Jag har fått en praktikplats av MISA.

Vissa företag vill bara ha gratis arbetskraft men vill inte anställa.
Andra företag kan vilja anställa om man är duktig.

Men det kan vara svårt att få en praktikplats.
Utöver praktikplats så erbjuder MISA andra aktiviteter, som kurser, utflykter, etc.

Här är ett reportage om MISA el snarare om en som blir coachad där och en som coachar:

Misa står för metodutveckling, individuellt stöd, samhällsinriktning och arbetsinriktning. Det som utmärker Åsa Engbloms arbete är att alltid utgå från personens intressen och resurser. De matchas sedan till en passande praktikplats och därefter väntar i bästa fall ett lönearbete. Misa har inga färdiga praktikplatser och utgår från att alla personer är unika, kan olika saker och har olika intressen.

http://www.unt.se/leva/pa-onskelistan-ett-vanligt-jobb-1168063.aspx

Alien skrev:Här är ett reportage om MISA el snarare om en som blir coachad där och en som coachar:

Misa står för metodutveckling, individuellt stöd, samhällsinriktning och arbetsinriktning. Det som utmärker Åsa Engbloms arbete är att alltid utgå från personens intressen och resurser. De matchas sedan till en passande praktikplats och därefter väntar i bästa fall ett lönearbete. Misa har inga färdiga praktikplatser och utgår från att alla personer är unika, kan olika saker och har olika intressen.

http://www.unt.se/leva/pa-onskelistan-ett-vanligt-jobb-1168063.aspx

Tack för länken!

Jag har en anställd med lönebidrag och en med utvecklingsanställning.

Vi betalar ut högre löner än taket på 16.700:-. De ligger dessutom över vad kollektivavtalen kräver, även om du inte blir rik av att arbeta på Attention.

Utöver det så har vi tecknat kollektivavtal, vilket innebär att vi betalar en del olika försäkringar och för tjänstepension.

Att inte ta mot bidrag från Arbetsförmedlingen tycker jag verkar dumt. De finns där för att utnyttja dem. Det är faktiskt vår största inkomst.

Men vad är alternativet för vår förening?

Medlemmarna vill inte betala mer än 200:- per år eller 50:- per familjemedlem.

Vi anklagas hela tiden för att ta mot pengar från läkemedelsindustrin, vilket vi inte gör, men om vi skulle så skulle vi få så mycket skit för det.

Bidragen från kommunen och regionen är för låga och de flesta invånare vill inte betala mer i skatt.

Jag är förvisso en hygglig föreläsare, men mitt arvode är sällan över 4000:- och jag är en amatör i sammanhanget så det är inte en lösning. En del större namn tar tre gånger så mycket.

Sedan säljer vi lite t-tröjor, foldrar och pins, men det är inga stora pengar. Det täcker kaffekassan.

Har funderingar kring MISA:s verksamhet. Har de någon kvalificerad verksamhet som är relaterad till högskole/universitsstudier- eller arbetsmarknad? dvs har de något att tillföra inom detta område övh?

Anledningen till rubriken "MISA 2012" är att få reda på hur de fungerar nu. Det finns uppenbarligen en del skrivet om de sedan tidigare.

Moderator Alien: Slog ihop med den tidigare Misa-tråden.

Samma ägare, Left is right, är värd att kolla in. Har tydligen hänt en hel del sen olle sänkte företaget.

Jag gillar deras snack om "Vi frigör sveriges dolda resurs", det gör arbetsförmedlingen också, de snor slogan, trots påpekan från LIR.





http://www.leftisright.se


Nån som har uppdaterade fakta får gärna berätta mer!

Bump, någon som vet mer?

Jag var "användare" från sommaren 2011 till mars 2012.
Hade du frågat mig vad jag tycker om MISA innan februari, jag skulle ha lovordat dem, hur mycket som helst. Jag skulle ha rekommenderat det till alla.

När AF skickade mig dit var det pga min väldigt svåra sociala fobi. De tyckte att kanske MISA kan hjälpa mig där de inte själv kan.
I september ansökte jag MISA som daglig verksamhet från LSS/Sol.
Jag blev utförsäkrad november 2011 och då fortsatte jag att gå i MISA som... äh, kommer inte ihåg, och orkar inte ta reda på det. I alla fall, Försäkringskassan fortsatte att betala mig, dagspenning för varje vecka jag gick till MISA.
I januari-februari blev jag "sjukpensionerad" - varaktig sjukersättning, eller vad det nu heter nuförtida.
I februari fick jag beslutet från LSS/Sol om att jag kan inte får MISA, men daglig verksamhet, visst.

Under tiden när jag gick på MISA, lyckades de hjälpa mig med min sociala fobi så mycket att jag inte längre behövde en ledsagare för att åka till MISA, och vi ökade mina besök från en gång i veckan till två gånger.
Jag kommer ihåg hur jag förklarade till min syster i november att äntligen känner jag att jag är värd något, att jag duger till någonting, att det kanske finns en plats för mig i samhället...

Nå, kom februari, och min sista besök hos MISA kom närmare och närmare. Ingenting ändrades, vi pratade inte om hur jag ska kunna klara mig av att förlora en aktivitet som hade blivit en vana, och dessa människor vilka jag litade på och tyckte om. När beslutet från LSS kom, delade jag det med mina MISA handledare, och frågade vad är det som händer nu. De tittade på varandra och svarade "jag vet inte". Det var väldigt förbryllande.
Jag hade fått en vana att skriva långa mail till killarna på MISA, jag har svårt att uttrycka mig med ord. Så några dagar senare, skrev jag till en av dom, och sade att jag tycker det är väldigt svårt att hantera det att MISA tar slut. Nu råkade jag också säga att jag var kär i honom - det var jag. Helt normal överföring.

Nästa dag fick jag en kort mail från avdelningschefen, där hon informerade mig, att "Pga den situation som du försatt dig i så kommer du ha kontakt med [en annan handledare] på Misa den tid som återstår. [-] kommer att kontakta dig nästa vecka."

Ok.

På måndag väntade jag mig att hon skulle kontakta mig.
Hände inte.
Jag skulle haft tid hos MISA på tisdag morgon.
Måndag eftermiddag skickade jag en SMS till min andra handledare, och en tid senare svarar han att [-] ska ringa mig på tisdag eftermiddag och att jag ska ha nästa möte på fredag.

Jag vet inte hur ni har det, men för mig, om jag har möte på tisdagar och torsdagar, och har haft det så för flera månader, kan man inte ändra tiden bara så där.
De hade tidigare avbokat ett möte, och jag hade berättat dem att det störde väldigt mycket... jag hade ju förberett mig att ha ett möte. Så om dom ska avboka, det vore bättre, om de kan ge mig en alternativ tid att ha mötet, så jag har haft mötet... Äh. Det är svårt att förklara.

Den här gången informerade ingen mig om att mötet är avbokad. Jag som trodde att MISA VET att aspergare ändrar inte gärna eller lätt rutiner. Att det viktigaste när man jobbar med aspisar är att informera dom om vad, när, var, med vem och varför. Att vi improviserar inte och har inte mycket smidighet. Alla aspisar fungerar ju inte likadant, men det är vanligtvis så jag fungerar.
Att få veta att jag inte har ett möte på tisdag på måndagseftermiddag, och bara för att jag frågade, fick mig att få meltdown. Jag låg i sängen och skrek.

Sen fick jag till ett möte med avdelningschefen på torsdag. Jag kommer dit med mitt klagomål, börjar med att läsa det, och... Avdelningschefen förklarar mig - för fjärde eller femte gången - att det är så man gör i MISA, att man byter ut handledaren, när något "sånt här" händer; att de har ingen psykologisk utbildning och hon har bestämd att det är bäst att hålla mig och min före detta handledare isär, alltså - en 8 månaders samarbete, med en människa jag har lärt mig att lita på, känna mig trygg i hans sällskap, tycka om - ska avslutas med att han bara försvinner, utan ett ord.
Jag har inte sagt ett ord mot att handledaren byts ut. Jag har inte protesterat på något sätt. Tvärtom, jag har sagt flera gånger, att det har jag inga problem med, att jag förstår varför de gör så, och jag tycker det är bra.
Jag bryr mig inte om de har någon psykiatrisk utbildning. Man behöver inte vara en psykiatriker eller psykolog för att ta reda på vad "överföring" är för något och hur de fungerar, och att veta att alla som jobbar som terapeut, lärare, coach etc. - alltså i en position där de ger en intryck att se en människa, lyssna på henne, bry sig - kan råka ut för överföring.
Vad jag ville var en avslutning. Jag förväntade mig någon sorts notering att det sättet de behandlade mig är verkligen ingen bra sätt att behandla aspisar. Jag trodde att de vore intresserade att lära sig hur man samarbetar med aspisar, speciellt, när den här avdelningen finns till för enbart människor med Aspergers. Jag ville ha svar på mina frågor, och en ursäkt.
Nej.

Det enda MISA verkade vara intresserad av var om jag tänker klaga till Arbetsförmedlingen.
Nej... varför skulle jag det? Allting gick ju hur fint som helst, till den här incidenten. När de började göra allting fel.
Och när jag hade sagt det, var MISA nöjd.

Det var då jag fattade att det var inte JAG som var kunden. Det är AF som är kunden. Jag är bara... ett papper. Ett fall. En mapp. Anvisning.

Nästa tisdag fick jag ett möte, där jag trodde jag skulle få svar, men nej. Min handledare sade att han tyckte det var mellan mig och chefen.
Chefen vägrade att svara på mina mail.

Vi diskuterade om vad jag skulle kunna göra efter MISA. Jag hade tänkt att fortsätta åka hemifrån, för att behålla rutinen, för att inte stänga in mig, så som jag hade gjort innan MISA. Jag sade att jag skulle kolla vilka dagliga verksamheter kommunen har. Jag sade att jag hade börjat tänka att gå med på Korpen och fortsätta träna, och kanske träffa andra människor på det sättet.
Så var det hejdå, och min MISA experience var slut.

Nästa tisdag går jag till biblioteket.
Det kändes fullständigt meningslöst.
Jag gick ingenstans på torsdag. Eller nästa tisdag, eller någon annan dag.
Jag lyckades uppehålla lite av aktivitetsnivån... åkte till mina systrar för att fira Valborg, åkte till Finland... efter Finlandsresan började jag simma.
Det blev svårare och svårare att fungera. Allting i min omgivning påminde mig om MISA och den här killen jag blev kär i.

Någon frågade om man har missuppfattningar eller märkliga erfarenheter... Min handlar om BDD. Body Dysmorphic Disorder eller "inbillad fulhet". Jag var 26 när jag fick min enda "pojkvän", mannen som jag nu är gift med, och jag är helt övertygat om att han är den enda mannen i universum som kan tycka om mig, och som tycker jag är vacker. Efter den reaktionen på att jag säger jag tycker om en man... alltså, han försvinner, utan ett ord, utan att ens säga "hejdå", efter åtta månader... Jag är 100% säker på att han kände sig äcklad, av bara tanken att en... varelse, en "thing" som jag kunde tänka att jag har ens rätten att inbilla mig jag tycker om honom... Jag är 100% säker på att de utsatte mig för den behandlingen, för hela MISA tycker jag är äcklig. Jag är 100% säker på att de ignorerade mig och satte mig i informationsskugga för att...

Jag pratade med kuratorn på Habiliteringscentret om det här när det hände.
Jag har pratat med min man och en bra kompis.
Jag har nämnt det här till min psykiater. Jag sade att jag mår väldigt dåligt på grund av vad som hände i MISA. Det var en sekunds tystnad i telefonen, och sen frågar hon "Har de kränkt dig?"

Jag orkade att uppehålla "normaliteten" tills october, och där kraschade jag totalt, och berättade till min man att jag vill ta livet av mig. Det är ju det som är det bästa för alla. Hela världen, samhället, han, skulle må bättre utan mig.

Han ringde till alla han kunde tänka skulle kunna hjälpa mig, och jag började gå hos en psykolog redan nästa vecka. Och satt där och pratade hur jag mådde och grät.
Hon frågade mig saker, som "vad skulle du vilja att de sade" och "hur kan du hantera ilskan"... Jag svarade, hon skrev ner saker, men jag fick ingen feedback.
Jag bara maler och maler och ältar och jäktar och frågar och ingen svarar... utom den där förbaskade rösten inom mig... "det är för att du är ful och äcklig och ingen vill vara med dig..."

På MISAs hemsida säger man att de bryr sig om användarnas åsikter, synpunkter och klagomål.
Att det ska skicka ett mail med svar om hur de tänker hantera min klagomål.
Jag fick inget brev.
Jag har telefonfobi. Jag kan inte ta emot information via telefon. Det här har jag sagt flera gånger.
Ändå bestämde MISA att RINGA till mig istället för mailet.

I telefonsamtalet sade de att "det är praxis vid MISA att byta ut handledare, att de har ingen psykiatrisk utbildning, att de har mottagit mitt klagomål och uppskattar mina synpunkter och det kommer att tas up vid nästa utvecklingsmöte."

Sure. Det tror jag, helt säkert.

Hon frågade också om jag ville klaga hos AF. Jag vill fortfarande inte klaga hos AF. För det gick bra tills den sista veckan.
Jättebra! Då behöver dom inte ändra något, eller göra något, de kan bara glömma det här.
Jag önskar jag kunde.

Den sista gången jag var hos MISA, frågade jag om jag kunde få någon sorts sammanfattning om vad som hade gjorts och vad dom hade för synpunkter.
Jag fick löfte om att det skulle ta ett par månader.
Om ett par månader skrev jag till dem och frågade om de har glömt det där om sammanfattningen.
Ingen svar.
En månad senare skriver jag igen.
Ingen svar.
Jag skrev 4-5 mails frågande samma sak.
Till slut fick jag ett svar. "Vi har ju skickat dig sammanfattningen, länge sedan. Har du inte fått det?"
Jo, jag har fått det, jag bara skriver till er och frågar efter det för att jävlas!
NEJ, JAG HAR FÖR HELVETE INTE FÅTT NÅGON SAMMANFATTNING, ANNARS SKULLE JAG VÄL INTE FRÅGA EFTER DET!!!
Det visade sig att hon hade skickat det till fel email-address. Fick jag en ursäkt? Nej. Vad om det finns en ägare till den där email-addressen de använde, och nu har de delat privat information om mig till någon helt främmande människa?
MISA fortsatte vara tyst.

Sammanfattningen, sen... Jag tänkte att jag skulle få lite idéer och tankar om hur jag skulle kunna gå vidare. Jag var väldigt nyfiken att få veta hur de hade sett mig, och vad de hade sett i mig, jag hade ju varit väldigt öppen och ärlig, vi hade pratat om mig ett halvt år.
De hade kunnat skriva den där sammanfattningen efter två veckor, för de i princip upprepade vad jag hade skrivit i alla dom där frågeformulären.

Alltså... jag växte upp på en landsgård. Jag har en väldigt bra hantverksutbildning. Jag älskar att skriva och måla, jobba i trädgården, att baka och laga mat. Jag har jobbat som dagisfröken, bibliotekarie, kursledare, språklärare, gruppledare för Human Rights Network... Och det enda dom kunde se som användbar var det att jag är intresserad av juridik och kan läsa juridiska texter. Jo, och det att jag har inga som helst problem att prata inför människor. Nämnde de något av det här i sammmanfattningen?
Nej.

Så... vad är det för vits att ens försöka skaffa sig jobb eller plats i samhället? MISA har sagt att ingenting jag kan, ingenting jag vet, ingenting jag har att ge, ingenting jag är, är värd något för någon, och de vet väl vad de pratar om.

Jag gråter fortfarande minst en gång i veckan för det som hände.
Min sociala fobi och panikångest är värre än det har någonsin varit.
Jag känner mig ofta så ful att jag kan inte gå ut. Jag är mer instängt, isolerad från samhället än jag var innan MISA.

Så - MISA...

Idén är jättebra, intentionerna är väldigt fina och människor som jobbar där är helt säkert uppriktigt intresserade och villiga att hjälpa, och väldigt trevliga.
Men de vet för lite om Aspergers och saknar villighet att lära sig mer, och smidighet att anpassa sig på sina användare. De är för nöjda med sin egen situation för att verkligen kunna hjälpa. De saknar fantasin för att kunna vara användbara.

Om du har egna idéer, om du klarar av att ta initiativet, pusha och trycka och se till att saker händer, och kräva, då är MISA bra. Både MISA och Arbetsförmedlingen gör sitt jobb, men de bryr sig inte ett dugg om dig som en människa.

Förresten... vilken utbildning har de? MISAs hemsida säger att de har inga andra krav på människor som söker jobb hos dom än att man är intresserad av människor och vill hjälpa.



Admin: Ändrade stavningen i rubriken lite
Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Att leva som Aspergare.
Moderator Alien: Slog ihop med den tidigare Misa-tråden.