Hmmm. Jag tycker att diagnosen Asperger verkar vara för bred och att allt för många människor med väldigt mycket olika typer av problem och egenskaper blir nedstoppade i AS.

Det finns ju inom AS folk som (bland annat) är uppenbart utvecklingsstörda som har begränsningar som gör att dom inte är i närheten av att klara sig själv, sen har vi folk med AS som är struliga/bråkiga och inte går ihop med andra människor och därför inte klarar vardagen men som klarar det praktiska någorlunda om man bortser från det sociala. Sen har de klassiska nördarna med medel till hög begåvning men som är bortkomna och kanske för snälla i en komplicerad omgivning och som lätt hamnar i kläm därför.


Väldigt enkel och grov indelning och jag menar inte på nåt sätt att det skulle vara vetenskapligt korrekt. Det var bara nåt jag hittade på just nu utan att grubbla alltför mycket. Men ändå, det är människor med väldigt olika egenskaper som får AS.

Är det verkligen rimligt att AS ska vara så bred diagnos?

Ibland känner jag att AS används för att dumpa en del som har problem som man inte riktigt kan placera och som man inte vet vad man ska göra med.

Moggy skrev:Hmmm. Jag tycker att diagnosen Asperger verkar vara för bred och allt allt för många människor med väldigt mycket olika typer av problem och egenskaper blir nedstoppade i AS.

Det finns ju inom AS folk som (bland annat) är uppenbart utvecklingsstörda som har begränsningar som gör att dom inte är i närheten av att klara sig själv, sen har vi folk med AS som är struliga/bråkiga och inte går ihop med andra människor och därför inte klarar vardagen men som klarar det praktiska någorlunda om man bortser från det sociala. Sen har de klassiska nördarna med medel till hög begåvning men som är bortkomna och kanske för snälla i en komplicerad omgivning och som lätt hamnar i kläm därför.


Väldigt enkel och grov indelning och jag menar inte på nåt sätt att det skulle vara vetenskapligt korrekt. Det var bara nåt jag hittade på just nu utan att grubbla alltför mycket. Men ändå, det är människor med väldigt olika egenskaper som får AS.

Är det verkligen rimligt att AS ska vara så bred diagnos?

Ibland känner jag att AS används för att dumpa en del som har problem som man inte riktigt kan placera och som man inte vet vad man ska göra med.

+1

Sammanfattar exakt de funderingar jag haft (och fortfarande har) om AS de senaste knappt fyra åren (så länge jag känt till AS).

Moggy skrev:Är det verkligen rimligt att AS ska vara så bred diagnos?

Den här frågan diskuteras alldeles för sällan.

Jaha, där var ett bra inlägg jag hade missat. Har också funderat i samma banor som Moggy och barracuber.

Fast en annan möjlighet man inte får glömma är att diagnosen kanske är bred för att den måste vara det genom tillståndets natur: om det till exempel handlar om förmågan att styra och reglera känslor och så vidare är det inte konstigt om brister i det systemet slår åt båda håll. I så fall kan det vara en anledning att titta efter eventuell underdiagnosticering av "överkänslomässiga" aspergare, till exempel, i stället för att splittra diagnosen.

I vilket fall som helst tycker jag det är av yttersta vikt att vi varje gång framhåller, att bättre en för bred diagnos än en för smal när det är fråga om folk som det uppenbarligen är något "fel" på och som kan behöva så adekvat hjälp som nu ändå finns att tillgå och annars inte kan få den.

Av yttersta vikt med tanke på Susanne Bejerot och hennes likar (som tycks vara en del till antalet) och de hot jag har sett bland annat i förarbetena till DSM-V.

Jag tror vi är många i hela aspergarspektret som vet alldeles tillräckligt om hur det är att inte få någon som helst hjälp till någonting, ens sin egen rätt att finnas, och jag tror också vi är tillräckligt många som kan vittna om att den hjälp som finns utöver diagnosen ofta är högst sisådär adekvat iallafall.

Vad sägs om att dela upp Aspergers syndrom i LFA och HFA?

Kan det bli svåra gränsdragningar?

Eller kan det bli stigmatiserande för de som hamnar i LFA och har potential att "bli" (dvs utvecklas till) HFA?

EDIT: Ett problem jag kan se är att LFA-gruppen alltid kommer består av folk med mer än en diagnos/problematik (om man ska tro på min egen teori att LFA = asperger + låg begåvning), vilket kan leda till att det blir svårt att "väga" och "prioritera" deras diagnoser. (Alla, även fysisk sjuka, med mer än en åkomma kan nog vittna om sådana prioriteringsproblem) Medans HFA kan bestå av "bara" människor med "ren" aspergerproblematik. HFA-gruppen skulle eventuellt ta för mycket "plats" på bekostnad av LFA. Behåller man dagens diagnos skulle alla ha samma villkor.

Zombie skrev:Jaha, där var ett bra inlägg jag hade missat. Har också funderat i samma banor som Moggy och barracuber.

Kul med feedback. Jag har faktiskt anmält att detta ska bli en egen tråd eftersom det ligger lite OT kanske?

Zombie skrev:Jaha, där var ett bra inlägg jag hade missat. Har också funderat i samma banor som Moggy och barracuber.

Fast en annan möjlighet man inte får glömma är att diagnosen kanske är bred för att den måste vara det genom tillståndets natur: om det till exempel handlar om förmågan att styra och reglera känslor och så vidare är det inte konstigt om brister i det systemet slår åt båda håll. I så fall kan det vara en anledning att titta efter eventuell underdiagnosticering av "överkänslomässiga" aspergare, till exempel, i stället för att splittra diagnosen.

I vilket fall som helst tycker jag det är av yttersta vikt att vi varje gång framhåller, att bättre en för bred diagnos än en för smal när det är fråga om folk som det uppenbarligen är något "fel" på och som kan behöva så adekvat hjälp som nu ändå finns att tillgå och annars inte kan få den.

Av yttersta vikt med tanke på Susanne Bejerot och hennes likar (som tycks vara en del till antalet) och de hot jag har sett bland annat i förarbetena till DSM-V.

Jag tror vi är många i hela aspergarspektret som vet alldeles tillräckligt om hur det är att inte få någon som helst hjälp till någonting, ens sin egen rätt att finnas, och jag tror också vi är tillräckligt många som kan vittna om att den hjälp som finns utöver diagnosen ofta är högst sisådär adekvat iallafall.

+1

Autismspektrumet är ännu bredare, och nu är vi på väg mot att det kommer att bli den enda specifika diagnosen...

Själv tycker jag att DSM V gör det enda rätta (plockar bort AS-diagnosen och ersätter med ett enda begrepp). Egentligen går man inte långt nog. Det som i Sverige kallas npf (men som saknar motsvarighet i andra länder vad jag vet) vore en ännu mer rimlig diagnos. Inom denna kunde man formulera specifika problemområden istället. Utifrån en pedagogisk, inte medicinsk, utgångspunkt.

Jag är inte överdrivet fäst vid Aspergerdiagnosen. För det första tror jag inte att det blir mindre förvirrande att dela upp det på detta vis, i nuläget tror jag många inte ens vet att Asperger faktiskt är autism. Och så kanske några vill ha det, vill inte förknippas med "dreglande muppar" liksom. Men det innebär också att folk i allmänhet inte kommer förstå de svårigheter som AS faktiskt innebär.

För det andra tror jag att folk som ligger på autismspektrum kommer mötas av fler fördomar ju smalare kategori de tillhör. Om man säger autism om hela klabbet blir sannolikheten mycket större att folk träffar många med samma diagnos och då inser att vi är individer lika mycket som de är. Om Asperger finns kvar tror jag den stereotypa bilden av en Aspergare kommer förfölja alla oss som inte uppfyller den. Visst finns det en risk att vi underskattas om vi säger att vi har autism (och inte "nördsyndromet"), men ju fler gånger detta händer desto mer nyanserad kommer allmänhetens bild av autismspektrumstörningar att bli.

Nu har jag inte ens nämnt det faktum att inga forskare har kunnat se skillnad på AS och HFA utöver den slumpmässiga linje (språkutveckling) som dragits av diagnostikerna. Dessutom kommer de med HFA i allmänhet ikapp och i vuxen ålder ser problematiken exakt likadan ut för de båda grupperna. Vad är då poängen med att separera de två?

F ö rekommenderar jag en tur till Wrongplanet för dem som tror att LFA måste innebära förståndshandikapp. Det finns ett flertal individer där som både bär blöja och inte kan prata, men som ändå visar på fantastisk intelligens vid ett tangentbord.

Pemer skrev:

Zombie skrev:Jaha, där var ett bra inlägg jag hade missat. Har också funderat i samma banor som Moggy och barracuber.

Fast en annan möjlighet man inte får glömma är att diagnosen kanske är bred för att den måste vara det genom tillståndets natur: om det till exempel handlar om förmågan att styra och reglera känslor och så vidare är det inte konstigt om brister i det systemet slår åt båda håll. I så fall kan det vara en anledning att titta efter eventuell underdiagnosticering av "överkänslomässiga" aspergare, till exempel, i stället för att splittra diagnosen.

I vilket fall som helst tycker jag det är av yttersta vikt att vi varje gång framhåller, att bättre en för bred diagnos än en för smal när det är fråga om folk som det uppenbarligen är något "fel" på och som kan behöva så adekvat hjälp som nu ändå finns att tillgå och annars inte kan få den.

Av yttersta vikt med tanke på Susanne Bejerot och hennes likar (som tycks vara en del till antalet) och de hot jag har sett bland annat i förarbetena till DSM-V.

Jag tror vi är många i hela aspergarspektret som vet alldeles tillräckligt om hur det är att inte få någon som helst hjälp till någonting, ens sin egen rätt att finnas, och jag tror också vi är tillräckligt många som kan vittna om att den hjälp som finns utöver diagnosen ofta är högst sisådär adekvat iallafall.

+1

Autismspektrumet är ännu bredare, och nu är vi på väg mot att det kommer att bli den enda specifika diagnosen...

+1

Angelic Fruitcake skrev:F ö rekommenderar jag en tur till Wrongplanet för dem som tror att LFA måste innebära förståndshandikapp. Det finns ett flertal individer där som både bär blöja och inte kan prata, men som ändå visar på fantastisk intelligens vid ett tangentbord.

Vilket också är ett ytterst angeläget ämne i sig, som tyvärr bara vid sällsynta tillfällen har snuddats vid härinne (skräck, högfärd, tro att det inte angår oss eller vad??)
– senast här:
http://www.aspergerforum.se/flicka-med- ... 18012.html

Angelic Fruitcake skrev:F ö rekommenderar jag en tur till Wrongplanet för dem som tror att LFA måste innebära förståndshandikapp. Det finns ett flertal individer där som både bär blöja och inte kan prata, men som ändå visar på fantastisk intelligens vid ett tangentbord.

Japp. Det finns flera av dem där.

Fast personligen behöver jag inte gå så långt. Jag har en dotter med LFA-diagnosen som är bättre socialt anpassad än många nördar med AS-diagnos. Och som dessutom är rätt så smart på många andra saker än just IQ-tester på tid.

Moggy skrev:Det finns ju inom AS folk som (bland annat) är uppenbart utvecklingsstörda som har begränsningar som gör att dom inte är i närheten av att klara sig själv

Som jag. Det är oerhört enerverande att bli behandlad som en intelligent nörd av vården, när man inte ens hittar till tvättstugan utan ledsagare de första tio gångerna.

De kan liksom ställa sig och peka och säga:
- Det är lätt att hitta! Gå genom dörren, sedan höger, sedan följer du skylten till.... Det ligger precis ovanför det här kontoret du står i nu!

Vad i Jag saknar lokalsinne och vill att någon följer mig var det de inte förstod???

Detta skedde nyligen på psykiatrin - de som fastställt att jag är ett mongo! Men bara på papperet? I verkligheten ställs övermäktiga krav.

Skiten behöver helt klart både uppdelas och graderas. Jag är ingen jävla savant.

Känner att jag måste påpeka att en persons problematik tar sig väldigt olika uttryck, beroende på ålder och livssituation.

Som barn blir man ju praktiskt omhändertagen av föräldrar och dagis/skola, och övergången till vuxenlivet kan komma som en chock. Kanske är problematiken förhållandevis obetydlig för en del under barnaåren?

I tonåren kan ju utanförskap upplevas ännu tydligare än vad den typiske tonåringen gör det, men man kan ofta ändå kämpa för sin rätt att vara sig själv.

Sedan finns det ju de (vuxna) som kämpar och möter diverse nederlag, för att slutligen få en depressions- eller utmattningsdiagnos - kanske utan att ha identifierats som aspergare.

Manifestationerna av dessas AS-problematik kan säkert eskalera dramatiskt om en ytterligare diagnos tillstöter.
Man blir då i visst avseende lågfungerande.
Vad jag vill säga är att en tudelning av diagnosen inte nödvändigtvis gör analysen enklare i det enskilda fallet.

Mycket tänkvärt här.
Före diagnos visste jag nästan ingenting om asperger och väldigt lite om autism. Nu när jag läst på lite och ska förklara för familj och vänner så tycker jag nog att autism ligger bättre på tungan.

Aspie supremacy debatten har jag lite svårt att förstå.
Känns lite som en A-lagare som sitter på parkbänken och spottar på dom som ligger under. Kan ju bara tala utifrån min egen erfarenhet, och den är begränsad som medveten aspie. Men elitism eller för den delen självvalt eller påtvingat utanförskap är något jag har lite svårt för.
Udda är jag ändå så det räcker.

rdos skrev:Själv tycker jag att DSM V gör det enda rätta (plockar bort AS-diagnosen och ersätter med ett enda begrepp). Egentligen går man inte långt nog. Det som i Sverige kallas npf (men som saknar motsvarighet i andra länder vad jag vet) vore en ännu mer rimlig diagnos. Inom denna kunde man formulera specifika problemområden istället. Utifrån en pedagogisk, inte medicinsk, utgångspunkt.

Du har tidigare sagt att du tycker att AS borde lyftas ur psykiatrin helt och hållet.

Sedan finns ju adhd / add, som också räknas som npfer. Tycker du även de skulle lyftas ut ur psykiatrin? Så du är motståndare till medicinering av adhd / add?

OT, sorry.

Vet inte exakt vad som vore den bästa lösningen, men att detaljer bättre specificeras med pedagogiska verktyg snarare än medicinska dysfunktioner är jag övertygad om. Det är pedagogiska diagnoser (typ Eve Mandres) som kan användas för åtgärdsprogram och behandlingar. Dagens medicinska diagnoser är oanvändbara för detta.

Vilka eventuella medicinska behandlingar (typ CS) som ska kunna sättas in kan utprovas i varje enskilt fall, eller utifrån någon specifik, vetenskapligt utvärderad, kriterielista som inte behöver stå i DSM (för att DSM är för trögt). Bland dessa finns även olika metaboliska tester som idag inte finns i DSM, men som man kan anta har hög korrelation med ASD (gluten, laktos).

Om man dessutom har en dubbeldiagnos som i mitt fall AS och ADD så påverkar detta begåvningsprofilen. Min ADD har gjort det omöjligt för mig att bli en briljant nörd, då detta inverkar på min koncentration och inlärningsförmåga. Därför är det många som inte tror på mig då jag berättar att jag har en aspergerdiagnos.

nisse skrev:Om man dessutom har en dubbeldiagnos som i mitt fall AS och ADD så påverkar detta begåvningsprofilen. Min ADD har gjort det omöjligt för mig att bli en briljant nörd, då detta inverkar på min koncentration och inlärningsförmåga. Därför är det många som inte tror på mig då jag berättar att jag har en aspergerdiagnos.

precis som mej ;D

Vet inte vem jag är ens, kan vara nörden i ena sekunden sedan bråkstaken i den andra. Det skiftar väldigt bra, så har det alltid varit. Samma sak när det gäller hög och låg fungerande. Ibland känner jag mig så hög-fungerande att jag bara dansar fram och utför det jag ska med hög precision på alla plan även socialt. Andra gånger kan jag inte utföra en enkel uppgift ens.

Att försöka göra spektrumet smalare tror jag är en naturlig del av AS viljan, jag brottas med liknande tankar. Men jag tror inte att det är någon lösning, alla är unika och fullständig diagnos går aldrig att uppnå. Eftersom man själv inte är något bestående, utan man förändras konstant kemiskt och fysiskt i hjärnan sinnen osv.

mvh

Pemer skrev:Autismspektrumet är ännu bredare, och nu är vi på väg mot att det kommer att bli den enda specifika diagnosen...

Ja, varför inte kalla alla typer av cancer för enbart "cancer" och behandla all cancer likadant?

Eller hur? Klart intressant liknelse!

Känner en kille som har infantil autism, jag skulle helt klart sätta AS-diagnos på honom istället, han förstår så mycket och jag ser ingen skillnad på honom och de AS-personer jag mött!

Kan tänka mig att AS:are gärna vill se sig som mer normalare, intelligentare och vettigare än de med ren autismdiagnos. Lite "Übermenschen" såär...!!

lettan skrev:Känner en kille som har infantil autism, jag skulle helt klart sätta AS-diagnos på honom istället, han förstår så mycket och jag ser ingen skillnad på honom och de AS-personer jag mött!

Coolt, berätta gärna mer om honom! Ingen skillnad i hur han pratar eller hur han ser ut heller?

lettan skrev:Kan tänka mig att AS:are gärna vill se sig som mer normalare, intelligentare och vettigare än de med ren autismdiagnos. Lite "Übermenschen" såär...!!

Det är ju ett ofta förekommande faktum. De är ju bättre än NT också.