Krigis:

I en ideal värld skulle du och alla som har Asperger identifiera sig med autism och solidaridera sig med dem som har mindre eller ingen verbal förmåga. Det skulle möjligtvis inkludera att skälla på soc-tanter.

rdos:

Ojdå, det är inte ofta vi håller med varandra. Får ta vara på tillfället då

Angelic Fruitcake skrev:rdos:

Ojdå, det är inte ofta vi håller med varandra. Får ta vara på tillfället då

Lycka till med att försöka omvända Krigis i den här frågan. Det lär du behöva.

Din poäng är hur bra som helst, Frukttårtan, men saken är mer komplicerad än den verkar.

Jag var med när rdos nästan åstadkom att det inte blev någon förening alls och jag delar i-c-k-e hans historieskrivning.

Gamla trådar här (de hittills färskaste överst):
http://www.aspergerforum.se/foreningar- ... 17180.html
http://www.aspergerforum.se/om-organise ... t8625.html

http://www.aspergerforum.se/milyc-varna ... 15145.html
http://www.aspergerforum.se/forening-fo ... t6302.html
http://www.aspergerforum.se/oa-bildas-f ... t5687.html
http://www.aspergerforum.se/fragor-om-o ... t6632.html
http://www.aspergerforum.se/om-oa-organ ... t4869.html

OA:s hemsida:
http://www.aspergare.org/index.html

OA:s forum:
http://oa.egensajt.se/board/

************

Jag ser helst att det här debatteras, av skäl som överst – men om det ska bli som tidigare föredrar jag faktiskt tystnad. (Och ja, här finns folk som anser sig veta exakt varför jag skriver så. Även på den punkten har jag en annan version. Får magsår bara jag tänker på det.)

Jag som lärde mig tala sent, har låg IQ och inte har ett fungerande liv skulle få diagnosen autism.
Min bror den fungerande professorn får givetvis diagnosen högfungerande, ändå har vi fått våra egenheter från samma föräldrar.

rdos skrev:Vaddå "kan" autism? Enda sättet att "kunna" autism är att ha det själv. Det är inget man kan lära sig på kurs ö.h.t.

-My point, dear Watson.

Det jag är för är alltså att man engagerar sig för autister så mycket man kan och orkar, men det behöver inte med nödvändighet innebära att man omvandlar OA till ytterligare en autistförening - såna finns det redan flera av men det finns bara en renodlad aspergerförening bara för aspergare och så måste det nog vara. Det skapar en mer effektiv debatt.

Nu tänker jag inte diskutera OA-frågor här utan det var ett klargörande.

[mod]Utbruten diskussion återfinns här:

http://www.aspergerforum.se/dela-upp-as ... 18072.html[/mod]

Zombie skrev:Jag var med när rdos nästan åstadkom att det inte blev någon förening alls och jag delar i-c-k-e hans historieskrivning.

Och jag delar inte din. Det var dessutom huvudsakligen Angelic Fruitcakes invändningar som ingen ville ta till sig. Därtill så ändrades namnet ifrån "Organiserade autister" till "Organiserade aspergerare" för att riktigt kunna distansera sig ifrån gruppen autister. Så vad du sysslar med Zombie är historieförfalskning. Visst, jag kunde definitivt varit mer diplomatisk, men att påstå att man inte skulle bygga en förening som tog avstånd ifrån autister är ren historieförfalskning.

Nej. Du vet icke det bättre än vi andra som talade ihop oss utan dig. Och din förhandsuppfattning om åsiktsmotståndares heder är under lågvattenmärket generellt oavsett diskussion. Det bidrar också till omöjligheten att komma någon vart med dig, däri inräknat att ens enas om att vara oense. Ta det gärna som ett vänligt menat tips att åtminstone grunna på.

Nog om det. Tänker inte en gång till gå i fällan att börja argumentera mot rdos.

När OA i handling visat att de inte är en anti-autist/LFA förening så ska jag med glädje skicka in en ny ansökan om medlemskap. Tills vidare så kan jag bara konstatera att det finns en hel drös av profiler i styrelsen som är öppet anti-LFA och separatister, vilket räcker alldeles utmärkt för att jag inte ska skicka in någon ansökan.

Förresten så kommer man att falla på eget grepp när AS-diagnosen avskaffas i DSM V.

Vet inte riktig ännu vad jag tycker i huvudfrågan då det kommer an på diagnosuppdelningsfrågan.

Oavsett vad, en observation från verkligheten:
I de sammanhang där det medverkat både folk från LFA och HFA (för att göra en enkel uppdelning) har allt skett på LFA:s villkor. Det blir inte speciellt givande för HFA, tyvärr. Det är inte alltid som all verksamhet av eller för oss handlar om att solidarisera och bedriva arbete som är mer av politisk art. Ibland kan det också handla om något så enkelt som att få träffa jämlikar.

För min egen del så har ett av mina största problem varit bristen på vänner och att regelbundet träffa folk. Att då som 20-årig med, åtminstone, fullt godtagbar normalintelligens bli hänvisad till caféverksamheter inom habiliteringen. Cafeverksamheter där det alltid finns någon vuxen förälder med som stöd var ju inte precis någon höjdare. Det gav mig ingenting just för att personerna där hade helt andra behov än vad jag hade.

Jag vill inte aktivt verka för någon slags snobbism eller elitism, men i vissa situationer tror det jag är bra att rikta mot mer specifika undergrupper.

Det är inte så att man nödvändigtvis måste ha med LFA på träffar eller aktiviteter. Vad frågan handlar om är att man ska ta sig an gruppen som sådan som målgrupp för vilka man vill hjälpa, och inte lämna dem i sticket till tanter inom omsorgen. Det var oxå precis detta jag argumenterade för i samband med bildandet av OA, och inte att de nödvändigtvis skulle vara med på olika aktiviter inom föreningen.

Mitt inlägg skall inte ses som något som ska svara för OA:s ställningstagande. Det är en personlig reflektion utifrån en situation som jag tidigare befunnit mig i och delvis fortfarande befinner mig i.

Omfattningen av OA:s verksamheter är som jag ser det en annan fråga. Det vore synd om trådens diskussion skulle smalna av till en föreningsangelägenhet då detta inte är ett föreningsforum.

Angelic Fruitcake skrev:Men detta är ju faktiskt ännu ett argument för att inte dela upp gruppen. Det är troligt att någon med autism och bra verbal förmåga är bättre på att ta vara på rättigheterna hos folk med LFA än vad dessa välvilliga men oförstående NTs är. Ska vi bara lämna dem i sticket då och hålla oss till vår egen lilla klubb när problematiken egentligen är densamma? Är inte det väldigt osolidariskt?

Men jag vet mindre om LFA och deras behov än deras anhöriga och personal. Skulle vara förmätet av mig att påstå något annat. (Jag har svårt nog att första andra aspergare/HFA.)

Och som aspergare har jag andra behov/önskemål. T ex att aspergare ska kunna få arbeta utan att förvandlas till "sociala NT med många bollar i luften" (omöjligt) el spela sådana NT (leder till utbrändhet).

biologic skrev:

marxisten skrev:Aldrig sagt något annat heller mig veterligen än att LFA kan ha normalt eller över normalt IQ, Dock tvivlar jag på ett IQ på 200, då jag knappt tror de finns någon i världen med så högt, autism eller inte. Den jag känner med mest är en person som har ADHD, är kommunist och har 170 någonting i IQ.

Kalla mig IQ-fixerad, men min morfar (aspergare) hade ganska exakt 200, eller till och med 208. Har papper på det här hemma från en utredning. Men jag vill poängtera att detta inte är någonting jag "skryter med" (varför jag nu skulle skryta åt någon annan), utan mest för att visa att det existerar så höga värden. Han var ju däremot väldigt introvert och "udda", matematikforskare som var totalt insnöad som ju vi aspisar brukar vara.

Ursäkta att jag uttrycker mig OT nu, men jag blev lite förundrad (och nyfiken). IQ 208?!!! Vilka tester mäter så höga värden? Inte för att jag betvivlar det alltså. Det gör jag inte. Jag hade bara ingen aning om att det gick att mäta så hög IQ. Någon som vet hur högt det går att mäta egentligen?

KrigarSjäl skrev:Det beror på i vilken kontext man placerar aspergerpersonligheten.
Som reseledare vore jag en katastrof men som korrekturläsare skulle jag nog slå de flesta på fingrarna.

Ha ha, precis! Samma här.

Alien skrev:

Angelic Fruitcake skrev:Men detta är ju faktiskt ännu ett argument för att inte dela upp gruppen. Det är troligt att någon med autism och bra verbal förmåga är bättre på att ta vara på rättigheterna hos folk med LFA än vad dessa välvilliga men oförstående NTs är. Ska vi bara lämna dem i sticket då och hålla oss till vår egen lilla klubb när problematiken egentligen är densamma? Är inte det väldigt osolidariskt?

Men jag vet mindre om LFA och deras behov än deras anhöriga och personal. Skulle vara förmätet av mig att påstå något annat. (Jag har svårt nog att första andra aspergare/HFA.)

Och som aspergare har jag andra behov/önskemål. T ex att aspergare ska kunna få arbeta utan att förvandlas till "sociala NT med många bollar i luften" (omöjligt) el spela sådana NT (leder till utbrändhet).

Vad jag redan tyckte var en komplicerad fråga känns nu ännu mer komplicerad... Jag tänker försöka sätta mig in i debatten vid ett tillfälle då jag kan läsa länge och koncentrerat. Intuitivt känner jag att solidariteten är viktig, inte bara med autism utan med alla former av npf, och för mig även olika former av psykisk ohälsa. Samtidigt är det väldigt trixigt vem som kan/bör/får föra andras talan. Och visst kan behoven skilja sig, på många olika plan och dimensioner och i förhållande till olika grupperingar.

Angelic Fruitcake skrev:
Därmed borde vi kanske identifiera oss lika mycket med de lågfungerande eller våldsamma autisterna som vi gör med Clay Marzo, Yevgeny Kissin eller Bill Gates. Annars borde vi låta bli att dra gränser över huvudtaget, eller erkänna att vi bara är ett gäng elitister som försöker glorifiera våra egna symptom.

När jag läste det tänkte jag först: "Varför skulle jag identifiera mig med Bill Gates, han har ett skrämmande högt IQ* och det har inte jag". Samma sak gäller för andra högpresterande personer "Aspies" i historien som Einstein och Wittgenstein, de hade också skrämmande högt IQ. Inte heller identifiera jag mig med våldsamma eller lågfungerande autister. Så nej, jag identifierar mig inte med någon av dina exempel.

*Jag vet inte om jag är IQ-fixerad, men jag är i alla fall inte rädd för att bli kallad IQ-fixerad.

Angelic Fruitcake skrev:Ska vi bara lämna dem i sticket då och hålla oss till vår egen lilla klubb när problematiken egentligen är densamma? Är inte det väldigt osolidariskt?

Rent logistiskt tycker jag det är ganska praktiskt om vi som kan klara av mest försöker finna varandra och gå samman och börja bygga upp något för att så snart det är möjligt kunna hjälpa även dem som behöver än mer hjälp än vi.

Och rent krasst behöver vi nog nöja oss med att ägna oss åt att hitta varandra och våra behov i en uppbyggnadsfas. När vi väl når kraven för statsbidrag och kan få de väsentligt bättre resurser det innebär, då kan vi anställa kanslister och ombudsmän, och kan bredda verksamheten mer.

Pemer skrev:

Angelic Fruitcake skrev:Ska vi bara lämna dem i sticket då och hålla oss till vår egen lilla klubb när problematiken egentligen är densamma? Är inte det väldigt osolidariskt?

Rent logistiskt tycker jag det är ganska praktiskt om vi som kan klara av mest försöker finna varandra och gå samman och börja bygga upp något för att så snart det är möjligt kunna hjälpa även dem som behöver än mer hjälp än vi.

Och rent krasst behöver vi nog nöja oss med att ägna oss åt att hitta varandra och våra behov i en uppbyggnadsfas. När vi väl når kraven för statsbidrag och kan få de väsentligt bättre resurser det innebär, då kan vi anställa kanslister och ombudsmän, och kan bredda verksamheten mer.

Det är inte fråga om att lämna någon i sticket. Det är fråga om för hur många olika personer och behov man kan bedriva en verksamhet som ingen föreningsovan människa anar hur få aktiva medlemmar den hänger på* och hur motig den är. Även etablerade föreningar har rekryteringsproblem, föreningslivets blomstringstid är över sedan bortåt ett halvsekel.

Man kan också uttrycka det så här: OA är i skriande behov av aktiva medlemmar redan som det är. Det beror inte på dem som redan är aktiva. Men väl innebär det att man inte kan lägga på dem att göra ännu mer eller representera ännu fler än de redan gör.

------------------------
* Jag befinner mig inte bland dem, jag har inte i närheten av de krafterna, så det är inget självförhärligande det här. Däremot har jag skaffat mig en viss insyn genom att besöka sajt, gå på möten och yttra mig när jag någon gång orkar, och jag har en viss föreningsaktivitet bakom mig.

Pemer skrev:Rent logistiskt tycker jag det är ganska praktiskt om vi som kan klara av mest försöker finna varandra och gå samman och börja bygga upp något för att så snart det är möjligt kunna hjälpa även dem som behöver än mer hjälp än vi.

Och rent krasst behöver vi nog nöja oss med att ägna oss åt att hitta varandra och våra behov i en uppbyggnadsfas. När vi väl når kraven för statsbidrag och kan få de väsentligt bättre resurser det innebär, då kan vi anställa kanslister och ombudsmän, och kan bredda verksamheten mer.

Det låter onekligen mycket vettigt. Det var ganska precis så jag tänkte innan jag blev förvirrad av diskussionerna, fast mindre väl artikulerat. Sedan blev jag rädd att jag var etnocentrisk, elitistisk och/eller diskriminerade någon om jag tänkte så. Det verkar kunna bli så oerhört infekterat. Självklart har ju ingen av oss här på forumet den perfekta formeln för hur allas olika intressen skall kunna tillvaratas, men det gör väl inte ambitionen dålig för det? Jag tror på självhjälpsorganisationer eller mutual help som fenomen, intresserar mig också för det i min forskning. Advocacy-frågor är ofta intimt inblandade, får i regel större fokus vartefter organisationen hittar sin form och mognar, och det kan vara oerhört frigörande för människor som marginaliseras i samhället. Något som börjar väldigt lokalt i liten skala kan ibland efter en tid göra enorm skillnad för många.

Moderator mnordgren: ändrade citatet eftersom det var fel person som citerades.

AS og LFA er to vidt forskjellige ting, en med LFA vil være "blind" og ikke se verden rundt seg, det er nesten som om han er et lobotomisert menneske i bevegelse, han kan mest sannsynlig aldri lære seg å tale eller være sosial, de vil ikke få barn som de kan ta vare på, ikke få stifte familie, lære small-talk, være en stor belastning for samfunnet generellt etc., så ja, jeg ønsker ikke å bli sammenlignet med slike folk selv om AS er en form for autisme, det samme sier psykiateren min, ingen har rett til å sammenligne meg med en med LFA, AS ar en autismespektrumstørning i sin egen liga (nei, jeg er ikke en AS-elitist, jeg sier det bare som det er).