Förr var jag mycket mer naiv, och så som jag har blivit bränd, har skapat min misstänksamhet och att jag "tror ont om folk".

Tja, det här var en knepig liten fråga du kommer med, vallesmamma.

Nej inte tror jag gott om alla, men min utgångspunkt är ändå att alltid försöka göra just det, för jag är så "naiv" att jag tror att vi alla har något gott inom oss, för ingen är ju född "rent ond". (Min åsikt iaf)

Tyvärr är det även så att jag aldrig litar helt på någon annan, inte ens när jag vet att de är "goda", en paradox som ändå inte är det, eftersom förmågan till tillit ligger hos mig och "godheten" hos den andre.

Detta är ett dilemma för mig, en stor skam och sorg, men så är det likväl i nuläget.

Heishi skrev:

Kahlokatt skrev:Jag har samtalat med andra som säger att jag inte är ond, men jag känner mig ofta hemsk. Mina tvångstankar har fått mig att göra rätt taskiga saker som jag har ångrat hemskt efteråt.
Mina föräldrar har alltid stöttat mig, däremot var jag ganska mobbad i skolan.

Den ljusa sidan är ju att du är inte "ond". Du har en ganska bra startpunkt där ifrån. Ifall man känner behov över att förändra de beteendet, då ett ev. resultat, som t.ex 'mer vänner', få man kika på vad man kan arbeta med.

Dessa tvångstankar, är det 'som OCD', eller hur upplever du dem? Det finns sätt att arbeta runt dem, och ev. förminska effekten. Man måste veta vad det är man ska arbetar med först.

Ja, jag har väldigt svår OCD. Tyvärr finns ingen hjälp att få. Medicin hjälper inte och psykologen som skulle hjälpa mig sade att tyvärr, han kunde ingenting göra. Jag trodde jag skulle få hjälp inom slutenvården, men där sade de att man bara kan få hjälp i öppenvården, så jag fattar ärligt talat inte vad de har slutenvård till. Att se till att inte för många muppar är ute och springer i samhället?

Jag har fått för många törnar i livet för att kunna tro gott om folk. Men jag tycker inte illa om, snarare så är det så, att folk får stå längre än normalt på "neutral" före jag kallar dem ond eller goda. Men såklart har de flesta litet av varje. Viktigt.

Kahlokatt skrev: Ja, jag har väldigt svår OCD. Tyvärr finns ingen hjälp att få. Medicin hjälper inte och psykologen som skulle hjälpa mig sade att tyvärr, han kunde ingenting göra. Jag trodde jag skulle få hjälp inom slutenvården, men där sade de att man bara kan få hjälp i öppenvården, så jag fattar ärligt talat inte vad de har slutenvård till. Att se till att inte för många muppar är ute och springer i samhället?

Jag vill inte framhäva dig som individ negativt, utan jag ser enbart till den psykologiska aspekten. Jag tycker att det är väldigt märkligt att vux.psyk(antar att det var där du började/blev remmiterad) inte anser att det finns vård utav även grav form av OCD. Medicinering är inte alltid svaret, nej.

Men KBT(Kognitivbeteende Terapi) bör ha stor effekt (om det funkar), på OCD? Då de egentligen förefaller få 'logiska' anledningar till OCD upkomst, är det tankebanan/sättet som hamnat i en loop, eller fått fel information. KBT arbetar ju just med den här typen av tankebanor. Det kommer antagligen räknas som specialistkompetens, och ifall du inte har högkostnadskyddet kan/kommer det att kosta en del, men det verkar som ifall du får i alla fall en mildring utav din OCD, skulle de vara värt alla pengar i slutändan. Jag är inte säker på om just en KBT-terapeut är den rätta personen att vända sig till, men det är värt ett försök.

Gällande sluten vård fanns det en annan tråd som även hade en intressant dokumentärfilm med samma namn. I den kan man helt enkelt konstatera att personer som utav något skäl är en direkt fara för sig själva, eller andra i sin omgivning, kommer dit. Oftast i 'extrema', fall kan de anses, men bilden av att sluten vård ska vara som Gökboet kunde inte vara mer fel. Vissa kommer dit via en LPT, andra genom HSL. Jag tror dock i många lägen att de kan neka HSL då;

" Patienten ska motsätta sig erbjuden vård och behandling. Alternativt så ska det till följd av patientens psykiska tillstånd finnas grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans samtycke. "

Verkar lite som moment 22 enligt mig.

Kahlokatt skrev:Att se till att inte för många muppar är ute och springer i samhället?

Kort svar; Ja.

Det är så jag uppfattat det i alla fall, är det någon information som inte stämmer, får gärna någon rätta till det. Jag har inte själv någon erfarenhet av varken KBT, eller sluten vård, men har gått efter den information jag har.

Nej jag tror inte gott om alla människor. Tyvärr har det tagit mig allt för lång tid att förstå att vissa människor är vidriga och beter sig svinaktigt och att man därmed har rätt att be dessa att dra åt helvete.

snuggelhund skrev:Det där med att inte kunna se vad för avsikter någon har gäller mig till stor del också. Jag har ingen "naturlig intution" vad gäller andra människor, utan får tänka mig fram, vilket ofta inte leder till något bra eftersom tankarna allt för ofta går i negativ riktning.

Samma här. jag blir paranoid istället och tror det värsta om alla. Kan vara ganska bra på att dömma ut mig själv i förväg (andra också för den delen).

Jag har ingen AS-diagnos...än i alla fall. Och jag vet inte om jag kommer att få det heller. Men, jag tror att jag var ganska naiv när jag var yngre. Men min uppväxtsituation med en alkoholiserad styvpappa och många fyllebråk (inklusive misshandel av min mamma), i kombination med att bli mobbad i skolan, i kombination med oförklarliga svek av sådana man trodde var ens vänner, personliga påhopp av människor som lyssnat på elaka rykten osv...osv... Har gjort att jag tyvärr inte litar helt på någon - inte ens min man som jag varit tillsammans med i 8½ år och som ännu aldrig svikit mig på något sätt. Ofta bildar jag mig en uppfattning om en människa vid första mötet och är det en person som ger mig dåliga vibbar - så brukar det faktiskt visa sig att jag har rätt i detta! Jag vet inte om det här är en egenskap som är omöjlig att ha om man är AS men, i mitt fall har jag nog varit tvingad att lära mig att "se vad människor går för snabbt" som en ren överlevnadsinstinkt. Ger en människa mig dåliga vibbar så undviker jag dessa människor så gott jag kan.

Jag har aldrig gillat andra människor men försöker ändå alltid se det bästa i människor. Försöker vara så trevlig som möjligt mot alla och hoppas att de lär sig och blir lika snälla de då också.

Fast jag kommer ALDRIG gilla människor. Avskyr dem och tycker de är ungefär som råttor.

Alltid varit mobbad och har blivit utsatt för sexuellt ofredande av en 45årig man. Dock så ändras jag inte om att försöka se bara bra i alla.

Bror Duktig skrev:Förr var jag mycket mer naiv, och så som jag har blivit bränd, har skapat min misstänksamhet och att jag "tror ont om folk".

Stor igennkänning, liknande erfareheter, tydligen roligt för NT/psykopater att mobba personer som litar på andra. Troligen är dom oftast för dumma för att lura normalparanoida. (NP)
Tyvärr har jag tappat förtroendet för de flesta människor, eftersom jag insett att jag inte klarar av att förstå vilka man kan lita på, så därför tycker jag det är skönast att slipp träffa folk på min fritid.

Det verkar som att det finns ett återkommande element. Bortsett ifrån den tydliga konflikten på det sociala planet, och alla pinsamma och obekväma situationer det kan skapa d.v.s Att man på något sätt har fått en mindre än optimal uppväxt, med frånvarande far och/eller mor, eller ifall dessa på något sätt försatt sig i en svårhanterad situation. Och övergrepp samt utnyttjanden utav personer, då man utnyttjar godtrogna, och i deras ögon, naiva personer.

Tråkigt att detta sker, och personer som utför detta bör kanske inte vara föräldrar ifrån början, samt de som utför övergrepp inte finns ett skälsligt straff nog.

När jag var yngre litade jag på alla. Sedan när jag blev besviken på den jag litat på tänkte jag bara skit om dem. Med tiden har jag lärt mig att de flesta människor har både bra och dåliga sidor. Någon som varit jysst blir plötsligt taskig (och i sällsynta fall tvärtom). Jag har blivit försiktig och försöker att inte "luta mig" mot någon.

Vad jag märkt att jag ofta lockar fram det sämsta bland människor som har eller ligger nära vissa obehagliga personlighetstörningar. De ger sig på mig ganska snabbt, ofta på subtila vis.

Jag har skämtat att jag borde arbeta som rekryterare, jag skulle snabbt hitta personer med psykopatiska eller narcissistiska drag som inte är kul som chefer eller kollegor.

Pil nedåt

Nä verkligen inte bara jag och 1 till här, resten är töntar

Konstigt, trodde jag hade svarat i den här tråden; jag tror gott om så gott som alla.

Jag tror varken gott eller ont om människor.

Jag kanske inte är fullt lika stark i min övertygelse som DIProgan, men jag är inne på samma spår.

Krille1988 skrev:Jag vill tro gott om alla och försöker göra det tills jag lärt känna dom, men ibland har man tyvär fördommar måste jag erkänna

Fördommar har alla människor. Faktum är att det många gånger är avgörande vilka beslut vi tar. Konsten är att syna dem och inte snöa i dem

MsTibbs skrev:Jag har fått för många törnar i livet för att kunna tro gott om folk. Men jag tycker inte illa om, snarare så är det så, att folk får stå längre än normalt på "neutral" före jag kallar dem ond eller goda. Men såklart har de flesta litet av varje. Viktigt.

1+

Jag känner verkligen igen mig.

Jag har under hela mitt liv bara trott gott om folk. Det har varit som en dålig vana som jag varit oförmögen att bryta och som om och om igen har lett till att jag blivit utnyttjad av folk i min omgivning, vilka har använt mig till allt från läxhjälp till författare av brev till diverse myndigheter till vänthall (en individ som en gång påstod att han var min "vän" kom varje dag till min lägenhet och begagnade den som sin egen medan han väntade på att en viss buss skulle gå, och andra av mina "vänner" utnyttjade samma lägenhet till ännu obehagligare aktiviteter). Jag har också bakom min rygg blivit förtalad eller till och med regelrätt mobbad av de "vänner" som utnyttjat mig, men har inte förstått att de bara hängt ihop med mig för att utnyttja mig, eller att riktiga vänner inte talar illa om andra vänner (vid närmare eftertanke tror jag inte att jag någonsin haft några riktiga vänner, utan bara folk som utnyttjat mig).

Jag har alltid blivit lurad och utnyttjad på grund av min enorma godtrogenhet och min villighet att hjälpa de som ber om något. Tydligen ska man inte vara så snar att hjälpa människor i ens omgivning om man är en "normal" människa, utan ska i stället "dra öronen åt sig" om någon ber om hjälp. Eller så ska man begära kompensation på något sätt, jag vet inte. Jag är less på att försöka räkna ut det. I dag är jag snarare extremt misstänksam mot de i min omgivning, och försöker hålla mig undan de flesta människor för att undvika att bli utnyttjad igen. Om någon ler och är vänlig betyder det vanligtvis att de vill ha något av en, eller att de vill att man ska göra något åt dem som de inte kan klara själva. Jag har ofta lekt med tanken att det kanske skulle ha gått bättre om jag hade haft vänner bland andra aspergare, men jag har aldrig haft turen att träffa några sådana.

Jag håller mig också undan. Jag blev utnyttjad av en man som även hånade mig, men sade att han älskade mig. Jag blev förvirrad och tog åt mig av hånet, blev arg. Då ville han tukta mig med hårda grepp kring handleder och armar. Jag lyckades fly ifrån honom genom att flytta.

Jag mobbades under hela min grundskoletid, på gymnasiet, senare på KomVux av två lärare! Mobbades sedan på ett jobb som jag fick sparken ifrån för jag tog inga egna initiativ.

Nu litar jag knappt på någon efter allt.

Jag tror gott om människor tills motsatsen är bevisad.

MsTibbs skrev:Jag har fått för många törnar i livet för att kunna tro gott om folk. Men jag tycker inte illa om, snarare så är det så, att folk får stå längre än normalt på "neutral" före jag kallar dem ond eller goda. Men såklart har de flesta litet av varje. Viktigt.

+1

Jag varken dömer ut folk som skitstövlar, eller förutsätter att de är goda förrän jag känt dom tillräckligt länge.

Det där neutralläget, då man är sunt (men inte sjukligt) misstänksam, men samtidigt snäll och trevlig utan att för den skull låta sig utnyttjas eller släppa på sin integritet upplever jag som ett vinnande koncept i kontakten med nya människor.

Jag kör själv efter den modellen och tror flertalet NTs gör detsamma.

geocache skrev:Jag tror gott om människor tills motsatsen är bevisad.

+1, tyvärr är jag dålig på att se motsatsen, så det tar tid innan den blir bevisad även för mig...