Hej alla!

När jag var ett litet barn hade jag alltid låtsasvänner. När mamma blev sur så minns jag fortfarande att jag skyllde på min låtsasvän Ahmed Mohammed. Detta var när jag var 5 år.

Idag har jag inga låtsasvänner på det viset. Dock kan jag känna större emotionell dragning till döda ting som betyder mycket för mig. Har hört röster ibland och ser siffror när jag blundar, det oroar jag mig över. Men får se vad undersökningen säger, om det är AS eller nåt annat. Eller ingenting alls.

Men frågan är om ni också hade många låtsasvänner när ni var liten? Hade ni också gossedjur som fick agera som levande varelser, och hur kändes det att umgås med andra barn? Byggde ni också fällor när ni var barn?

Vill bara ha ett hum...typ

Gosedjur som "levande varelser" funkar bra. Det är inte samma när man är vuxen men... bandet finns ju kvar hehe.

Siffrorna låter besläktat med synestesi, när man ser färger på bokstäver eller siffror.
En del kan räkna något alldeles otroligt bra med hjälp av sin synestesi tex.

En vän till mig bloggade om hur hon byggde en låtsaskevin av kuddar (Kevin är hennes pojkvän) i deras säng när han var borta.

Jepp, jag byggde fällor, försökte fånga elefenter i fallgropar i sandlådan, märkligt nog fångade vi aldrig någon elefant
lyckades fånga grannens 5 år äldre dotter genom att be henne komma o ställa sig i fällan o ösa sand runt fötterna på henne.
Tyvärr var fällan inte så hållbar, hon kunde kliva ur fällan när hon inte ville stå kvar.

phumia skrev:Men frågan är om ni också hade många låtsasvänner när ni var liten? Hade ni också gossedjur som fick agera som levande varelser, och hur kändes det att umgås med andra barn? Byggde ni också fällor när ni var barn?

Vill bara ha ett hum...typ

Inga låtsasvänner, men låtsasvärldar.
Varför är byggandet av fällor kopplat till AS?

Brukar krama min nalle i sängen. Har ibland även med mig den när jag åker iväg.

Jag vet flera forumister som har nalle på olika vis

Har haft två låtsasvänner som liten: Otto Stange hette den ena och Olof Barne hette den andra

LordNelson skrev:Varför är byggandet av fällor kopplat till AS?

Jag gjorde fällor för katter när jag var liten. Jag byggde också en stor bur för dem. Min son är också intresserad av fällor. Konstigt ...? Eller gör alla barn likadant?

låtsas vänner hade jag alltid ..... och ibland undrar jag om jag inte har dom kvar igentligen när jag ligge i sängen på kvällen
och gosedjur var jo "riktiga" djur för mig ...... hade alltid förresten bättre kontakt med djur sen med männisjor

Jag tror jag hade låsas vänner iaf.. eller typ på ett sett iaf för när jag var liten såg jag vita djur ibland det kunde va allt från vita vargar till vita ugglor kommer ihåg att jag fick gå hos psykolog för det i flera år så vet inte riktigt och de ingår i kategorin låsas vänner men

Om jag hade låtsasvänner och låtsasvärldar! Kunde underhålla mig i timmar. Slutade med vissa låtsasvänner förrän högstadiet närmade sig. Saknar dom ibland.

Byggde fällor gjorde jag, jag och en kompis tillbringade veckor i sandlådan på dagis för att bygga musfällor. Stora slott, och sen en valgrav omkring. Helt logiskt, just då.

Gosedjur har jag alltid älskat. När jag var liten så tog dom upp halva sängen. Var tvungen att ha dom i exakt ordning, och turades om att ha en av dom som "huvudgosedjur", olika varje kväll så ingen skulle bli utanför. Aw.

MinusMirakel skrev:Om jag hade låtsasvänner och låtsasvärldar! Kunde underhålla mig i timmar. Slutade med vissa låtsasvänner förrän högstadiet närmade sig. Saknar dom ibland.

Byggde fällor gjorde jag, jag och en kompis tillbringade veckor i sandlådan på dagis för att bygga musfällor. Stora slott, och sen en valgrav omkring. Helt logiskt, just då.

Gosedjur har jag alltid älskat. När jag var liten så tog dom upp halva sängen. Var tvungen att ha dom i exakt ordning, och turades om att ha en av dom som "huvudgosedjur", olika varje kväll så ingen skulle bli utanför. Aw.

jag saknar allt och vara barn allt var roligare då

Inga låtsasvänner. Däremot brukade jag låtsas att jag var diverse djur. Oftast en hund.

Oskar skrev:Har haft två låtsasvänner som liten: Otto Stange hette den ena och Olof Barne hette den andra

Sköna vänner. Är Otto släkt möjligtvis med musikjournalisten Fredrik Strage?

Jag hade en låtsasvän, hon hette Anita. Saknar henne.

Arkimedes skrev:Jag hade en låtsasvän, hon hette Anita. Saknar henne.

Vad hände?

Jag hade en låtsasperson som hette Schack Regnis (mina föräldrar pratade en gång om Chuck Norris, och jag ville inte vara sämre utan kontrade med Schack Regnis). han fick sitt namn av att han åt picknick när det ösregnade, försökte cykla ned i poolen på badhuset, mm. Han misslyckades spektakulärt, gjorde alltid bort sig och fattade inget av samhällets normer eller idéer. Men han var ändå lika glad. Han var lång, svart och hade gul kostym med schackrutig skjorta. Jag hade nog konstiga idéer som liten...

Miche skrev:

Arkimedes skrev:Jag hade en låtsasvän, hon hette Anita. Saknar henne.

Vad hände?

Jag vet faktiskt inte... Vi gled bara ifrån varandra.

Jag hade två stycken som liten, men de fick liksom aldrig någon personlighet. De bara satt och glodde för det mesta, precis som jag själv. Dessutom fick dom aldrig plats nånstans eftersom folk alltid satte sig på dom osv, då blev det bekvämare att inte ha några.

Arkimedes skrev:

Miche skrev:

Arkimedes skrev:Jag hade en låtsasvän, hon hette Anita. Saknar henne.

Vad hände?

Jag vet faktiskt inte... Vi gled bara ifrån varandra.

Hon kanske finns på Facebook?

sugrövmanövern skrev:Inga låtsasvänner. Däremot brukade jag låtsas att jag var diverse djur. Oftast en hund.

Haha kanske var dig jag såg då

Miche skrev:

Arkimedes skrev:

Miche skrev:

Arkimedes skrev:Jag hade en låtsasvän, hon hette Anita. Saknar henne.

Vad hände?

Jag vet faktiskt inte... Vi gled bara ifrån varandra.

Hon kanske finns på Facebook?

Jag har inte Facebook så jag kan inte kolla. Haha.

Jag hade två låtsasvänner som barn: Pelle och Lena. De försvann en dag då en ny pojke flyttade in i huset mitt emot där vi bodde. Han var 3 år yngre än mig och vi lekte bra ihop. Men tyvärr utnyttjade han min godhet också.

Ahmed Mohammed, vad gulligt!
Jag hade kanske inte så många låtsaskompisar, men jag hade egna länder. Först Underjorden (påminde väldigt mycket om Alices Underland), Snällandet och Hemliglandet, sedan Livende, som var någon sorts utopi belägen på Bretagnes yttersta spets. Jag hittade t.o.m. på en egen kultur. De hette Xqing Xqing (uttalas ching ching) och var en sorts icke-religiösa Amish som bodde i Newfoundland, Nova Scotia och Saint-Pierre och Miquelon. De pratade ett språk som var en blandning av galeiska och kinesiska.
Mina låtsaskompisar hette Frejda, Ajla, Henna och Susanna Vega Anastasia Lilja (jag har alltid gillat snirkliga namn).