Närhet till föremål
38 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Närhet till föremål
Är det vanligt att man fäster sig vid ett visst föremål, som t.ex smycken, nycklar, skedar, osv?
Efter att ha sett en del videos på youtube så har jag konstaterat att det är vanligt att personer med autism har ett föremål som de har en speciell samhörighet till, som skapar trygghet.
Jag tänker även på de fall då man har fastnat för speciella saker, som t.ex hur ett visst material känns, o.s.v.
Personligen så har jag alltid älskat fjäderkuddar och hårda kanter på t.ex. kläder. Redan som liten så älskade jag att vika mycket små partier byxorna och trycka ner den hårda kanten mot benen. Även sömmarna, där speciellt jeans är särskilt hårda.
Som barn brukade jag ofta trycka hörnet av kudden (eller kanterna på fjärdrarna) mot tex överläppen eller pannan, men även fingertopparna. Minns att jag en gång i lågstadiet började ta på en killes sömm på jeansen (Jag kan inte formulera det bättre. Jag asgarvar så fort jag läser den meningen!), vid byxbenets slut, eftersom att jag själv hade för mjuka byxor på mig den dagen. Jag satt och tryckte med fingertoppen och tyckte att "det här var ju bra" men han frågade vad jag höll på med och bad mig att lägga av.
En annan gång tryckte jag "kuddhörnet" så hårt mot pannan att jag fick ett stort sår där, och när min pappa frågade vad jag hade gjort så sa jag "det var kudden". Då skrattade han bara åt mig...
Känner någon igen sig, och i så fall: Hur länge har ni haft det, och ifall ni vill skriva ner det, vad är det för något?
Efter att ha sett en del videos på youtube så har jag konstaterat att det är vanligt att personer med autism har ett föremål som de har en speciell samhörighet till, som skapar trygghet.
Jag tänker även på de fall då man har fastnat för speciella saker, som t.ex hur ett visst material känns, o.s.v.
Personligen så har jag alltid älskat fjäderkuddar och hårda kanter på t.ex. kläder. Redan som liten så älskade jag att vika mycket små partier byxorna och trycka ner den hårda kanten mot benen. Även sömmarna, där speciellt jeans är särskilt hårda.
Som barn brukade jag ofta trycka hörnet av kudden (eller kanterna på fjärdrarna) mot tex överläppen eller pannan, men även fingertopparna. Minns att jag en gång i lågstadiet började ta på en killes sömm på jeansen (Jag kan inte formulera det bättre. Jag asgarvar så fort jag läser den meningen!), vid byxbenets slut, eftersom att jag själv hade för mjuka byxor på mig den dagen. Jag satt och tryckte med fingertoppen och tyckte att "det här var ju bra" men han frågade vad jag höll på med och bad mig att lägga av.
En annan gång tryckte jag "kuddhörnet" så hårt mot pannan att jag fick ett stort sår där, och när min pappa frågade vad jag hade gjort så sa jag "det var kudden". Då skrattade han bara åt mig...
Känner någon igen sig, och i så fall: Hur länge har ni haft det, och ifall ni vill skriva ner det, vad är det för något?
Nej, jag har inget 'favorit'föremål. Jag är inte fäst vid själva föremålen, men som jag skrev i en annan tråd, är det snarare hur föremålen är placerade. Symmetri och placering har en större vikt för mig, än själva föremålet i sig.
Sen finns det ju naturligtvis föremål man värderar högre, men ingenting jag ser som 'abnormalt', för min del.. eller vad vet jag, hah!
Sen finns det ju naturligtvis föremål man värderar högre, men ingenting jag ser som 'abnormalt', för min del.. eller vad vet jag, hah!
Lite smågrejor bara.
Mina gosedjur betyder mycket för mig, då de var mina enda vänner när jag var liten. Har en apa som fyller år 24 april, brukade alltid fira det med tårta och alla andra gosedjur när jag var liten.
Alla mina kassettband var jag också förtjust i. Varje kväll lyssnade jag på en saga. Men morsan slängde så klart bort de, tillsammans med en massa andra nostalgiprylar.
Jag har aldrig varit modemedveten. Har alltid valt mjukisbyxor före jeans. Idag använder jag aldrig jeans, förutom vid väldigt speciella tillfällen. Gillar pösiga kläder.
Mina gosedjur betyder mycket för mig, då de var mina enda vänner när jag var liten. Har en apa som fyller år 24 april, brukade alltid fira det med tårta och alla andra gosedjur när jag var liten.
Alla mina kassettband var jag också förtjust i. Varje kväll lyssnade jag på en saga. Men morsan slängde så klart bort de, tillsammans med en massa andra nostalgiprylar.
Jag har aldrig varit modemedveten. Har alltid valt mjukisbyxor före jeans. Idag använder jag aldrig jeans, förutom vid väldigt speciella tillfällen. Gillar pösiga kläder.
Jag svarade alternativ 2 men inget alternativ passade exakt. Jag är väldigt fäst vid saker, men har ingen särskild pryl som jag alltid har med mig. Har visserligen alltid med mig min mp3 men det är inte för att jag är fäst vid själva mp3-spelaren, utan jag är ganska beroende av musik.
Har alltid samlat på saker och har väldigt svårt för att göra mig av med något. Jag får känslor för sakerna.
Har alltid samlat på saker och har väldigt svårt för att göra mig av med något. Jag får känslor för sakerna.
När när Arkimedes säger det, har jag till och från ett sjukligt behov av min iPod! Jag brukar alltid har det mycket enklare att skita i resten av världen då man går och sjunger både i tid och otid med i låtarna.. Jag brukar promenera förbi ett ålderdomshem/sjukhus/långvård när jag går upp till stan, jag vet inte hur många gamlingar jag skrämt ihjäl praktiskt taget när man sjunger med i Rammstein, som de var nu senast för mig, haha!
Jag var extremt fäst vid mina gosedjur som barn, när jag var tio hade jag samlat på mig ungefär tvåhundra stycken. Jag fick massiv ångest om jag hittade ett gosedjur jag ville ha men inte fick det. Jag kunde absolut inte ge bort eller kasta dem. När jag blev äldre kunde jag sortera ut dem jag inte ville ha framme och ha dem i sopsäckar på nedervåningen, så att jag lätt kunde gå och hämta någon ifall jag skulle sakna den. Nu när jag är lite större och flyttat hemifrån så har jag faktiskt bara en enda kasse med gosedjur i garderoben, en väldigt bedrift för att vara jag.
Nefarious skrev:Jag var extremt fäst vid mina gosedjur som barn, när jag var tio hade jag samlat på mig ungefär tvåhundra stycken. Jag fick massiv ångest om jag hittade ett gosedjur jag ville ha men inte fick det. Jag kunde absolut inte ge bort eller kasta dem. När jag blev äldre kunde jag sortera ut dem jag inte ville ha framme och ha dem i sopsäckar på nedervåningen, så att jag lätt kunde gå och hämta någon ifall jag skulle sakna den. Nu när jag är lite större och flyttat hemifrån så har jag faktiskt bara en enda kasse med gosedjur i garderoben, en väldigt bedrift för att vara jag. :P
Jag hade säkert ett tjugotal gosedjur som liten, men det fanns bara ett som jag egentligen använde, en sliten liten tvättbjörn. Jag har fått höra att jag spydde ner honom en gång, vilket jag inte minns, men jag kommer väl ihåg att jag blev hysterisk när han skulle tvättas. "Han kommer ju dö i tvättmaskinen!" var allt jag kunde tänka på och det hela kändes otroligt traumatiskt.
Till saken hör också att vi delade säng fram till att jag började sjunde klass, efter det stoppade jag honom motvilligt i garderoben eftersom jag visste att om det avslöjades så skulle jag bli ännu mer mobbad. Men det är en annan historia :p
Inget extremt, men jag har en silverring som jag alltid vill ha på mig. När jag var yngre satt jag jämt och lekte med den. En gång ramlade den in mellan två golvbrädor i domkyrkan...
Jag var tolv-tretton år då, ännu sämre på att kontrollera mina känslor än vad jag är nu, och blev helt förtvivlad. Då hände något helt fantastiskt. En gammal kyrkvaktmästare lät bryta upp en bit av golvet, med kyrkbänkar och allt, för att plocka upp min ring! Änglar finns verkligen!
Sedan har jag en massa gosedjur som fortfarande bor på sängen och absolut MÅSTE sova på kuddar på natten, så att de inte fryser. Det är pandan Sarahelaine (döpt efter Sarah Brightman och Elaine Paige), katterna Helen (efter Sjöholm), Pysen, Pelle och Svarta Sara, samt elefanten Snort.
Jag var tolv-tretton år då, ännu sämre på att kontrollera mina känslor än vad jag är nu, och blev helt förtvivlad. Då hände något helt fantastiskt. En gammal kyrkvaktmästare lät bryta upp en bit av golvet, med kyrkbänkar och allt, för att plocka upp min ring! Änglar finns verkligen!
Sedan har jag en massa gosedjur som fortfarande bor på sängen och absolut MÅSTE sova på kuddar på natten, så att de inte fryser. Det är pandan Sarahelaine (döpt efter Sarah Brightman och Elaine Paige), katterna Helen (efter Sjöholm), Pysen, Pelle och Svarta Sara, samt elefanten Snort.
Jag förstår varför TS känner sig fundersam till detta, men det finns kopplingar till föremål hos alla personer. På olika plan. Saken är att de flesta kanske känner sig skeptiska till att deras "grej" är udda. Men ifall den hade varit så udda, är det svårt att tro att man ändå skulle vara här på forumet, hah!
Hur som helst, jag pratade lite med Sheyen, ang just detta, och det jag kom fram till är att jag borde tagit copyright på mitt liv, då "i rymden finns det inga känslor" har rippat och stulit det rakt av!
Jävla tunnor..
Hur som helst, jag pratade lite med Sheyen, ang just detta, och det jag kom fram till är att jag borde tagit copyright på mitt liv, då "i rymden finns det inga känslor" har rippat och stulit det rakt av!
Jävla tunnor..
Heishi skrev:Jag förstår varför TS känner sig fundersam till detta, men det finns kopplingar till föremål hos alla personer. På olika plan. Saken är att de flesta kanske känner sig skeptiska till att deras "grej" är udda. Men ifall den hade varit så udda, är det svårt att tro att man ändå skulle vara här på forumet, hah!
Jag tror nog att mina saker är lite mer udda än någon annan i världen fast jag är anolunda jag gillar att ha på mig blöja fast jag inte behöver det alls men gillar det föremålet för det är mjukt och skönt som du sa med dunkudde det gillar jag med jag sover med massa kuddar runt omkring mig
Peter.K skrev:Jag tror nog att mina saker är lite mer udda än någon annan i världen fast jag är anolunda jag gillar att ha på mig blöja fast jag inte behöver det alls men gillar det föremålet för det är mjukt och skönt som du sa med dunkudde det gillar jag med jag sover med massa kuddar runt omkring mig
Det finns många som gillar att ha på sig blöja.
Peter.K skrev:finns det? jag trodde jag var konstig som var den enda
Här har du en sida med andra som gillar sånt.
http://www.darkside.se/
Återgå till Att leva som Aspergare