Owl skrev:Jag älskar hundar och känner ett enormt välbefinnande av att vara tillsammans med dessa underbara skapelser. De är (oftast) så tydliga och det är aldrig några dubbla eller dålda budskap som man måste hålla på och läsa av och tyda. Så himla synd bara att min sambo är pälsdjursallergiker och inte alls intresserad .

Medhåll på det. (Förutom sambon då, vilket för övrigt låter både tråkigt och jobbigt.)

Usch, jag vill skaffa en ny hund...

ufo skrev:Ja djur är avkopplande och det ger ett visst lugn och harmoni att umgås med dem.
Men jag binder mig aldrig till djur, de är lika ersättliga som en möbel.
Idag har jag bara ett kranium som husdjur. Ger samma effekt men kostar ingen mat.

Det som verifierats i olika vetenskapliga undersökningar om att ha husdjur och kela med dem är att det aktiverar oxytocinet i kroppen vilket har en lugnande inverkan. Det är möjligt att ett kranium kan ha samma effekt, men jag tror inte att det är vetenskapligt bevisat.

Jag känner att mina djur (hund och häst) förstår mig på ett sätt som gör allt lite lättare. Hunden förstår om man är ledsen, arg, frustrerad och vet exakt vad han ska göra för att få mig på bättre humör. Mina djur är mitt allt!

Gillar hundar och katter. Gillar inte hästar, kor, får, grisar...

Men hundar ska vara någorlunda väluppfostrade. Har svårt för hundar som jämt ska hoppa och bråka och studsa omkring vid matbordet. Vidare gillar jag inte när hundar ska slicka på folk. Äckligt när hundägare låter sina hundar slicka dom i ansiktet (pussas...) eller slickar på händerna i samband med matlagning eller vid matbordet.

Eller hundar som hoppar och klänger på folk hela tiden och hundägaren bara säger "Han är snäll, han visar bara att han tycker om dig".

Miche skrev:

ufo skrev:Ja djur är avkopplande och det ger ett visst lugn och harmoni att umgås med dem.
Men jag binder mig aldrig till djur, de är lika ersättliga som en möbel.
Idag har jag bara ett kranium som husdjur. Ger samma effekt men kostar ingen mat.

Det som verifierats i olika vetenskapliga undersökningar om att ha husdjur och kela med dem är att det aktiverar oxytocinet i kroppen vilket har en lugnande inverkan. Det är möjligt att ett kranium kan ha samma effekt, men jag tror inte att det är vetenskapligt bevisat.

Haha det var två inlägg med skön humor som gav mig glädje för kvällen, det får man tacka för, kram!

Själv älskar jag alla djur, utom möjligen de som bara är ute för att göra illa en som t.ex. fästingar och mygg. Visst kan det vara lite jobbigt till och från med husdjur som t.ex. hundar och katter, som ska klänga på en dygnet runt utan att man får vara ifred en stund, men jag vet inte vad jag skulle ta mig till om det inte fanns djur att gosa med. Usch vad ledsamt det skulle bli, som om det inte redan är nog med hur världen ser ut.
Nä för tusan, djur ger mig mycket glädje, mer än människor någonsin har gjort. Att bara stå och titta på t.ex. kor och prata med dem, får mig att känna en inre frid, och glömma bort människans destruktivitet för en stund.

mikael skrev:Det var det jag visste att djur har en välgörande verkan på alla former av autism.
Och kanske tvärtom.
Jag gillar kor, grisar och andra djur på landet.
Det är nu klargjort efter alla filmer och dokumentärer jag sett.
Håller ni med mig?

Själv älskar jag att jobba på bondgård, kossor är mina favoriter, grisar, får, höns, getter, bondens dotter .
Farmer daughter, finns en Deep purple låt om anyones daugter.

Ääää du ser bra ut = skaffa någon annan, bättre ide att satsa lite högre bättre. Tjockisar ska man se upp för.

<mvh

Vadå tjockisar ska man se upp för? Dom är väl knappast farliga

prodge64 skrev:Vadå tjockisar ska man se upp för? Dom är väl knappast farliga

Joho. Kalorifarliga!

Jag gillar INTE djur. Hundar är mycket oberäkneliga varelser som rusar fram och börjar slicka på mina händer och kläder, så man får slänga ALLT i smutstvätten när man kommer hem. FRUKTANSVÄRT otrevligt tycker jag!
Har aldrig haft djur och har aldrig känt behov av det. Men jag kan förstå att vissa människor får förhöjd livskvalitet av att bo med djur.

Exploitbat skrev:

prodge64 skrev:Vadå tjockisar ska man se upp för? Dom är väl knappast farliga

Joho. Kalorifarliga!

Jag tycker inte att det är något att skämta om eftersom många mår dåligt över sin vikt, oavsett hur mycket eller lite dom väger...

prodge64 skrev:Vadå tjockisar ska man se upp för? Dom är väl knappast farliga

-Har du sett Butterbean?

Jag kommer bra överens med djur men jag är trött på klyschor i stil med "den-autistiske-pojken-i-glasbubblan-som-plötsligt-öppnar-sig-när-han-upplever-delfinterapi".

Att ha bra hand med djur kommer av erfarenhet, är man uppväxt med djur är det inget märkvärdigt.

Jag utstrålar någonting som många hundar ogillar. De kryper ihop eller börjar skälla. Detta gör de innan jag ens har upptäckt dem. Jag gillar hundar. Kan det ha med min stelhet och klumpighet att göra?

Hundar reagerar snarare på häftiga rörelser och höjda röster än på stel mimik...

Jag har hört att många hundar missförstår [WikiSve]chow-chow[/WikiSve] just för att de går så stelt och styltigt. Så ska de gå enligt rasstandarden:

(Bakbenen) skall vara lågtansatta och minimalt vinklade, vilket är väsentligt för att åstadkomma de karakteristiska, styltiga rörelserna.

http://kennet.skk.se/rasinfo/pdf/FCI205.pdf

Stel kroppshållning (och stirrande blick) innebär hot för hunden. Så stelt kroppsspråk kan vara en förklaring till morrande hund.

Öht är hundar ofta misstänksamma mot allt nytt. Om min hund ser en människa som går ostadigt blir hon misstänksam.

Stirra en hund man inte känner i ögonen ska man inte göra. Det är regel nummer ett. Men stel mimik...nja...hundar ler ju inte exempelvis så varför skulle de tolka ett mänskligt leende som ett leende och inte som att man visar tänderna?

KrigarSjäl skrev:Stirra en hund man inte känner i ögonen ska man inte göra. Det är regel nummer ett. Men stel mimik...nja...hundar ler ju inte exempelvis så varför skulle de tolka ett mänskligt leende som ett leende och inte som att man visar tänderna?

Jag vill minnas att ett tv-program har påstått att hundarna lärde sig skillnaden under domesticeringen.

Alla djur älskar mig och jag älskar dom med jag älskar alla utom spindlar för en bet mig en gång så jag blev jätte sjuk

Jag såg programmet som heter "the woman who thinks like a cow". Den autistiska kvinnan där förklarar att autistiska människor reagerar som djur, så jag antar att det också betyder motsatsen att djur helt enkelt tycker att man reagerar på ett vettigt sätt.
Jag märker att när jag väl slutar försöka vara "som man ska vara", och istället är som den jag är, så förstår jag djur väldigt enkelt och djuren förstår mig.

Det här innebär inte att autistiska människor är dumma som djur, utan snarare att NT krånglar till saker så att de inte ens vet vad de själva vill längre. När de reagerar "instinktivt", som de säger, så reagerar de på ett sätt som de inte förstår själva. Eller att de säger en sak med kroppsspråket och en annan med munnen. Det här ger konstiga signaler som förvirrar både autistiska såväl som djur.

Djur läser också av andra signaler, tonfall och speciellt lukt, sådant som talar sanning, när någon försöker ljuga ihop något annat.

Så jag kan förstå precis när djur föredrar att umgås med konsekventa personer, som de som är autistiska, för vi är lättavlästa för dem.

Jag gillar scorpioner, katter, hundar sen e minigrisar badass som fan med

Jag har alltid fått bra kontakt med katter. En kompis till mig bara stirrade när jag lugnt lyckades plocka upp hennes fräsboll i famnen. Jag tror att jag lyckas ställa in mig på katternas "frekvens", helt enkelt. Inte så konstigt att jag hellre umgås med katter än med människor...

KrigarSjäl skrev:Stirra en hund man inte känner i ögonen ska man inte göra. Det är regel nummer ett. Men stel mimik...nja...hundar ler ju inte exempelvis så varför skulle de tolka ett mänskligt leende som ett leende och inte som att man visar tänderna?

Dalmatiners är kända för att le:
http://www.youtube.com/watch?v=I_MG6ZXE ... re=related

Vete gudarna vad detta är, men den ler under press, inte så glad:
http://www.youtube.com/watch?v=SlGLnUhdS3M&NR=1

Jag har också haft en hund som log, eller vad man ska kalla det. Han morrade och visade tänderna av glädje helt enkelt. En Mittelspitz. Hundar som är väldigt "pratsamma" kan ibland ha den egenheten för sig att de visar tänderna när de är glada, förväntansfulla, busiga etc.

Ungefär så här gjorde min hund:
http://www.youtube.com/watch?v=phdkhxlI ... re=related

ja nästan alla djur gillar mig, även om dom e aggressiva, rädda elr ngt sånt så har djur alltid gillat mig

Och min mammas kompis son har också AS och djur gilalr tydligen honom jätte mke också, så tror att de e ngt speciellt me folk me AS och djur =)