sussi83 skrev:Sen det där med hygienen, kan man ha så känslig hud att det är obehagligt att duscha? Alltså med intryck å så....

Jag ogillade känslan av tvål på kroppen när jag var liten, var även känslig för temperaturen på vattnet (måste vara precis lagom och inte variera under själva duschen).Ogillade även starkt när mina föräldrar vidrörde mig, så varje bad tillfälle blev till en stridskamp.

LordNelson skrev:

sussi83 skrev:Sen det där med hygienen, kan man ha så känslig hud att det är obehagligt att duscha? Alltså med intryck å så....

Jag ogillade känslan av tvål på kroppen när jag var liten, var även känslig för temperaturen på vattnet (måste vara precis lagom och inte variera under själva duschen).Ogillade även starkt när mina föräldrar vidrörde mig, så varje bad tillfälle blev till en stridskamp.

Duuu när du nämner det....jag är också otroligt känslig för temperaturer. När vattenberedaren gick sönder när jag var yngre (hos mina föräldrar) var det katastrof!!! Jag kunde inte tvingas då....var bara för pappsen att laxa 15.000 för en ny. Var bara jag som stördes av det.
Sen har jag aldrig gillat fysisk kontakt heller med mina föräldrar. Jag ger en hejdå kram på sin höjd. Och även DET kan jag ogilla. Blir för mycket på nåt vis.
Konstigt nog älskar jag att gosa med den jag har ett förhållande med...konstigt...hur kommer det sig?

sussi83 skrev:*Varför har vissa med AS svårt med hygienen?

Vem bestämmer vad som är dålig hygien?

Jag har inte använt deo i flera år men har börjat göra det nu. Tvättar mig varje dag. Duschar och schamponerar håret.

Problem med hygienen kanske kan handla om en paralyserande depression eller helt enkelt en ovilja att tvätta sig. Behöver ju inte vara så att man inte kan tvätta sig. Kan handla om att man inte vill.

ufo skrev:

sussi83 skrev:Sen har man mött blandade reaktioner, mötte en gammal klasskompis som inte verkade tycka det var lämpligt att jag jobbade med "mina egna".

Med samma resonemang skulle NT inte få jobba med utvecklingstörda.Sorry kunde inte låta bli hehehehe

+1

sussi83 skrev:Sen undrar jag

Jag stirrar oftast inte på människor, däremot kan jag typ börja glo på nåt som glittrar, å sen inte slita bort blicken. Typ prismor eller kristaller...

Snöflingor å vågor e åxå en eye catcher...

Normalt? Någon annan?

Jag fastnar med blicken på saker som rör sig monotont enligt ett visst mönster, t ex discolampor. Eller när jag står vid spisen och t ex kokar potatis, så hamnar jag i någon slags trans när jag glor ner i kastrullen, tittar på bubblorna och hör det monotona ljudet av kokande vatten och kan inte slita bort blicken. (Jag kan men det behövs en ansträngning till det.)

Nefarious skrev:

sussi83 skrev:*Varför har vissa med AS svårt med hygienen?

Vem bestämmer vad som är dålig hygien?

Jag tycker iaf att det är äckligt med svettlukt och flottigt hår....där drar jag min gräns....å synligt lort.

Arkimedes skrev:

sussi83 skrev:Sen undrar jag

Jag stirrar oftast inte på människor, däremot kan jag typ börja glo på nåt som glittrar, å sen inte slita bort blicken. Typ prismor eller kristaller...

Snöflingor å vågor e åxå en eye catcher...

Normalt? Någon annan?

Jag fastnar med blicken på saker som rör sig monotont enligt ett visst mönster, t ex discolampor. Eller när jag står vid spisen och t ex kokar potatis, så hamnar jag i någon slags trans när jag glor ner i kastrullen, tittar på bubblorna och hör det monotona ljudet av kokande vatten och kan inte slita bort blicken. (Jag kan men det behövs en ansträngning till det.)

Jo kokljud kan jag också fastna i...som trans. Samma sak med ljudet från tvättmaskiner. Eller ljudet av vatten när man ska fylla ett badkar. Ljud av vågor kan också göra att man blir dimmig i skallen.

sussi83 skrev:

LordNelson skrev:

sussi83 skrev:Sen det där med hygienen, kan man ha så känslig hud att det är obehagligt att duscha? Alltså med intryck å så....

Jag ogillade känslan av tvål på kroppen när jag var liten, var även känslig för temperaturen på vattnet (måste vara precis lagom och inte variera under själva duschen).Ogillade även starkt när mina föräldrar vidrörde mig, så varje bad tillfälle blev till en stridskamp.

Duuu när du nämner det....jag är också otroligt känslig för temperaturer. När vattenberedaren gick sönder när jag var yngre (hos mina föräldrar) var det katastrof!!! Jag kunde inte tvingas då....var bara för pappsen att laxa 15.000 för en ny. Var bara jag som stördes av det.
Sen har jag aldrig gillat fysisk kontakt heller med mina föräldrar. Jag ger en hejdå kram på sin höjd. Och även DET kan jag ogilla. Blir för mycket på nåt vis.
Konstigt nog älskar jag att gosa med den jag har ett förhållande med...konstigt...hur kommer det sig?

Jag har aldrig haft några problem med att duscha, mer än att jag ser det som något som behöver göras för andras skull. Vilket förstås i förlängningen blir för min egen skull, eftersom jag inte vill att folk ska reagera negativt på att duschar för sällan. Men vistas jag bland folk så sköter jag det, annars inte, för känslan av att vara skitig har inte jag.

Hur som helst - jag ser till att bli färdig relativt fort i duschen, eftersom känslan av att ta min egen hud med skrynkliga fingrar är väldigt obehaglig. Skiftande temperatur på vattnet är inte så farligt oftast, det är bara i några få som det skiftar för mycket för mig. Däremot tycker jag att det är obehagligt att gå ur duschen om det drar lite, då känns ju vissa delar av kroppen kallare än andra, om ni förstår hur jag menar.

Kroppslig kontakt, med min släkt överhuvudtaget, är i princip obefintlig för min del. Jag gillar det bara inte, men det blir en helt annan sak i en relation för mig med. Faktum är att det tog slut med mitt ex för att det var hon som dissade mys å hellre bara pippade medans jag som kille kände att jag ville ha lite mer...

sussi83 skrev:

Nefarious skrev:

sussi83 skrev:*Varför har vissa med AS svårt med hygienen?

Vem bestämmer vad som är dålig hygien?

Jag tycker iaf att det är äckligt med svettlukt och flottigt hår....där rar jag min gräns....å synligt lort.

Andra kanske inte bryr sig om svett, flott och andras uppfattningar om vad dålig hygien är. Det innebär ju inte att de har svårt med hygienen.

Arkimedes skrev:

sussi83 skrev:Sen undrar jag

Jag stirrar oftast inte på människor, däremot kan jag typ börja glo på nåt som glittrar, å sen inte slita bort blicken. Typ prismor eller kristaller...

Snöflingor å vågor e åxå en eye catcher...

Normalt? Någon annan?

Jag fastnar med blicken på saker som rör sig monotont enligt ett visst mönster, t ex discolampor. Eller när jag står vid spisen och t ex kokar potatis, så hamnar jag i någon slags trans när jag glor ner i kastrullen, tittar på bubblorna och hör det monotona ljudet av kokande vatten och kan inte slita bort blicken. (Jag kan men det behövs en ansträngning till det.)

Vad jag kan komma på just nu så har jag nog inget sånt där... Men med tanke på monotona rörelser och mönster så kom jag att tänka på när jag jobbade på en industri för några år sen, där rörde alla maskinerna på sig på exakt samma vis i princip 24 timmar om dygnet. En kväll stod jag och lyssnade på Kraftwerk och en av låtarna började gå precis i takt med maskinen jag jobbade vid, det kanske låter som en fjuttig grej, men för mig kändes det skithäftigt!

Såg du dokumentären förresten? Jag misstänker att den åtminstone kan bidra till att lösa gåtan med din polare i rymden.

prodge64...varför tror du att det blir så? Att man enbart tål kontakt i vissa relationer?
I en "kärleksrelation" får man gärna vara som plåster tycker jag...då kan det nästan bli åt andra hållet att man vill gosa jämt..nästan.
För många är det ju ett evigt kramande med föräldrarna....det däremot är tvärstopp. Jag kan få dåligt samvete för det, för jag tror att det är något min mamma saknar.

Nej jag har inte sett någon dokumentär.

sussi83 skrev:prodge64...varför tror du att det blir så? Att man enbart tål kontakt i vissa relationer?
I en "kärleksrelation" får man gärna vara som plåster tycker jag...då kan det nästan bli åt andra hållet att man vill gosa jämt..nästan.
För många är det ju ett evigt kramande med föräldrarna....det däremot är tvärstopp. Jag kan få dåligt samvete för det, för jag tror att det är något min mamma saknar.

Jadu, det där har jag funderat mycket på, men det är inget jag vill berätta i denna tråden eftersom forumet är öppet för gäster. Går det bra med ett PM?

sussi83 skrev:Nej jag har inte sett någon dokumentär.

Det var en fråga jag ställde till Arkimedes.

prodge64 absolut! Skicka ett PM om du hellre vill.

Själv är jag allmänt fysisk och gärna kramig med vänner också på ett lite "sydländskt" vis - något som blommade ut en bit upp i vuxen ålder för mig.

Ännu i 19-årsåldern var jag skitdålig på beröring och kroppskontakt.

Så jag tror att antagligen många som inte själva tror det skulle kunna lära om på det där området, och faktiskt få smak för det de dittills missat...

(Det där är väl något som borde ha varit mer fördel med NT-kvinnor men känns mer som ett hinder med många aspie-tjejer... )

Asså ska man ta i mig (menar ej sexuellt nu) så känns det oftast bra med ett stadigt handlag. Annars kan det bli någon obehaglig överstimulering...
Så inga fjutt-artighets-kramar...jag vill isf ha en stadig kram!

Har fått höra av vissa att jag kan vara ganska hårdhänt...och jag tror att det är för att jag själv upplever det som behagligare...refererar gör man ju oftast till sig själv.

Vet heller inte om det är en empatifråga, menar jag kan inte visa samma känslighet tillbaka. Därför gillar jag inte att bli berörd på ett känsligt sätt.

Och lägen där jag eventuellt måste röra andra är jobbiga, typ när folk grinar. Då blir det verkligen krystat inombords för mig. Jag måste typ tvinga mig att stanna och inte fly i panik.

Nefarious skrev:

sussi83 skrev:*Varför har vissa med AS svårt med hygienen?

Vem bestämmer vad som är dålig hygien?

Sunt förnuft?

sussi83 skrev:För många är det ju ett evigt kramande med föräldrarna....det däremot är tvärstopp. Jag kan få dåligt samvete för det, för jag tror att det är något min mamma saknar.

Nej jag har inte sett någon dokumentär.

Oj, det har hänt mig i mycket extrema situationer, som på tex vid dödsfall (spelar ej roll hur nära släktingar) och på begravningar. Det tar ju stopp, även om man bryr sig. Jag skulle hellre vilja visa min uppskattning på annat sätt, och då skulle jag kunna gå mycket längre i mitt sätt att visa uppskattning.

rcip skrev:

sussi83 skrev:För många är det ju ett evigt kramande med föräldrarna....det däremot är tvärstopp. Jag kan få dåligt samvete för det, för jag tror att det är något min mamma saknar.

Nej jag har inte sett någon dokumentär.

Oj, det har hänt mig i mycket extrema situationer, som på tex vid dödsfall (spelar ej roll hur nära släktingar) och på begravningar. Det tar ju stopp, även om man bryr sig. Jag skulle hellre vilja visa min uppskattning på annat sätt, och då skulle jag kunna gå mycket längre i mitt sätt att visa uppskattning.

Jag grinade inte när min mormor dog...hade högar av oanvända servetter framför mig i kyrkan. Folk hade skickat mig dem i "förebyggande syfte"...eftersom man förväntas grina. Men ögat förblev torrt.

Där skämdes jag med.

Autist eller inte så har alla sina egna sätt att hantera döden på. Ett sådant läge är förstås väldigt känsligt och det är mycket viktigt att alla får hantera situationen på det sätt som passar dom bäst, eftersom det inte finns någon bättre lösning.

Jag får inte tårar av sorg eller gråt. Blir bara stum.
Anser inte att man skall behöva skämmas för man inte gråter som normalisar.

prodge64 skrev:Autist eller inte så har alla sina egna sätt att hantera döden på. Ett sådant läge är förstås väldigt känsligt och det är mycket viktigt att alla får hantera situationen på det sätt som passar dom bäst, eftersom det inte finns någon bättre lösning.

Åter igen fick jag skuld inför mamma som grinade som en fontän. Inte ens då kunde jag visa mig lite mänsklig...så kände jag.

Sen har jag en farmor som blivit dement, jag mår inte bra att vara i hennes närhet heller, för jag tycker det är fruktansvärt obehagligt att inte se henne som jag brukar. För mig är hon egentligen död nu. För hon har slutat vara sig själv...Jag kan inte knyta an längre...

Man har endel konflikter att brottas med om man säger så...tunga grejjer det här.

ufo skrev:Jag får inte tårar av sorg eller gråt. Blir bara stum.
Anser inte att man skall behöva skämmas för man inte gråter som normalisar.

Precis, skäms inte sussi83 + övriga som läser. Människovärderingar och vätska från tårkanaler är inte detsamma. Nu framstår jag kanske som lasermannen nummer TRE! Men det är ganska svårt att förklara dessa fenomen. Jag är ingen psykopat.

Med tanke på grina som en fontän så har jag också varit med om det, en mycket obehaglig situation. Jag visste inte alls vad jag skulle göra åt saken så jag låg och stirrade i taket och hoppades på att det skulle ta slut.