Pemer skrev:Många personer har bara ingenting av det där som man känner attraktion för på ett tidigt stadium, men är just sådan att man väl som vän kan upptäcka på lite sikt hur jävla mysig h*n är, och att det kanske inte är någon annan som ska få uppleva det, utan här kanske det är läge att ta steget från den där vänskapen vi har till att ta chansen och få allt det jag faktiskt ser att min fina vän här har att ge i en relation.

Jag tror det är svårt att veta vad som gör att någon attraherar en på ett tidigt stadium. Det kan vara en så enkel sak som ett blick, ett leende, ljudet av någons röst, något speciellt han säger eller doften om han kommer nära en.
Jag känner inte dig men jag är övertygad av att ALLA har sådant som NÅGON kan falla för på ett tidigt stadium. Jag har en god vän som är extremt överviktig men som tjejerna fullkomligt faller för. För övrigt önskar jag dig allt gott och kärlek här i livet Pemer!

Pemer skrev:Många personer har bara ingenting av det där som man känner attraktion för på ett tidigt stadium, men är just sådan att man väl som vän kan upptäcka på lite sikt hur jävla mysig h*n är, och att det kanske inte är någon annan som ska få uppleva det, utan här kanske det är läge att ta steget från den där vänskapen vi har till att ta chansen och få allt det jag faktiskt ser att min fina vän här har att ge i en relation.

Jag tror det är svårt att veta vad som gör att någon attraherar en på ett tidigt stadium. Det kan vara en så enkel sak som ett blick, ett leende, ljudet av någons röst, något speciellt han säger eller doften om han kommer nära en.
Jag känner inte dig men jag är övertygad av att ALLA har sådant som NÅGON kan falla för på ett tidigt stadium. Jag har en god vän som är extremt överviktig men som tjejerna fullkomligt faller för. För övrigt önskar jag dig allt gott och kärlek här i livet Pemer!

Man vill verkligen hoppas det. På nätet verkar de flesta fastna på det där vänplanet redan på chatstadiet, så att det väl måste ske IRL...

På nätet har väldigt många från fem till tjugo år äldre kunnat falla för mig redan när de sett min sida, men det är ju med nödvändighet kliniskt ointressant för en man som är i äldsta laget för det själv, men vill bilda familj...

Jag börjar bli så gammal själv att jag numera sätter den övre åldersgränsen för *den rätta* under min egen ålder - så där 25-35 känns mest rätt. Och redan det räcker för att jag själv ska klassas som rena fula gubben av förvånansvärt många. Fruktansvärt många tjejer t o m över 30 själva kan på allvar tycka att en man på 39 är "för gammal" för dem!!! Liksom, va???

Stort tack detsamma, Bjäbbis!

Det finns ju alltid civil olydnad. Perfekt sätt att skaffa flickvänner på.

Tips till Pemer
Här är en brud som vill bilda familj:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/a ... 1336310.ab

Jaså, hon har blitt singel... jaja, bara att slå en signal då...

Nej... shit... Monaco, det är för långt bort...

Pemer skrev:Man vill verkligen hoppas det. På nätet verkar de flesta fastna på det där vänplanet redan på chatstadiet, så att det väl måste ske IRL...

På nätet har väldigt många från fem till tjugo år äldre kunnat falla för mig redan när de sett min sida, men det är ju med nödvändighet kliniskt ointressant för en man som är i äldsta laget för det själv, men vill bilda familj...

Kliniskt ointressant? Man brukar kunna bli gravid de närmaste åren efter 40 även om fruktsamheten går ner och tillstånd som orsakar barnlöshet ofta debuterar redan i 30-årsåldern. Eller varför inte hitta någon med egna barn. Är det så jävla noga. Måste du reproducera dig?

Nog för attt jag gärna kan tänka mig en sötis som är 10 år yngre men i alla fall.

Mitt stora mål har i livet har varit familj och egna barn sedan jag var liten. Då ligger det inte direkt nära till hands att bara ändra sig just like that och "nöja sig" med "bara" någons kärlek och glömma det där med egna barn. Jag är väl medveten om att alla inte har den drömmen sedan länge redan när pubertet och vuxenliv infinner sig, och att en del aldrig har någon sådan dröm alls, men jag hör till den utpräglade familjetypen som alltid önskat familj och barn. Däremot skulle man då i gengäld bli en av de mer udda som föddes utan några direkt instinkter om hur det skulle gå till att möta en partner.

Barn sedan förut får hon jättegärna ha, bara hon kan tänka sig fler. Absolut inget hinder, långt ifrån. Tjejer inte så mycket över 30 som har något/några sedan förut och kan tänkas vilja ha fler har periodvis närmast varit huvudmålgruppen. Det brukar variera med dagsformen - i stunder där jag känner mig mindre redo brukar känslan tala mer för att ställa in siktet på någon utan barn.

Sedan finns två tillsammans mycket tungt vägande skäl att jag aktivt riktar blickarna neråt i ålder, snarare än uppåt.

Dels känns det ju angeläget att maximera möjligheterna när man väl har mött "henne" och vill börja med barn, så känslan har legat där rätt naturligt att hålla mig i skiktet (20-) 25-35 så där, även i takt med att jag själv med hela fyra års marginal har lämnat det intervallet själv.

Dessutom är det ju nu i första hand bara rent bologiskt/fysiskt, men inte alls i motsvarande grad rent socialt/mentalt, som jag är lite äldre än de kvinnor jag i första hand tittar efter. Jag har helt enkelt med största sannolikhet bättre kapacitet att passa väl ihop med någon lite yngre. I vissa avseenden ger jag sannolikt intrycket att matcha väl snarare med en smula äldre kvinnor, men jag tror faktiskt de har fel - i de viktigaste bitarna är jag socialt och mentalt bra mycket yngre än en kvinna på 45-50 med vuxna barn och som "bara" vill möta en mysig man att dela vardagen med, och jag skulle få ut på tok för lite av en sådan relation själv.

Det är logiskt att den kategorin lite äldre kvinnor på ett helt annat sätt kan öppna ögonen och sinnena nog för att faktiskt attraheras mer aktivt av att se en man som uppfattas som kärleksfull och romantisk, medan kvinnorna som delar min aktiva längtan efter familjebildande instinktivt ser mer till helt andra - försörjningsmässiga - kvaliteter i första hand. Det är genetiskt nedärvda instinkter det där handlar om.

Men som sagt. En 48-årig mormor med barn mellan 27 och 9, och som redan har sex barnbarn, skulle inte vara min soul mate. Snarare hennes 26-åriga dotter, även om hon redan har en treåring...

vetej skrev:Det finns ju alltid civil olydnad. Perfekt sätt att skaffa flickvänner på.

Nu börjar det bli trollvarning på den här lirarn. Hyser du agg mot kvinnor på något sätt?

Har du funderat på att importera en Thailändska eller Ryska eller dylikt? De brukar ju ofta vilja flytta till Sverige, och Stockholmstrakten kan nog locka! Och då kan de Svenska slynorna sitta där blåsta på konfekten .

Nä.... usch... det känns inte som något alternativ. Men vem vet, hade jag faktiskt haft ekonomi för att kunna charma en desperat ryska och stå för hennes resa hitåt hade jag kanske inte suttit med en likadan "surt sa räven"-inställning. Men jag tror de blickar efter svenskar med ett skapligt arbete och lön från det, inte en skuldsatt sjukpensionär som inte ens kan stå för deras resa hit...

Men jodå, sådana brev har man fått bra många på en del sajter jag är med på. På vissa sajter har det varit ett mönster, har man någon gång plötsligt fått ett spontant brev har det fan alltid så småningom visat sig vara från någon ryska i Moskva eller Odessa, som oftast kan perfekt svenska och har fyllt i i sin profil att hon bor i Stockholm, så att man har gått på bluffen och hunnit börja brevväxla och bli nyfiken på tjejen... så kommer avslöjandet att hon är ryska. Jaha du.... "Jaha, men du bor i Stockholm som det står i profilen?" "Nej, jag bor i S:t Petersburg... det gör väl ingenting?"

Jaha ja. Jag vill ju faktiskt möta någon här i trakten, jag vill inte flytta ut i landet lika lite som ut i världen, och jag orkar inte med något på distans hur flyttbar än den jag möter må vara *på sikt*. Jag vill träffa någon att träffa, inte någon att behöva börja planera under några år framöver när och hur vi ska kunna slå våra påsar ihop eller ens hur ofta vi ska kunna träffas fram till dess. Det gäller Eskilstuna, Enköping, Göteborg eller Gävle, och det gäller fanimig Moskva eller Manila eller Mexico City.

Pemer skrev: i de viktigaste bitarna är jag socialt och mentalt bra mycket yngre än en kvinna på 45-50 med vuxna barn och som "bara" vill möta en mysig man att dela vardagen med, och jag skulle få ut på tok för lite av en sådan relation själv

Nu pratade jag inte om kvinnor över 45 av naturliga skäl men du kanske skulle satsa mer på din egen ålder ca 35-40
För att:
- Det kommer inte uppleva dig som äldre
- Vill de över huvud taget ha barn så har de i regel bestämt sig och är beredda att försöka relativt snabbt med rätt man, och är det familjebildning som är målet så letar nog många inte lika mycket efter det spännande.

Intressanta synpunkter. Men jag är inte själv redo att börja relativt snabbt med barn. Jag vill ha barn *på sikt* och är långt ifrån redo att sätta igång direkt om jag möter någon ungefär nu. Ska jag möta någon nu ska det vara någom som också kommer att vilja ha /fler/ barn *inom några år*. Dröjer det några år och jag hinner få bättre ordning på torpet för egen del, kan läget bli ett annat...

Jag var riktigt nära något fint med en tjej som då t o m var så ung som några månader bortom sin 20-årsdag på vårkanten för nu snart fyra år sedan. Det kändes som en helt lysande ålder på en partner. Vi kunde haft så där ett decennium bara för oss själva innan vi ens började satsa på barn också, och hon skulle fortfarande ha varit en ung kvinna då. Små tillfälligheter gjorde att vi inte fick tillfälle att ses mer och börja bygga något - som vanligt var det sådant där jävla avstånd med i bilden (som varje sådan här erfarenhet gör mig mer och mer allergisk mot)... ...och så lyckades hon plötsligt möta någon annan. Förstås.

Jag räknar åldersskillnaden i det fallet mer som ett lustigt undantag i extremaste laget, men fick trots allt smak för något som kunde ge ovanligt goda förutsättningar, så det har känts bra mycket naturligare att blicka neråt i ålder sedan dess. Silly me...

Pemer skrev:Jag var riktigt nära något fint med en tjej som då t o m var så ung som några månader bortom sin 20-årsdag på vårkanten för nu snart fyra år sedan. Det kändes som en helt lysande ålder på en partner. Vi kunde haft så där ett decennium bara för oss själva innan vi ens började satsa på barn också, och hon skulle fortfarande ha varit en ung kvinna då.

Ja men du skulle inte varit en så ung man! Stor åldersskillnad och jag vet att det är väldigt lätt att det leder till ojämlikhet i relationen. Skulle inte ge mig in på någon som inte bott några år för sig själv och skapat sig ett eget liv - det behövs att båda har egen självständig hållning om det blir slitningar.

Pemer skrev:Jag var riktigt nära något fint med en tjej som då t o m var så ung som några månader bortom sin 20-årsdag på vårkanten för nu snart fyra år sedan. Det kändes som en helt lysande ålder på en partner.

Dessutom är det typiskt att hon hittade en annan. Det gör yngre tjejer alltid. De prövar sig fram för de har ännu inte lärt sig vad de vill ha...
Så skippa småbrudarna och byt fokus skulle jag vilja rekommendera!

Bjäbbmonstret skrev:Ja men du skulle inte varit en så ung man! Stor åldersskillnad och jag vet att det är väldigt lätt att det leder till ojämlikhet i relationen. Skulle inte ge mig in på någon som inte bott några år för sig själv och skapat sig ett eget liv - det behövs att båda har egen självständig hållning om det blir slitningar.

Pja, det kunde ha handlat om att vänta tills hon var 28 och jag 43 på väg mot 44. Ganska vanlig åldersskillnad när man ser sig om. Det kanske blir ungefär då jag möter någon av årgång 1984 i alla fall... det kanske t o m blir just hon och jag som finner varandra på nytt ungefär då... vem vet. Däremot var det nog aldrig riktigt läge för det förra gången. Och jag skulle knappast säga nej till någon från medio 1970-tal något av de närmaste åren...

Bjäbbmonstret skrev:Dessutom är det typiskt att hon hittade en annan. Det gör yngre tjejer alltid. De prövar sig fram för de har ännu inte lärt sig vad de vill ha...
Så skippa småbrudarna och byt fokus skulle jag vilja rekommendera!

Jo, hon var som sagt i yngsta laget, det var hon... Här har jag ju äran diskutera med någon ganska jämnårig som verkar mycket klok och förståndig... synd på avståndet... (eller tur?)

Thunderchild skrev:Men det räcker ju inte med det som står i din profil.. Du måste ju visa att du är intresserad av henne på DET sättet..

Dom kan ju bara tolka vad du ger dom.. Lovar dig att när jag verkligen är intresserad av att lära känna en kvinna på ett intimare plan så finns det ingen risk att jag blir feltolkad..

Minns att kvinnor i stort sett alltid är passiva. De väntar på ditt drag och om det aldrig kommer.. Sorry..

Men, vad i helvete ska man säga och/eller göra då??
Jag har provat alla vägar jag kommit på som känts utförbara. Kontakt? Näppeligen!

Man ska bara veta det från första början, vettu...

Pemer skrev:[ Här har jag ju äran diskutera med någon ganska jämnårig som verkar mycket klok och förståndig... synd på avståndet... (eller tur?)

Jag försäkrar dig om att jag skulle kunna avskräcka dig rejält!

Det tvivlar jag inte alls på!

Eddies linje finns ju alltid. Men den är ju inget man vill hålla sig till i första taget...

...

Eddie är en forumsmedlem som skriver rakt ut vad han tycker, utan minsta tanke på takt & ton. Oförskämt tycker en del, elakt tycker andra & uppfriskande tycker några. Hoppas han kommer tillbaka förresten!