rdos skrev:Ja, det är oftast ganska enkelt att avgöra om någon kan vara aspie. Det syns framförallt på mimik. Speciellt enkelt är det med tjejer.

Ögonen tycker jag är tydligast på tjejer.
Killar på mimiken

ufo skrev:

rdos skrev:Ja, det är oftast ganska enkelt att avgöra om någon kan vara aspie. Det syns framförallt på mimik. Speciellt enkelt är det med tjejer.

Ögonen tycker jag är tydligast på tjejer.
Killar på mimiken

Kan du vara mer detaljerad i din beskrivning?
Eller det kanske inte går...försök.

sussi83 skrev:

rdos skrev:Ja, det är oftast ganska enkelt att avgöra om någon kan vara aspie. Det syns framförallt på mimik. Speciellt enkelt är det med tjejer.

Beskriv den mimiken..

Det kan jag inte. Jag reagerar lika instinktivt på aspiemimik som en NT gör på NT-mimik. Önskar att jag kunde dock, men det är svårt. Vet dock att jag själv har udda ansiktsuttryck eftersom andra sagt det några gånger åt mig. Det är en balansgång mellan att vara helt konstig och att visa något öht som folk kan ha glädje av.

Så, i motsats till andra så anser jag inte att aspies är "stela", utan att de helt enkelt tvingas stänga av delar av sin mimik för att inte verka helt knäppa. Det gör de redan som väldigt små.

sussi83 skrev:

ufo skrev:Ögonen tycker jag är tydligast på tjejer.
Killar på mimiken

Kan du vara mer detaljerad i din beskrivning?
Eller det kanske inte går...försök.

Ojojoj hur förklarar man mimik o ögonrörelser i skrift utan missförstånd?

Enklast är nog att du börjar studera aspies i din närhet och jämnför med övrig befolkning.
När du hittar "dragen" så finner du det mycket tydligt

Sussi83 har ju bra förutsättningar att studera det här om hon nu jobbar på gruppboende som jag förstod det i andra tråden. Själv har jag studerat barn på särskolan, och det är rätt många som uppvisar atypisk mimik där. Plus då att jag träffat ett antal aspergare IRL.

rdos skrev:Sussi83 har ju bra förutsättningar att studera det här om hon nu jobbar på gruppboende som jag förstod det i andra tråden. Själv har jag studerat barn på särskolan, och det är rätt många som uppvisar atypisk mimik där. Plus då att jag träffat ett antal aspergare IRL.

Hur vet man vad som är atypisk mimik?

Mjo, jag skulle nog kunna påstå att det syns på vissa. De finns inte ett naturligt 'flyt' genom hela kroppen, d.v.s stela. Jag är relativt klumpig också, men har inga problem med balans, eller grov/finmotoriken. Min finmotorik är kanske liiiite 'off', men fortfarande på 'ok'.

Avsaknaden av t.ex demonstrativa handrörelser,mimik, ögonkontakt, allt detta bidrar ju till att man kan se det på vissa.

Jag trodde att det var allmänt känt att aspiesar ofta har avvikande mimik

Arkimedes skrev:

rdos skrev:Sussi83 har ju bra förutsättningar att studera det här om hon nu jobbar på gruppboende som jag förstod det i andra tråden. Själv har jag studerat barn på särskolan, och det är rätt många som uppvisar atypisk mimik där. Plus då att jag träffat ett antal aspergare IRL.

Hur vet man vad som är atypisk mimik?

Beror på vem som ska avgöra. Är man aspie med atypisk mimik så märker man att man får naturliga associationer till "känslor" ifrån några få människor. Man kan så att säga läsa av dem helt naturligt. Som NT märker man att någon är udda, eller så kanske man helt enkelt beskriver dem som stela.

Sheyen skrev:

sussi83 skrev:Men i mellanstadiet började tjejerna sminka sig och tänka mer på stil å sånnt...jag var nog lite efter. Vissa var så himla vuxna av sig...jag har varit "sen" med många saker....tex. klockan tog det skit lång tid att lära sig medans jag knde läsa hyggligt fom dagis...

Oj? Jag visste inte att det var vanligt med smink redan i 4an. Men vet du, det kan faktiskt stämma. Jag ska inte säga annat.

Jag var också sen med att bli "vuxen". Tycker fortfarande att jag inte lever upp till vad som är vuxet. Men man mår bäst av att bara vara så som man själv vill.

Det där med klockan är intressant. Många på forumet verkar ha haft svårt med det. Själv så minns jag inte riktigt, men har för mig att jag inte förstod det. Man har ett ganska bedrövligt minne. Ska försöka att ta reda på mer om det.

Språk har även för mig alltid varit något som jag har haft det lätt för, men handstilen har alltid varit förjävlig! Som barn kunde jag inte läsa min egen handstil, även fast jag hade skrivit långa texter som jag var stolt över.

Samma sak för mig, inte med smink, men med tajta jeans. Jag hade lösa killjeans till mitten av 8:an, då började jag vänja mig vid tajtare byxor. Nuförtiden drar jag mig för att använda nyköpta eller nytvättade jeans, men har inte alls lika mycket problem.

Det där men klockan har jag alltid haft problem med. Jag kan läsa (heter det så?) klockan, men det tar någon sekund längre än för andra, och jag är väldigt osäker i det området. Men hade ingen aning om att det kan ha med AS att göra?! :O

prodge64 skrev:

Arkimedes skrev:Blev påmind om en fest jag var på nyligen... Jag satt och pratade med några personer. Gick på toa och medans jag var på toa kom jag på något mer jag ville säga om det ämnet. När jag kom tillbaka fortsatte jag alltså att prata om ämnet. Jag tyckte det kändes helt naturligt men det tyckte nog inte dom. Dom bara stirrade med stora ögon.

Det där om att komma på saker i efterhand känner jag också igen, men lärde mig fort att det är lika bra att skita i att fortsätta prata om något när det gått en stund.

Det är så sant! Samma för mig, min bror och min mamma (alla AS eller misstänkt AS)! Kommer jag på något bra om ett ämne som dryftats en stund tidigare så kan man ju inte bara sitta tyst... då vill jag ju prata mer! Men folk tycker tydligen att man är konstig och att man måste gå vidare i en konversation...

sussi83 skrev:

Farbror skrev:Syns garanterat på mig när jag är ute och går. Går lite framåtlutat och lufsar som ett troll.
Dessutom brukar jag när vädret är bra läsa en bok samtidigt som jag går också.

Hur lyckas du med det? Läsa och gå?

Jag har läst en bok och gått samtidigt någongång.. Jag kan ha varit i 5:an eller 6:an, boken var en faktabok om... aspergers syndrom Detta var innan jag började i terapi dock, tror jag...

För mig är det väl såhär: jag märker vad som finns runtomkring mig trots att jag läser. Jag måste titta upp lite då och då, men det går rätt bra faktiskt.

Heishi skrev:Mjo, jag skulle nog kunna påstå att det syns på vissa. De finns inte ett naturligt 'flyt' genom hela kroppen, d.v.s stela. Jag är relativt klumpig också, men har inga problem med balans, eller grov/finmotoriken. Min finmotorik är kanske liiiite 'off', men fortfarande på 'ok'.

Avsaknaden av t.ex demonstrativa handrörelser,mimik, ögonkontakt, allt detta bidrar ju till att man kan se det på vissa.

Jag kan nog vara ganska stel och uttryckslös tror jag. Folk kan nog bli lite undrande efter som jag kan "tvätta av" alla känslouttryck i ansiktet om jag vill i vissa sammanhang.

Jag är finmotoriskt väldigt duktig men grovmotoriskt ganska klumpig, har typ alltid blåmärken. Välter/spiller saker, snubblar, slår mig m.m...

o Svårt att slappna av i armar och händer, samt att hålla dessa nere, längs kroppen.

o Går inåt med fötterna.

o Dålig hållning.

o Speciell gångsstil.

Någon som känner igen sig? Tänker främst (men inte enbart) på armar och händer som inte alltid tycks kunna hållas nere och avslappnade.

(Nu syns ju inte detta så otroligt tydligt på mig längre. Inte alltid.
Jag har ju alltid försökt att få det till att inte synas.)

Tror att det syns på mig om den som tittar vet vad de ska leta efter.

-Har nästintill obefintlig mimik.
-Kan ibland skratta när jag blir rädd.
-Kan se själmordsbenägen ut när jag mår bra
-Nästintill obefintligt kroppsspråk.
-Uppfattas alltid som lugn även när jag är livrädd eller jättestressad.
-Fötterna pekar inåt när jag blir stressad
-dålig ögonkontakt.
-folk uppfattar mig som blyg men det är jag inte
-svårt att följa med i samtal om det är mer än 1 person.
-blandar ihop saker när det blir stressigt.
-tänker allt i bilder vilket gör att jag uppfattas som trög, långsam.
-känslig för ljud, värme. Samtidigt okänslig för kyla.
-pratar monotomt
-pratar kort och koncist.
-uppskattad för mina kunskaper på arbetet samtidigt som jag är värdelös på fikaraster och andra tillställningar.
-upplevs som distancerad från omgivningen.
-fjäskar inte för auktoriteter, vilket verkar vara vanligt bland NT.


Kan nog skriva hela dagen. Kanske det bara var utseende ni tänkte på men fick med lite beteende som är vanligt också.

Disorder skrev:Tror att det syns på mig om den som tittar vet vad de ska leta efter.

Detta stämmer nog in på de flesta.

Disorder skrev:-Kan ibland skratta när jag blir rädd.
-Uppfattas alltid som lugn även när jag är livrädd eller jättestressad.
-svårt att följa med i samtal om det är mer än 1 person.
-uppskattad för mina kunskaper på arbetet samtidigt som jag är värdelös på fikaraster och andra tillställningar.

Dessa saker stämmer in på mig också.

Jag brukar även skratta när någon är arg och skriker på mig. Detta retar upp folk men jag kan inte styra det, skrattet kommer tvångsmässigt.

Även när jag är i ett rum där två bråkar eller stämningen känns spänd så bubblar det där skrattet ut. Det här skrattet är inte samma sort som när jag är glad eller något är kul. De som känner mig väl brukar kunna skilja på mina olika typer av skratt.

Fick veta idag av psykologen att jag inte hade någon "melodi" i mitt tal...intressant att få veta sånt som man annars inte tänker på!

Men det om dominerade (utåt) var mitt eviga pillande med saker, typ naglar, hår, papper...allt.

sussi83 skrev:Fick veta idag av psykologen att jag inte hade någon "melodi" i mitt tal...intressant att få veta sånt som man annars inte tänker på!

Jag tycker nog att det är en av de enklaste sakerna att identifiera Aspisar på, men det finns ändå en ganska stor andel som har varierat tal (melodi)!

En expert (?) tycker till i ämnet:
http://www.aspergerforum.se/syns-inte-e ... 17979.html

sussi83 skrev:Fick veta idag av psykologen att jag inte hade någon "melodi" i mitt tal...intressant att få veta sånt som man annars inte tänker på!

Men det om dominerade (utåt) var mitt eviga pillande med saker, typ naglar, hår, papper...allt.

Jag har också en ganska entonig (och dessutom svag) röst, om det är det du menar..Och det märkte dom..

EDIT: Dessutom fattig på mimik och gester. De arm och handgester jag påstår att jag trots att har påstod jag själv var inövande (= ej naturliga) och uppenbarligen tyckte de det också...

De märkte också att jag satt och plockade och rättade till saker - pennor, mobiler m.m. - väldigt mycket... Ärligt talat kan jag tycka det är lite löjligt om de lägger så stor vikt vid sånt, ifall det inte finns någon empirisk forskning som kan bevisa nån sorts relevans...

Jag tycker det är sjukt att påstå att tillståndet försvinner om det inte syns utåt. Det är ju en himla massa som händer i huvudet också!

Det stämmer att även jag har en monoton röst - Sen har jag en tämligen mörk röst (det har fått höra) iallafall, så en del har kommenterat det ganska tydligt - Sen komiskt nog har många sagt att jag borde sjunga - P.g.a den mörka rösten, för de kan ju knappast vara min melodi i tal HAH!

Det där med att hålla på och pilla med saker ela tiden är jag tvärt om med. Fram tills en viss gräns. Jag ser gärna symmetri i saker, d.v.s hur geometriska former är placerade. Jag ser ett rutnät i allting, och över hur saker "bör" ligga om de skulle vara jämt, och symmetriskt fördelat.

Min utredningspykolog förstog det, men det är väldigt få som fattar vem fan jag är för idiot som sitter och vrider på koppen så örat står åt samma håll. Och på samma plats på bordet. Samma med tallriken. Och besticken.

Inte OCD, men OCD "light".

Heishi skrev:Det stämmer att även jag har en monoton röst - Sen har jag en tämligen mörk röst (det har fått höra) iallafall, så en del har kommenterat det ganska tydligt - Sen komiskt nog har många sagt att jag borde sjunga - P.g.a den mörka rösten, för de kan ju knappast vara min melodi i tal HAH!

Jag låter lite "skorrig" när jag pratar, eller typ hes. Kan inte säga att jag låter som en kille men jag tror att jag har en gansla "låg" ton. Ingen pipig tjej röst iaf.

sussi83 skrev:Jag tycker det är sjukt att påstå att tillståndet försvinner om det inte syns utåt. Det är ju en himla massa som händer i huvudet också!

Dogbert: "I've come to the conclusion that whats inside a person doesnt count because nobody can see it."
Dilbert: "I never knew you were such a philosopher."
Dobgert: "Thats my point!"
- Dogbert's philsophy on life

<a target="_blank" href="http://www.aspergerforum.se/kande-for-lite-dilbert-helt-plotsligt-t5209.html?highlight=dilbert">Kände för lite Dilbert helt plötsligt....</a>