Om jag inte får utredning pga. >35 år (AS/ADHD/ADD).

Hur gör jag då ?

Vem gör det privat i Gbg ? Kostnad ?

Kan man ladda ner frågor å test via nätet å testa på sig själv hemma ?

Långa köer i Gbg inom psyk tydligen.
Kontaktat Psyk 3-4 för självmordstankar å depression.
Fått nej flera ggr. För lite GAF värde och för gammal

OM jag bryter benet å söker hjälp inom vården så får jag hjälp.
Varför får man inte hjälp om man kontaktar psyk i Gbg ?
Har gått i över 10 år å kämpat med motgångar å "trubbel"
och ångest och depressioner.

Att det ska vara så svårt ?!
Har inte råd å gå till nån privat KBT eller privat psykiatriker

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om utredning i privat regi.

Antidepp kan man få på vårdcentralen. Anser de dig vara för depp kan de remittera till psykiatrin.

Det var inte svar på frågan.

Ingen som vet ?

Privat brukar ju kosta rejält, uppåt 15000 har jag läst här.

Vad gäller offentligt...jag vet att i grannkommunen Mölndal har Enheten för Autism och ADHD fått ner kön till runt 6 månader om det kan vara till nån tröst (från att ha haft flera år). De tar folk > 35. Kanske värt att pröva? Mölndal har ett stort upptagningsområde - bland annat Härryda, Partille, Öckerö. Dock osäker på om dom har Göteborg...

Dr. Ola Lundin i Stockholm utreder ADHD, AS och andra neuropsykiatriska tillstånd sedan många år tillbaka. Tid finns inom någon eller några få veckor. Bedömningssamtal kostar 2.200 kr, och en utredning 15.000 kr.

Enligt uppgift, har ingen egen erfarenhet.

http://www.dr-olalundin.com/

jorand skrev:Dr. Ola Lundin i Stockholm utreder ADHD, AS och andra neuropsykiatriska tillstånd sedan många år tillbaka. Tid finns inom någon eller några få veckor. Bedömningssamtal kostar 2.200 kr, och en utredning 15.000 kr.

Enligt uppgift, har ingen egen erfarenhet.

http://www.dr-olalundin.com/

Han lär själv ha bokstäver, har jag hört. Finns äldre trådar om det..

jorand skrev:Dr. Ola Lundin i Stockholm utreder ADHD, AS och andra neuropsykiatriska tillstånd sedan många år tillbaka. Tid finns inom någon eller några få veckor. Bedömningssamtal kostar 2.200 kr, och en utredning 15.000 kr.

Enligt uppgift, har ingen egen erfarenhet.

http://www.dr-olalundin.com/

Det låter ju helt befängt att det inte kostar en spänn att få hjälp via landstinget i en sådan fråga, medans andra kan ta sådär mycket betalt för samma jobb. Nu har inte jag heller någon egen erfarenhet, och är heller inte vidare insatt i hur systemet fungerar, men jag skulle inte vilja vända mig till någon som vill suga åt sig en sådan stor summa pengar. Inte ens om feldiagnosticeringar och felaktigt uteblivna diagnoser i detta fall hade varit noll.

Hur som helst, vårdgarantin borde ju gälla även psykiska problem, tycker man.

Överdriv och säg att du ska ta livet av dig...då får de eld i baken. Tyvärr måste man vara sån för att lyckas...

Nja, jag tror inte att det är ett bra råd. Då får de ju för sig att man har problem som inte finns och börjar behandla det istället. I värsta tar de väl in en på tvångsvård ifall man påstår att man är självmordsbenägen.

Hejsan!

Helt omöjligt skall det nog inte vara att kunna få vård.
Jag flyttade till Halland för 1 år sedan, tur var väl det!

Själv är jag 28 år och nyligen påbörjade jag precis KBT.
Hon tyckte jag var så knepig så hon remissade mej vidare till Psyk för utredning.

Från remissen till första besökstillfället som är nu i december tog det ca 2-3 månader!

Det konstiga är att jag har fått papper i brevlådan där jag ska självuppskatta mina symptom för en eventuell adhd-diagnos, vilket jag redan har. Diagnos alltså.

ring runt och kolla hur lång kötid det är på olika mottagningar för en utredning och skulle du få åka utanför gbg tex så kan det ju vara värt det

karolinska i solna (stockholm) har 1 års kötid för deras neuropsyk utredning
men du kan komma dit på bedömningssamtal väldigt snabbt inom tex 1 månad och de gör vad jag vet en grundlig och seriös utredning

vill eller kan du inte stå i kö för utredning i 1 år så välj en privat mottagning
det kostar runt 18000 totalt men kostnaden för att tex vara arbetslös eller sjukskriven eller bara må dåligt kan ju bli högre

får väl fråga sig om det är för kostnadens skull värt att vänta och kanske må ännu sämre

jag är 34 och kände att jag inte kunde vänta 1 år för då hade jag inte heller haft någon inkomst pga inget jobb och ingen akassa och utan diagnos = ej nedsatt arbetsförmåga hos FK = ingen sjukpenning och det hade i längden säkerligen fått mig att må dåligt

får man ordning på sitt liv så kan man ju få hjälp och stöd och börja må bättre och då kanske pengar inte spelar så stor roll när man blickar tillbaka

ställ dig i kö under tiden så snart du kan och om du kan spara pengar tex till att gå till nån privat mottagning som är specialiserad på utredningar

vet inte hur din livssituation ser ut men försöker bara ge lite tips så gott jag kan

Jag förstår hur du mår. Har själv befunnit mig i den situationen men, det var innan jag överhuvudtaget hade hört att jag kanske har AS. Jag mådde då så dåligt att jag inte ville leva längre. Har gjort det i några perioder i mitt liv. Men, den här senaste gången så fick jag ingen hjälp av psykolog för att jag inte mådde "tillräckligt dåligt". Helt sjukt, tycker jag! Ska man verkligen behöva försöka ta livet av sig innan de eventuellt tycker att man mår tillräckligt dåligt för att få hjälp?! Jag har aldrig försökt göra det, men jag har mått så dåligt att jag inte sett någon mening överhuvudtaget med livet. Som tur är har jag en mycket förstående man! Stå på dig, Mikasa! Du har rätt att få hjälp! Att bli utredd osv... även om du är över 35 år!

Ska själv börja bråka om utredning för AS m m. Jag är snart 38 år. Har hört att man kan be om remiss från sin vårdcentral till psykologenheten. Psykologenheten tar dock bara emot remissen OM vårdcentralen betalar för utredningen. Så...nu håller jag tummarna för att de kan tänka sig att göra detta. Just NU mår jag inte så dåligt att varje dag känns hopplös men, kan fortfarande dyka ner i hopplöshetens djup emellanåt.

Men, tänk så här Mikasa - när du mår som sämst så kan det inte bli sämre! Självmord är dock ALDRIG lösningen! Så, se till att du får den hjälp du har rätt att få! =)

Har hänt mig med, att psykpersonalen inte förstått hur dåligt jag faktiskt mår. Det man för göra är väl att börja skada sig själv, försöka begå självmord, hota med att man ska begå självmord eller skada sig (helst med detaljerad plan eller många altermativ), börja storgråta hysteriskt eller skrika. Annars får man vänta länge innan nån lyssnar ordentligt, känns det som...