Hur hjälpa någon med AS att inse att han har AS?

av **Mardröm** » 2007-11-27 21:31:27

Jag tror det är väldigt svårt om du är en bit ifrån att hjälpa till med insikten så. Men nån kanske kan berätta.

av **Kvasir** » 2007-11-27 21:44:08

Mardröm skrev:Jag tror det är väldigt svårt om du är en bit ifrån att hjälpa till med insikten så. Men nån kanske kan berätta.

Jo, men som jag påpekade så menade jag inte att det nödvändigtvis är jag som ska göra det heller. Kommer någon på ett bra sätt så kanske släktingen eller killens pappa kan göra något. Jag är alltså mest ute efter idéer och synpunkter på hur det ska gå till, eller varför man inte ska försöka. Övriga inblandade har inte ens tillgång till internet, så jag tyckte det var lämpligt att jag som har det och numera vet att jag själv har AS och börjar förstå vad det innebär, tar hjälp av forumets skarpa experthjärnor å alla inblandades vägnar.

av **Parvlon** » 2007-11-28 5:11:15

jag kände igen en kompis rätt rejält i din beskrivning, dock så är det vissa små detaljer som ej stämmer så det är inte samma. Iallafall så verkas motståndet mot att vilja veta orsaken till sina problem vara lika stort, han klagar tex på att hans morsa "låste" in honom när han var liten för att göra läxor, det är därför han inte fann det intressant att festa när andra(inkl mig) gjorde det.. :roll:

Jag tror t.om de på soc. har försökt men de tvingar knappast på folk med ej allvarliga psyk/neur. problem att söka hjälp om de inte vill det själva. Ingår säkert i deras hemliga agenda att göra skumma saker, som när de la upp en lapp om en spelmissbrukar- träff på bordet när jag va där o tiggde pengar, jag läste den relativt snabbt,vände på lappen o låtsades sen inte om att den fanns. :twisted:

Jag tror inte tillgången till internet spelar så stor roll, förutom just testen som kan verka intresserade om man läser någon annans upplevelser eller så, då så är väl A.S personer kända för att verkligen gå in i det de är intresserade av? Så eftersom personen går på soc, borde personen skaffa sig någon hobby eller liknande som kostar pengar o senare få reda på hur man skaffar dem. Problemet kan ju vara att personen i fråga har det för bra

av **Alien** » 2007-11-28 15:25:14

Kvasir skrev:Det gäller en kille på kanske 30 år, snarare under än över. Jag är god vän till en nära släkting till honom, och träffar på så sätt även den här killen ibland. Det har varit uppenbart att han har en del problem med sociala kontakter. Han har heller inget jobb och har flera gånger misslyckats med högskolestudier utan att själv förstå varför det inte fungerande. Jag har också uttryckt förvåning över detta, eftersom jag uppfattar honom som väldigt skärpt och intelligent. Det verkar inte som han har några direkta vänner heller.

Nu när jag själv vet att jag har AS och har förstått vad det är, så började tecknen klarna. Den här killen verkar nästan vara ett solkart fall av AS (det finns mycket mera än det jag skrev). När jag berättade för släktingen om min diagnos så sade han spontant att han hade funderat på om den här killen har det, och jag instämde att jag också hade funderat på det.

Problemet är att killen uppenbarligen inte vill kännas vid sina problem och är rabiat motståndare till psykologer. Samtidigt inbillar jag mig att han skulle kunna må lite bättre och i alla fall få ett lite bättre liv om han fick en diagnos, förutsatt det nu är AS. T.ex. borde han väl kunna få aningen bättre ekonomi än att gå på soc, och han har ju rätt till en del annat också. Likaså skulle det ju kunna förklara hans misslyckade studier som något inte så märkligt. Men hur gör man om han inte gillar psykiatriska diagnoser och är livrädd för sådana?

Jag funderade på vad som händer om jag vid något tillfälle när han är närvarande berättar om min diagnos, men släktingen var rädd att killen skulle vända sig mot mig och bli arg då. Tydligen har han en tendens att bli våldsam, även om det aldrig har inträffat när jag varit närvarande.

Jag tycker att du ska ta upp det. T ex säga "Jag mådde så dåligt förr och hade såna problem och förstod aldrig varför men nu vet jag att det beror på att jag har Aspergers". Sen kan du fortsätta och berätta vad Aspergers är och hur det yttrar sig. Ev kan du be släktingen i förväg att komma med nyfikna frågor: Vad är Asperger, är det ärftligt, hur många är det som har det, finns det nån hjälp att få?

Om killen blir arg så får han väl bli det då. Kanske har du iaf sått ett frö. Han kanske aldrig vill se dig igen men då får han väl låta bli. Skulle han bli våldsam får du och släktingen hjälpas åt att lyfta ut honom.

Eller så kan du föreslå att släktingen pratar med killens pappa om det. Det kan ju vara en lättnad för honom att få en möjlig förklaring till sonens svårigheter. Han kanske också har möjlighet att påverka sonen mer.

Det finns ju flera fördelar med en diagnos. Vill han studera, så har han som aspergare rätt till särskilt stöd (universiteten är skyldiga att se till att alla funktionshindrade kan studera). Sen kan han som nämnts få förtidspension.

av **Pupillus** » 2007-11-29 3:15:25

´
- Hmm, det är kanske en idé att berätta ungefär det samma som du berättar för oss här...?

- Och det enkla jag hör och förstår mellan alla de många rader är att du mår dåligt av att inte berätta för honom och mår dåligt av att skulle berätta det för honom...

- Det kanske skulle kunna lösa sig så...

- På så sätt skulle du styra över hela saken så att det plötsligt handlade om dig och inte honom. Då skulle du ju liksom kasta över bollen till honom eller hur..?

- Och du skulle snabbt känna av om du var på rätt väg eller inte och dessutom kunna dra dig ur med ett smil och ett skakande på huvudet av dig själv om inte var fallet - utan det kostade dig något - och om du var på rätt väg fortsätta lirka runt med stackarn lite mer tills du hade honom där du ville...

[img]http://www.sighost.org/sigs/baby57.gif[/img]

´

av **elmindreda** » 2007-12-06 5:32:53

Kvasir skrev:Problemet är att killen uppenbarligen inte vill kännas vid sina problem och är rabiat motståndare till psykologer. Samtidigt inbillar jag mig att han skulle kunna må lite bättre och i alla fall få ett lite bättre liv om han fick en diagnos, förutsatt det nu är AS.

Borde det inte vara han som avgör det?

Kvasir skrev:Men hur gör man om han inte gillar psykiatriska diagnoser och är livrädd för sådana?

Om du verkligen är hans vän, börja med att respektera hans åsikter. Det är en mycket sund inställning att vara rädd för psykiatrin, något vem som helst kan upptäcka genom att läsa om psykiatrins historia och i en vidare bemärkelse än vissa delar av öppen neuropsykiatri vad som händer där än idag. Han kan dessutom ha fler skäl till att vilja undvika psykiatrin än vad han berättar för andra, speciellt sådana med en naivt positiv syn på den.

Hur hjälpa någon med AS att inse att han har AS?

Re: Hur hjälpa någon med AS att inse att han har AS?

Re: Hur hjälpa någon med AS att inse att han har AS?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in