Är jag ensam om att fastna på frågorna?

Typ en fråga om man är extra känslig för ljud så kan jag bara komma fram till att det beror på vad det är för sorts ljud. Tickande klockor, prasslande papperskassar eller oväntade ljud stör jag mig mycket på.

Eller om man brukade bygga fällor när man var liten, då kommer jag bara fram till att de måste definiera ordet "liten" för att jag ska kunna svara.

Nej, jag fastnar på sådana saker. Att fastna så där på frågor, verkar vara ett tecken på AS ^_^ Det har diskuterats några gånger att aspergare ofta fastnar just så på frågor. Man behöver mer definition liksom, och allt "beror på". Under min utredning hade jag skrivit förtydligande kommentarer till var och varannan fråga.

Fast vad är AQ? Jag tänkte på Autism quotxxx (minns ej ordet riktigt) först, men det där med fällorna påminner om Aspie Quiz.

Jag fastnar också på frågor om t.ex. ljud, det där om fällor frågade psykologen aldrig. Men jag känner väl ungefär som du, netsrac, att (vissa typer av) oväntade ljud är enormt störiga. Däremot har jag jobbat på ett bokbinderi och där lät alla maskiner nåt så enormt mycket, men det störde mig inte alls. Hade jag viljat så skulle jag lätt kunna lägga mig och sova i nåt hörn...

Tänkte också på Autism Quotient, inte AspieQuiz. Jag håller på med min utredning nu och när jag fyllt i formulär har jag på flera frågor inte svarat och kommenterat att frågan är för diffus.

Abbreviation skrev:Tänkte också på Autism Quotient, inte AspieQuiz. Jag håller på med min utredning nu och när jag fyllt i formulär har jag på flera frågor inte svarat och kommenterat att frågan är för diffus.

Det jag kursiverat i det du sa är som Bror Duktig redan påpekat tydligen en indikation på aspighet. Jag gjorde mig "skyldig" till det också vid utredningen.

Blev galen av det generella, tvetydiga, omöjliga att besvara, som t ex Föredrar du saker framför människor (eller nåt liknande). Det beror väl för höge farao på vilka saker och vilka människor sa jag uppbragt. Och möttes av menande leenden... Vidare var det fullt av dubbla negationer och dåliga översättningar i testet och det gjorde mig också frustrerad.

Välkommen till klubben kort sagt.

Haha, jag skrattar med dig! "Det beror på" tyckte jag också, mest hela tiden faktiskt. Dubbelnegationer har jag också svårt för av någon konstig anledning, rent teoretiskt tycker åtminstone jag att dessa två "inte" i en mening och så ska det bli rätt, ändå får jag läsa om meningen flera gånger innan jag fattar vad som menas.

Ja det här ni skriver om känner man ju igen fullständigt.

Det var väldigt mycket frågor som inte var speciellt intelligent uttänkta. Jag förklarade det för min utredare och läkare efteråt och kom med förslag att någon/några ur den grupp som frågorna är tänkt att användas till, oxå är med och utvecklar frågorna från start, alltså hjälper till att utveckla dessa frågeformulär.
Då skulle det gynna kommande patienter och inte uppstå sådana, om jag får lov att säga, obegåvade frågor. Om NT bara sätter ihop frågor efter erfarenhet av aspisar och deras beteende, men inte tillsammans med när det görs, blir det ju lätt så här, vare sig om man är professor eller inte.

En del frågor känns för diffusa,
andra allt för specifika.

Känner igen det där. Min terapeut läste upp frågorna och jag svarade "det beror på" mest hela tiden. Jag tror man skulle uppleva det så oavsett diagnos. Om man vill gå till en fest eller till biblioteket det beror väl på vad det är för folk på festen och om den där artikeln eller vad det nu är man beställt av biblioteket har kommit eller inte! Jag hävdade att jag inte kan avgöra om jag är mer ljudkänslig "än andra" eftersom jag knappast kan uppleva hur andra upplever ljud. Och ljudkänslig på vilket sätt: menas att jag lättare hör ljud som andra inte hör, att jag lättare blir irriterad på ljud som andra inte stör sig på eller att jag hör kringljud som är ovidkommande för uppgiften jag håller på med och blir distraherad? Och vilka andra förresten, min kollega t.ex. som blir så irriterad om någon samtalar i samma rum när han talar i telefon? Jag har inget emot att använda motorsåg eller spela hög musik i bilen men stör mig mycket på ljud som jag inte kan kontrollera så för mig är det också mycket beroende på om jag har kontroll över situationen.

Den svenska översättningen verkar dessutom inte helt följa det engelska orginalet. Översättningen verkar vara något mer diffus. Jag tycker att frågeställningarna oftast är för specifika, man är oklar över om det gäller alla situationer generellt eller mer specifikt. Att få frågorna upplästa är dessutom annorlunda än att läsa själv, då man inte har möjlighet att läsa frågan flera gånger. Min terapeut gjorde dessutom om frågorna ibland så de blev alltför specifika t.ex. om jag var mest intresserad av människor eller av föremål "på ett museum" (varför tror hon folk generellt går till ett museum, för att se om det finns några kändisar där eller för att lära sig av de föremål som ställs ut?). Närvaro eller frånvaro av sådana tillägg skulle kunna ge helt olika svar på samma fråga.

Det verkar finnas ett "utifrån"-perspektiv och ett "inifrån"-perspektiv på AST som delvis skiljer sig. En sak är hur man upplever världen, en annan hur andra tolkar de yttre tecknen på själva "upplevelsen" och dess bakomliggande orsaker och försöker beskriva detta som objektiva iakttagelser. Det är naturligtvis alltid omöjligt att veta hur någon annan upplever någonting. Frågorna är i mitt tycke ställda helt i "utifrån"-ståndpunkt. Det vore en god idé att låta redan diagnosticerade får vara med vid utformning av olika psykologiska tester.

Jag förstår dig Arnika, och kan hålla med till viss del. Världen uppfattas trots allt olika av alla människor, till och med av två olika aspergare. En persons sanning behöver inte alls överensstämma med en annans, så om nu en diagnosticerad (samt utbildad) aspergare hade varit med och utformat frågorna, hade det i slutändan gjort någon skillnad?

Jag har själv tänkt liknande tankar som du tar upp, samt att det inte bara handlar om olika personer, utan även vilket humör personen som får frågan är på. Samma gäller nog för den som ställer frågan och ska tolka svaret. Bara en sådan sak bidrar till att situationen kan se ut på en hel massa olika sätt. Förstår någon vad jag menar, eller blev det för mycket flum?