Ett försök att ur minnet återskapa det försvunna inlägget:

Zombie skrev:

LILITH_ skrev:Har man ett stort människointresse och en vilja att engagera sig i andras belägenhet så kan man exempelvis arbeta inom den somatiska eller den psykiatriska vården.

Finns många med AS som jobbar där.

... och bara en sån sak.

Varför kablar ingen ut den?

Mot den offentliga sanningen (till och med på ställen som läkarutbildningars fikarum) att "har man AS så ska man inte jobba med människor".

Den offentliga sanningen vet jag inte om det är.
Jag vill tro att majoriteten av alla tänkande människor ser längre än det som exempelvis kvällspressen påstår vara sanningen.

Den ungefärliga sanningen är, i mina ögon, dels att har man varken ett stort människointresse eller en vilja att engagera sig i andra människor så ska man inte arbeta inom vården, vare sig man har AS eller inte.

Men sådana människor arbetar inom vården ändå och detta är väldigt beklagligt. De flesta av dessa är dock NT's, vill jag påstå.
En person med AS som inte är intresserad av social interaktion av den graden och saknar engagemang gentemot medmänniskor i en större skala, söker sig inte till sådana arbetsplatser helt enkelt (för att vi ofta är så snävt intressestyrda när det gäller vårt val av engagemang).
Men det gör däremot "normalfungerande", ofta enbart på grund av sina sociala kommunikationsfärdigheter, även om de saknar adekvat empati och medkänsla samt i många fall även specialkunskaper i den lilla nisch som de antas verka och fungera i.

Sanningen är också att det finns gott om personal både inom somatiken som psykiatrin samt övriga människovårdande yrken som faktiskt har AS samt gör ett helt fantastiskt arbete varje dag, pga. sina specialintressen som sammanfaller med yrkesvalet.
[Förvirrande nog kan man läsa ett förtydligande till denna del i ett annat inlägg från mig tidigare i samma tråd. ^^]

Sedan finns det en annan aspekt till det hela som har med stresskänsligheten och de ojämna energinivåerna att göra vilket kan leda till att många med AS ändå i längden faller ur yrken som egentligen passar de väldigt bra och där de gör ett utmärkt jobb men där bland annat arbetstempot och/eller -mängden gör att det blir en omöjlighet att arbeta på samma villkor som "normalfungerande" utan dessa funktionshinder.
Det, tror jag, leder till många missförstånd.

******************************
Fick jag med allt nu?

LILITH_ skrev:Fick jag med allt nu?

Mer än jag minns det stod (om aspergare och "NT":s i tredje stycket)!

Tack! Eller vad man skriver...
Eftersom jag vet att du redan har för mycket omkring dig hoppas jag inte du tog ut dig för mycket för att jag skrev det jag skrev och så, bara...

LILITH_ skrev:Den offentliga sanningen vet jag inte om det är.
Jag vill tro att majoriteten av alla tänkande människor ser längre än det som exempelvis kvällspressen påstår vara sanningen.

Jo, nog hoppas jag det med. Men den inside information jag nämnde inom parentes gör mig inte så optimistisk...

Gehannah... jag håller ögonen på dig

Att vara inom forskningssvängen är det närmaste jag har kommit ett givande arbete. Dock så måste det ske på mina villkor. Klarar inte av att bli styrd av krav som leder bort mig från mina visioner. När jag kommer in i ett ämne kan jag hålla på att forska i stort sett dygnet runt. Jag är inte lika förtjust i möteshysterin och den påtvingade sociala interaktionen (förutom doktorandernas ölklubb).

Tidigare jobb har bara utförts för att kunna betala räkningarna och jag var inte direkt inspirerad till några stordåd.

Jag tror att ett lagerjobb passar!
För där kan man oftast arbeta fritt och "själv"

Dock så har jag inte diagnosen Asperger, utan ADHD. Men skall snart utredas vidare om jag har någon komb.

Men jag tycker det är underbart att jobba på lager även ifall jag blir irriterad på latmaskar och diverse då jag själv är på högvarv för det mesta.

jag har jobbat som teknisk support över telefon.

jag är super bra på det sättet att jag är mycket duktig på hårdvara såväl som mjukvara och att jag kommer ihåg alla nya issues buggar etc som kommer hela tiden.

jag är därimot dålig på stressen av dels prata med kunder och ha färdigt det så snabbt som möjligt för fler kunder e på kö.

jag får stark ångest över prata med okända personer över telefon , specielt om dom är arga och jag ska hantera detta.

jag skulle tro det skulle vara toppen att jobba typ som antingen tekniker som lagar datorer på verkstäder utan kontakt med människor. Eller som programmerare utan för mycket kontakt med människor mer än dom andra nördiga personerna som håller på med projektet.

människor , specielt okända gör mig väldigt nervös. specielt i jobb sammanhang.

Tror detta kan vara exempel på jobb som kan passa nån med AS som har dessa special intressen.

något kreativt =)

Jag har själv förstått mig på att när man ska tillträda en ev. tjänst, att man oundvikligen kommer i kontakt med folk. Jag tror i grund och botten det inte är just kontakten "vi" har problem med, snarare att det är onödig information, som nörvändigtvis är raka motsatsen till de vi alla föredrar i ett sådant läge; Kort och koncis information.

Om ändå NT människor kunde arbeta effektivt..

Nu för tiden ska alla i en arbetsgrupp göra alla typer av arbetsuppgifter, åtminstone på modernare IT-företag. Agilt (smidigt, flexibelt) arbetssätt, kallas det för. Alla sitter i en klump, och babblar i trutarna på varandra eller telefonerna. Jag är icke-agil till min natur.

Nu slipper jag en hel del av detta arbetssätt, dels därför min minimala flexibilitet och ovilja till förändring är känd. Men gissa vem som är jobbig, ovillig, negativ och svår att samarbeta med? Gissa vem som kickas först nästa gång det är dags?

Säger inget om det, hade nog gjort på samma sätt.

Jag har ännu inte hittat den ultimata tjänsten för mig, börjar misströsta och tro att jag aldrig kommer göra det heller. Just nu jobbar jag på en IT-avdelning och det fungerar okej. Men jag vet inte hur många tidigare intervjuer jag varit på där jag sanningsenligt svarat på frågan: ”Jobbar du helst ensam eller i grupp?” och därmed strukits från listan med potentiella kandidater. Om jag får fantisera och skapa den ultimata tjänsten för mig så skulle det nog ha något med bokstäver och arkivering att göra, kanske även viss registrering.

Sussietuss skrev:Jag har ännu inte hittat den ultimata tjänsten för mig, börjar misströsta och tro att jag aldrig kommer göra det heller. Just nu jobbar jag på en IT-avdelning och det fungerar okej. Men jag vet inte hur många tidigare intervjuer jag varit på där jag sanningsenligt svarat på frågan: ”Jobbar du helst ensam eller i grupp?” och därmed strukits från listan med potentiella kandidater. Om jag får fantisera och skapa den ultimata tjänsten för mig så skulle det nog ha något med bokstäver och arkivering att göra, kanske även viss registrering.

+1

Känner igen mig totalt, även det där med bokstäver och arkivering osv.

Vad gäller just arkivering så finns det många sådana jobb i <a target="_blank" href="http://www.aspergerforum.se/jobbtipsartraden-for-npf-are-t9331.html?highlight=jobbtipsartr%E5den">jobbtipsartråden för npf:are</a>. Jag har själv lagt in flera av de länkarna Det finns dock alltid folk med motsatt åsikt, någon i tråden retade sig på just att det var så många arkivjobb! Vilket än en gång visar hur olika npf:are är varandra!

Min utredning visade att jag är både verbal och visuell. Till och med ännu mer visuell än verbal vilket var en överraskning. Synd bara att det aldrig har märks i någon form av visuell kreativitet!

Jag har jobbat med folk 290 mil bort - dvs vi har varit i samma grupp och jobbat med samma saker mot samma mål. Har aldrig jobbat bättre, vi ringde inte ens till varandra. Chat eller mejl. Tror vi var autister alla tre

Funkade även bra med en lirare som jag flyttade ned i källaren med, helt ostörda i ett bunkerrum. Med en uppdaterad spellista och många kexchoklad blir det otänkbara möjligt! Han var å andra sidan klart AS han med, andra vågar inte göra sådant som bryter mot normen att grupptillhörighet, lydnad och inställsamhet ska gå först.

Det gäller att ha integritet i sin inflexibilitet.