Jag fick 27 på nedanstående aspie-test.
http://www.piepalace.ca/blog/asperger-test-aq-test.

Jag vet att jag har många aspi-drag men är inte helt säker på att de räcker för en diagnos. Jag har tagit upp det med en psykiater som jag har kontakt med pga bipolär sjukdom, men hon undviker ämnet på alla möjliga sätt, bland annat har hon sagt att det är svårt att veta om mina problem kanske bottnar sig i en dysfunktionell uppväxt, vilket de säkert också gör, men inte bara. Hon dementerar heller inte möjligheterna att jag lider av NPF.

Jag klarar vardagen relativt bra, har ett jobb på deltid inom IT, men kör slut mig ibland så jag måste sjukskriva mig. Jag har varit gift men är nu varannan veckas förälder. Det funkar OK, men efter min vecka med barnet är jag helt slut och sover 12-14 timmar. Vad som funkar dåligt är sociala kontakter och städning hemma och att tiden inte räcker till att engagera mig i annat än jobbet (som jag definitivt kan bli uppslukad av, särskilt de veckor jag inte har barn).

Jag tror att man inte ens tar upp möjligheter till utredning kring mig för att man tycker att "en diagnos skall sättas på personen endast om den kan tänkas hjälpa", och att de på psyk inte tror att diagnosen skulle hjälpa mig. Jag har fått en bra KBT terapeut och jag har lärt mig mycket om stresshantering och att skapa struktur när det blir för mycket omkring mig.

Jag skulle tycka det vore skönt att veta om jag har aspberger eller inte. Det skulle räcka med att de säger att de tror det eller inte tror det med en bra motivering. Jag har gjort flera aspie-tester på nätet och fått allt från att jag är 50% aspie till poäng över aspie-gränsen.

Jag verkar bli mer "aspie" när jag är låg, känner någon igen det?

Slutligen: Är det OK för mig att vara med i forumet utan diagnos men med många aspie-drag? Jag får mycket ut av att läsa inläggen!

Ett sådant där test ger väl en fingervisning, men det säger inte allt. I en utredning ingår många flera frågeformulär och tester, och diskussioner om uppväxt etc.

Att din psykolog/läkare tycker eller inte tycker att du verkar ha AS är kanske inte heller värt så mycket, om ingen utredning är gjort. Som jag skrev i en annan tråd så frågade jag min psykiater en gång om det kunde tänkas att jag hade AS, mest för att testa det som hypotes. Hon sade ett tämligen klart nej även om hon höll med om att vissa symptom stämde. Jag hade nog haft kontakt med henne regelbundet i kanske tre år, så hon hade ganska bra koll på mig. När jag nu långt senare i alla fall blev utredd och NPF-experterna kom in i bilden, så var jag plötsligt ett klart fall av AS.

Är det nåt jag inbillat mig eller borde det inte vara så att KBT är närmast improduktivt på personer med AS?

Om man definierar AS som något som inte är en sjukdom, och inte med nödvändighet är vare sig handikapp eller funktionshinder utan bara en annorlundahet. Som vänsterhänthet eller homosexualitet eller nåt sånt. Då kanske AS varken kan eller bör botas eller behandlas eller terapeutas bort. Det kanske bara bör respekteras som en alltigenom hedervärd del av ens personlighet.

Att försöka bota AS i sig är kanske inte önskvärt, för det för ju ofta med sig både bra och dåliga saker. Med dåliga saker menar jag då sådant som ställer till allvarliga problem eller t.o.m. är handikappande för individen. Att kunna bota eller lindra dessa vore förstås mycket önskvärt, men om det skulle ske på bekostnad av även de positiva dragen så skulle det bli ett svårare beslut.

kia skrev:Jag fick 27 på nedanstående aspie-test.
http://www.piepalace.ca/blog/asperger-test-aq-test.

Jag vet att jag har många aspi-drag men är inte helt säker på att de räcker för en diagnos. Jag har tagit upp det med en psykiater som jag har kontakt med pga bipolär sukdom, men hon undviker ämnet på alla möjliga sätt, bland annat har hon sagt att det är svårt att veta om mina problem kanske bottnar sig i en dysfunktionell uppväxt, vilket de säkert också gör, men inte bara. Hon dementerar heller inte möjligheterna att jag lider av NPF.

Jag klarar vardagen relativt bra, har ett jobb på deltid inom IT, men kör slut mig ibland så jag måste sjukskriva mig. Jag har varit gift men är nu varannan veckas förälder. Det funkar OK, men efter min vecka med barnet är jag helt slut och sover 12-14 timmar. Vad som funkar dåligt är sociala kontakter och städning hemma och att tiden inte räcker till att engagera mig i annat än jobbet (som jag definitivt kan bli uppslukad av, särskilt de veckor jag inte har barn).

Jag tror att man inte ens tar upp möjligheter till utredning kring mig för att man tycker att "en diagnos skall sättas på personen endast om den kan tänkas hjälpa", och att de på psyk inte tror att diagnosen skulle hjälpa mig. Jag har fått en bra KBT terapeut och jag har lärt mig mycket om stresshantering och att skapa struktur när det blir för mycket omkring mig.

Jag skulle tycka det vore skönt att veta om jag har aspberger eller inte. Det skulle räcka med att de säger att de tror det eller inte tror det med en bra motivering. Jag har gjort flera aspie-tester på nätet och fått allt från att jag är 50% aspie till poäng över aspie-gränsen.

Jag verkar bli mer "aspie" när jag är låg, känner någon igen det?

Slutligen: Är det OK för mig att vara med i forumet utan diagnos men med många aspie-drag? Jag får mycket ut av att läsa inläggen!

Hur kan de veta om en diagnos hjälper el inte? Det är det väl du som avgör. De vill säkert bara spara pengar.

Fundera själv över det positiva resp negativa med en diagnos:

Positivt kan vara:
- Du får äntligen veta och slipper grubbla
- Om du har AS, kan du få viss hjälp via LSS
- Du kan få sjukpension på halvtid (el mer beroende på vad du vill och behöver)
- Du kan få tandvårdskort

Du kanske inte själv är intresserad av sjukpension och LSS, men du kan ju använda det som argument.

Alla som är intresserade av ämnet, vare sig de har diagnos, tycker att de har drag av AS el har släktingar med AS får vara med här.

Alien skrev:- Du kan få sjukpension på halvtid (el mer beroende på vad du vill och behöver)

Var har du läst att man får sjukpension för att man har autismspektrumdiagnos?

Pja, det är ju alltid individuellt om man anses ha arbetsförmåga. Har man en historia av att ha lätt att få jobb och sköta jobb kommer kanske inte sjukskrivning eller än mindre sjukpension vara något man vare sig själv är ute efter, eller som de kontakter man har inom sjukvården kommer att förespråka.

Är det däremot tvärtom, du får en autismspektrumdiagnos och din historia visar att du aldrig har passat in på arbeten och aldrig haft lätt att få arbete, eller att sköta ett arbete du fått - ja, då vittnar ju läget om att din funktionsnedsättning innebär en markant nedsatt arbetsförmåga, och då... är sjukskrivning och sjukpension det logiska steget. Som det har sett ut för mig.

kia skrev:Jag vet att jag har många aspi-drag men är inte helt säker på att de räcker för en diagnos. Jag har tagit upp det med en psykiater som jag har kontakt med pga bipolär sukdom, men hon undviker ämnet på alla möjliga sätt, bland annat har hon sagt att det är svårt att veta om mina problem kanske bottnar sig i en dysfunktionell uppväxt, vilket de säkert också gör, men inte bara. Hon dementerar heller inte möjligheterna att jag lider av NPF.
...
Jag verkar bli mer "aspie" när jag är låg, känner någon igen det?

Slutligen: Är det OK för mig att vara med i forumet utan diagnos men med många aspie-drag? Jag får mycket ut av att läsa inläggen!

Jag har bipolär sjukdom och min läkare har sagt att bipolär, asberger och adhd och schitzofreni egentligen ligger ganska nära varandra och överlappar varandra till viss del ( om jag förstod rätt). Jag tror att han inte vill ge mig en till diagnos, för att jag inte ska känna mig ännu mer "sjuk", men jag vill bara ha en förklaring på mina problem och kanske lite hjälp (ex jobba mindre, så att jag orkar NÅGOT annat).

Jag känner definitivt igen att jag VERKAR mer "aspie" när jag är trött, eftersom jag inte orkar hålla uppe fasaden då, men egetligen är jag nog likadan hela tiden..

Pemer skrev:Pja, det är ju alltid individuellt om man anses ha arbetsförmåga.

Ja, precis. En autismspektrumdiagnos kan mycket väl vara en av många bidragande faktorer till att en ansökan om sjukersättning/aktivitetsersättning går igenom. Det var det i mitt fall. Det jag opponerar mig mot är inställningen att en sådan diagnos mer eller mindre automatiskt medför (vad som brukade kallas) sjukpension. När det kommer folk till mig (inte här) och oroligt frågar om de måste bli sjukpensionärer om de skaffar diagnos så är något väldigt fel och det oroar mig.

Jag tycker du Kia ska försöka gå till någon annan psykiatker eller läkare som kan & vill hjälpa dig. Vet inte om man själv kan söka till Autismmottagning som utreder. Du kanske kan be o mremiss där du går? det är en rättighet man har. Tyvärr är det lång väntetid, c.a 1 år. Fast det kan vara värt det. Även om man inte får diagnos kan man nog få hjälp iaf. ,information och stälal frågor. Jag kan säga att jag tyckte det känns bättre att ha fått diagnos, så vet jag varför det blir fel ibland. Jag går oxå i KBT. och har mkt. nytta av det och blev därifrån remitterad till autismmottagning. Läsa böcker om det är oxå ett tips. (Fast det har du aknske redan gjort).

caroline78 skrev:Tyvärr är det lång väntetid, c.a 1 år.

Oj, har det sjunkit såpass? Runt 2006 var kötiden ca. två år, och hörde av en forskare för några veckor sedan att det nu i alla fall på vissa ställen är ca. tre år.

Till Autismmottagningen i Lund är det för närvarande c:a 9-10 månaders väntetid. I övrigt vet jag inte.